Knasiga saker

som en småbarnsmamma kan hitta instoppat i sitt påslakan klockan 03.15, när hon äntligen ska gå och lägga sig: en bok om rymden.

Juniskär del 4 Stranden

På gången låg ett svart gummimaterial när jag var liten. Nu är det borta, utom en liten bit som är mossbelupen. Det blev hett så man brände sig om man gick barfota när det var soligt.

Kjells brygga har blivit alldeles sned. Kjells båtar. Han hade lagt i båten med stort besvär alldeles innan han dog. Båtarna kan vara byggda av min farfar, men jag vet inte säkert. Han byggde i alla fall sina båtar själv. På somrarna åkte vi ibland ut till någon ö och badade. Vi hade guldus eller portello, limpmackor med prickig korv och mandelkubb med. Farmor och farfar badade aldrig. De kunde nog inte simma. Så var det förr, fast man var fiskare.

Lillrukan heter en liten ö med en sommarstuga alldeles nära bryggan. Det brukar gå att bottna hela vägen över till ön. Pappa och hans bröder lekte med barnen på den ön när de var små.

Juniskär del 3 Lillstugan

Lillstugan var ett extrautrymme där en person kunde sova, men för mig och Matti var det lekstuga när vi var små. Den står alltid olåst, så jag kunde gå in och fotografera. I det lilla badrumsskåpet på väggen hade vi tomma kryddburkar av Konsums märke Cirkel, minns jag. Men de fanns förstås inte kvar. Nu blir det någr motiv som mest är för min och Mattis skull, för våra barndomsminnen.

Juniskär del 2 Trädgården

Här ser man lillstugan och uthuset från utsidan av staketet mot stranden. Det som skymtar däremellan är tvättstugan. Man ser också tvättlinorna, där även fiskenäten hängdes på tork.

Här odlades förut jordgubbar, grönsaker och potatis. Nu är det bara gräsmatta. Kjell brukade lägga en strömming under plantorna när han planterade dem. Det fungerade som gödsel. Det känns konstigt att se nya hus på andra sidan vägen, och att de gjort kalhygge av en del av skogen. Uppe i den skogen finns en grotta som vi brukade gå till, och som pappa och hans bröder lekte i när de var små.

Rabatterna vid entrén. Den fina betongkrukan är sprucken.

Jordkällarnen som snart kommer att vara översållad av vita liljekonvaljer. Där hämtade man saft och sylt. Jag minns hur det luktade, och de dubbla dörrarna.

Vedboden och fiskröken.

Bersån med bärbuskar.

Bäcken och lilla bron. Jag och Matti älskade att leka här. Det gör Viggo och Klara också.

Juniskär del 1 Huset

På väg hem från Sollefteå i tisdags åkte vi förbi Juniskär när vi hade ätit lunch i Sundsvall. Juniskär är den by där min pappa växte upp när han kom som flykting från Estland 1944. Farfar var fiskare i Estland, och hade egen fiskebåt som de flydde i. Först var de i flyktingläger i Finland, sedan kom de till Sverige. De kom i land vid Löran utanför Sundsvall. Först bodde de i flyktingläger här också, därefter ett kort tag inhysta på en bondgård i Nyland, Njurunda. Men från 1945 blev de hyresgäster på nedervåningen i Kjell Nordins hus i Juniskär. Det var Kjells föräldrahem, men Kjell var ogift och hade inga barn, så han bodde i en liten lägenhet på övervåningen och hyrde ut resten av huset. Min farfar och farfar kom att bo där ända tills de dog, farfar 1977, farmor 1994. Kjell var något yngre än mina farföräldrar, född 1923. Eftersom han levde ensam blev det så att han åt med familjen på nedervåningen, och när det blev aktuellt att köpa första teven slog de sig ihop och gjorde det tillsammans. Kjell var nästan som en familjemedlem.

