Barnböcker från förr: Kalle Skutt

Kalle Skutt av Virginia Allen Jensen, med illustrationer av Svend Otto S, från Folket i Bilds Förlag 1966, är en av mina absoluta favoritböcker från min barndom. Massvis med gånger har jag dessutom läst den för Viggo och Klara, och Klara har en vit kanin som liknar Kalle Skutt mycket. Vi kallar den så klart för Kalle Skutt. Illustrationerna är så fina, och kanske tycker jag extra mycket om den för att flickan i boken heter Kerstin precis som jag. Bokens Kerstin hittar en pappkartong på vinden, och i den ligger Kalle Skutt, som varit hennes mammas leksakskanin. Boken varvas med berättelser om hur Kerstin leker och pratar med Kalle Skutt, och hur hennes mamma lekte med honom.

Enkel svartvinbärsglass

Jag gillar att göra sådan här enkel glass, där man bara vispar ihop smeten och inte sjuder den. Den blir inte riktigt lika fin och bra konsistens som sjuden glass, men den är så mycket snabbare att göra. Om man äter den nygjord från glassmaskinen så är den ändå kalasgod. Om man fryser den färdiga glassen för att äta senare blir den rätt hård, litet som parfait. Den här gången smaksatte jag glassen med svarta vinbär och serverade ur Geflekoppen Pors. Här är receptet.

Allglaset från Skruf i buteljgrönt i originalkartong

Ni vet hur det är. Originalkartonger ger alltid en extra dimension. Visserligen har jag vid det här laget ganska många allglas, men när jag hittade den här förpackningen med sex felfria buteljgröna allglas till ett bra pris på Vaksalatorg var det ingen tvekan. Ni kan läsa på förpackningen vad många olika drycker som glaset är tänkt att passa för. Själv dricker jag mineralvatten, juice, läsk eller lingondricka ur mitt. Nu har jag fyra rökfärgade, tio buteljgröna och sju ofärgade allglas och fem rökfärgade allskålar. Allglasen är designade av Bengt Edenfalk för KF 1968. Läs alla inlägg om allglasen här.

Foton från förr: Mamma och jag 1970-1971

Vad passar bättre på mors dag än några foton på mamma och mig från när jag var riktigt liten?

Först ett foto på mamma hemma i köket i lägenheten i Uppsala 1970. Mamma har lila klänning och orange scarf. De där gardinerna undrar jag vad det är för tyg?

Min storasyster Anna, jag och mamma på gårdsplanen i Öregrund 1970. Den där bikinin som Anna har på sig har jag fortfarande kvar. Den är litet stor för Klara än så länge. Anna är nio år och jag kanske 10 månader.

Jag och Anna klänger på mamma hemma i vardagsrummet på hösten 1970. Jag är drygt ett år. Mamma har kortkort gul klänning. Min syster har gabardinbyxor och brun velourtröja. Man ser Te-Ve-fåtöljen i röd manchester, Jobsgardinerna och teven, som är svartvit i dubbel bemärkelse. I köket skymtar man en lampa med gulvitrutigt tyg och bollfrans och brickbandet med broderade äpplen.

Mamma och jag i vardagsrummet i slutet av 1970.

Två bilder på mamma och mig i vardagsrummet oktober 1971. Här är jag två år. Både mamma och jag har batikkläder på oss. Mamma dricker kaffe ur Valenciakopparna. Man ser radiogrammofonen, serveringsvagnen som är rödbetsad och Te-Ve-fåtöljen.

Säsongspremiär på Furuvik

Någon gång varje sommar brukar vi åka till Furuvik, och jag har bloggat om det förut, och säkert genererat en hel del trafik till deras sajt. Det var kanske därför jag fick inbjudan till mig och familjen till säsongspremiären i lördags. Vi blev bjudna på inträde, lunch och åkband på nöjesfältet. Perfekt väder var det också för att orka sex timmar i parken. Soligt, men inte för varmt. Om man är där på högsommaren och det är väldigt varmt kan man bada på äventyrsbadet som ligger på området, och också ingår i inträdet, men det hade inte öppnat än. Det är annars ett roligt bad, och perfekt för en barnfamilj att ta bad- och lunchpaus om man har med sig egen mat. Till Furuvik kan man åka med Upptåget från Uppsala, ja faktiskt ända från Upplands Väsby, och kommer man från Stockholm kan man ju åka SL:s pendeltåg till Upplands Väsby.

