Som i Varats olidliga lätthet

Jag har tvättat fönstren idag. Känner mig mycket nöjd över det. Det är andra gången jag tvättar fönstren sedan vi flyttade in i huset, och jag testar olika tekniker för att tvätta utsidan på dem. De går nämligen utåt, vilket krånglar till det. Förra gången stod jag på stege utomhus. Det var jätteläskigt, så det går bort. Idag började jag med att hänga ut genom fönstret. Det funkade inte heller så bra. Sedan övergick jag till att tvätta dem utifrån från marken, med ett långt skaft till putsgrejerna. Det funkade. Naturligtvis blir det inte perfekt, men det får duga.

Varje gång när jag tvättar fönster tänker jag på när jag och Magnus Andersson tvättade fönster på Kafé Mumrik iförda svarta polotröjor, och låtsades att vi var tjeckiska intellektuella som fick jobba som fönsterputsare, som Tomas i Milan Kunderas Varats olidliga lätthet.

Designmysterium

I somras mejlade Lydia mig och frågade om jag hade en aning om varför de klassiska Kaj Franck-glasen Kartio plötsligt har ändrat form. Hon hade glas sedan tidigare, och hade just kompletterat med flera. Jag hade ingen aning, men trodde att de gamla glasen kanske kunde vara andrasortering eller nåt. För om de hade ändrat formen borde jag ju läst om det i någon inredningtidning. Inte heller på Ittalas hemsida står det något om detta. Nu fick jag också nya Kartioglas i födelsedagspresent, och det är verkligen stor skillnad! De nya glasen är tunnare, lägre, smalare i basen och bredare upptill. Lydia tycker att de gamla är snyggare, men jag tycker kanske att de nyare är en förbättring. Det är i vilket fall ett mysterium hur man kan ändra formen på en designklassiker vars formgivare är död. Särskilt som de skriver på hemsidan att många har försökt kopiera glasen, men inte lyckats, eftersom de är så fulländade. Bo kommenterade förändringen med att det är ju så pass stor skillnad att om IKEA hade gjort dem skulle de klara sig ifrån anklagelser om designstöld. Nu ska jag mejla Ittala och fråga hur det ligger till.

Bilderna är de som Lydia skickade. Själv har jag dem i alla möjliga färger.

Skivkonvolut med paraplyer

Lunchblogg hemifrån. När jag sitter hemma och jobbar kan jag lyssna på musik riktigt högt utan att det stör någon. Det är så nice. Just nu har jag ju några nya skivor att lyssna på också, som jag fick i födelsedagspresent. Lyssnar på The Concretes In Colour och Hello Saferide som jag fick i present, och Anna Ternheims Separation Road, som Bo köpte igår. Nedladdning och MP3-spelare i all ära, men det är en särskild känsla att hålla ett skivkonvolut i sin hand och att bläddra i häftet. Jag funderar på om nedladdningen har gjort att artisterna och skivbolagen anstränger sig extra att förpacka skivorna så att de verkligen ger ett mervärde.

På baksidan av häftet till Hello Saferide-skivan finns en snygg bild med paraplyer. Kommer att tänka på ett annat konvolut med paraply som jag gillar, det till Jimmy Smiths Bashin’. Började leta efter den skivan, men kom på att den har ju Mathias lånat sedan i våras någon gång. Hittade bild på nätet istället. Undrar varför jag gillar paraplybilder så mycket? Det kanske har att göra med min något romantiska föreställning om regnväder.

När telefonen ringer mitt i natten

Klockan fyra i morse vaknade jag och insåg att telefonen ringde. Sprang upp, men han inte ta telefonen innan telefonsvararen gick igång. Konstaterade att ingen pratade in något eller försökte ringa våra mobiler; alltså måste det ha varit felringning, så jag gick och lade mig igen. Men när telefonen ringer mitt i natten sådär blir man ju rädd att något allvarligt har hänt, och det är svårt att somna om. På morgonen kollade Bo upp numret, och det var någon på Sernanders väg, alltså måste det ha varit en full student. Nu skulle jag ju för att hämnas över störd nattsömn kunna lägga ut namn och nummer till den som ringde, så skulle ni allihop kunna ringa honom i natt, men det gör jag inte.