I det här huset har jag naturligtvis varit massor. Jag brukade vara hos farmor och farfar en vecka på sommarlovet och så alla sportlov. När min pappa låg på sjukhuset för ett par veckor sedan och skulle få pacemaker inopererad ringde min farbror Stor-Matti och berättade att Kjell hade dött. Det känns väldigt sorgligt att han är borta, och sorgligt att länken till Juniskär är borta. Kjell hade inga nära släktingar i livet, så det är pappa och hans bröder som sköter allt kring begravningen och annat praktiskt. Därför tyckte pappa att det var ok att vi gick in på tomten och fotograferade, trots att vi nu formellt inte har något där att göra.

Och jag är ju den typen som gärna vill dokumentera och bevara minnen. Så nu kommer många bilder från Juniskär, på sådant som betyder något för mig. Jag tror kanske inte att alla de här bilderna är så intressanta för de flesta som läser min blogg. De är för familjen. Och jag vet att min lillebror Matti också känner igen allt och förstår varför jag har fotograferat sådant som för andra framstår som ointressant.

På väg till Juniskär åker man över en bro. Den är byggd alldeles intill denna bro, och när jag var liten var det den bron man åkte över. Vi tog tåget till Sundsvall, och så kom Kjell och hämtade med bil. Bilden är tagen genom bilrutan medan vi åker.

Här är då huset. När farmor levde var det helt vitt. Farmor hade massor av blommor i rabatterna. Lejongap minns jag till exempel. Nu är det ganska igenvuxet. Kjell var 84 år och böjd av ett liv av hårt arbete som byggnadsarbetare.

Mot uthuset. Där finns snickarbod, tvättstuga och annat.

Altanen, och i förgrunden den snirkliga grenen där fågelbordet brukade sitta. Farmor matade alltid fåglarna. Till och med skatorna. Och det fanns ekorrar som brukade hoppa in genom köksfönstret och ner i farmors förklädesficka, där hon hade nötter och mandel åt dem.

Otroligt snyggt golv på altanen.

Ett moln på marken

Igår var det Olles födelsedag, men innan gästerna kom åkte vi upp en sväng på Hallstaberget ovanför hoppbacken. Bos föräldrar bor alldeles nedanför hoppbacken. Tyvärr var det regnigt, och Hallstaberget var omslutet av moln, så man såg ingenting av utsikten. Normalt ser man ner över hela Sollefteå, som ligger i en dal runt Ångermanälven mellan bergen. Men Viggo och Klara tyckte att det var kul att springa inne i ett moln, och Viggo hittade en karta.

På eftermiddagen kom det släktingar och en delegation från IOGT-NTO-föreningen. Här sitter Olle med två av sina syskon. Det är Wiviann och Siv.

Klara fick sova i den lilla utdragssängen. Det tyckte hon var väldigt roligt. Kudden till höger har en grön esperantostjärna, som Bo har tryckt i tonåren, när han höll på med esperanto.

På tur norröver

Nu är vi i Sollefteå, och det är Olles 75-årsdag. Igår gick färden norröver i bil. Klara sov förstås en del.

I Njurunda söder om Sundsvall stannade vi och besökte farmors och farfars grav. Farmor och farfar, som kom från Estland, hette Edla och Edgar Kokk. Någon enstaka blåsippa blommade fortfarande vid graven, i skuggan av den stora granen. Jag och barnen lade varsin vitsippa på graven.

Norr om Sundsvall svänger man av på Bävervägen, som sedan går hela vägen till Sollefteå. Jag hade lovat Viggo att vi skulle stanna någonstans så att han fick plocka blommor till sin farfar, och till slut hittade vi ett ställe där det funkade att stanna där det fanns vitsippor.

Den där kongressen

närmar sig med stormsteg, och det är massor att förbereda. I torsdags gick hela kvällen till kongressmöte, och idag har jag varit på Drabanten 9-16 och ägnat mig åt kongressförberedelser. På förmiddagen var det samling och genomgång för alla funktionärer, och på eftermiddagen satt jag med min kongresskafékommitté. Vi fick förresten en fantastiskt bra idé från Anders Ringnér. Jag vill inte avslöja den, men hoppas att den går i lås. Tack Anders!

