Regn

I morse när jag sprang till bussen 6.30 snöade det. Det låg till och med ett tunt snötäcke på marken. Men i Stockholm var det ingen snö, bara regn. Och jag tänkte på den gamla Massive Attack-låten Protection, där Tracey Thorn från Everyting But The Girl sjunger. Den är så sjukt snygg med regnet i början och slutet, och åskan som mullrar i bakgrunden. Egentligen är Brian Eno-mixen bästa versionen, men den hittade jag inte. Ni får hålla till godo med den här.

När jag kom tillbaka till Uppsala på kvällen låg snön kvar, ett litet tjockare täcke än i morse, men det var litet moddigt på gator och trottoarer.

Bara busa

Alldeles nyss i köket inträffade följande scen. Klara står på pallen vid diskbänken och geggar med vatten och tvål i nån mugg. Jag tar bort grejerna och försöker avleda genom att fråga om hon vill ha en morot eller gurka i väntan på att fiskpinnarna ska bli klara.

– Nej, jag vill bara busa.

En till kväll utan barn

Alltså, jag behöver väl inte säga att jag älskar mina barn och att hänga med dem, men jag är verkligen i desperat behov av egen tid och att vara ledig utan barnen. Så igår eftermiddags dumpade vi barnen hos min mamma och pappa så att vi skulle kunna gå på fest och stanna så länge vi ville, och Viggo och Klara fick sova över hos mina föräldrar. Fast Bo hade feber, så han stannade bara en halvtimme på festen, sen åkte han hem och vilade.

Festen var för min synnerligen gode vän Magnus, som fyllde 40 år den 4 januari. Det var massor av gamla kompisar där. En riktigt bra kväll.

Festföremålet

Ullie och Dante

Jenny och Erik S

Marias föräldrar agerade kökspersonal. Här ser man tydligt att Helmer ska få ett syskon.

Peter uppvaktade bland annat med en digitaliserad inspelning av UNF:s FS-show från 1991, men här tittar de nog på någon gammal nykterhetsrörelseskrift.

Fram på småtimmarna gjorde Erik W och Magnus ett imrovierat uppträdande på gitarr och kontrabas.

Och så blev det förstås vickning med Bullens pilsnerkorv när Magnus fick bestämma.

Idag fick jag sova ut ostört. Jag vaknade visserligen en gång tidigt på morgonen, men konstaterade snabbt att jag fick sova vidare. Så då gjorde jag det till halv elva. Det var inte dumt.

Fredagshäng med lillebrollan

Eftersom jag skulle jobba tidigt lördag morgon, vara föredragande på FS 8.30 ute på Tollare, tyckte jag att det var en bra idé att sova över hos Matti och Karin så jag slapp åka från Uppsala. Det var en lysande idé. Jag hade en så bra fredagkväll.

Först var vi runt i litet antikaffärer, inredningsbutiker och klädaffärer på Söder, sedan åkte vi hem till Årsta. Jag fick inte röra ett finger medan Matti och Karin lagade mat åt mig, diskade, fixade te.

Så skönt med en kväll i lugn och ro, att kunna tänka och prata utan att bli distraherad av barnen.

Sen sov jag på soffan, utan barn som väcker mig mitt i natten. Fast jag vaknade faktiskt flera gånger ändå, för jag var stressad över att försova mig och inte komma iväg i tid. Och Matti gick upp snortidigt och gjorde frukost åt mig. Fina brorsan.

Minimojerna

Dante och Tobias är här och kollar på fotboll med Bo nere i källaren. Det gör verkligen inte jag. Hatar fotboll.

Orkar inte riktigt läggningsproceduren ensam med barnen idag, så det blir ingen saga. Man måste inte vara duktig jämt. Vi tittar på film i soffan istället. Arthur och Minimojerna av Luc Besson. En helt uthärdlig barnfilm även för mig.

Är det här normalt?

Jag tror att vissa saker ur min barndom inte är riktigt normala. Som att jag hade ett barnpussel med ett svartvitt foto av Tage Erlander. Ja, jag brukade faktiskt lägga det. Eller att jag fick Marx i ett band av min pappa när jag var sex år. Ärligt talat har jag aldrig läst den. Inte ens när jag var väldigt ideologisk ssuare i gymnasiet eller när jag läste ekonomisk historia.

