Portal till en annan värld

Magnus undersöker lönnfacken och hoppas att han ska hitta den hemliga knappen så att bokhyllan svänger runt och vi kommer in i ett hemligt rum. Eller tänk om det är en portal till en annan värld? Jag vill dricka te hos faunen.

Barnbordet

Här sitter det unga gardet. Vi äter marängsviss.

Personlighetsklyvning

Magnus har en allvarlig sjukdom. Han härmar hur folk runt omkring honom pratar. Igår var jag orolig att han skulle få stryk av västgötarna på tåget när han härmade dem. Idag viskar han kommentarer på skånska till mig, eftersom en av mötesordförandena är Lars G Niwong.

Folkuppfostran och hångel

Göran Magnusson sa i öppningsanförandet att samlingslokalerna är ett medel för folkuppfostran. Sven Östbergs poäng igår var att vi har lokalerna för att hångla. Men det kan ju höra ihop.

Ögonblicksbilder

Nu sätter förhandlingarna igång. Jag kan rapportera från gårdagkvällen att vi fick se och höra mycket rolig föreställning med Sven Östberg som vaktmästare i ordenshuset, att vår förbundsordförande var fredagscasual i shorts och att Eva och Pippi nästan började slåss innan vi skulle gå och lägga oss. Idag är vår ordförande mer strikt klädd i slips och kavaj och hälsar oss välkomna med Kära samlingslokalvänner. Den hälsningsfrasen har jag aldrig hört förr.

Som en prinsessa

kunde man tänka att jag hade sovit i natt när jag sov på slottet och utan barn, men jag vaknade flera gånger från fyratiden och framåt.

Mojo

Lätt val av reselektyr när det var så snygg cd med lost Paul Weller classics.

Någon form av begåvning

Magnus och jag är på väg till Tidaholm och Våra Gårdars ombudsmöte på Helliden. Vi sitter på tåget, omringade av öldrickande västgötar. Magnus säger att det är svårt att tro att folk som talar så där kan besitta någon form av begåvning. Hur kan man ha hemlängtan när man bor i Västergötland, undrar han också. Jag vill betona att det är Magnus som säger det, och att han insisterar att jag ska blogga om det. Men skräniga och jobbiga är de. Personen närmast på bilden är inte en västgöte, utan Magnus.

Polisbilar på rad

Såg just åtta polisbilar på rad åka på Vasagatan. Så litet svarta bilar och flera polisbilar. Någon buss kommer det inte.

God morgon

Snart dags för dagisrejs.

Uppsalakväll

Nu är jag framme. Bara cykelturen kvar.

Satan i gatan

Till slut kom bussen ändå, och fram kom den i sista minuten. Jag fick springa som en galning, men jag hann faktiskt med tåget. Nu har jag blodsmak i munnen. Ja, nu kommer jag hem kvart över elva i alla fall. Härligt.

Hoppas inte det här stämmer

Först stod det 5 minuter. Sedan räknade det ner. Och så plötsligt 33 minuter. Då missar jag ju 22.11-tåget. Nästa går en timme senare och då kommer jag hem kvart över tolv.

Anton, jag ligger i hårdträning

Akta dig vad du kommer få stryk när vi kör kontorsstolsrace runt kansliet. Haha. Det ska bli så kul när Anton kommer tillbaka och jobbar en månad med start på måndag.

Personaldag på Tollare

Idag var det personaldag på Tollare hela dagen. Förmiddagen ägnades åt kansliets utvecklingsarbete, arbetet med kriskommunikationsplan, jämställdhet (som jag och Anders höll i) och solidarisk alkoholpolitik.

På eftermiddagen var vi ute och gjorde samarbetsövningar i form av Tollares tillitsbana. Jag och Lydia var rätt skeptiska innan, men det var bra! Å ena sidan kan man säga att IOGT-NTO:s kansli är fullt av organisatörer som är vana att leda. Å andra sidan är det också så att vi har sån koll så vi vet vad övningarna går ut på och att vad som förväntas av oss, så vi ger utrymme och samarbetar rätt bra där.

På vägen från Tollare fick jag sällskap av Kathy, som också skulle äta middag, och vi gick till ett kafé nära Slussen. Sen åkte jag ut till kansliet på Stora Essingen, och nu sitter jag och jobbar och jobbar. Fast just nu tar jag ju en paus och bloggar.

Samarbetar

På Tollare

Fina Birger Ohlsson-målningarna i storstugan.

Längtar ut i försommarkvällen

Åh, kvällarna är så sällsamt vackra just nu. Det där underbara ljuset som bara finns just nu och någon månad framåt. I juli blir det mörkare igen. Luften som fylls av doften av liljekonvaljer och syrener. Jag skulle vilja gå långa kvällspromenader ut till Gamla Uppsala och plocka blommor, men jag hinner inte just nu.

Du är en bra mamma

Trött och stressad kommer jag till dagis och hämtar tio i fem. Jag har svängt förbi Musse Pigg-posten (Tuna backar spel och tobak) och hämtat ut ett paket med handlingarna till Våra Gårdars ombudsmöte på vägen. In genom stängningsavdelningen Sleipner, på med skoskydd, genom Valhall hela vägen till Freja för att se om det finns något på Klaras hylla som måste tas hem. Ja, nerkissade byxor i en plastpåse. Tillbaka till Valhall och hämta Viggo-grejer. Man får inte missa att ta hem alla teckningar och annat pyssel och eventuella pinnsamlingar och stensamlingar. Ut genom Sleipner igen. Inte glömma att ta av skoskydden. Man ser så fånig ut då. Ut på stora gården. Viggo och Klara som kommer springande och kramas. Gå till cyklarna. Låsa upp. Sätta fast cykelkärran på cykeln. På med hjälmarna alla tre. Cykla hem i solen. Viggo säger plötsligt att han vill att vi tar fram poolen och blåser upp och fyller med vatten. Nej, säger jag. Jag hinner inte. Måste laga mat innan ni blir tokhungriga och bryter ihop. En annan dag kanske. Viggo bryter ihop för att jag säger nej. Hemma försöker jag avleda så han blir glad. Det funkar sådär. Trött, trött. Lagar maten, laxspett och ris. Kramas litet med barnen och leker koja under täcket i stora sängen medan maten blir klar, och hinner svara på ett jobbmejl. Maten klar. Barnen älskar laxspett och äter med god aptit. Klara ska göra allting själv, annars blir det fel och katastrof. Försöker mota bort tröttheten och pratar om vad de gjort på dagis. Tänker att jag inte får somna när jag läser saga för att jag har massa saker att göra. Plötsligt säger Klara ”Du är en bra mamma!” och kommer och kramar mig. Varför då, frågar jag. För att du gör så många saker, säger hon.

Hemma idag också

Nu väntar jag på Anders som ska komma hit så vi ska jobba med vårt jämställdhetsarbete på förmiddagen. Det är så bra med en kollega som bor i Uppsala. Efter lunch ska jag till dagis för utvecklingssamtal för Klara. Det blir tre cykelturer till och från dagis idag, och alltså jobba hemma-dag. Än så länge är det molningt ute, men jag hoppas det lättar.

Vad den där extra lediga dagen i fredags gjorde skillnad. Det hann börja kännas som semester. Jag känner verkligen att jag behöver semester, oändlig semester, för jag är så sliten. Inte behöva passa tider, inte stressa över att barnen måste somna i tid så de orkar upp på morgonen, inte stressa för att komma iväg på morgonen.