En av Klaras favoritsysselsättningar

Trollfest

Idag var det trollfest på Viggos avdelning på dagis. Kolla in trollmunderingen. Klara ville förstås också vara med på bilden. Hon hade som vanligt snott Viggos ytterkläder och tagit på sig.

En sval hand på min panna

Vaknade igår med huvudvärk, först inte så farlig, men sedan allt värre. Gick och lade mig igen, och Bo försökte hålla barnen borta. De kom i alla fall in med jämna mellanrum. Klara skulle ligga bredvid mig, men hon bara klättrade över mig. Så kom Viggo och lade sin svala hand på min panna. Jätteskönt. Men då blev klara svartsjuk och puttade undan Viggos hand och lade sin egen varma hand på min panna. Eller snarare tryckte. Huvudvärken tog slut till sist, och jag lagade estnisk surkål och viktoriakräm som planerat.

Idag var jag och simmade. Skönt. Det blir alldeles för sällan. Och så har jag jobbat en del. Bo somnade när han nattade Viggo och kom ut ganska nyss. En klassiker.

Surkål och annat

Imorgon är det Estlands nationaldag. Jag är ju halv-est, min pappa är från Estland, så litet grand kommer vi att fira nationaldagen. Det blir estnisk mat, surkål med fläsk som kanske är den mest typiska estniska maträtten, och Viktoriakräm till efterrätt. Det finns en hel del estniska maträtter, bakverk och efterrätter i min receptsamling ovan. Ta och pröva något imorgon.

Mina hjärtan

Förra veckan när jag inte hann blogga var det ju Alla hjärtans dag, och barnen gjorde valentinkort på dagis. De två till vänster har Klara gjort, och det till höger har Viggo gjort. Han valde att göra sitt till Klara, och han har själv skrivit sitt och Klaras namn. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tänker på hur mycket de tycker om varann.

Jag ser visst ut som ett troll

Anton tyckte att jag överdrev om att jag ser ut som ett troll för att jag inte har klippt håret på ett halvår. Men hallå, jag har faktiskt bildbevis. Det är en väldigt fin teckning som Viggo har ritat, och som föreställer mig. Om ni undrar varför allt hår är på tvären åt ett håll är det för att det blåser. Och tjena vad jobbigt det är att släpa omkring på så där stora händer. Ser inte jag ut som ett troll?

Sluta se ut som ett troll

Nu har jag äntligen tagit mig samman och bokat en klipptid på torsdag nästa vecka. Sist jag klippte mig var i augusti. Jag ser ut som ett troll.

Semlor

Ja, eftersom jag inte har någon tid har jag bakat semlor och lagt i frysen. Visst duger det bra med köpesemlor, men grejen är att Viggo inte gillar kladd, och grädde är kladdigt. Jag frågade Viggo om han ville ha grädde och mandelmassa i sin semla, för man vet ju aldrig, men han ville mycket riktigt bara ha en slät bulle. Klara däremot har inget emot kladd. Och vi var verkligen välförtjänta av semlor efter snöskottning i kylan.

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Alla dessa gråa februaridagar. Många tycker att det är så tungt i december för att det bara är mörkt, mörkt. Men då finns det i alla fall förtröstan. Det är mysigt med advent och allt julstök och man kan tända ljus och dricka glögg. Visst blir det ljusare och ljusare efter jul, men vintern går ju bara på och tar aldrig slut. Det är tröstlöst. Men Lydia håller i alla fall med mig. Alltsomoftast får jag en Veronica Maggio-låt i mitt huvud – Ballad om vintern.

Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himmlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft kul någon vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst det finns stunder som skiner
Ibland kan det kännas ok
Men det blir i bästa fall, som på super8band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

Precis så känns det. Men jag måste säga att jag är litet besviken över att det inte är Veronica Maggio själv som skriver sin musik och text. Det är ju Stefan Gräslund som gör precis allt utom att sjunga. Han har skrivit låtarna, producerat och spelar typ alla instrument. Det känns som en singer-songwriter, men så är det inte hennes egna låtar.