Jag och Bo hänger framför melodifestivalen. Klara somnade redan innan det hade börjat, och Viggo hann väl se 6-7 bidrag innan han somnade i soffan.

Imorgon bär det av till Sollefteå. Bos pappa Olle fyller 75 år på måndag. Men vi åker hem igen redan på tisdag, för jag har så mycket jobb att göra. Både ideellt och jobbjobb.

Vuxenpoäng

Jag är väl rätt vuxen. Jag är 37 år, gift och har två barn, villa och bil (men inget körkort, minus där). Och jag tycker att det är ok. Jag måste inte vara 20 år, men jag vill heller inte vara onödigt gammal till sinnet, och tycker inte att jag är det heller. Jag kan tycka att jag var äldre till sinnet när jag var yngre.

Men nu har jag gjort ett oerhört vetenskapligt vuxenpoängstest, och det visade sig att min uppskattade ålder är 44,9, och att min vuxenpoäng är 23,4. Blev litet irriterad när testet föreslog att jag skulle börja dricka öl för att bli mer ungdomlig. Min nykterhet är en trolig orsak att jag har fått höga vuxenpoäng, för det var flera frågor om alkohol. De föreslog även att jag skulle välja att åka till Hultsfred som semesteralternativ, men det var ju vad jag kryssade för! Hur många vuxenpoäng har ni? Ni kan göra testet här.

Lunchblogg

Sitter hemma och jobbar idag, och passar på att blogga litet när jag har lunchpaus. Jag har huvudvärk, och ute är det grått. Jag är också rätt stressad över arbetsuppgifter som måste hinnas med innan helgen. Nästa vecka ska vi vara lediga. På söndag åker vi upp till Bos föräldrar i Sollefteå. Olle fyller 75 år på måndag, så vi blir där ett par dagar.

Igår kväll var det Arken-styrelse. Vi var ovanligt få på mötet, men trevligt som vanligt. Hemitkåren måste röja upp på verandan innan kongressen, nu när vi har budgeterat massor av pengar till nya möbler. Roligt också att se vad som har hänt ute på gården med planteringarna. Det är en hemit som är landskapsarkitekt som leder arbetet.

Te, scones och massor av kläder

Igår kväll när barnen hade somnat kom Erik förbi och dumpade en överfull flyttkartong med Fredriks och Linus urvuxna barnkläder, och en lika full flyttkartong med skor. Det var fantastiskt mycket kläder i Viggos nuvarande storlek, och två storlekar uppåt. Byxor, shorts, fleecetröjor, pyjamasar, tre vinteroveraller och annat. Litet som Klara kan ha också, men till henne har vi ju Viggos urväxta kläder. Och skor var det av alla typer. Till och med ett par inlines och ett par vanliga skridskor. När Viggo såg rullskridskorna nu på morgonen började han genast leka med dem. Han visste vad det var, men försökte inte sätta dem på fötterna. Istället tävlade han med att rulla dem över golvet. Tack, tack, tack för alla kläder!

Erik hade varit på möte i Uppsala, och när vi pratade i telefon innan han kom hit sa han att det skulle sitta fint med en macka. Men igår morse när jag skulle göra frukostmacka hae brödet möglat, så det fick bli knäckebröd till frukost. Inget fel på Falu rågrut, men det är kanske inte så kul att bjuda som kvällsfika till en gammal kompis som man inte har träffat på månader. Så jag svände ihop en sconesdeg och bjöd på te och scones. Scones är sådant jag gjorde mycket i tonåren och under studietiden, men inte särskilt ofta nu. Varje gång slås jag av hur gott och trevligt det är. Och jag är inte särskilt bortskämd med att fika med en kompis en vardagkväll, så det var också trevligt. Oftast är det bara barn som ska läggas, tvätt som ska hängas, och några timmars arbete framför datorn.

