Nu är det bra

På vägen hem från fritids och dagis i gassande sol vid femtiden. Klara: ”Mamma, jag orkar inte cykla, jag är jättetrött! Jag hatar insekterna. De ser ut som myror. Jag blir rädd! Jag vill inte cykla. Jag vill vara hemma hos smultronen nu. Jag är så trött. Jag vill inte. Det här är den värsta dan i mitt liv! Jag hatar dig, mamma. Jag vill inte cykla. Jag hatar mopederna. Jag vill vara hemma nu. Jag vill bada. Jag hatar bilarna. Nu cyklade jag nästan in i trottoaren. Jag vill ha glass. Jag vill vara hemma nu!” Nu. Nu har vi plockat smultron och jordgubbar, badat i uppblåsbara poolen, stekt pannkakor och plättar och ätit glass. Nu är det bra.

Det var ju lakrits – inte kaka

I två år sedan jag började mitt nuvarande jobb på Kungsholmen har jag velat gå och äta lunch på Petite France, men inte kommit iväg. Men idag blev det lunch kombinerat med planering av Almedalslogistik. Och den här veckan äter jag faktiskt inte av mina småkakor, men när jag nu äntligen kom till Petite France var jag ju tvungen att testa ett bakverk efter min salade Niçoise. Det blev en lakrits- och vaniljtartelett. Lovely! Men det var ju lakrits – inte kaka. Eller hur?

När man kommer till jobbet

trött som tusan och nästan två veckor kvar till semester, och så ligger det Salmiak-Crème på mitt skrivbord och hälsar mig välkommen! Två kollegor hade oberoende av varann haft samma tanke. Tack, Andreas och Vanja! Vilka raringar ni är!

Hur många kakor är lagom?

Sju sorters kakor var ju kutym att bjuda på förr, men inte var det fint att ta för sig så många. På midsommarafton tog jag i alla fall sju sorter, och födelsedagsbarnet Dante tog 12 sorter! Se så nöjd han var. Man kan tycka att det inte behövdes mer när jag dukade upp alla kakor som fanns kvar. Inte 50 sorter längre, för jag har haft med mig massor av kakor till dagis och fritids och mitt jobb, men kanske en sådär 38 sorter. I alla fall tyckte jag att det behövdes en födelsedagstårta också, och gjorde en tårta med marängbottnar, chokladmousse, vispgrädde och jordgubbar. Tårtan åt vi lätt upp på tio personer, eller om jag ska vara ärlig på sex vuxna, för barnen åt bara kakor och glass och jordgubbar. Kakorna är inte riktigt slut än… Jag hade litet problem med photoshop i helgen, men har fixat det nu, så äntligen kan jag visa det här.

50 sorters kakor bakom kulisserna

Visst vore det kul om ni hade fått se bilder på hur fullproppat det var i köket när jag bakade och bakade och hur trött och manisk jag var. Men det finns det inte. Däremot tänkte jag ge er några anekdoter och en bakgrundsbild till det här galna projektet.

Allt annat hemma fick anpassa sig till bakningen under de här två veckorna. Till exempel åt vi i stort sett alla måltider på altanen, för köksbordet var så belamrat av bakingredienser och plåtar med svalnande kakor.

Ett vanligt svar när barnen frågade om olika saker var ”Efter Annas kalas”. Inte så att det gick någon nöd på dem och att de var bortglömda, men de fick till exempel inte ta hem kompisar på ett par veckor. Klara var jättearg på det, så i söndags, dagen efter kalaset, fick hon ha en kompis här hemma och jag ordnade kakkalas åt dem, trots att jag kanske helst hade tagit det lugnt. Det var också tur att vi har en uppblåsbar pool i trädgården, för att åka och bada har vi verkligen inte haft tid med.

Men barnen visade faktiskt stor förståelse. Någon gång när det var något som Klara frågade mig om sa Viggo ”Klara, mamma måste faktiskt baka 50 kakor. Tänk på det.”. En annan gång när jag läst godnattsaga för Klara klappade hon mig på kinden och sa ”Mamma, du får gå och baka kakor nu.”.