Frukt är godis

Frukt är godis är ju som bekant en av barndomens lögner, men igår slank jag in på Weibulls på Sveavägen innan jag tog tåget hem, och de har butiken full av sticklingar. De är små, små, och kostar nästan ingenting. Man vill bara plocka på sig, precis som smågodis. Titta, en sån och en sån och en sån. När jag var liten kunde man gå till Tobiks, som vi kallade tobaksaffären på Torbjörns Torg, och köpa smågodis för en krona, och det blev massor. Nej, jag levde inte på stenåldern, men på 70-talet. Då kostade smågodiset 5 eller 10 öre styck, och då köpte man aldrig sådana mängder som folk gör nu för tiden när man får plocka själv. Då blev man expedierad, och antingen stod man och pekade vilka godisar man ville ha, eller så sa man att man ville ha sött och salt och surt för en krona. På Weibulls kan man köpa massa sticklingar för en hundring. Det är ungefär samma lika. Hängde ni med?

Jag köpte ovanliga sorter av doftpelargoner och rosenknoppspelargoner. Det var trevligt att stå och plantera om dem igår kväll och få jord under naglarna. Jag längtar tills snön smälter och jag får jobba i trädgården. Skotta snö är inte trädgårdsarbete. Det är bara skotta snö.

Pussel

Nu har jag inte bloggat på mer än en vecka. Det är ju så mycket att göra hela tiden. Mycket på jobbet och förra veckan var jag på möten tre kvällar. Jag som håller på att avsäga mig så många ideella uppdrag som möjligt för att jag inte har tid och inte tycker att det funkar att vara borta på vardagkvällarna. Ett av mötena var i och för sig föräldramöte på dagis. Så var det jubileumskommittén inför nya Arkens 50-årsjubileum, och så kongressbestyrelse. Där bokade vi in mötesdatum för resten av våren, och gissa vad, jo längre fram i vår ska vi ha mötena varannan vecka.

Natten mellan söndag och måndag satt jag uppe och jobbade till halvtre på natten, och sen kunde jag inte somna. Inte heller kunde jag sova på tåget nästa morgon, satt sedan på ett möte angående Skansen på förmiddagen och var trött, trött, åkte hem med tåget utan att kunna somna, och fortsatte jobba hemma trött, trött, trött.

Att jag ständigt har en så pressad arbetssituation både på jobbet och med mina ideella uppdrag gör att jag har konstant dåligt samvete och har svårt att koppla av. Jag menar, när jag inte ens hinner göra allt som har deadlines på jobbet och inte hinner sköta mina ideella uppdrag, får jag verkligen titta på sista avsnittet av Vita huset en sen fredagkväll eller blogga en stund? Jag skulle ju hinna svara på några mejl eller skriva den där texten som jag borde.

Det enda som jag inte har dåligt samvete för är när jag är med mina barn. Det gills liksom. Inte att titta på Gilmore Girls. Det har jag gjort ikväll, samtidigt som jag har jobbat litet.

Jag vill ha oceaner av tid, och så vill jag sitta i lugn och ro och lägga ett pussel med massor av bitar samtidigt som jag lyssnar på P1. Men även om jag hade tiden får det nog vänta några år. Det finns inget hemligt barnfritt rum här hemma där mitt pussel skulle få vara ifred från klåfingriga Klara och Viggo.

Vintersport

Vintersport är jag ju inte så mycket för själv, men när Bos bror Per var här i eftermiddags satt han och Viggo och höll tummarna för Anja.

Klara var otålig och ville ut och åka snowracer, så hon började ta på sig Viggos overall.

Klara, Viggo, Bo och Per var ute och åkte snowracer och pulka sedan, medan jag var hemma och fixade med annat. På Bos blogg kan ni se film på ett åk.

Ikväll har jag försökt få undan en del ideellt arbete. Jag fick i alla fall en del gjort. Jag längtar till om några månader när jag är av med fler av mina uppdrag.

Söndagmorgon

Jag sitter här i fåtöjlen med Klara i knät och hon dricker välling. Vi tittar på Robi Hood. Igår var Magnus, Maria och Helmer här och åt middag och tittade på melodifestivalen, och Klara och Viggo var uppe sent. De sov i alla fall till sjutiden imorse.

Barnen hade jättekul ihop. Helmer kröp efter Viggo och Klara och jagade dem. Och jag är riktigt nöjd med middagen. Jag lagade vietnamesiskt. Till förrätt blev det en risnudelsallad med räkor och till varmrätt kyckling med citrongräs och chili.