Mera snyggt 60-tal

I helgen har jag och Viggo fortsatt att kolla på snygga 60-talsserier. Vi fortsatte med Kråkguldet från 1969, mitt födelseår. Samma genre som Kullamannen, alltså spännande tv-serie för barn som även funkar bra för vuxna. Det är faktiskt samme regissör, Leif Krantz, och delvis samma skådisar också. Klara var med en del och tittade också, men håller inte ut tre timmar i sträck. Vi hade mysigt i soffan tillsammans, och Klara snodde mitt te som vanligt. Jag drack förstås ur snygga Arthur Percy-koppen Hyacint från Gefle eftersom skolfröken i Kråkguldet dricker ur den när barnen går lucia.

Comic Sans is illegal

Otroligt roliga klistermärken för alla oss stilpoliser. Hittade via Olle Lidboms Vassa Eggen, för övrigt en läsvärd blogg.

Snygga 60-talsserien

Viggo och jag kollar på Kullamannen, denna fantastiskt spännande, snygga och bra tv-serie från 1967, som passar både barn och vuxna. Finns på dvd. Köp!

Jag duschar och lyssnar på Stil

I förmiddags när jag duschade lyssnade jag på Stil i P1 samtidigt. Det kan man göra om man har en vattentät radio. Och barnen lekte så bra och störde inte alls. Nice.

Tröttheten

Jag sover verkligen alldeles för litet, nästan jämt. Får inte tiden att gå ihop, stressar, tankar som snurrar i mitt huvud. Sedan Viggo föddes den 25 september 2002 har jag inte sovit både ostört och utan en tid att passa på morgonen en enda gång. Hajjar ni, det är över fem år. För nästan alltid är det barnen som vaknar på natten. Klara brukar vakna kanske vid två-tre och komma in till sovrummet. Oftast kryper hon bara upp och somnar om, men jag vaknar ju till i alla fall. Viggo vaknar ofta någon gång mellan fem och sex och kommer in och vill sova sista stunden bredvid mig. Han blir vansinnigt arg om jag inte ligger där. Sedan ligger jag inklämd mellan barnen och kan inte somna om. Och även när vi är lediga är det nästan alltid något av barnen som tycker att det är morgon sex-halvsju. De nätter jag inte har varit på samma ställe som barnen har det bara varit jobb, vanliga jobbet eller ideellt. Då har jag alltid haft en tid att passa på morgonen och inte kunnat sova ut, även om jag har sovit ostört under natten.

Jag måste sova mer och slappa mer. Idag när jag är hemma med barnen försöker jag ta det lugnt och inte vara en så duktig flicka. Det är det ständiga oket.

Varför är det så varmt i mitt rum?

Sent på söndagkvällen kom Viggo ut ur sitt rum och sa:

Mamma, varför är det så varmt i mitt rum?

Det var det ju inte. Han hade 39.9 graders feber, och sedan har han fortsatt att ha ganska hög feber ända till igår kväll. Men imorse hade febern äntligen sjunkit. Idag har temperaturen pendlat mellan 37,0 och 37,5. Skönt. Han har inte haft några andra symptom, men feber i så många dagar är ju inte bra. Nu slipper vi gå till vårdcentralen.

I måndags var Bo hemma med barnen, men sedan har mina föräldrar ställt upp i tre dagar. Jag är så tacksam. Idag är jag hemma och vabbar. Det är ganska soft att göra på feberfria dagen. (Regeln för dagis är att man måste vara hemma en feberfri dag efter att man har varit sjuk, så att man säkert blir tillräckligt frisk för dagistempot.)

Detta var inte vad Ellen Key tänkte sig

Läser intervjun med Catti Brandelius i DN Söndag där hon berättar om Bredäng i reportaget om förorter. Hon är verkligen coolaste tjejen. Vi läste idé- och lärdomshistoria tillsammans i ett år för länge sedan. Redan då använde hon sig av sitt alter ego Miss Universum och sjöng med Doktor Kosmos.

Någonstans har jag en demotape med Doktor Kosmos. Just precis, ett kassettband. Det hade man förr i tiden.

Senare läste hon bland annat på Konstfack.