Har nyss kommit hem igen efter att ha lämnat på dagis. Ska sitta hemma och jobba idag. Det passar bra eftersom Bo har enhetsmöte hela dagen, och jag både måste lämna och hämta.

Fynda på söndag

När jag skulle hämta ut ett paket på låtsas-Posten i eftermiddags såg jag ett anslag om att det är dags för klädmarknad i Tiundaskolans matsal på söndag. Det brukar vara jättebra. Folk säljer sina begagnade barnkläder, leksaker och andra barnprylar. Det är bara två gånger om året, så passa på. Öppet 10.00-13.00, men folk köar i förväg för att komma först in och göra bästa fynden. Det ska jag göra.

Coola systerdöttrarna

Här är Viggo med sina fina kusiner Amanda (12 år), Ella (snart 10 år) och Sara (14 år). Sara och Amanda har blivit punkare efter att ha tittat på filmen Tjenare Kungen. När vi pratade om att H&M och Gina Tricot har börjat ha så mycket punkiga kläder sa Amanda att hon tyckte det var dumt, för då köpte alla vanliga människor som inte lyssnar på punk det. Hon vill hellre att de har fula kläder som hon inte gillar, och att hon är ensam om att vara cool. Det kan hon ha rätt i, och de är ju värsta coola. De har precis börjat blogga de också. Här är Saras blogg, och här är Amandas blogg.

Fyraåring

Idag fyller Viggo fyra år. Och Klara fyller 1 ½ år idag också. Vi har haft fullt upp här hela helgen. Bos föräldrar kom i fredags, och åker hem imorgon. Har ägnat större delen av helgen åt bakning och matlagning inför kalaset igår. Vi var 16 personer här, och Viggo fick massor av presenter. Till exempel en rutschkana att ha ute på sommaren och i källaren på vintern, och ungefär ett ton begagnat lego och duplo från sina stora kusiner som inte leker med sånt längre. Barnen hade så roligt med sina kusiner och alla vuxna som lekte med dem. De ville aldrig gå och lägga sig.

Här åker de kana. Klara kan klättra upp själv och åka, lätt som en plätt. Det är min pappa som står bredvid.

Viggo blåser ut ljusen, också lätt som en plätt.

I morse uppvaktade jag och Bo Viggo på sängen med våra presenter.

Sedan var det vanlig dagisdag. När jag kom och hämtade ville de inte gå hem, för de hade så roligt. Jag fick påminna dem om rutschkanan och farmor och farfar för att få med dem. Viggo hade blivit firad på dagis med glass och teckningar från de andra barnen.

Till middag stekte farmor pannkakor och plättar, som Viggo önskat sig. (Ja, vi åt massor av chokladtårta igår, som Viggo framför allt önskat sig.) Sedan badade Viggo och Klara och lekte med nya badleksaken som Klara fick i morse som 1 ½-årspresent. Man fäster den på badkarskanten och häller vatten i olika hål och kanor så att det snurrar hjul och annat. Viggo ville bada igen när det var dags att gå ock lägga sig, och blev riktigt sur för att han inte fick det.

Stolt

Varje dag när jag hämtar på dagis säger personalen att Klara är så otroligt charmig och rolig och söt och gosig och att hon är en sån personlighet. Mitt hjärta svämmar över av stolthet. Jag har bästa, finaste barnen.

Tårta, har jag ju sagt!

Jag: Vad vill du ha för mat på din födelsedag då?

Viggo: Tårta, har jag ju sagt!

