En ynka liten tussilago

Den slog ut! Fina äggkoppen från Arabia är formgiven av Esteri Tomula.

Äntligen!

En liten ynklig snödroppe i min trädgård. Den fick stå kvar, för den hade så kort stjälk. Jag hittade även knoppig tussilago i trädgården och plockade in en i hopp om att den ska slå ut i värmen. Vi får se.

Ännu mera kalas

Den här söndagen firades Klara igen. Den här gången med mormor och morfar, farmor och farfar, morbror, moster och äldsta kusinen. Fisksoppa och två sorters hembakt bröd till lunch och så massa tårta och kakor på eftermiddagen. Men jag orkade inte göra gröna blad till marsipanrosorna den här gången. Det gick fint ändå. Och denna helg blev det ljusgröna pistagemacarons. De rosa hallonmacaronsen från förra helgens kalas har på ett oförklarligt sätt tagit slut. Ja, jag vet inte var de tagit vägen. Varför är smörkräm så sinnessjukt gott? Förresten har Klara feber. Hon har kalasat bra ändå, men nu ligger hon och sover middag. Det skulle jag också behöva.

Måste faktiskt skaffa mig en större bunke

Med vanliga degar på en halv liter degvätska går det bra, men ibland när man vill baka på en hel liter går det mindre bra. Det jäste över och rann ut. Måste skaffa en större rostfri bunke. Fast brödet blev så klart bra ändå.

Ingen förlust

Att jag inte har varit ute något idag är nog ingen större förlust. Bara grått och trist. Bättre då att kolla på Trollkarlen från Oz med Klara när hon vaknar klockan sex på morgonen, dricka te, ta ett bad, städa och baka inför mera Klara-kalas imorgon med släkten, titta på Dunderklumpen, elda i öppna spisen och att se på ranunklerna som jag köpte i snöyran på Hötorget igår.

Arg påskkärring

På dagis visade Klara mig påskpyssel som hon hade gjort. Som den här påskkärringen. Den är ARG, sa Klara stolt och nöjt. Och så visade hon på andra påskkärringar som var glada. Fast jag tycker hennes påskkärring ser arg och glad ut. Bra tjej, den där Klara.

Än får vi gå med strumpor och skor

Solen är bedräglig. Man kan lätt förledas att tro att det är vår ute. Men icke. I morse var det åtta minusgrader när vi skulle till dagis. Sen gick jag hem igen och tände en brasa i öppna spisen och drog på mig raggsockorna. Sitter hemma och jobbar idag för att hinna vara med och fira Klara både på morgonen och kvällen. Så här ser det ut då. Men pärlhyacinterna kommer i alla fall med bud om våren. De doftar så underbart.

Födelsedagsflickan

En mycket nöjd Klara öppnade paket med bland annat Star Wars-lego med Darth Vader, stämpelsatser med bokstäver och Beatrix Potter och en hel låda med mina gamla barbiesar med tillbehör.

Klaras 4-årskalas

En sockerbagare här bor i staden

Strösocker som jag färgade rosa så att jag och Klara kunde baka fjärilskakor.

Rosa biskvier till franska hallonmacarons.

Chokladtårtan med alla marsipanrosor. Min mormor gjorde alltid marsipanrosor så att det räckte åt alla barnbarnen, och jag är inte sämre. Lika bra att göra många när man ändå är igång.

Ny form för Mon Amie

Åh, Marianne Westmans fina Mon Amie tas åter i produktion av Rörstrand. Den var mormors frukostservis, och jag tror att min kusin Anders fick den efter henne. Och spana in de nya muggarna utan öra. En sån ska jag ha!

Tårtor på B

Lördagmorgon. Imorgon stora kalasdagen. Klara och jag sitter i soffan och pratar om vilken tårta hon vill att jag ska baka. En blomsterängstårta eller en bajstårta. Hon vill ha blomsterängstårta, men bläddrar fascinerat tillbaka till bilden på tårtan som ser ut som en bajskorv.

– Viggo, ska vi titta på bajstårtan?

Kalasleken på riktigt

Vi hade litet mjölk- och bullkalas när Jakob, Axel och Malin var här.

