Kattöga

En trist grej med att jobba är att man inte kan lyssna på P1 hela dagarna. Eftersom jag vabbade idag stod radion på i köket, och när vi åt lunch sändes radioföljetongen. Det visade sig att de just har börjat sända kanadensiska författaren Margaret Atwoods Kattöga. Det är en otroligt bra bok, som är väl värd att lyssna på. Följetongen började i måndags och går i 40 avsnitt. Och det går naturligtvis att lyssna på webben om man inte har tid att lyssna när den sänds i radio. Läs om följetongen och lyssna här.

Snart me&i-party igen

I måndags presenterade me&i nya vårkollektionen. Viggo och jag spanade in kläderna. Jag vill ha hjärtkläderna till mig och Klara, molnkläderna till Viggo och Klara och rosa tröjan med mangapojken till Viggo. Snart blir det me&i-party hos mig igen!

Vabb vabb vabb

Jaha, inte har Klara fått några vattkoppor, men nu är hon magsjuk och bajsar stup i kvarten. Annars är hon rätt pigg och glad. Viggo får också vara hemma. Jag vill inte gå ut med Klara för att lämna och hämta Viggo på dagis. Jag är hemma idag, så får Bo vara hemma imorgon. Behövs det är jag hemma med barnen på fredag också. Jag har faktiskt lyckats göra litet jobb som jag var tvungen att göra idag, få ut ett nyhetsbrev till exempel. Just nu gör Klara tofsar i mitt hår.

Snowracer

Igår köpte vi en snowracer. Det var mörkt ute innan den var ihopskruvad, men Viggo och Bo gick i alla fall ut och provade den, och fotograferade naturligtvis premiärturen. Idag har vi dragit båda barnen på den till och från dagis. Det gick jättebra.

Fynd från min barndom

Jag grävde litet i en kartong med barnkläder från min barndom för att se om det var något av intresse som Klara nu var lagom stor för. Och jag hittade så fina kläder! Klara var förstås helt såld på lackskorna. Hon klapprade omkring i dem fram och tillbaka innan hon skulle gå och lägga sig. Klänningarna var litet skrynkliga. De har ju legat nerpackade i åratal, och håller just nu på att tvättas. Och så hittade jag två koftor. Bra. Jag har varit på jakt efter just en röd eller mörkblå enkel kofta åt Klara ett tag nu, men varken hittat någon på Tradera eller i butikerna. Allt jag hittat har varit mönstrat eller pastelligt. De här verkar vara någon blandning, troligen ylle och någon syntet. Det var ju vanligt på 70-talet. De är väl litet noppriga, men helt ok. Jag gillar särskilt de fina metallknapparna på den röda koftan. Bilderna blev väl inte så bra. Svårt att ta när det inte faller in dagsljus. Det blir så skarpa blixtreflexer, men ni kan se hur fina kläderna är ändå.

Trångt om tårna

Senaste veckan har vi lagt märke till att Klaras vinterkängor verkade trånga. Konstigt, eftersom jag köpte dem för ett par månader sedan, och fick hjälp av expedit att prova ut. De är i storlek 23. Jag letade fram de vintekängor som vi hade i nästa storlek. De är i dubbelstorlek 25-26, och var rätt stora på Klara. Jag mätte Klaras fot, och fick den till knappt 13 cm. Gamla kängan visade sig vara drygt 11 cm inuti. Helkonstigt! De andra kängorna var 17 cm. När Bo skulle åka och veckohandla på Gränby centrum följde vi därför med hela familjen, så jag kunde gå med Klara till Sko-August där ute. Jag tog med båda paren kängor, så jag kunde få hjälp att mäta. Expediten mätte Klaras fot. Den var 12,7 cm. Hon mätte gamla kängan. 11,5 cm. Nya kängan 17 cm. Hon tyckte förstås att kängor som är 17 cm ju är alldeles för stort. Två cm är lagom att lägga på för vinterkängor. Jag frågade vilken storlek som vore lagom. 22 eller 23, sa expediten. Men de här är ju 23, sa jag. Då kände hon efter att det var något inknölat längst fram i tån på kängorna. Det visade sig vara en strumpa i vardera kängan, och varken hon eller jag hade märkt det när vi mätte inuti. Stackars Klara som har gått med inknölade strumpor i kängorna säkert en vecka. Varken jag, Bo eller dagispersonalen har märkt något. Men bra att vi inte behövde köpa nya kängor.