När vi kom dit stod det personal och bjöd alla besökare på piggelin innanför entrén. Svalkande och skönt efter resan!

Vi spanade på apor.

Världens farligaste djur är Homo sapiens.

Lemurer kollade vi på här.

Slänggungan var vacker, men Viggo tyckte att den såg så läskig ut att han knappt vågade titta på den. Efter ett tag kom jag på att den fått ersätta radiobilarna.

Jag vet inte hur många gånger vi åkte tekopparna, eller är det kaffekoppar? Sex gånger trodde Klara.

Spöktåg gillar jag. Viggo vågade åka med mig, men han blundade mest.

Lunch som vi blev bjudna på blev det på Cirkusrestaurangen som ligger på nöjesfältet. Annars brukar vi ta med lunch, för så där jättekul är det inte med snabbmatställe på nöjespark. Ganska stressigt och ångestladdat brukar det vara när det är mycket folk, och man vill helst bara därifrån. Det finns ett par bättre fiskrestauranger i olika prisklasser också vid havet, men det känns inte aktuellt med barn som inte kommer uppskatta det. Som barnfamilj skulle jag ändå rekommendera att man tar med sig lunchmat om man har möjlighet. Mycket trevligare. Det finns så många fina ställen att sätta sig i parken. Om man vill kan man sitta vid havet. Eller passa på att kombinera med bad på äventyrsbadet. Packningen kan man dra på skrinda som finns att låna vid entrén, men kommer man sent kan de vara slut när det är högsäsong. Kommer man med bil går det bra att lämna packningen i bilen och gå ut och hämta den när det är dags för lunch eller bad.

I utkikstornet har man fin utsikt över tivolit.

Vi klämde ned oss i en veteranbil.

Den här litet snällare slänggungan, Bikupan, ville Klara åka med mig. Klara skrattade så att hon kiknade. Jag blev litet vimmelkantig.

Den här bergochdalbanan, Rocket, fanns inte här förra gången jag var på Furuvik. Då var det hoppborg på den platsen, och för länge sedan var det pariserhjul där. Pariserjul gillar jag, så det saknar jag.

Kängurusafari kan man gå på på Furuvik.

Kamelerna var sällskapliga.

Det bästa på Furuvik tycker jag ändå är Hemliga fortet! Den ligger på Äventyrsön, där SVT:s Wild Kids spelas in. Man kan göra en massa tävlingar som hör till Wild Kids om man vill. Men Hemliga fortet, som är ett kustförsvarsmuseum som visar hur det var på 50-talet, är det som lockar mig. Det är otroligt roligt och spännande att gå omkring i gångarna och titta på hur de sov, åt och arbetade inne i berget.

Flodfärden var rolig. Man åker runt i vatten i tunnor och tittar både på landskap, levande djur och uppbyggda scener och projiceringar. Rosa flamingos var kul! Här var det tidigare En Barna Hedenhös-värld som man åkte omkring i.

Lilla bergochdalbanan var mer lagom än Rocket för barnen. Den åkte vi flera gånger.

Jag gillar sådana här gammaldags karuseller. Det ger rätta känslan på nöjesfält. Klara gillar också.

Trafikplatsen där man kan köra runt i små bilar är rolig.

Barnen åkte den här karusellen med bland annat drakar flera gånger.

Lilla fritt fall åkte de flera gånger också.

Bakom ett plank vid Spökborgen fanns gamla utrensade delar till karuseller undanställda. När det visade sig att det gick att gå bakom kunde jag inte låta bli att smyga dit och dokumentera de här ursnygga ufona och den läskiga clownen som stod lutad över några tunnor. Galet!

Efter sex timmar var vi rätt trötta och mycket nöjda och åkte hem och tittade på när Loreen vann ESC. Gissa om barnen tyckte att det var en lyckad dag?

Gräddkanna och sockerskål i Cleo från Gefle

På Vaksalatorg hittade jag den här gräddkannan och sockerskålen i fina dekoren Cleo i flytande blått. Jag är litet svag för de här flytande blå Gefledekorerna, som känns så snälla, mjuka och vänliga. Samtidigt är dekoren ganska stram. Jag gillar det mötet. Jag har faktiskt ett par kaffekoppar sedan tidigare i den ovanliga svarta Cleodekoren. Det är intressant att jämföra dem och se vilka olika uttryck det blir med samma dekor. Modellen heter E, och Mari Simmulson har formgivit de här delarna, men dekoren är ritad av Arthur Percy 1959. Kannan har en liten nagg, eller om det möjligen är en tillverkningsdefekt, och sockerskålen saknar sitt lock, så jag prutade ned dem rejält. Här kan ni se hur locket ska se ut, även om det är med dekoren Astra.

