Långkalsonger på

Fy bubblan. Frost och minusgrader. Jag tycker inte om kallt.

Barnen får ta på långkalsonger. Själv tar jag nylonstrumpbyxor och kort kjol. Det blir ju varmare sen.

Sista kalaset för september

Så många kalas det blir i september eftersom vi envisas med att fylla år då allihop. Men i lördags var faktiskt sista kalaset. Då var föräldrarna, syskonen, syskonbarnen och svärföräldrarna här och firade Viggo.

Och vad gjorde vi då? Fikade förstås, öppnade paket, möblerade dockskåp, spelade Star Wars Lego-TV-spel, badade med en groda och en sköldpadda inköpta i Chinatown i NY, åt massa mat och hade skattjakt till exempel. Och åt ännu en riddarborgstårta, denna gång endast gjord av glass, silverkulor och maräng.

Tidningsmakare eller AD?

Fantastiskt trevligt sällskap hade jag av Viggo på jobbet i fredags, och trots att det gått flera dagar måste jag rapportera litet mer från det.

Vi började arbetsdagen med att gå på gemensamt möte för kommunikation och Accent. Jag tog fram pennor och papper åt Viggo för att han skulle sitta med och rita. Hur han skötte sig? Jo, han höjde stämningen rejält genom att sätta igång att göra tidning, en av hans favoritsysselsättningar. Eva blev mycket munter av det. Annars tycker jag att han kunde söka tjänsten som AD. Det vore väl fint? En 6-åring är mycket friare i tanken än en vuxen.

Viggo fick bestämma lunchställe, och det blev så klart nya pizzerian. Han åt upp hela barnpizzan, och jag och Lydia åt faktiskt upp det mesta av våra gigantiska vuxenpizzor också. När bordet bredvid blev serverade sina kebabtallrikar sa Viggo: Den där pizzan ser ut som en sophög. Så rätt, så rätt.

Annars höll Viggo mig sällskap genom att rita mera och titta på film. Kolla vilket fint sällskap. Ser det inte väldigt trevligt och avspänt ut att hänga på mitt rum?

På väg hem på tåget fick vi ingen sittplats, i alla fall inte i fåtöljer. Vi satt i en trappa istället, men Viggo var glad ändå.

Betvinga tröttheten

Två kvällar den gångna helgen har jag somnat när jag nattat Klara och sovit ända till morgonen. Nå ja. Kanske vaknat ett par gånger av barn som vaknat till, men i stort sett sovit från halvnio på kvällen till halvsju på morgonen. Det var skönt. Men man kan ju inte sova bort alla kvällar. Då hinner man ingenting. Inte blogga till exempel. Nu så.

Jag åker från nya spår åtta idag

Plattformen är skinande ny och byggnadsarbetarna delade ut fika.

Snart

Det har varit en helg fylld av födelsedagskalasande med släkt och trängsel och fyndande på klädmarknad och annat, och svärföräldrarna har varit här, så jag har inte hunnit blogga. Men det kommer, ikväll eller så.

Åka tåg

Min vardag, men kul för Viggo.

Idag har jag sällskap av Viggo

Han följer med till jobbet, för skolan och fritids är stängd. Här väntar vi på bussen halvåtta.

Dockskåpskillen

Ända sedan i julas har Viggo pratat om att han önskar sig en undervåning till sitt dockskåp. I morse fick han ett, och i kväll skruvade jag ihop det. Här möblerar han.

Viggo testar nya vinterkläderna

Han är mycket nöjd. Och bara så ni vet börjar det bli utplockat bland vinterkläderna i affärerna. Jag fick gå till flera butiker för att hitta Viggos storlek. Man måste köpa barnens vinterkläder i september. I eftermiddags var det 19 plusgrader ute…

Massa papper det blir då

I morse

Födelsedagskillen innan vi cyklade iväg imorse.

Exakt nu

för 6 år sedan föddes Viggo. Och nu ska vi morgonuppvakta!

Skön känsla

När man cyklar om en hel rad människor i uppförsbacke. Det gjorde jag i morse, utan ansträngning.

Som små bakelser av blommor

När jag går förbi skyltfönstret till blomsteraffären på Stora Essingen blir jag glad. De har gjort en tårta av vita nejlikor med björnbär och små bakelser av olika blommor i muffinsformar av silikon. Fint! Måste testa.

Tur att jag har min iPod

Sitter på tåget och vill bara sova. Trött, trött eftersom jag blev väckt av barnen flera gånger i natt, och de sov tätt, tätt intill på varsin sida om mig. Som sardinerna i en burk. Men tjejen bredvid mig babblar oavbrutet i mobiltelefonen med sin mamma, högt och om sitt liv. Kul för henne. Nu skärmar jag av mig med min iPod.