Gås och glass

Igår var vi hem till mina föräldrar på middag tillsammans med min mammas faster Karin, som är 86 år. Karin är världens trevligaste och coolaste. Tyvärr vill hon inte vara med på bild, så ni får inte se henne. Min pappa hade lagat gås enligt ett estniskt recept. Gåsen hade fyllning av äpplen och katrinplommon, och till gåsen serverades surkål och ugnsbakad potatis. Det var väldigt gott, och till och med kräsne Viggo åt gåsen med god aptit.

Klara kröp upp i kökssoffan för att hålla morfar sällskap när han lagade mat.

Klara ville förstås gunga på morfars fot. Han är mest tålmodig av alla.

När det var bolibompa somnade viggo i fåtöljen.

Men Klara lassade i sig mera glass.

Knasiga grejer dyker upp

I morse när jag kommit på tåget och tog av jackan trillade något ner på golvet. Killen mittemot tog upp det åt mig. Det visade sig vara en stödgrej till en briojärnvägsbro. Jag misstänker starkt Klara för att ha lagt den i min jacka på nåt sätt, i en ficka eller kanske i huvan. Så där är det jämt när man lever med småbarn. Plötsligt är något spårlöst borta, sedan dyker det upp på de konstigaste ställen. Om Bo inte hittar något som han själv har förlagt brukar jag ofta hitta det fort. Jag kan logiskt tänka ut var han borde ha lagt det. Men har barnen förlagt något kan det ju finnas precis var som helst. I en stövel hittade jag häromveckan en nyckel som hörde till en garderobsdörr i gamla lägenheten.

Positionering

Klara är inte längre yngst på sin dagisavdelning. Sedan en tid går där en mindre pojke. Klara har ju blivit behandlad som avdelningens bebis som alla barn och personal gullar med, och vant sig vid det. Nu har hon fått konkurrens. Häromdagen hade nya pojken knuffat Klara, och då knuffade Klara tillbaka ordentligt för att markera. Sen tog hon alla bilar och sa min, min.

Minus 18,6

Brrr. I natt var det 18,6 minusgrader här på Kadettgatan. Jag ska snart ge mig av med barnen till dagis, men vi stannar inne i stugvärmen en liten stund till. Tur att vi fortfarande har ett litet lager kvar av glögg i matkällaren. Jag dricker glögg på kvällarna. Det är bra för halsen. Men jag är nästan bra från förkylningen nu.

Snölek

I eftermiddags tog Bo barnen med sig ut och åkte pulka. Sedan lekte de i snöhögen som Bo gjorde av all snön som han skottade bort från trottoaren i morse. Bo har inte tillräckligt med utrymme på sin blogg att lägga ut fler bilder, så jag lovade att göra det.

Ja, kanske litet bättre då

Bloggen låg nere ett par dagar. Det var webbhotellet som gjorde uppdateringar av databaserna. Jag är fortfarande förkyld. Har varit det en vecka nu. Jag har fortfarande problem med halsen, men snoret börjar sina. Blir jag inte ordentligt bra inom några dagar får jag gå till doktorn. Det går svinkoppor på barnens dagis, och det är ju streptokocker. Inte så att det är så troligt att jag skulle få svinkoppor, men halsfluss kan jag ju få. Och så går det vattkoppor på dagis. Viggo hade det redan när han gick på Rackarberget, men Klara har inte haft det. Än har det inte dykt upp några koppor. Men det är väl lika bra att hon får det nu. När Viggo hade det var det slutet av maj. Synd att vara inne och vara sjuk då. Nu gör det inte så mycket.

I fredags när vi var på kickoff med kommunikationsavdelningen var vi på ett ställe på Lidingö som heter Högberga gård. Otroligt fint och god mat och gott fika. Rekommenderas. Fast när vi skulle hem igen och hade gått ganska långt i den kalla blåsten till Lidingöbanan, och de ropade ut att det var totalstopp i trafiken, då var det inte så kul. Det kändes som evigheter innan taxin kom.

I helgen har jag försökt vila och sova ordentligt så att jag blir frisk nån gång. Det har väl gått ganska bra. Har jobbat litet grand med texter, men hunnit vara med barnen och tittat litet på film. Det blev en gammal klassiker igår, Den store Gatsby.

Täppt

Åh, jag är så förkyld. Snorig, hostig och hängig. Och massor av måstegöragrejer på jobbet. Idag ska jag vara pigg och kreativ med mina kollegor på kommunikation hela dagen. Vi ska ha kickoff och planera för våren. Jag gick i alla fall och lade mig halvtio, så jag är utsövd.

Avgå

Ikväll har jag varit på styrelsemöte med min IOGT-NTO-förening. När vi förberedde årsmötet meddelade jag att jag hade för avsikt att inte ställa upp för omval på flertalet av mina uppdrag. För sanningen är ju att det inte funkar med en massa ideella uppdrag när både jag och Bo jobbar heltid, pendlar och har barn i dagisålder.