Ilon Wikland-utställningen på Bror Hjorths hus

Bror Hjorths hus är ett så lagom stort museum för att gå på med barnen. Eller litet alltså. Just nu och fram till 3 juni pågår en utställning med Ilon Wiklands illustrationer. När jag var där med barnen och min kompis Elisabeth i söndags var det dessutom en familjevisning som var upplagd med tanke på barnen, men på slutet kunde barnen gå till barnhörnan och bläddra i böcker och leka med ett dockskåp med scener ur Astrid Lindgrens/Ilon Wiklands böcker medan de vuxna kunde få höra litet mer och ställa frågor. Det var ju en riktigt varm dag, så efter visningen köpte vi litet kallt att dricka och gick ut i trädgården en stund. Det är en väldigt trevlig trädgård att fika i. Sedan ville Viggo och Klara gärna gå in och titta på den permanenta utställningen med Bror Hjorths ateljé och bostad med skulpturer och målningar.

Kardemumma- och mandelbullar

Tidigare i veckan hade jag lägligt nog bakat bullar när jag fick långväga finbesök från Umeå på altanen, när Anders var på konferens i Uppsala. Anders är ungefär lika loppis- och kaktokig som jag. De här bullarna innehåller en remonce på mandelmassa, smör och nystött kardemumma. Finfint! Här hittar du receptet.

Evas kalender maj 1967

I Evas kalender i maj 1967 finns beskrivning på Evas franska bag, pressa blommor och gör själv din vackraste tavla, använd trasiga halsband och gör en lampskärm av pärlorna och virka en pärlportmonnä och en pärlkrage. Alla Evas kalender-inlägg hittar du här.

Cirkelte China blend

För ett par veckor sedan stod jag och höll precis en sån här burk i samma skick på en antikaffär i Uppsala, men tyckte att 150 kronor var alldeles för dyrt, trots att jag väldigt gärna vill ha alla varianter på teburkar från KF:s gamla märke Cirkel. En grå med Ceylonte har jag redan, och en i papp med den klassiska Cirkelteblomman med Earl Grey. På loppisrundan i lördags hittade jag det här exemplaret på Vaksalatorg för en tjuga! Perfekt skick inuti, och inte något kärvande lock, men litet repor utanpå. Men repor var det på den för 150 kr i antikaffären också. Mycket nöjd är jag! Man kan läsa att det kinesiska teet är smaksatt med jasmin. Undrar om det var svart te med jasmin, eftersom det inte står något om grönt te. Grönt te var väl inte så vanligt i Sverige då? Annars är det ju grönt te som brukar vara smaksatt med jasmin, men jag skulle gärna vilja ha tag på svart jasminte om det finns. Någon som vet?

Glad Folknykterhetens dag!

Men från början hette det Nykterhetsfolkets dag.

Retrobloggutmaning: Mitt retrozoo

Med tanke på hur ointresserad jag är av levande djur finns det oväntat många djur i andra former här hemma. Mer än jag anade från början. Faktum är att det bara svävar ut mer och mer, och jag vet att det finns mycket mer än vad jag visar upp här. Särskilt om man letar bland mina gamla leksaker, barnböcker och barnskivor. Den här bloggutmaningen i retrobloggnätverket gäller alltså att visa upp alla retrodjur man har hemma. Alltså inte levande djur, utan äldre föremål med djur.

Den här tygkatten har jag ärvt efter min farmor, och det var min pappa som köpte den åt henne på 60-talet.

Några målade gipsljusstakar i form av fåglar.

Rävspel

Alla snygga djuren i det klassiska Memoryt

Lusenspelet

Skotten från Handelsbanken

Estrid Ericson klassiska elefanttyg från Svenskt Tenn, som började produceras på 30-talet, har jag i flera färgställningar på lampskärmar, stolsitsar och i det här fallet gardinerna i Viggos rum.

Två fina träleksaker i form av ett bi och en häst. De liknar Brio, men jag tror det är annan tillverkare. De här hade jag när jag var liten.