Precis vad jag behövde

Viggos skola är stängd idag, och först hade jag tänkt att han skulle vara med mig på jobbet. Men så hörde Jakobs mamma Malin av sig och undrade om inte vi också skulle vara lediga och hitta på nåt tillsammans. Det lät ju mycket trevligare att vara ledig, så jag tog kompledigt. Med tanke på hur trött jag var, och dessutom litet snorig, så var det precis vad jag behövde.

Naturligtvis vaknade Klara kvart i sex i morse, pigg och glad som en lärka. Jag satte på Bolibompa och gav henne välling och somnade om en stund.

Nu är jag igång och städar, tvättar och bakar och fixar en del inför alla kalas. På söndag har vi kompiskalas för Klara, på onsdag fyller hon fyra år och söndagen därpå har vi familjekalas med mor- och farföräldrar, morbröder och mostrar och så där.

I eftermiddag kommer Jakob, Axel och Malin hit och lajjar med oss.

Vårtecken

Idag cyklade vi till dagis och skolan. Ja, Klara cyklade själv på tvåhjuling med stödhjul hela vägen. Jag fick bara hjälpa henne att starta genom att putta på litet. Eller förresten, jag cyklade ju inte till dagis, för det går ganska långsamt för Klara att cykla. Jag gick bredvid och ledde min cykel, men det gick ändå fortare än när vi går alla tre. Och sen när vi hade lämnat Klara på dagis kunde ju jag och Viggo cykla till skolan. Vilken frihetskänsla!

Imorgon är skolan stängd och jag ska vara kompledig och hemma med barnen. Skönt!

Dagens kopp: Domnarvet-kopparna från Gustavsberg

En sån lycka att kopparna fanns kvar idag, som jag såg på min loppisrunda i lördags. Och så upptäckte jag något som jag inte såg då. Det är ju två olika dekorer på kopparna. Faten är likadana, men inte kopparna! Den som jag inte tittat noga på är inte alls lika speciell och vågad, men intressant i sitt sammanhang. Så jag slog till på båda förstås.

Den första koppen har jag redan bloggat om. Läs gärna kommentarerna från min kompis Malin, som berättar om att de var julklappar till personalen på Domnarvet. Jag hade annars trott att tekopparna kanske var en del av en hel servis för personalmatsalen på Domnarvet, eller något sådant.

Den andra koppen skildrar alltså olika processer inom järn- och stålframställning.

Under koppen står:

HYTTOR
THOMASVERK
KALDOUGN
ELEKTROSTÅLVERK

Gustavsberg
1965

KOMP. Calle B.
GRAVYR A. KOCK
ORIGINALDEK
DOMNARVET

Och under faten står:
DOMNARVET
700000 TON

Inte mycket kvar nu av brandstationen

Dagens outfit: nattlinne och munkjacka

Sitter hemma och jobbar idag eftersom jag ska följa med Viggo på hälsokontroll hos skolsköterskan i eftermiddag. Om man jobbar hemifrån går det bra att vara klädd i nattlinne och munkjacka. Skönt. Men jag ska duscha och klä på mig så småningom.

Ur led är tiden

Snygga herrarmbandsuret från 60-talet som jag köpte på Tradera för några år sedan har börjat dra sig och stanna ibland. Trist. Hoppas det kan leva litet till om jag lämnar in det på service.

Från en annan tid

I mitt projekt att rensa ut prylar här hemma hittade jag det här setet med bokstavskort som jag hade när jag gick i första klass. Åh, vad kul tänkte jag, och fin med Kerstin Frykstrands illustrationer. Hennes månadstavlor hängde i kapprummet i paviljongen där jag gick i lågstadiet, och nu har Klara en sådan månadstavla där vi byter bilderna.

Och så tänkte jag att Viggo kunde få den och använda. Men så tittade jag litet närmare och såg två av orden, neger och zigenare. Ja, den är från en annan tid, och zigenare sa vi nog då på 70-talet. Jag läste Katitzi-böckerna av Katarina Taikon och hade bra koll, men zigenare sa man nog då. Men neger, det visste jag att man inte skulle säga. Det fanns det verkligen en medvetenhet om. Hur kunde skolan dela ut en sån här pärm? Viggo får ju helt klart inte ha den i alla fall.