Söndag i september

Det brukar bara vara Bo som åker och veckohandlar, och så tar han med sig Klara förstås. Annars blir hon sur. Men jag behövde komma iväg till en leksaksaffär för att köpa en nedervåning till dockskåpet i födelsedagspresent åt Viggo, och det kan jag knappast frakta hem på cykel. Alltså åkte vi hela familjen i eftermiddags, och när de andra var på Coop Forum gick jag och köpte nedervåningen och en del annat.

I bilen på väg hem ringde jag Dante.

-Hej, vill du komma och lajja och käka söndagmiddag och bygga lego med oss.

-Klart jag vill. Jag kommer om en timme.

Det är så skönt med spontanhäng med kompisar, och även om det har varit varmt och soligt i helgen känns det verkligen som höst nu, så jag lagade en köttgryta med tomat och saffran. Jag älskar min franska emaljerade gjutjärnsgryta. Den är en trofast vän i köket. Det blev en bra avslutning på den här helgen. Fast Klara var så trött att hon somnade vid matbordet tio minuter innan maten var klar, och Bo bar in henne till sängen. Sedan vaknade hon igen när Dante hade gått. Hon var så besviken att hon missade att sitta och äta tillsammans.

Ständigt kalas

Ganska många kalas har vi i september, men det här trodde jag var en kalasfri dag. Det tyckte inte Klara, så hon ordnade ett. Det är te, knapparna är bullar och skruvarna är plättar.

Om att formas genom film

Igår efter kalaset var vi så trötta och sockerdästa, så när Bo och Klara hade varit och handlat fixade vi enklaste middagen, plockmat framför en film. Det blev en massa grönsaker och dip och chorizo och så popcorn efteråt. Efter alla bullar och kakor kändes det väldigt gott med alla grönsaker. En mindre trött dag gör jag gärna hummus att dippa i, men nu var till och med det för mycket jobb, trots att det är jätteenkelt att göra i matberedare. Det blev färdig dipmix.

Och filmen. Klara ville se Star Wars igen. Vi har tittat väldigt mycket på Star Wars-filmerna på sista tiden. Jag tänker på det här med familjefilmer, och funderar på hur det var när jag var liten. Det var naturligtvis väldigt annorlunda eftersom det varken fanns dvd eller video. Man gick på matiné på bio, och ibland visade de matinéer på tv. Jag minns Sagabiografen på Svartbäcksgatan, alldeles bredvid Eddaspången. Där såg jag och Erika en Trazan och Banarne-film, men de hade också affischer för porrfilm. På Trädgårdsgatan gick man oftast på bio; där låg både Röda Kvarn, Skandia och Grand. På Röda Kvarn minns jag att jag och Matti och pappa såg Tintin och de blå apelsinerna och Gröna ögon från rymden. Och vad man åt på bio? Ja, inte var det popcorn i alla fall. Mest Gammaldags Nickel och Foxkola.

Men mest tittade jag på matinéer på tv med pappa, och då var det oftast inte barnfilmer utan gamla filmer från 40- och 50-talet. Svenska filmer, men också amerikanska dans- och musikfilmer med tjusiga kostymer. Jag älskade de här filmerna. Det kanske är därför jag är så insnöad på 50-tal?

Att drömma kreativa idéer

Den här natten sov jag mycket. Somnade när jag hade läst för Klara och kom ut ur hennes rum vid tiotiden. Lade mig i soffan och försökte titta på en film, men somnade om direkt. Vaknade vid tvåtiden och kröp ner i sängen istället. Det var väl inte så konstigt att jag var trött på gränsen till utslagen efter barnkalas och massor av bullar och kakor.

På morgonsidan drömde jag att jag var på någon sorts utställning som visade finsk formgivning. Det var en massa andra besökare där som bara sa knasiga och felaktiga saker om olika formgivare och jag blev otroligt irriterad. Och så drömde jag om delar till olika serviser som inte finns på riktigt. Delarna alltså. Det var serviser som finns. Till exempel drömde jag att jag såg och lyfte upp en en meter hög och smal tillbringare i serien Valencia. Den var tung. Otroligt vad opraktiskt, tänkte jag. Kanske inte så konstigt att den inte finns på riktigt. Jag tror att jag kan ha fått idén från att vi hade en väldigt hög och smal tillbringare i glas när jag var liten, som vi brukade servera alkoholfri bål i på kalas. Den finns inte längre. Den har kraschat nån gång, för den var ju väldigt opraktisk. Men väldigt vacker var den. Tillbringaren var i serien Flora från Iittala, och formgiven av Oiva Toikka.

Det här var ju ingen vidare bra idé, men kan man få bra idéer i drömmarna? Nu pratar jag alltså mer om kreativa idéer och lösningar om man jobbar med att skriva eller formgivning eller liknande. Jag tror inte att jag brukar få lösningar, men knasiga idéer kan ju ändå leda in på nya spår som kan vara lösningen.