Mammorna

Här är en fin bild på min mamma, min lillebror Matti och mig i Öregrund. Det är midsommar 1973 och mamma var 36 år här, Matti knappt ett halvår och jag skulle fylla fyra. Jag har visat bilden förr här och skrivit mer om den. Om ni tycker att det är kul med foton från förr kan ni läsa alla gamla inläggen i kategorin Foton från förr.

Nu har jag pratat med min mamma och gratulerat på mors dag. Hon och pappa är förstås ute i Öregrund, och hon orkar mer och mer efter hjärtkonverteringen för ett par veckor sedan. Hon berättade om alla blommor som blommar där ute, och jag minns alla mors dag när jag var barn och gick ut i trädgården på morgonen och plockade en bukett med förgätmigej, liljekonvaljer, gullvivor, mandelblom och gökärt.

Klara var ute i trädgården och plockade den finaste blomman hon kunde hitta åt mig när det hade slutat regna, och fina kort fick jag också!

Någonstans mellan röksignaler och sms

Det var en gång i tiden före mobiltelefoner och sms. Då kunde det gå till så här när man ville komma i kontakt med en kompis, och man inte var hemma och kunde ringa från sin fasta telefon. Man kilade helt enkelt förbi hemma hos kompisen och ringde på, och om kompisen inte var hemma skrev man en liten lapp. Så här till exempel. Hittade just de här lapparna som Fröken Blomma skrivit till mig i början av 90-talet. Fint!

Häng med mig och kolla på nykterhetsrörelsens standar

Folkrörelsearkivet visar upp standar från nykterhetsrörelsen på Uppsala stadsbibliotek 31 maj-18 juni. Utställningen invigs tisdagen den 31 maj klockan 17.30 av Magnus Andersson, IOGT-NTO-distriktet i Uppsala län.

Jag sitter i Folkrörelsearkivets styrelse som representant för nykterhetsrörelsen, och jag kommer självklart på invigningen. Jag hämtar barnen på dagis och fritids och tar med mig dem. Kom gärna dit om du vill titta på utställningen och träffa mig och Viggo och Klara!

Folkrörelsearkivet för Uppsala län förvarar omkring 350 fanor och standar i sina samlingar. Av dessa kommer drygt 130 från nykterhetsorganisationer runt om i länet. Nykterhetsrörelsens standar är ofta påfallande vackra med sin färgrikedom och sitt konstfulla symbolspråk.

Bruket av föreningsfanor var tidigare vanligt inom framför allt nykterhets- och arbetarrörelsen. Fanan var en viktig symbol för medlemmarna att samlas under, för att manifestera sina gemensamma strävanden och känna samhörighet och stolthet. Fanorna var stora, ofta över två meter långa, och tillverkade av siden, ylle eller bomull. Motiven var ofta handmålade, men det förekom även broderier. Nästan alltid anlitades professionella ateljéer för att tillverka dem. De smyckades med tofsar och toppemblem och användes ofta i demonstrationståg, till exempel för att propagera för allmän rösträtt eller rusdrycksförbud.

Nykterhetsrörelsens över 100 år gamla standar är praktfulla konsthantverk som inte längre syns ute i samhället. Men nu får allmänheten möjlighet att bekanta sig med denna kulturskatt, när Folkrörelsearkivet ställer ut ett urval av dem på Uppsala stadsbibliotek.

Evenemanget på Facebook

IOGT-logen 865 Dannemora

IOGT-logen 865 Dannemora

Storvreta Blåbandsförening

Nykterhetsdemonstration i Enköping 1916

En hälsning från Klara till mormor och morfar

Saker man kan göra när man är hemma från dagis, men har piggat på sig ganska mycket: Skriva till mormor och morfar. Det står Mormor jag längtar och Morfar jag längtar. Själv är jag väldigt glad och tacksam över att min mammas hjärtkonvertering förra veckan gick bra. Min gamla mamma har jag fått tillbaka. Konditionen behöver tränas upp igen, men nu orkar hjärtat.