Jag minns en guidad tur med Miss Universum på Moderna museet, där hon gick runt med en bandspelare med musik och kommenterade konsten och ifrågasatte begrepp som mästare och musa. Bland annat ett porträtt som Sigrid Hjertén målat av Isaac Grünewald, och ett annat som han målat av henne. Sigrid och Isaac på varsin sida av en stor sal.

Catti har ofta ganska tydliga referenser till idé- och lärdomshistoria i sina texter. Det finns nog ingen annan som skulle komma på att skriva en låt om Hildegard av Bingen eller om Ellen Key. Kolla in den här videon.

Konstant flöde av ord

Viggo pratar och pratar och pratar. Det är så mycket han funderar på. Som hur han ska lyckas få en ny jättelegobyggsats med ett lastfartyg och en lyftkran, vad bebisar egentligen ser inne i magen och vad som är på riktigt i Bugdom. Jag gillar ju att prata och oftast är det bara roligt, för han säger så kluriga och kul grejer, men ibland känns det som att jag får skavsår i öronen av alla ord. Och ibland kolliderar det med mitt eget flöde av tankar.

När det blir vår

Jag har suttit hemma och jobbat idag, uppkrupen i soffan med datorn i knäet. Och så var jag ner en sväng på stan och åt lunch med Jenny.

Jag är väldigt nöjd att jag gick och hämtade på dagis litet, litet tidigare. De var ute på gården och lekte så det blev ingen utdragen påklädning, utan bara att gå hem en stund före fyra. Den lilla tiden gjorde stor skillnad! Det var kanske inte dagsljus, men åtminstone skymning istället för nattsvart.

Väl hemma igen satte jag igång att laga middag, pasta med fänkål och räkor som Viggo faktiskt har gillat jättemycket förut. Han fick välja att pastan skulle vara tagliatelle också, men när jag serverade maten sa han: Det där är ingen mat, det är kladd. Det är inte lätt att göra honom nöjd med maten. Ingenting får vara ihopblandat. Utom glass med chokladsås då. Det är faktiskt väldigt kladdigt, men går bra ändå. Men Klara tyckte att det var gott i alla fall, och jag med.

Sen sa Viggo en annan sak.

Mamma, första dagen som det är vår och vi vaknar, då tycker jag att jag ska gå ut och cykla. Det var så länge sen.

Ja, tänk när det blir vår. Jag längtar. Så här skrev jag förra vintern.

Wes

Ååh, jag vill se The Darjeeling Limited. Wes Anderson gör så bra filmer, till exempel Rushmore och The Royal Tenenbaums. Och en mästare på snygga filmtitlar är han.

Födelsedagsfika

Idag fyllde Bo 37 år, eller igår kanske jag ska säga, för nu är det ju inte trettondagsafton längre. Vi hade litet kompisar här på fika, och så Bos föräldrar och bror.

Lisa

Gunnar och Elias

Maria och Magda

Klart att vi hade Zeunerts julmust.

Dante och Magda

Magda, Lisa och Bo

Bos bror Per läste bok med Viggo.

Mera legoflygplan

Min pappa hade köpt en enorm legobyggsats med ett flygplan med tillhörande flygplats till Viggo i julklapp. Viggo klarar ju inte att bygga efter instruktioner än, och han har utsett mig till första legobyggare. Kanske för att jag har ganska stort tålamod. Det tog många timmar att bygga det här planet kan jag säga. Det kanske inte ser ut så, men det är fullt utrustat med massor av detaljer inuti. Till och med en sån där vagn som de serverar kaffe och te från. Resten av flygplatsen är kvar att göra. Det vill Viggo att vi bygger imorgon. Vi får väl se.

Brunch

På nyårsdagen hade vi bjudit hem några kompisar på brunch. Gott och trevligt!

Jag är rätt nöjd över att jag orkade ställa mig och baka bröd på förmiddagen, iförd nattlinne och förkläde. Men det blir det inga bilder på, hörni.

Klara radade upp allt möjligt ätbart. Hon gillar att äta.

Helmer!

Magda

Dante byggde lego med Viggo och Klara.

Fint flygplan blev det!

Magnus, Maria och Helmer

Tomtebloss

Nyårsafton firade vi hos Magnus, Maria och Helmer, och ett par timmar före midnatt fick barnen tomtebloss. Fast Viggo och Klara höll sig vakna ända till midnatt och var ute och tittade på raketer, mycket trötta. Då hade de andra barnen somnat för länge sedan.