När man är trött kan vad som helst passera

Trött som jag var när jag satt på bussen i morse på väg från tåget till jobbet undrade jag vad det var för galna gatumusikanter som stod i varje gathörn på en bit av Flemminggatan. De var så ovanligt konstiga, och så att de stod så tätt just där en morgon. Det tog några sekunder innan jag insåg att det var ett reklamjippo för Hi-Fi Klubben. Det gick omkring sandwich-snubbar med nåt budskap som ”dåligt ljud förstör bra musik”. Jag tror vid närmare eftertanke att jag såg någon gatumusikant där någon tidigare morgon den här veckan, men då fattade jag inte.

För övrigt måste jag tillägga att det vrider sig i magen när jag särskriver Hi-Fi Klubben, men de skriver ju så själva.

Framsteg och smällar

För det mesta går det riktigt bra för Klara på dagis nu. Hon leker och är nöjd, men kan bli väldigt svartsjuk när andra barn sitter i knät på personalen. I morse grinade hon bara i 20 sekunder när Bo lämnade henne. Sen var det bra. Den här veckan är Klara för övrigt dukningsvärd. Alla barnen turas om varsin vecka att hjälpa till att duka till lunch, och Klara som är minst också. Och så fick hon åka på serveringsvagnen.

Klara har även gjort stora framsteg med språkutvecklingen senaste veckorna. Hon kan fler och fler ord, och härmar oss hela tiden. Det är så roligt när man kan kommunicera bättre och när hon kan tala om vad hon vill.

Var på föräldramöte på Klaras avdelning igår, och det är vettig personal. Överhuvud taget all personal på alla avdelningar på dagiset som jag har haft kontakt med verkar bra. Skönt. Och förskolechefen är toppen, det jag har haft med honom att göra. På Viggos gamla dagis var det en urusel chef, som man aldrig fick någon kontakt med. Men den här chefen känner alla barnen och känner igen föräldrarna. I måndags morse när jag kom cyklande med barnen i cykelkärran över grusplanen vid dagis mötte jag honom, och han ropade ”är det tungt”, eller nåt sånt. Jag svarade att det var litet tungt på gruset, men då sa han att han mera menade det allmänna läget just denna morgon. Och det var ju särskilt tungt och grått efter det valresultatet.

Viggo åkte på en riktig smäll på dagis igår. Han hade sprungit rätt in i en annan kille och slagit i kindbenet så han hade en lila bula. Viggo hade gjort sig illa, men inte den andra killen. Han är litet öm, men det är inte så farligt.

Dåligt, dåligt, dåligt

Det är dåligt, dåligt, dåligt, brukar Viggo säga när det är något han inte gillar, och det kan man ju lätt säga om valresultatet. Dessutom verkar det vara stor risk att Sverigedemokraterna får ett mandat i kommunfullmäktige, och det är ju så obehagligt att det inte är sant. 37 personer tror jag att Bo sa hade röstat på dem här i Bärby Hage med omnejd. Jag känner mig helt paranoid. Tänk om det är nån granne eller nån förälder till Viggos och Klaras dagiskompisar.

Annars har vi haft en trevlig kväll. Magnus, Maria och Helmer har varit här och valvakat med oss, och vi gjorde körsbärsglass med chokladhack i glassmaskinen. Magnus satt och kärnade ur alla körsbär.

Viggo somnade vid fyratiden i eftermiddags, och gick inte att väcka. Han har inte vaknat något. Vi får se om han vaknar i natt och är hungrig. Då blir det välling och somna om.

Kö för att rösta

Efter lunch gick vi hela familjen för att rösta, och det var lång kö! Jag har aldrig någonsin fått köa i något val, och jag har ändå röstat några gånger. En halvtimme tog det allt som allt från att vi ställde oss i kö tills vi kom ut ur lokalen. Pratade med min mamma i telefon efteråt. Hon och pappa har stått flera pass vid olika vallokaler och delat ut valsedlar, och det hade varit kö där också. FRågan är om det är ett exeptionellt högt valdeltagande. Det var ju litet otippat, för valdeltagandet har ju gått ned de senaste valen. Om det blir högt valdeltagande borde det gynna vänsterblocket, för Socialdemokraterna har procentuellt flest soffliggare. Jag hoppas verkligen att Alliansen inte vinner.