Uppläggningsfat i form av fisk

Massor av kycklingar och andra fåglar och djur till påsk. För fler bilder kolla här och här.

Barntyg från Aristo med många djur

Elefanten och apan av Kay Bojesen

Marsipankycklingformen

Alla barntallrikarna

Och så finns det ju massor av barnböcker från min barndom med djur i. Här är ett litet urval favoriter.

Kalle Skutt

Sibylla En fjärils barndomshistoria

Två kissar med färg

Misse Murr

Snuffe sjukhusgrisen

Det sitter en tiger i tekannan!

Harry den smutsiga hunden

Skeppshunden

Bokstavskatten

Evas kalender maj 1963

Nu höll jag nästan på att glömma Evas kalender den här månaden. Här kommer i alla fall maj 1963, och om någon dag får ni se maj 1967. I maj 1963 kunde man läsa om bantning, blyghet, tips på hur man syr om en klänning, förlovning och bröllop och hur man syr ett lapptäcke. Läs alla inlägg om Evas kalender här.

Månadens sötsak, tema Sommar: Mandelmusslor med vaniljkräm och rabarberkompott

Ett bakverk som kan varieras med de bär och frukter som är aktuella under olika stadier av sommaren passar väl bra som bidrag till Månadens sötsak på temat Sommar? Mandelmusslor med vaniljkräm, toppat med det som är moget för tillfället. Just nu är rabarbern färdig att börja skörda i min trädgård, så det blev rabarberkompott smaksatt med vanilj och kardemumma, och rabarber kan man ju skörda hela sommaren, men man kan också tänka sig att istället garnera med smultron, skivade jordgubbar, hallon eller blåbär när de mognar. Här finns receptet på mandelmusslor, här vaniljkräm och här rabarberkompott. Igår serverade jag den här desserten på Manganiaassietter till Ceylonteservisen när min kompis Elisabeth var på besök.

Litet mer om Fyris keramik

För ett par år sedan hittade jag ett par delar ur en servis, etikettmärkta Fyris keramik, på Söders gammalt & nytt. Jag fotograferade dem i butiken och bloggade om dem för att se om någon kände till något om detta märke, som rimligen måste vara från Uppsala. Jag hade hoppats att någon äldre Uppsalabo skulle läsa, och kunna berätta, men jag fick inget napp. Igår hörde en kvinna av sig, som hade keramik från just Fyris keramik, som hon ärvt efter sin mamma, och hon hade hittat mitt inlägg när hon googlade Fyris keramik. Jag lovade att gå förbi och kolla på Söders idag om keramiken fortfarande fanns kvar, och det fanns den! Jag bad också Ann-Christin att hon skulle mejla över bilder på det hon hade, så att jag kunde visa här på bloggen. De små kopparna är nästan i glöggmuggstorlek, berättar Ann-Christin, medan de stora muggarna kanske är ölsejdlar, för de ska ha varit köpta på 40- eller 50-talet, och då tillverkades knappast muggar för te eller kaffe. I alla fall frågade jag på Söders om Fyris keramik, och det ska ha varit en butik som fanns på Svartbäcksgatan vid Fyrisån, och som inte tillverkade egen keramik, utan köpte in keramik och sålde med sin egen etikett på. Den här keramiken kan kanske ha tillverkats på Upsala-Ekeby, som ju tillverkade åt flera varuhus, där dessa serier såldes under deras namn. Det vore väldigt intressant att veta om någon äldre Uppsalabo känner till något om Fyris keramik, och kan berätta mer. Själv tycker jag att den här keramiken som jag sett är litet klumpig och svulstig.