Så här ser en dag ut för mig.

6.00 Väckarklockan ringer. Försöker smyga upp så att barnen, som under natten har kommit över till vår säng, inte ska vakna. Går ner i källaren. Hänger kanske upp en maskin tvätt som jag satt på på kvällen. Duschar. Går upp igen. Barnen kanske vaknar. Värmer välling åt dem medan Bo går ner och duschar. Försöker hinna göra mig i ordning, göra frukost att ta med till tåget och stänga av datorn och packa ned den. Det går ju inte att ignorera barnen bara för att jag har bråttom på morgonen, även om det är Bo som gör i ordning dem och tar dem till dagis.

7.00 Springer till bussen.

7.30 Tåget går. Förhoppningsvis har jag sittplats och kan äta frukost och jobba på tåget. Framme 8.05. Tar 1:ans buss från Kungsbron till Stora Essingen.

8.30 Kommer till jobbet. Jobbar till 14.00.

14.00 Sticker från jobbet. Buss, och så tåget 14.40. Den avgången är det aldrig problem med sittplats. Jobbar på tåget om jag inte somnar. Framme 15.20. Bussen till dagis. Småspringer från bussen över mörka geggiga idrottsplanen och tänker varje dag att jag borde ha gummistövlar och galonbyxor.

15.45 Framme på dagis. Nu på vintern är de oftast inne när man hämtar. Alla barn som är kvar vid den tiden från alla fyra avdelningarna är då på Klaras avdelning, Freja. Pratar litet med personalen om hur barnen haft det. Viggo är oftast sur för att han inte har lekt färdigt på dagis. Går över till Viggos avdelning, Valhall, för att hämta hans kläder. Klara klänger på mig. Svårt att bära både Klara klängapa och vinteroverall, vinterkängor, raggsockor och tusen andra grejer, och så Viggos teckningar som man inte får glömma. Tillbaka till Freja. Börjar projekt påklädning av Klara och övertalning av Viggo att klä på sig själv. Viggo och Klara vill åka rutschkana i kapprummet istället. En bra dag är vi färdiga 16.00. En vanlig dag är vi färdiga 16.15. Går hem med Klara i barnvagn och Viggo på ståbrädan.

16.30 Hemma. Leker en stund med barnen. Lagar middag. Försöker få barnen att sitta vid bordet och äta ordentligt. Klara är matvrak. Viggo är kräsen.

18.00 Barnen kollar på Bolibompa och dricker så småningom välling i soffan. Bo kommer hem 18.15 och äter och sedan städar dagens beting. Han sköter städning och jag tvätt. Jag är i vardagsrummet med barnen och kanske jobbar litet vid datorn samtidigt om de kollar barnprogram.

19.30 Jag och Bo tar varsitt barn, borstar tänder, tar på pyjmas och läser saga. Går det bra sover de 20.00. Går det mindre bra kan klockan vara över nio innan de somnat.

20.30 Plockar tvätt och tar reda på annat hushållsbestyr.

21.00 Jobbar framför datorn i vardagsrummet ifall barnen skulle vakna. Måste jobba minst två timmar varje vardagkväll för att få ihop min arbetstid.

23.00 Kanske tittar på tv, surfar litet och bloggar om jag har jobbat färdigt och orkar. Klara vaknar oftast vid elva-tolv-tiden, och då går jag och lägger mig med henne i stora sängen. Hon får mera välling om hon vill och somnar förhoppningsvis om snabbt. Jag somnar också.

Ni hajjar att jag inte hinner massa ideella uppdrag va? Och ändå har jag de här uppdragen:

Våra Gårdars förbundsstyrelse
Styrelsen för Stiftelsen Nykterhetsvännernas Studenthem i Uppsala (Arken)
Distriktsordförande för Våra Gårdar-distriktet i Uppsala län
Kongressbestyrelsen och Mat- och kafé-kommittén inför IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Uppsala i sommar
Uppdrag kopplade till min IOGT-NTO-förening 31 Drabanten:
vice ordförande
programkommittén
politiska kommittén
kommittén för Solgläntan (sommarhemmet)
fastighetsstyrelsen för Drabantenhuset

Helt galet. Våra Gårdars FS har tvåårig mandatperiod, så där måste jag sitta kvar ett år till. Arken är roligaste uppdraget, men där är det egentligen inget svårt att få någon annan bra att sitta. Kongressen är över om några månader. Våra Gårdar-distriktet är självklart att jag inte ska ha kvar. Vad gäller Drabantenuppdragen tänkte jag ha kvar Solgläntan, och inget annat.