Dagens retrobaddräkt

Den där perfekta filmstjärnebaddräkten som jag hittade i en amerikansk webbutik är bara slutsåld hela tiden, och nu orkar jag inte vänta. Jag har letat massor efter en helsvart med riktiga kupor, men som inte har en massa fåniga tantiga draperingar, men inte hittat någon bra. Till slut slog jag till på den här prickiga med perfekt passform från Panos Emporio. Den var inte så storprickig som jag först tyckte när jag såg den på bild. Nu känner jag mig riktigt retrosnygg och glamourös! Men om den där drömbaddräkten kommer in i butiken igen måste jag köpa den också.

Glader-Jöns och Depper-Jepper

Viggos klass har jobbat med ett fotoprojekt om olikheter. Det är Viggo som är Depper-Jepper och hans kompis Jakob är Glader-Jöns.

Smurfigt att filmerna hade kommit när jag kom hem med sjuk Klara

Just när jag skulle gå och värma min matlåda på jobbet ringde dagis och sa att Klara var sjuk. Jag ryckte åt mig datorn och sprang allt vad jag kunde, och hann med 12.11-tåget. Klara låg och vilade i soffan när jag kom till dagis. Hon var frusen och hade ont i magen och ont i huvudet. Hennes cykel lämnade vi kvar; hon fick sitta på min pakethållare istället. När vi kom hem hade de fyra smurffilmerna som jag beställde på cdon redan kommit! Det har inte funnits några smurffilmer på dvd på många år, och jag hade bevakning på att de skulle släppas. När mejlet kom igår beställde jag direkt, och hade dem redan idag! Nu ligger Klara nedbäddad i soffan och kollar på första smurffilmen! I september är det dessutom premiär i Sverige för den nyinspelade smurffilmen The Smurfs. Om ni liksom jag spelar The Smurfs Village på iPhonen så såg ni kanske igår att de började lansera filmen i spelet igår. Snart är min biograf i smurfbyn färdigbyggd… Jag är verkligen uppvuxen med smurfarna. Alla seriealbumen finns ute i Öregrund (Johan och Pellevin också, förstås. Det var ju där smurfarna introducerades.) och jag och Matti lekte med smurfhuset och alla smurfar. Jag ser verkligen fram emot den nya filmen. Och förresten, som så mycket annat bra kommer smurfarna faktiskt från 50-talet!

Crazy Cake Lady

Ni vet, det finns Cray Cat Ladies, men själv är jag måhända en Crazy Cake Lady. Om ni tycker att jag har bakat mycket tårtor och småkakor förr så hör här nu. Min storasyrra Anna fyller 50 år den 14 juni, och några dagar senare ska det firas med stort kalas. Många, många människor väntas, och jag har lovat att stå för kak- och tårtbuffén. Naturligtvis skenade genast mina idéer iväg, och jag kom fram till att jag naturligtvis måste baka 50 sorters kakor och tårtor till 50-årskalaset. Jag får så knasiga reaktioner på det, som till exempel frågan om det ens finns 50 kaksorter. Men det är väl klart att det gör!

Dagens doja

Både jag och Klara har nya sneakers idag. Spana särskilt in skosnörena på mina, som påminner om textilklädda sladdar på gamla lampor. Retrorätt! Kanske tror ni att jag alltid har 10 cm höga klackar, men ibland har jag faktisk sneakers. Som tur är har Klara förlikat sig över att hon inte fick rosa sidensneakers från Replay, som hon bröt ihop när vi inte köpte häromveckan. Hon är mycket nöjd med rosa mockasneakers från Puma.

I trädgården just nu

Klaras första tanke i morse

”Mamma, om vi skulle ha ett gult presentpapper och ett rött presentsnöre, då skulle vi göra ett skämtpaket som Skämtsmurfen har!” Och så ett förtjust fnitter. Måndagmorgonen kändes genast mindre grå.

Saft- och bullkalas på altanen, och så godaste rabarberpajen

Klara har en kompis som var här och lekte, så jag ordnade med saft och bullar och jordgubbsglass på altanen. Bra tillfälle att inviga saftkannan som jag hittade på Vaksala torg förra helgen! Och så bakade jag en rabarberpaj med mandelmassa i smuldegen.