Ni är många som har kommenterat att jag bakar så snygga kakor och att det är otroligt hur jag hinner. Jag är verkligen ingen professionell konditor, men det finns en bakgrund och erfarenhet som gör att jag kan det här rätt bra. Min mormor var lanthushållslärare, och på 60-talet var hon lärare på konditorutbildningen på Hushålls- och sömnadsskolan, det som blev på S:t Görans gymnasium i Stockholm. När det var kalas i släkten gjorde hon alltid tårtor med så många marsipanrosor att det räckte till alla barnbarnen. Det finns en tradition att baka i familjen. Och under hela 90-talet arbetade jag väldigt mycket ideellt med ett drogfritt ungdomskafé i Uppsala, Kafé Mumrik, som drevs av Ungdomens Nykterhetsförbund. Vi hade ett mycket avancerat utbud av bakverk, kan jag säga. Så ni förstår att jag har mycket rutin på att baka, och övning ger färdighet. Så är det ju alltid. Det blir snyggare och snyggare kakor ju mer man bakar, och jag har blivit duktig på att planera bakningen så det blir rationellt och effektivt. Tänka ut vilka degar som måste göras i förväg för att de ska vila i kylskåpet och att göra nästa kakdeg medan jag gräddar en annan kaksort. Och så har jag enormt tålamod och ger inte upp. Jag bara jobbar på. Det är en bra egenskap.

Och så frågar ni när jag ska öppna konditori, litet på skoj så där. Men det har jag ju drömt om av och till i 20 år, men tänkt att det kanske är roligast att ha som hobby. Men just nu är jag väldigt sugen, ärligt talat. Då skulle jag naturligtvis ha en stor kakbuffé! Kombinerat konditori och antikaffär vore det ultimata.

Tårtor hade jag först tänkt göra massor av olika också till kalaset. Jag hade många fantastiska idéer på smakkombinationer, men så insåg jag att jag inte skulle klara att frakta tårtorna till Stockholm. Jag valde att baka en tårta som funkade rent praktiskt, min bästa chokladtårta som är kladdkaka med chokladfrosting, som man serverar med grädde bredvid. Då kunde jag trava alla bottnar inlindade i folie på varann och frakta, och så garnera med chokladfrosting och blommor på plats. Blommorna var från min trädgård. Rosor, prästkragar och penséer, bland annat. Jag får ordna många tårtkalas framöver istället för att testa alla tårtidéer.

En annan idé som jag inte genomförde var att ha små skyltar med namn på alla kakor, helt enkelt för att jag inte hann. När jag bakat klart halv fyra på morgonen före kalaset tyckte jag att det var en bättre idé att sova några timmar. Men det är ett bra tips. När vi ordnade 70-årsmottagning för mamma och pappa för några år sedan hade jag gjort små skyltar till all mat och alla bakverk på buffén. Då kan man också skriva på vad som är gluten- och laktosfritt eller innehåller nötter, och så vidare.

Det fanns några kaksorter som jag inte blev helt nöjd med, men hallå, om man bakar 50 kaksorter på två veckor får man ha överseende med det. Egentligen är jag en sån som gör om och gör om tills det blir rätt. Jag tycker inte om att släppa ifrån mig slarv. De som jobbat med mig vet att det sällan är korrekturfel i mina texter. Jag kan helt enkelt inte slarva. Men nu tänkte jag så här, att jag hinner inte göra om och det mesta blir kalasbra och folk kommer vara så nöjda ändå.

Dagen före kalaset pratade jag med min lillebror Matti i telefonen och sa att jag eventuellt inte skulle hinna sova alls för att jag måste hinna klart alla kakor.

Matti: Men du måste ju inte baka alla kakor.
Jag: Jo.
Matti: Jaha.

Visst hade det blivit en fin och bra buffé med sju eller tjugo sorters kakor också, men idén med 50 sorters kakor på 50-årskalaset var för bra för att inte genomföras fullt ut.

Många har frågat om recepten här och på Facebook och Twitter. Några finns sedan förut under receptfliken här ovan. Jag ska försöka skriva och publicera alla recepten när jag hinner och orkar, men jag har två veckors jobb kvar till semestern och är ganska trött, så det blir ett långtidsprojekt.

Alla 50 kaksorterna uppdukade!

Min systers 50-årskalas blev riktigt fint och bra och lyckat! Vi höll till på Bygdegården Anna Witlock, och eftersom vädret var fint hade vi mottagningen under eftermiddagen ute på innergården. När allt var uppdukat och jag höll på att dokumentera med kameran var det någon som räknade och sa att det bara var 48 sorter. Då kom jag på att i två kakburkar låg det två kaksorter, så vi fick raskt ställa fram fler fat och lägga upp så att alla 50 sorterna syntes. En trevlig bieffekt av det uppenbart trevliga med 50 sorters kakor är att det blev ett sådant bra samtalsämne. På en sån här mottagning kommer det ibland personer som inte känner någon mer än födelsedagsbarnet, men småkakor har alla en relation till med minnen och favoriter. Lätt att gå igång och prata om med okända. På kvällen efter middagen dukade vi upp alla kakor inomhus igen. Var det värt att baka 50 sorters kakor? JA! Åt folk massor? JA! Har jag ändå kvar massor? JA! Så nu kan solen skina hela sommaren och kompisar kan svänga förbi på fika. Jag håller hov på min altan.

