Och så bakade vi äppelkaka i Hello Kitty-formen

28 september 2010 19:56 | Allmänt, Ätbart, Bilder | Kommentering avstängd

Gissa hur lycklig Klara var?

Sen gick vi en promenad till ödetomten och plockade äpplen och rabarber

28 september 2010 19:52 | Allmänt, Bilder | Kommentering avstängd

Eftersom solen sken så fint och Klara var ganska pigg gick vi ut en sväng. Det fanns massor av fallfrukt på ödetomten borta vid åsen och Klara ville plocka rabarber också. Men var inte oroliga, flugsvampen lämnade vi.

När Klara är sugen på fisksoppa vet man att hon håller på att piggna till

28 september 2010 19:42 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 2 kommentarer

Igår kväll yrade Klara av febern. Hon snackade om en födelsedagspresent och grep efter den i luften och skrattade hysteriskt i en kvart innan hon somnade om. Hon upplevde det i alla fall inte som obehagligt, och efteråt mindes hon inget. Idag har hon varit mycket piggare. Inget kräk och tempen har legat runt 37,5. Vi kollade på Hugo och Josefin på förmiddagen, och sen var hon hungrig och längtade efter fisksoppa, så då lagade jag det.

Tänk att jag har två så olika barn när det gäller mat. Viggo som nästan inte tycker om någonting och är väldigt känslig för lukter, och så Klara som tycker om det mesta. Mycket sånt som barn inte brukar gilla. För att ni ska förstå; i soppan som Klara åt allt av, utan att peta bort något, fanns purjolök, gul lök, vitlök, palsternacka, morot, potatis, fänkål, sockerärtor, lax, räkor, krossad tomat, buljong och så kryddat med saffran, timjan och cayennepeppar.

Lilla sjuklingen

27 september 2010 15:08 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

Så här har Klara legat hela dagen, nedbäddad på en madrass med plastad frotté på vardagsrumsgolvet. Så bäddar jag alltid när något av barnen blir kräksjuk. Klara vaknade vid tretiden i natt och hade 39,2 graders feber. Hon sa att hon mådde illa också, men kräktes inte då i alla fall. Själv vakade jag över henne och sov i stort sett ingenting resten av natten. Men på morgonen har hon kräkts, och jag har bytt lakan ett par gånger. Hon har mest sovit, tittat litet på tv däremellan och vi har småpratat när hon orkat. Jag har hunnit jobba en del medan hon sovit, men efter att jag tog tempen på henne vid tiotiden när panodilen slutat verka och hon hade 39,8, lade jag mig bredvid henne och sov ett par timmar som kompensation för förlorad nattsömn. Skönt. Det enda hon har fått i sig är vatten och en isglass, men det är okej om man är sjuk.

Tre varianter av 60-talsränder

27 september 2010 7:15 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | Kommentering avstängd

Vid tre olika tillfällen i år har jag hittat pastellrandiga påslakan från 60-talet. Nu senast hittade jag det längst till vänster, och tänkte att det här måste väl vara samma ränder som ett av de andra påslakanen, men inte då. Mycket snarlika är de i alla fall. Fin kvalitet på väven och skönt slitna blir de underbara nymanglade.

Finaste åttaåringen

26 september 2010 20:12 | Allmänt, Bilder | 1 kommentar

Ute sken solen hela dagen, men Viggo har mest byggt lego.

Fina kakfatet som farmor och farfar hade

26 september 2010 14:42 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 3 kommentarer

Ja, nästan i alla fall! Det här fatet fick jag av min lillebror i födelsedagspresent. Så otroligt fint av honom! Det är nämligen ett likadant fat som farmor och farfar hade, men i något mindre storlek. Deras fat stod alltid på köksbordet i Juniskär, och användes både till bröd och kaffebröd. Det är ett av de mest intensiva minnen jag har från deras hem, en av de saker som jag först ser framför mig när jag försöker minnas hur det var.