På rymmen

Igår ägnade jag större delen av dagen åt kongressförberedelser med mat- och kafékommittén, och Viggo och Klara blev jättearga för att jag skulle vara borta en lördag, så när jag skulle ut på vårstädning till Solgläntan idag fick det bli med barnen. Solgläntan är sommarhemmet som min IOGT-NTO-förening äger. Det ligger vid sjön Ekoln söder om Uppsala. Ekoln är egentligen den mest norra delen av Mälaren, och det är i den som Fyrisån rinner ut.

Med barnen i släptåg blev det inte direkt något arbetat för min del, men jag kunde se hur renoveringen fortskrider, och prata igenom en del grejer med Anita och Leif. Vi hade en jättebra eftermiddag och klättrade i berg, var ned till sjön och tittade på segelbåtar och fiskar, fikade i solskenet på altanen och barnen blev skjutsade i skottkärra av Hans.

Här sitter snyggingarna och äter päron på altanen.

Leif och Mårten fäller en ek som knäcktes i någon vinterstorm. Här kan ni se litet av utsikten över sjön.

Klara var mycket nöjd över att ha sin nya minikånken med sig. Och så snodde hon Viggos Findusryggsäck.

Hon springer iväg.

Viggo springer ifatt och tar sin ryggsäck.

Men Klara springer vidare och försöker rymma.

Längre och längre uppför backen.

Och så sist en bild på snygga grinden med NTO.

Operationen gick bra

Nu är min pappa opererad, och det gick bra. Han ringde från sjukhuset, och skulle snart få mat för första gången sedan igår kväll. Imorgon ska han röntgas och de ska mäta att pacemakern fungerar som den ska, och troligen får han åka hem någon gång mellan 15 och 17.

Morgonbetraktelser

Jag satt här hemma i godan ro och jobbade, och trodde att Bo och barnen hade cyklat iväg till dagis för länge sen, när jag vinkade av dem. Men så kom Bo in, fly förbannad, och svor. Han hade haft dåligt med luft i bakdäcket och skulle pumpa, men då var det en liten mässingsgrej som man skruvar på ventilen när man ska pumpa som hade sprätt iväg i gräset, och som han inte kunde hitta. Luften hade förstås gått ur helt ur däcket. Så han fick ta barnvagnen istället. För övrigt var det bara en plussgrad i morse, så barnen är ordentligt påbyltade. De fick faktiskt vintermössor på sig, men de har tunnare mössor med sig.

Som ni förstår är Klara frisk igen. Hon hade ingen feber igår och var bara litet snorig, och åt som en häst. Skönt. Jag jobbar hemma idag och imorgon. Jag vill hålla mig i stan, för min pappa ligger på Akademiska och får en pacemaker inopererad idag. Han har vetat en eller två månader att han skulle få en pacemaker någon gång i vår eller sommar, men de ringde nu i fredags och meddelade att det skulle bli nu, så det var snabba ryck. Och mamma är på UNICEF-uppdrag i Vietnam, så då känns det extra viktigt att finnas tillhands, även om det är en ofarlig operation och man skickas hem dagen efter. Han får i alla fall inte bära tungt då, så det är ju bra om jag kan hjälpa till när han ska hem. Och fast det ska vara ofarligt är jag orolig i alla fall, måste jag erkänna.

Fyra lediga dagar

Jag är rätt nöjd med den här ledigheten, för jag har fått en hel del gjort. Till exempel:

Tvättat fönstren in- och utvändigt.

Måttbeställt dynor till soffan som Bo har byggt, och som ska stå på altanen. Igår åkte Bo ner på stan med bilen och hämtade dem. Jag har också köpt tyg att sy överdrag till dem, och hunnit tvätta tyget så att det är krympt innan jag ska sy. Hade hoppats hinna sy överdragen också, men där gick jag bet.