Man vill ju se ut som Esther Williams

Ni som har följt min blogg länge känner kanske till min jakt på den perfekta baddräkten. Den ska vara vara glamourös som baddräkterna i Esther Williams-filmerna. Den ska ha ha ordentliga kupor som lyfter bysten och inte trycker in. Allra helst med bygel. Tyvärr är sådana baddräkter ofta tantiga. Tantiga mönster och fula draperingar som ska ”trolla bort” en ofördelaktig figur. Jag avskyr sånt. Det blir ju bara fulare. Helst vill jag ha den helsvart också. För något år sedan hittade jag en superglamourös svart baddräkt på en amerikansk sajt, men dels fanns den inte i lager och dels skulle det bli vansinnigt dyrt att beställa från USA och jobbigt om den inte passade. Sedan hittade jag den här mörkblå med vita prickar från Panos som jag köpte och har varit mycket nöjd med. Jag fick tips om att Esther Williams faktiskt har ett eget baddräktsmärke, men då när jag kollade tyckte jag att alla som fanns då hade fula, skrikiga och tantiga mönster. Det fanns inte alls några svarta eller andra enfärgade. Men idag tipsade Karolines vintage om Esther Williams baddräkter, och nu finns det faktiskt massor av snygga enfärgade. I svart också! Den vill jag ha. Här på en brittisk sajt kan man se alla Esther Williams baddräkter och bikinis med bra bilder. Jag har även hittat att Sivletto i Stockholm säljer dem, men de har inte så bra bilder. Sedan skulle jag gärna vilja simma konstsim så där tjusigt som Esther Williams också!

Om ni missade Downton Abbey förra omgången har ni chansen igen

Såg just att SVT1 börjar sända första säsongen av Downton Abbey i repris på lördag. Dubbelavsnitt börjar det med. Om ni inte såg det när det sändes första omgången har ni chansen nu, för det är en riktigt bra tv-serie. Och nej, den utspelar sig inte på 50- eller 60-talet, utan några decennier tidigare. Tredje säsongen kommer i SVT till hösten, så ni hinner titta ikapp reprisen av de två första säsongerna. Och har man redan sett kan man se den igen, för den är så bra. Det tänker jag göra.

Foton från förr: Pappa och jag på uteserveringen till Lundeborgs konditori 1970

Om ni undrar vad mitt intresse för konditorier kommer ifrån, spana in det här. Här sitter jag i famnen på min pappa, på uteserveringen till Lundeborgs konditori i Öregrund sommaren 1970, och jag är väl 9-10 månader. Där fikade vi ofta på somrarna! Allt var så fint på Lundeborgs på den tiden, både inne och ute på gården. Gruset, möblerna, planteringarna, fontänen i mitten av gården. Att det var riktigt kvalitetsporslin, och att kaffe, te och choklad serverades ur kanna vid bordet. Den trevliga servisen är kanske samma som den som finns på Nykterhetsvännernas studenthem, Arken. Det är litet svårt att se om blommönstret är exakt samma. Pappa ser ut att ha en chokladbiskvi på sin assiett. Och så har han någon mönstrad blålila skjorta. Kanske paisleymönstrad eller blommig? Han hade många blommiga skjortor på sjuttiotalet, småblommiga med rosor.

Dagens kopp: Hertha Bengtsons turkosa Ceylon från Rörstrand

Äntligen har jag en turkos Ceylonkopp! Den här är faktiskt lagad i örat, men den var billig och jag har längtat så mycket efter den turkosa. En gul och en grön har jag redan. Gissa om jag blir glad av att dricka mitt frukostte ur den här? Hertha kunde minsann göra koppar. Hertha i mitt hjärta!

Foton från förr: köket i Öregrund i början av 70-talet

Så här i efterhand kan det vara helt andra saker man hade velat ha dokumenterat än vad som verkligen syns i fotoalbumen. Linoleumgolvet i köket i Öregrund, till exempel. Jag minns det som att det var prickar i rutmönster i rött, gult, grönt och blått. Men litet av köket skymtar i alla fall på några bilder på min syster Anna och mig. Först tre bilder från 1970 där Anna sitter i kökssoffan och dricker choklad i en röd bakelitkopp och jag sitter bredvid i barnvagnen. Jag är väl 10 månader ungefär och har en tröja i röd- och orangerandig frotté. På de här bilderna hade mamma och pappa bara haft sommarstället i Öregrund något år. Kökssoffan har fortfarande sin originalfärg. Senare målade mamma den och skåpluckorna blankt klarröda, och ännu senare blev soffan mörkblå. På väggen sitter fortfarande en sliten grå tapet med diskret mönster, och så ett Jobstryck och en rödmålad kryddhylla som färgklickar. För att inte tala om den gulrandiga vaxduken. Den hade vi i många år. Gardinen och lampan har jag inget minne av. De måste ha åkt ut ganska snart. Den sista bilden är från 1973, så där är jag litet större. Där ser man att köksstolarna är målade klargula, man skymtar de röda skåpluckorna, och på diskbänken står en röd Höglundvas.