Under står det 1029 223. Det finns ingen Ekebystämpel, men de hade sagt i antikaffären när min brorsa köpte det att det var Upsala-Ekeby. Nu vill jag gärna ha hjälp av någon Upsala-Ekeby-expert med om det stämmer, vad serien heter och andra uppgifter.

Intensivkalasar

26 september 2010 14:12 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 1 kommentar

Folk brukar skratta åt mig när jag måste dokumentera allting och fotografera mat och kakor innan man får äta, men ibland är det så stressigt att man inte hinner. Det har liksom varit så intensivt med kalas och släkt på besök. Igår var Viggos åttaårsdag, och då hade vi familjekalas med 13 personer med bullar och kakor och chokladtårta, och sedan middag, men jag hann inte ta en enda bild. I fredags kväll hade vi kompiskalas för Viggo. Han ville bara bjuda tre klasskompisar, och bjuder man så få är det inget problem att bara välja ett urval. Klart man ska få ha kalaset precis som man vill, och det blev jättemysigt. Dessutom kom kompisarnas föräldrar och småsyskon och var med på slutet och fikade. Väldigt trevligt, och sånt fixar man ju inte när man gör jättekalas. Serverade bullar och kakor då också, och så hade jag gjort en glasstårta, för det gillar alla. Den hann jag faktiskt ta ett par bilder av. Kalaset avslutades med skattjakt i mörkret i trädgården med ficklampor och skattkarta!

Knölar och lökar att lysa upp i mörkret med

22 september 2010 7:06 | Allmänt, Bilder | 1 kommentar

Visserligen är det långt till jul, men det tar lång tid att driva upp lökar. Nu har jag varit på Weibulls och köpt tazetter, jultulpaner och en amaryllis som heter Jade Serpent. Den är vit med dragning åt grönt. Dessutom blev det en cyklamenknöl.

Interflora fresh? Vad var det för fel på Tuna Blommor?

21 september 2010 6:55 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 3 kommentarer

Hallå där, nu känner jag att det var litet bättre förr. Tvärnitade med cykeln på Torbjörns torg när jag upptäckte att de hade plockat ned gamla skylten med Tuna Blommor och satt upp en ny med Interflora fresh. Vad är det för töntigt intetsägande namn? Tydligen är det ett nytt koncept med en hel butikskedja där allt är likadant. Så otroligt trist. Om man går till en blomsteraffär vill man ju att den ska kännas lokal och personlig. Förresten ser man knappt att det står fresh. På bilden längst ned ser ni hur det såg ut förr. Huset är naturligtvis ett av Gunnar Leches fina.

En len, snäll och värmande soppa behövdes idag

20 september 2010 19:45 | Allmänt, Ätbart, Bilder | Kommentering avstängd

En dag som denna, som känns grå och kall både med anledning av valresultatet och vädret, behövdes det tröstmat. Min potatissoppa är precis sådan mat, så den lagade jag till middag. Med lök och färskpotatis i bitar från trädgården, grädde, grönsaksbuljong, färsk timjan, rivet citronskal och citronsaft. Och Klara-som-äter-nästan-allt tog om två gånger. Hon älskar den här soppan. Viggo-som-äter-nästan-ingenting åt ostmacka med mjölk.

Förresten, om det inte hade varit dimmigt och tröstlöst grått i morse, utan strålande solsken, hade det känts som ett hån mot det allvarliga läget med främlingsfientligheten.

Nu har jag varit och röstat bort skurkregeringen!

19 september 2010 13:44 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

Viggo var med mig in i vallokalen och jag berättade mycket pedagogiskt vad jag gjorde och varför det var bås och avprickning i vallängden och allt sånt. Fint.

Och förutom att kampen är viktig i vallokalen och i vardagen, är också mitt röda läppstift viktigt i vallokalen och i vardagen. Rött hjärta, röda läppar.