Jag hann i tid: kaksorterna 41-50

Jo då. Klockan halv fyra natten till lördag var jag klar. Och det här är det tio sista sorterna: rosa maränger, ökensand, mandelbollar, oreo cookies, blåbärskakor, svartvinbärskakor, körsbärskakor, nougatkakor, saffransskorpor, svartvinbärsmacarons.

Kaksorter 31-40 och jag är ganska trött

Ett dygn kvar till min systers 50-årskalas. Idag är jag hemma och jobbar och bakar tårtbottnarna under tiden. Ikväll och natt bakar jag de tio sista sorterna. Ni får ursäkta, men jag hinner inte fixa bilderna i rätt storlek nu. Det får vara nog att jag faktiskt har sinnesnärvaro nog att plåta varje kaksort och lägga upp här på bloggen. Och ni som frågat om recept. Vi kan ta det senare va? Här är kaksorterna 31-40: prinsesskorpor, ingefärsrutor, citronrutor, nötkakor, vamlingbokakor, svärmor Ingas kakor, sotarmurrar, apelsinkakor, kanelkakor, chokladkakor med körsbär och vit choklad.

Hälsningar från ett kök

Ryktet om min död är betydligt överdrivet. Jag står fortfarande upp och bakar kakor. Just nu min favorit, nötkakor. Jag älskar min mandelkvarn! Bara två dagar kvar nu till min systers 50-årskalas på lördag, och jag är ju inte precis nån hemmafru. Jag har ett jobb att sköta, så det här kakbakandet blir rätt mycket nattarbete. Ganska trött är jag. Men 50 sorters kakor ska det bli på lördag.

Sista sommarfesten på Tuna Backars förskola

Stora Klara har bara några veckor kvar till sommarlov, och i augusti börjar hon förskoleklass på Domarringens skola där Viggo går, och där jag gick en gång i tiden. Idag var det sommarfest på dagis och sexåringarna som ska sluta avtackades med ros och diplom. På morgonen var det bara 11 grader varmt och det var grått hela dagen tills det var dags för sommarfesten, men då var det faktiskt litet soligt! Klara var pirrig och stolt!

Foton från förr: Min syster Anna fyller 50 år idag, men en gång var hon liten

Min storasyster Anna fyller 50 år idag och jag har letat fram de mest magiska bilderna från när hon var liten. Inga fåniga skämmasbilder. Bara fina. Fina Anna.

Salmiak-Crème

För en månad sedan såg jag att Printzells, som tillverkar Nöt-Crème, lanserade Salmiak-Crème till 50-årsjubiléet. Det lät ju som en fantastisk idé, så genast började jag leta efter det i mat- och godisbutiker i Uppsala och Stockholm. Men inte hittade jag några Salmiak-Crème. Så efter några veckor mejlade jag faktiskt marknadschefen och frågade varför de inte gick att hitta, och fick svar om att de haft problem med distributionen, men att de nu fanns i vissa butiker i Stockholm. Som plåster på såren skickade de några prover. De kom i brevlådan idag. Titta vad fint! Och det var kalasgott!

Hur har jag klarat mig utan den här sprutan?

När jag hälsade på Anders och Daniel i Umeå för ett år sedan berättade de att de brukade använda en spruta när de dekorerar kakor och tårtor, och att det var toppen. Alltså en sådan som man har i sjukvården. Anders är sjuksyrra. Jag fick ett starkt habegär efter en sådan spruta, och Anders skickade en till mig. Jag använde den till att spruta glasyr på After Eight-kakorna i förra inlägget. Mycket mindre kladd än med sprits! Tack, snälla, rara Anders!

Ni tror väl inte att jag har givit upp – kaksorter 21-30

Det må vara varmt, men tappert står jag i köket och och bakar kaksort efter kaksort för att nå målet 50 sorters kakor om en vecka när min syster har 50-årskalas. Här är kaksorterna 21-30: trefrökakor, biscotti med sötmandel, hasselnötter, choklad, apelsinskal och bittermandel, Earl Grey-kakor, gingersnaps, muskovadosnittar med kaffekross, havrekakor med valnötter och russin, kokoskakor, havreflarn, lavendelsnittar och After Eight-kakor! Min kusin Anna-Karin har varit och levererat tomma kakburkar till mig och jag har hämtat alla mammas och pappas kakburkar, men jag måste nog gå till en godisbutik och tigga till mig några tomma burkar också.