Skaffat ny e-legitimation eftersom den gamla hade gått ut, och deklarerat på nätet. Jag behövde bara lägga till avdrag för resor till och från arbetet, och det blev ju en del. Preliminärt ska jag få tillbaka 12 723 kronor. Tack, tack.

Läst mycket böcker med Viggo och lajjat med barnen.

Grillat alla dagar: rostbiff, lax, fläskfilé, grönsaker och spanska korvar. Men inte allt på en gång förstås.

Flyttat en del växter från den tillfälliga platsen i köksträdgården till rabatten framför huset. Nu ser det mycket trevligare ut. Grävt upp grässvål så att Viggos lilla rabatt nu är dubbelt så stor, och så får Viggo och Klara hälften var av rabatten. De hjälpte mig att bära undan grässvålen till komposten, men roligast var att åka skottkärra.

Ja, det blev ju en del uträttat.

Igår på valborgsmässoafton promenerade jag ner på stan med barnen för att titta litet på forsränningen. Bo var inte helledig, utan behövde jobba några timmar hemifrån, så det passade bra. Vi stannade inte och tittade så länge, för barnen tyckte bet var roligare att gå vidare och köpa korv. Och att åka rulltrappa på Åhléns där vi köpte tyg till dynorna. Personalen hade förresten missat att ta ner skylten om 20 % rabatt vid köp av minst sex meter, och vi skulle ju ha åtta meter, så vi fick över hundra kronors rabatt. Medan jag betalade tog en annan expedit ner skylten. Och så mötte vi Jenny när vi satt på en bänk och åt korv. Trevligt. Och när vi kom hem hade Bo gjort i ordning sillunch åt honom och mig.

På kvällen när vi hade grillat gick vi iväg till Tunakolonin för att titta på en majbrasa, eller kase som vi säger här i Uppland. Vi hade kollat på kommunens hemsida, och där stod att det började 19.00. Bra tyckte vi som har småbarn. I Gamla Uppsala och på många andra platser är det först 21, och det är för sent för Viggo och Klara. Dessutom tänkte vi att det skulle vara betydligt barnvänligare, utan smällare, fylla och långa prettotal. När vi kom fram var det ett par andra barnfamiljer där, men brasan var inte tänd. Långt senare kom det en arrangör, och det visade sig att det var först 20.00 som brasan skulle tändas, så det hade stått fel både på uppsala.se och unt.se. Vid det laget var vi ett helt gäng barnfamiljer som sprang omkring och lekte tafatt med våra barn bland björkarna för att hålla oss varma, och barnen på gott humör. Vid åttatiden blev det i alla fall brasa, och det var rätt mycket folk. Och Viggo träffade sin kompis Matilda från dagis, så han hade superkul.

Viggo tyckte att det blev litet varmt av elden ett tag, så då drog han ner mössan över ansiktet.

På slutet blev Klara gnällig och frös. Hon har varit snorig några dagar, och när vi kom hem fick hon sitta i mitt knä under en filt och dricka välling så hon blev varm medan vi tittade litet på en barnfilm. Hon somnade fort, men vaknade vid midnatt och hade hög feber. Idag har hon haft 37,5-38 grader och varit rätt pigg, men det är jobbigt för henne att vara täppt i näsan.

Magnus, Maria och Helmer har varit här och fikat. Jag hade bakat rabarberpaj med mandelmassa. Det kändes vårigt, även om rabarbern kom från frysen.

På kvällen var jag ute i trädgården med barnen och jobbade, och då var det riktigt soligt, även om det var kallt. Som gryning, sa Viggo. Han har väl snappat upp det, och förknippar det med sol. Även om det inte alls var gryningsljus, utan kvällssol, var det ju väldigt poetiskt.

Imorgon får Bo vabba. Hoppas att Klara är frisk sen, så de kan gå på dagis. Det har varit alldeles för mycket sjukdomar och vab i den här familjen senaste månaderna.