Kampen förs i det stora och i det lilla. Hoppas att du är med mig. I vallokalen och i vardagen.

18 september 2010 21:12 | Allmänt | 11 kommentarer

Imorgon är det val. Det är ett viktigt val, som alltid. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Jag är så innerligt trött på egoismen. Jag vill ha ett solidariskt samhälle. Mitt hjärta sitter till vänster, och det är klart att jag vill ha en rödgrön regering.

Men jag vill också ha solidariska människor i vardagen, som tänker längre än till sig själva, och som vågar säga ifrån när något är fel.

Jag tänker på att vuxna människor ofta inte vågar lägga sig i. De vågar inte säga ifrån när de ser bråk eller när andra människor beter sig illa. Häromdagen var det någon som berättade för mig om när hon för många år sedan blev överfallen i en hiss i sin egen trappuppgång, och hon skrek och skrek på hjälp, men ingen kom. Några dagar senare var det en granne som frågade vad som hade hänt, men grannen hade inte gjort något den där natten, fast hon hörde. Hur kan man göra så? Inte ens ringa polisen om hon nu inte vågade gå ut i trappen och kolla. Och jag minns den gången för kanske 20 år sedan, då jag blev rånöverfallen, omringad, knivhotad och sparkad på. Och jag stod där mellan de upplysta husen på Odensgatan och skrek och skrek allt vad jag kunde i mörkret, men ingen kom på jag vet inte hur länge, trots att det måste ha hörts in. Till slut kom någon och hjälpte mig.

Men det behöver inte vara så allvarligt. Det kan vara tonåringar eller barn som bråkar, någon som retar en annan eller slåss, och vuxna runtomkring som låtsas som ingenting på gatan eller på bussen. Sådana ynkliga jävla vuxna, utan civilkurage. Själv brukar jag säga ifrån. De ska inte få tro att det är okej. Även när det kan verka harmlöst, som när jag gick emellan ett skojbråk på Viggos fritids. Små barn växer upp och blir vuxna, eller som Tracey Thorn sjunger, Little Hitlers, little Hitlers, Grow up into big Hitlers. Look what they do.

För att inte tala om allt som folk tycker att de har rätt att ha, nu genast. Att de inte är beredda att betala för vad det kostar. De vill ha RUT-avdrag för att ha råd att anlita någon som städar åt dem och de vill betala svart för att renovera villan. Men så här är det, om man inte är väldigt rik så att man har råd till allt man vill ha, då kan man inte få allt på en gång. Man får välja och prioritera, för man får banne mig lov att betala skatt. Och är man väldigt fattig så har man inte några valmöjligheter alls. Jag vill ha ett samhälle där vi betalar skatt och hjälps åt. Där vi har råd med det gemensamma.

Som i skolan. De senaste månaderna har jag fört en strid i det lilla mot dolda avgifter i skolan. Under våren såg jag till min förvåning hur det allt oftare förekom att både Klara på dagis och Viggo i skolan skulle ha med sig matsäck när det var utflykter, till och med lunch flera gånger. Och så skulle Viggo åka på skolresa till Tom Tits, och då skulle det betalas både avgift för resan, man skulle ha lunch med sig och frivillig fickpeng. Ungefär samtidigt släppte Majblommans riksförbund sin rapport om dolda avgifter i skolan. Jag läste naturligtvis rapporten och pressmeddelandet, och såg dessutom att det blev rätt mycket press på den, eftersom det hör till mitt jobb att omvärldsbevaka ideella sektorn, och Majblomman hör till medlemsorganisationerna i Forum för Frivilligt Socialt Arbete, där jag jobbar. Till min förvåning läste jag att i Uppsala finns det inga dolda avgifter i skolan enligt Majblommans enkät till kommunerna. Uppsala lyftes som ett gott exempel, och den här nyheten valsade runt i media. Så här står det i pressmeddelandet och rapporten att Uppsala kommun har svarat:

I Uppsala kommun förekommer det inte att skolklasser samlar in pengar genom att barn betalar en lika summa. Uppsala kommun anser att den typen av avgifter inte ska finnas i kommunens skolor.