Vi firar skolavslutningen med trocadero och nybakta mandelkubbar

Viggo älskar mandelkubbar. Jag också. Eftersom Viggo hade skolavslutning idag firade vi med fika på altanen. Det är några veckor kvar på fritids och dagis innan barnen får sommarlov, men skolavslutningen kan man ju fira ändå. När jag var liten brukade vi fira skolavslutningen med just mandelkubb, så jag bakade det. Men Klara, hon ville inte ha trocadero, inte ha mandelkubb och inte sitta still. Så hon fick cola, bullar och var på språng. Viggo länsade fatet med mandelkubb. Att baka mandelkubb är förresten busenkelt, och jag älskar konsistensen på degen. Jag brukar använda receptet i Vår Kokbok och använda bittermandelarom.

När jag inte hinner loppisrundor handlar jag dukar på Tradera

Så härliga dukar jag har köpt på Tradera på sista tiden! En Brit Bredström-löpare med gula rosor. Gula rosor känns väldigt 60-tal. Både riktiga i trädgården och på dukar. En festremsa med blåbär, märkt MB. En påskduk med en tupp, hönor och kycklingar i pasteller på olivgrön botten, märkt JBD. Och så den mest fantastiska; så otroligt somrig med jordgubbar, blad och fjärilar och på mitten harlekinrutor. Signaturen går jag bet på, men fint med lilla nyckelpigan bredvid. De passar alla fint att lägga på den svarta vaxduken på altanbordet. Men jag har litet problem med vaxduken. Den går att tvätta i maskin, så det gör jag med jämna mellanrum, men den blir ju så vansinnigt skrynklig, även om jag försöker släta ut den när den hänger på tork. För inte kan jag väl stryka den när den har vaxyta? Eller går den att kallmangla? Jag har ju bara en bordsmangel och tror kanske att den fastnar i mangeln. Har ni några tips?

Kalasfina Klara

Så här fin var Klara på ett tårtkalas som vi var på igår. Klänningen har min mamma sytt, troligen i slutet av 60-talet åt min storasyster, och sedan hade jag den. Klara fick mycket komplimanger för klänningen på kalaset!

Två femtedelar av 50 kaksorter bakade

Jag presenterar 10 kaksorter i taget. Här är nästa 10: brysselkex, citronkakor med blått vallmofrö, wienerstänger, nötchokladrutor, bruna bröd, rosa sockerknappar, vaniljhorn, jitterbuggare, sega solrossnittar, minttoppar.

Förutom att baka jobbar jag rätt mycket i trädgården

Gräver, rensar och flyttar växter. Bråda dagar. Och här hade Viggo och Klara varsin liten rabatt, men jag grävde upp gräsmattan emellan och gjorde de två rabatterna till en större gemensam. Därefter fyllde jag på med fin jord från komposten. Klara tyckte att det var jättekul att hjälpa till tills hon upptäckte att det fanns DJUR i jorden. Hon är nämligen panikslagen över myror sedan hon råkade sätta sig på ett myrbo på en utflykt. Sedan fick barnen så, och de valde att så allting huller om buller. Vi får se hur det blir. Det kan bli jättelyckat som barnrabatt, men risken är att det blir svårt att se vad som är blommor och ogräs när det inte är räta rader. Bortanför barnens rabatt finns en liten hörna av gräsmattan som får vara äng.

En femtedel av 50 sorters kakor bakade – men jag behöver hjälp med kakburkar

Hittills bakat kaffekakor, schackrutor, finska pinnar, drömmar, makalösa, kolasnitt, chokladkolasnitt, mummakakor, bondkakor, syltkakor. Ni ser att i vissa kakburkar har jag lagt två sorter för att utnyttja utrymmet. Var tvungen att flytta på en del av chokladkolasnitten och lyfta på pappret för att ni skulle se kolasnitten. Men även om jag har många kakburkar så räcker de inte på långa vägar till 50 sorters kakor. Inte ens de gamla glassburkar jag har hemma. Så om du har några tomma glassburkar eller liknande hemma som du kan avvara och har vägarna förbi mig så tar jag tacksamt emot.