I startgroparna för kongresskaféet

Idag hade vi första mötet med kongresskafékommittén här hemma hos mig. I kommittén ingår, förutom jag, Fia Sundnäs, Elin Bäckström, Camilla Berner och Anita Porjebäck. Fia hade varit på Katte och fotograferat lokalerna ur olika vinklar, och vi diskuterade bland annat koncept, som är det allra roligaste. Jag har funderat mer när jag gick i köket och stökade på kvällen, och jag tror att det kan bli riktigt bra. Vi har höga ambitioner.

Glassmaskinen invigd

Nu har vi gjort chokladglass i glassmaskinen. Den glassen var helt makalöst god.

Populär

Just nu ligger min besöksstatistik på exakt 100 unika besökare per dag. Jag har brukat ligga runt 70-80.

För övrigt blev jag kontaktad av en Uppsalaprofessor som håller på att skriva en artikel om nobelfirande i en antologi om julfirande och andra decemberhögtider, som ska ges ut av SOFI, Språk och folkminnesinstitutet. Hon ville citera vad jag skrivit om vår tradition med nobelmiddag framför teven. Så min blogg har även ett etnologiskt intresse.

Middag hos Malin

Igår kväll stannade jag i Stockholm och var på middag hos Malin i Årsta med Helén och Elisabeth. Det var verkligen trevligt på alla sätt. Det är inte så ofta man blir serverad soppa ur skålar gjorda av värdinnan, men det blev vi. Malin har gått Konstfacks glas- och keramiklinje. Tyvärr blev det inet foto av skålarna, men väl av porslin gjort av Lindberg och Percy, och det är ju nästan lika bra.

Värt att vänta på

Jag förstår att ni alla är otroligt nyfikna och har gått och klurat på vad det är för födelsedagspresent som Bo har beställt åt mig, och som inte kom fram i tid. För det har jag gjort, och det är inte utan att jag har varit litet orolig att jag inte skulle bli så där superglad när det är så upptrissade förväntningar. Men det blev jag. Det var nämligen en stor och mycket avancerad glassmaskin av märket Gaggia. Och jag hade verkligen ingen aning, trots att vi har pratat om att skaffa en ny glassmaskin. För många år sedan fick jag en glassmaskin av några kompisar, bland annat Erik och Paula. Den är inte elektrisk, utan man vevar för hand, och när man har gjort en omgång glass tar det många timmar innan skålen är fryst så man kan göra en ny sats. Den har varit bra, och vi har använt den mycket. Senast i sommar gjorde vi svartvinbärsyoughurtglass. Men den här Gaggiamaskinen har ingen del som ska stoppas i frysen, utan på 5 minuter är den färdig att använda när man stoppar i kontakten och startar den. Och det är extraskålar med, så i princip kan man göra glass på löpande band. Ni som känner mig och Bo vet att även om det ofta blir sådant som fiskpinnar och pulverpotatismos till vardags ägnar vi oss gärna åt matlaging av den högre skolan när vi har tid och möjlighet.

Barbie & Ken goes finkultur

Alltså, Bolibompa har ju snott Teresas och Elisabeths geniala idé från gymnasiet. De gjorde ett grupparbete, i vilket ämne minns jag inte, där de åskådliggjorde ett antikt drama (minns inte vilket) genom diabilder med dockteater med Barbie och Ken. Och just nu tittar Viggo på Bolibompa där de visar Shakespeares En midsommarnattsdröm som dockteater med Barbie och Ken.

Sjukt snygg vinylspelare

Vinylspelaren P3 i grönt från Rega är ju helt otroligt snygg, och alla de andra färgerna också. Plötsligt känns min svarta vinylspelare från början av 90-talet så trist.