Designmysterium
28 september 2006 13:38 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 9 kommentarerI somras mejlade Lydia mig och frågade om jag hade en aning om varför de klassiska Kaj Franck-glasen Kartio plötsligt har ändrat form. Hon hade glas sedan tidigare, och hade just kompletterat med flera. Jag hade ingen aning, men trodde att de gamla glasen kanske kunde vara andrasortering eller nåt. För om de hade ändrat formen borde jag ju läst om det i någon inredningtidning. Inte heller på Ittalas hemsida står det något om detta. Nu fick jag också nya Kartioglas i födelsedagspresent, och det är verkligen stor skillnad! De nya glasen är tunnare, lägre, smalare i basen och bredare upptill. Lydia tycker att de gamla är snyggare, men jag tycker kanske att de nyare är en förbättring. Det är i vilket fall ett mysterium hur man kan ändra formen på en designklassiker vars formgivare är död. Särskilt som de skriver på hemsidan att många har försökt kopiera glasen, men inte lyckats, eftersom de är så fulländade. Bo kommenterade förändringen med att det är ju så pass stor skillnad att om IKEA hade gjort dem skulle de klara sig ifrån anklagelser om designstöld. Nu ska jag mejla Ittala och fråga hur det ligger till.
Bilderna är de som Lydia skickade. Själv har jag dem i alla möjliga färger.
Skivkonvolut med paraplyer
28 september 2006 13:09 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur, Lyssnar på | 2 kommentarerLunchblogg hemifrån. När jag sitter hemma och jobbar kan jag lyssna på musik riktigt högt utan att det stör någon. Det är så nice. Just nu har jag ju några nya skivor att lyssna på också, som jag fick i födelsedagspresent. Lyssnar på The Concretes In Colour och Hello Saferide som jag fick i present, och Anna Ternheims Separation Road, som Bo köpte igår. Nedladdning och MP3-spelare i all ära, men det är en särskild känsla att hålla ett skivkonvolut i sin hand och att bläddra i häftet. Jag funderar på om nedladdningen har gjort att artisterna och skivbolagen anstränger sig extra att förpacka skivorna så att de verkligen ger ett mervärde.
På baksidan av häftet till Hello Saferide-skivan finns en snygg bild med paraplyer. Kommer att tänka på ett annat konvolut med paraply som jag gillar, det till Jimmy Smiths Bashin’. Började leta efter den skivan, men kom på att den har ju Mathias lånat sedan i våras någon gång. Hittade bild på nätet istället. Undrar varför jag gillar paraplybilder så mycket? Det kanske har att göra med min något romantiska föreställning om regnväder.
När telefonen ringer mitt i natten
28 september 2006 8:21 | Allmänt | 2 kommentarerKlockan fyra i morse vaknade jag och insåg att telefonen ringde. Sprang upp, men han inte ta telefonen innan telefonsvararen gick igång. Konstaterade att ingen pratade in något eller försökte ringa våra mobiler; alltså måste det ha varit felringning, så jag gick och lade mig igen. Men när telefonen ringer mitt i natten sådär blir man ju rädd att något allvarligt har hänt, och det är svårt att somna om. På morgonen kollade Bo upp numret, och det var någon på Sernanders väg, alltså måste det ha varit en full student. Nu skulle jag ju för att hämnas över störd nattsömn kunna lägga ut namn och nummer till den som ringde, så skulle ni allihop kunna ringa honom i natt, men det gör jag inte.
Har nyss kommit hem igen efter att ha lämnat på dagis. Ska sitta hemma och jobba idag. Det passar bra eftersom Bo har enhetsmöte hela dagen, och jag både måste lämna och hämta.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^