Rita och gissa 2

Vilka är det här?

Rita och gissa 1

Klara älskar att rita och måla, klippa ut och tejpa ihop. Nu tar vi en gissningslek. Vilka är det här?

Arkaparken heter det ju

Ja visst! Nu också officiellt! Parken utanför Arken, Nykterhetsvännernas Studenthem i Uppsala, har ju alltid kallats Arkaparken. Det är bara det att den inte har haft något namn officiellt. Men i några månader har Uppsala kommuns namngivningsnämnd stött och blött frågan. Från tjänstemannahåll ville man kalla den för Rindaparken, för det har tydligen förvaltningen kallat den eftersom kvarteret heter Rinda. Men så blev det inte. Vi från Arken fick understöd från Ortnamnsarkivet i att det enda namnet som har något stöd av hävd är Arkaparken, för det har den kallats under många decennier. Halva parken var ju Arkens gård från början. I höst blir det festlig invigning av det officiella namnet!

217 år för Arken

Det finaste och roligaste ideella uppdraget man kan ha är att sitta i styrelsen för Stiftelsen Nykterhetsvännernas Studenthem i Uppsala, Arken. Mitt gamla studenthem där jag bodde 1989-1999. Och min morfar, mamma och syster har bott där, på 20-talet, 50-60-talet respektive 70-80-talet. Där är jag vice ordförande. Men jag ligger i lä. Igår hade vi sammanträde med stiftelsens styrelse, och samtidigt hade stiftelsens förtroendenämnd sammanträde och fyra personer som ägnat större delen av sina långa liv åt Arken avtackades. Tillsammans har de bott, arbetat som föreståndare och haft uppdrag i Hemitkåren, styrelsen och förtroendenämnden i sammanlagt 217 år, hade förtroendenämndens ordförande Julie White räknat ut. Imponerande! De hyllade var Hans Sverredal, Sigvard Nilsson, Lennart Källströmer och Sven Hedenskog. Till deras ära införskaffas nya linnedukar till Hemitkårens fester, med stiftelsens och herrarnas monogram. Och så åt vi tårta från Ofvandahls med deras namn, och en Haxpt! Efter festligheterna hade vi förstås sammanträde och diskuterade bland annat underhållsplanen.

Cirkelskivan presenterar

Inte har låtarna någonting att göra med Cirkelkaffe, men det här är en reklamskiva för detsamma. Så här står det på baksidan av konvolutet: Treklangen är inte endast ett musikaliskt ackord. Den symboliserar en harmonisk helhet. ”CIRKELKAFFE, CIRKELVAC och SNABBKAFFE bildar också en treklang, som på det kulinariska området visar att alla goda ting är tre.” Jag kan inte låta bli sådan här Konsumnostalgi. Den passar fint till min Cirkelkaffekanna och mina Konsumkannor! KF började tillverka Cirkelkaffe 1932, och lade ned märket på 90-talet.

Jag börjar få en samling dukar av Brit B

Sedan tidigare har jag några påsktabletter och en kökshandduk av Brit Bredström. Nu har jag börjat leta litet mer målinriktat efter signaturen Brit B, för jag upptäckte vilka fantastiska tryck hon gjort. De här fina tabletterna och duken, alla med hennes signatur, vann jag på Tradera. Färgställningarna är underbara, och krusbären är så fina! Krusbärsduken ska jag duka med på altanen i sommar. Fint att lägga på den svarta vaxduken.

Inte den äggvärmare jag tänkt mig

Fin liten äggvärmare, tänkte jag när jag såg den på Tradera. Läste inte måtten och föreställde mig en sådan som man har på ett ägg. Sådana hade vi hemma när jag var liten, i randigt tyg från 60-talet. Men det här visade sig vara en stor. Jag tror kanske snarare att det är en tehuva, för sådana där äggvärmare att sätta över en hel skål med ägg brukar alltid vara utformade som en höna som ruvar på äggen. Trevlig och fina färger i alla fall, och man blir glad av den. Det är ju huvudsaken.

I trädgården just nu