Det var ju så uppenbart fel, så jag mejlade förvaltningen och frågade. Sedan tog det några månader och flera påstötningar, men till slut fick jag svar från grundskolechefen i Uppsala, Lars Romanus. Han svarade:

Jag känner inte till den policy som rapporten refererar till. Vi hade i Uppsala kommun för några år sedan ett uppdrag till de kommunala skolorna att vara helt avgiftsfria. Detta uppdrag har senare ändrats till att det är skollagens formulering kring ringa och enstaka avgifter som gäller. Grundskolans lednings hållning i frågan är att de kommunala skolorna i så stor utsträckning som möjligt ska undvika insamlingar till utbildningsinslag. Det som vi betraktar som undervisning skall också bekostas av skolan, kostnaden för detta kan inte vara så betungande för skolan då kostnaden endast får vara ringa och enstaka. Kostnaden för en familj kan däremot innebära att elever kan tvingas välja kostnadsfria alternativ och därmed får uppleva ett utanförskap som inte harmoniserar med skolan värdegrund.

Jag har inte fått någon förklaring till varför någon av kommunens tjänstemän lämnat felaktiga uppgifter i Majblommans enkät, men konstaterar att Viggos skola, Domarringen, hållit sig inom kommunens och Skolverkets rekommendationer om gränsen för vad som anses vara ringa avgifter. Inte desto mindre tycker jag att det är fel. För även om en helt avgiftsfri skola inte på något vis i grunden löser problemet med barnfattigdom i Sverige, så stigmatiserar dolda avgifter i skolan, gör att barn mår dåligt och utestängs. Och de som råkar illa ut, de som inte har råd, de vågar inte säga ifrån. Därför är det så viktigt att ständigt vara jobbig och bråka och protestera. På alla fronter, i det stora och i det lilla. När du går till valurnorna och i samtal med skolpersonalen och på föräldramötet. Och det är uppenbart att det är ett politiskt beslut under den senaste mandatperioden att frångå en helt avgiftsfri skola.

Läs gärna min pappas berättelse om sin egen skolgång, och hur han var tvungen att inför alla sina klasskamrater visa upp sin pappas inkomstdeklaration för att bli befriad från skolavgifterna som de inte hade råd med när han fick gå i läroverket i Sundsvall på femtiotalet. Det är naturligtvis stora skillnader mellan hur det var då och nu, och tack och lov inte lika stora klassklyftor, men det är samma stigmatisering som barnen utsätts för.

Om stigmatisering kan man också tala när det gäller hur människor behandlar varandra i bostadsrättsföreningen Vivalla här i Uppsala. Med förvåning och förtvivlan har jag följt historien som TheWitch och Tonårsmorsa bloggat om, och som sedan uppmärksammats i media. Hur bostadsrättsföreningens styrelse har märkt ut vilka lägenheter som är bostadssociala och ägda av kommunen. Det är så vidrigt att jag inte finner ord. Det visar på en sådan egoism, att inte vilja ha utsatta människor i sin närhet. Men samtidigt blir jag glad över att det finns människor som orkar och vågar bråka och säga ifrån i det lilla. Heja er, Åse och Fatou! Ni är grymt bra.

Den där typen av egoism märks också när folk inte vill ha psykiskt sjuka som bor i sin närhet. Eller dagis tydligen. Häromveckan träffade jag en gammal vän till familjen som är politiskt aktiv i kommunpolitiken. En av de där gammaldags socialdemokrater här i Svartbäcken som har funnits där sedan jag var liten. Jimmy berättade att det behövdes en till förskola i området, och att det skulle bli ett barackdagis ner mot gräsplanerna nedanför Folkungagatan, om jag förstod det rätt. Men då protesterade de boende. De ville inte ha ett dagis intill sina hus. Hur tänker folk?