Jag hann också gå och simma igår, och Bo var ute och åkte snowracer med barnen.

Toalettdykare

I söndags när viggo badade kastade Klara i en massa grejer i vattnet i ett obevakat ögonblick. Pottan, en pall, fårskinnet till vagnen, en nalle, en leksaksmobiltelefon, min ryggsäck som jag har när jag går och simmar, några mössor och vantar och litet småplock. Vi blev väldigt arga, så man kunde ju tänka att hon skulle förstå att man inte får göra så. Men nyss kastade hon en del riddarlego och leksaksmobilen i toan. Grrr.

Nu ska vi snart ge oss ut i kylan, 17,2 minus, och bege oss till dagis. Glöm inte mössan idag. Ni kanske tror att det är tufft att inte ha mössa, men det är det inte. Bara dumt.

Varför dvärgar är så korta

Häromdagen satt Kajsa i fikarummet på jobbet och gjorde en grimas. Då kom jag att tänka på en av barndomens lögner.

Om vinden vänder och klockan slår tolv och tuppen gal samtidigt som du gör en grimas så kommer du att fastna så.

Den är det många som har bekräftat att de också har hört. Och så en till, som kanske bara var något som sas bland barnen på min dagmammas gård i Tuna Backar:

Stå inte under stupröret så att vattnet droppar på dit huvud. Då stannar du i växten. Det är så som dvärgarna har blivit så korta.

Galet men roligt. Jag har ju skrivit tidigare om fler av barndomens lögner.

Klara i köket

Jag och Bo och en massa pensionärer

Vi antog mina föräldrars erbjudande om barnvakt idag och var på bio och såg The Queen idag. Vi var på matiné klockan 13.00, och jag blev litet full i skratt av att se att det var vi, en massa pensionärer och några andra barnfria småbarnsföräldrar. Inte för att man kan veta om folk är småbarnsföräldrar, men man kan ju gissa utifrån ålder och att de går på matinéföreställning. Lisa bloggade nyligen om hennes och Gunnars vuxen- och pensionärspoäng som nyblivna småbarnsföräldrar. Filmen var i vilket fall bra. Helen Mirren var riktigt bra.

Till vildingarnas land

I går busade barnen verkligen mycket, inte bara det där med margareteskålen som åkte i golvet. Då var det ödets ironi att de visade Argfilmen på Bolibompa. Filmen bygger på boken Jag är så arg så jag vet nästan inte vad jag gör av Gisela och Per Ekholm, som jag har sedan jag var liten. Den handlar om en tjej som är arg på mamma och pappa och sin bästa kompis och stänger in sig i sitt rum. Men på slutet blir det bra igen. Den är animerad av Johan Hagelbäck, han som har gjort tecknade filmer där han har målat med filmjölk.

Och sedan när jag skulle läsa saga för Viggo läste vi Maurice Sendaks Till vildingarnas land, som handlar om en pojke som har busat och som är på sitt rum och lugnar ner sig och fantiserar om att han åker till vildingarnas land där han blir kung, men sedan längtar han hem igen.

Arg

Nu är jag arg. Jag hade varit schysta mamman och gjort popcorn när vi kom hem från dagis. Viggo blev sur när jag kom och hämtade honom en halvtimme tidigare än vanligt, för han hade inte lekt klart. Han satt och spelade ett dinosauriespel med Jakob. Så för att blidka honom och få med honom hem lovade jag att vi skulle göra popcorn och spela spel på bolibompasajten. Men Viggo och Klara busade i soffan och välte ner skålen – min största margareteskål – i golvet så att den sprack.

Hemmadag

Klara har fortfarande diarré, så hon kan inte gå på dagis. Igår var Bo hemma med henne, och idag är det jag igen. Viggo får dock gå på dagis, för han har inte blivit dålig. Nu är ju Klara inte direkt dålig. Hon är precis som vanligt utom diarrén, som dessutom inte är särskilt frekvent, så hon ville ju också klä på sig och gå till dagis i morse. Men hon har det rätt bra här hemma. Hon har hunnit busa med vatten när jag läste DN och åt frukost, äta glass (säg inget till Viggo), spela spel på datorn med mig och nu radar hon upp alla sina bilar. Vi har det bra, helt enkelt.