50 sorters kakor bakom kulisserna

22 juni 2011 22:44 | 50 sorters kakor, Allmänt, Ätbart, Bakning | 13 kommentarer

Visst vore det kul om ni hade fått se bilder på hur fullproppat det var i köket när jag bakade och bakade och hur trött och manisk jag var. Men det finns det inte. Däremot tänkte jag ge er några anekdoter och en bakgrundsbild till det här galna projektet.

Allt annat hemma fick anpassa sig till bakningen under de här två veckorna. Till exempel åt vi i stort sett alla måltider på altanen, för köksbordet var så belamrat av bakingredienser och plåtar med svalnande kakor.

Ett vanligt svar när barnen frågade om olika saker var ”Efter Annas kalas”. Inte så att det gick någon nöd på dem och att de var bortglömda, men de fick till exempel inte ta hem kompisar på ett par veckor. Klara var jättearg på det, så i söndags, dagen efter kalaset, fick hon ha en kompis här hemma och jag ordnade kakkalas åt dem, trots att jag kanske helst hade tagit det lugnt. Det var också tur att vi har en uppblåsbar pool i trädgården, för att åka och bada har vi verkligen inte haft tid med.

Men barnen visade faktiskt stor förståelse. Någon gång när det var något som Klara frågade mig om sa Viggo ”Klara, mamma måste faktiskt baka 50 kakor. Tänk på det.”. En annan gång när jag läst godnattsaga för Klara klappade hon mig på kinden och sa ”Mamma, du får gå och baka kakor nu.”.

Ni är många som har kommenterat att jag bakar så snygga kakor och att det är otroligt hur jag hinner. Jag är verkligen ingen professionell konditor, men det finns en bakgrund och erfarenhet som gör att jag kan det här rätt bra. Min mormor var lanthushållslärare, och på 60-talet var hon lärare på konditorutbildningen på Hushålls- och sömnadsskolan, det som blev på S:t Görans gymnasium i Stockholm. När det var kalas i släkten gjorde hon alltid tårtor med så många marsipanrosor att det räckte till alla barnbarnen. Det finns en tradition att baka i familjen. Och under hela 90-talet arbetade jag väldigt mycket ideellt med ett drogfritt ungdomskafé i Uppsala, Kafé Mumrik, som drevs av Ungdomens Nykterhetsförbund. Vi hade ett mycket avancerat utbud av bakverk, kan jag säga. Så ni förstår att jag har mycket rutin på att baka, och övning ger färdighet. Så är det ju alltid. Det blir snyggare och snyggare kakor ju mer man bakar, och jag har blivit duktig på att planera bakningen så det blir rationellt och effektivt. Tänka ut vilka degar som måste göras i förväg för att de ska vila i kylskåpet och att göra nästa kakdeg medan jag gräddar en annan kaksort. Och så har jag enormt tålamod och ger inte upp. Jag bara jobbar på. Det är en bra egenskap.

Och så frågar ni när jag ska öppna konditori, litet på skoj så där. Men det har jag ju drömt om av och till i 20 år, men tänkt att det kanske är roligast att ha som hobby. Men just nu är jag väldigt sugen, ärligt talat. Då skulle jag naturligtvis ha en stor kakbuffé! Kombinerat konditori och antikaffär vore det ultimata.

Tårtor hade jag först tänkt göra massor av olika också till kalaset. Jag hade många fantastiska idéer på smakkombinationer, men så insåg jag att jag inte skulle klara att frakta tårtorna till Stockholm. Jag valde att baka en tårta som funkade rent praktiskt, min bästa chokladtårta som är kladdkaka med chokladfrosting, som man serverar med grädde bredvid. Då kunde jag trava alla bottnar inlindade i folie på varann och frakta, och så garnera med chokladfrosting och blommor på plats. Blommorna var från min trädgård. Rosor, prästkragar och penséer, bland annat. Jag får ordna många tårtkalas framöver istället för att testa alla tårtidéer.

En annan idé som jag inte genomförde var att ha små skyltar med namn på alla kakor, helt enkelt för att jag inte hann. När jag bakat klart halv fyra på morgonen före kalaset tyckte jag att det var en bättre idé att sova några timmar. Men det är ett bra tips. När vi ordnade 70-årsmottagning för mamma och pappa för några år sedan hade jag gjort små skyltar till all mat och alla bakverk på buffén. Då kan man också skriva på vad som är gluten- och laktosfritt eller innehåller nötter, och så vidare.

Det fanns några kaksorter som jag inte blev helt nöjd med, men hallå, om man bakar 50 kaksorter på två veckor får man ha överseende med det. Egentligen är jag en sån som gör om och gör om tills det blir rätt. Jag tycker inte om att släppa ifrån mig slarv. De som jobbat med mig vet att det sällan är korrekturfel i mina texter. Jag kan helt enkelt inte slarva. Men nu tänkte jag så här, att jag hinner inte göra om och det mesta blir kalasbra och folk kommer vara så nöjda ändå.

Dagen före kalaset pratade jag med min lillebror Matti i telefonen och sa att jag eventuellt inte skulle hinna sova alls för att jag måste hinna klart alla kakor.

Matti: Men du måste ju inte baka alla kakor.
Jag: Jo.
Matti: Jaha.

Visst hade det blivit en fin och bra buffé med sju eller tjugo sorters kakor också, men idén med 50 sorters kakor på 50-årskalaset var för bra för att inte genomföras fullt ut.

Många har frågat om recepten här och på Facebook och Twitter. Några finns sedan förut under receptfliken här ovan. Jag ska försöka skriva och publicera alla recepten när jag hinner och orkar, men jag har två veckors jobb kvar till semestern och är ganska trött, så det blir ett långtidsprojekt.