Det är bara mitt, mitt, mitt hela tiden, som Martin skriver. Folk kan inte se det privata i det strukturella.

Jag är så trött och förbannad på egoismen. Kampen förs i det stora och i det lilla. Hoppas att du är med mig. I vallokalen och i vardagen.

Dagens nybakta rågsiktskakor

15 september 2010 22:28 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 2 kommentarer

En facebookdiskussion om leverpastejmackor tidigare idag föranledde ett väldigt sug efter rågsiktskakor. Rågsiktskakor hör till mina absoluta favoritbröd, och jag bakar det ofta. Underbart med leverpastej och smörgåsgurka eller ägg och kaviar. Eftersom jag ändå hade fisksoppa från frysen som bara skulle värmas till middag hann jag baka en sats. Det känns så härligt när man hinner och orkar göra sånt i vardagen. Normalt har jag anis eller fänkål i, men Klara gillar inte när det är frön i brödet, så nu bakar jag utan.

Några favoriter i trädgården just nu – sockerärtor och plommon

15 september 2010 22:16 | Allmänt, Ätbart, Bilder, Trädgård | Kommentering avstängd

Jag sådde en omgång sockerärtor så sent som i mitten av juli, och de börjar precis bli klara. Det kommer massor! Jag älskar verkligen sockerärtor. Jag kan äta bara kokta ärtskidor som jag doppar i smält smör i en äggkopp. Och plommonen. Plommonträdet dignar av mogen frukt. Så härligt att plocka och äta direkt i septembersolen när vi kom hem från fritids och dagis.

Om jag var hemlig agent

13 september 2010 22:40 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

Åh, jag älskar ju agenter, detektiver och sånt. Kolla här vad min syster gav mig mera i födelsedagspresent! Visst känns det litet som ett hemligt vapen, förklätt till flärdfullt läppstift. Och pennan är väl ett av de skarpaste vapen som finns. Dessutom kan jag inte leva utan rött läppstift. Det räddar många gråa dagar.

Istället för Plastjesus

13 september 2010 22:40 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

När jag och Lydia jobbade ihop på IOGT-NTO brukade jag ha litet hyss för mig med hennes Plastjesus, som normalt stod på hennes skrivbord. När hon var borta brukade jag ta ut honom på vift. Han dök upp på alla möjliga ställen. I arkivet, fick följa med ut på lunch eller in på mitt rum eller vara med i rättningscentralen. Mest saknar jag förstås Lydia, även om vi har nästan daglig kontakt, men litet tomt är det ju också att inte ha någon Plastjesus att busa med. Så min syrra kom med en annan snubbe åt mig att ha som sällskap på jobbet. En mjukis-Darth Vader. Ni ska veta att Klara en gång utbrast: Mamma, jag älskar Darth Vader. Darth Vader är min bästa vän.

Dagens födelsedagsbukett från storasyrran

13 september 2010 22:39 | Allmänt, Bilder | Kommentering avstängd

Alldeles när jag hade kommit till jobbet kom min storasyster förbi med den här buketten och presenter!

Dagens frukost, lunch och middag – smörgåstårta

13 september 2010 22:39 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 2 kommentarer

Det blev både födelsedagsfrukost, lunchlåda på jobbet och middag innan Elisabeth kom hit och åt födelsedagstårta. Men då blev det chokladtårta istället.

Mycket tejp och pärlplattor

13 september 2010 22:38 | Allmänt, Bilder | 1 kommentar

Fem pärlplattor, noga inslagna med mycket blommig tejp, fick jag av Klara i födelsedagspresent. Jag minns hur roligt det var att slå in paket när jag var liten. Tycker jag fortfarande, förresten. En fjäril fick följa med till jobbet.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^