Tandlös

Jag sitter hemma och jobbar idag efter att ha varit hos tandläkaren på förmiddagen och dragit ut en visdomstand. Det var den sista av visdomständerna som jag drog ut. De andra tre drog jag ut i gymnasiet och strax därefter, eftersom de växte snett. Den här, som satt i överkäken, växte också snett. Min tandläkare hade sagt att visdomständer i överkäken är mindre besvärliga att dra ut, men det var inte så lätt ändå. Hon fick tillkalla en kollega som fick hjälpa till när bara en av tandrötterna kom ut. Och så fick de klyva och dra ut rötterna en och en. Nu var jag ju ordentligt bedövad, så till att börja med kändes det ingenting, men eftersom det tog längre tid än beräknat började det kännas på slutet. Jag låg där i stolen och försökte koncentrera mig på att räkna för att leda bort tankarna.

Annars tycker jag att det är annat som är obehagligare när man sitter där, än själva tanden som dras ut. Till exempel när man ska ha en röntgenplåt i munnen och bita ihop. Det skär in i gommen, där man inte alls är bedövad. Idag skulle de röntga långt in i gommen för att se hur mycket av rötterna som blev kvar, och då fick jag kväljningar av det. Eller när något instrument råkar klämma fast läppen mellan instrumentet och en tand. Det gör skitont, och de tar i och bänder rätt hårt när de drar ut en tand. Jag överlevde i alla fall, men inget bokmärke fick jag.

Nu har jag varit hemma och jobbat ett tag, och bedövningen har nästan släppt helt, så nyss vågade jag mig på att dricka vatten och äta litet mosad avocado – på vänster sida – till lunch. Men jobbmobilen är avstängd. Har ingen lust att slöddra i telefonen, och kinden är fortfarande svullen.Jag har inte för avsikt att prata förrän jag går och hämtar på dagis.

Förresten, varför ska man betala massa pengar för sånt som är obehagligt? Över en tusenlapp fick jag punga ut. Inte kul. Jag får nog vänta ett tag till med att gå och klippa mig, har inte råd nu. Men jag ser inte klok ut. Sist jag var hos frisören var i augusti.

Dockskåpslängtan

Viggo upptäckte att han nådde upp till mina fina gamla dockskåp, som han inte får röra, om han stod på madrasshögen i källaren. Nu vill han ha eget dockskåp. Om han ska ha dockskåp kommer han ju inte få ha det ifred för Klara, och Lundbyskåp tycker jag är litet för ömtåliga för så små barn, även för Viggo. Så nu är planen att jag ska rita och bygga varsitt skåp till barnen. Viggo ville förstås ha nu omedelbart med en gång, men när jag förklarade att det var litet mer komplicerat än så gick han med på att vi gjorde dockskåp i en gammal telefonhylla som vi hade i lägenheten. Petsson får vara med överallt.

Pärlplattepyssel

När Bo var och veckohandlade och körde grejer till tippen och Klara sov middag passade jag och Viggo på att pyssla med pärlplattor. Viggo valde att göra en groda, och började med en stor glad mun och litet grönt på foten, men sedan hade han inte tålamod mer, och jag fick lägga färdigt. Klara blev förtjust i apan förstås.

Ni har väl inte tröttnat

Jag vet att det är en hel vecka sedan jag skrev sist. Livet har återgått till vardagen med dagis, pendling och jobb. Jag kom på mig själv i torsdags med att fundera på om det var första arbetsveckan efter semestern eller om jag hade jobbat längre. Så fort gick det att komma in i lunken. Det har varit mycket på jobbet som vanligt och mörkt när man hämtar på dagis vid fyratiden. Hemma har vi ägnat oss åt att bygga koja med madrasser och filtar nere i källarnen när vi har kommit hem.

Den här helgen har jag också hunnit gå på bio med Viggo och se Desmond och träskpatraskfällan, som är en svensk animerad dockfilm av Magnus Carlsson, han som bland annat gjort barn-tv-serierna Lisa och Robin. Att ta bussen ner på stan, köpa varmkorv, åka litet rulltrappa, gå på bio och äta popcorn är ett äventyr för Viggo. Och vi har ju så otroligt mycket biopresentkort som vi fått genom åren och aldrig hinner använda, så nu har vi bestämt att vi ska turas om att gå med Viggo på bio rätt mycket. Klara är för liten ännu. Det visade sig att det bara var vi och en annan pojke i Viggos ålder med sin mormor som var i salongen. När när träskpatraskmonstret visades kort sa viggo OJ, och pojken bakom oss sa att det var läskigt och att han ville gå hem. Hans mormor övertygade honom dock att de skulle stanna och se hur det gick, och monstret syntes bara litet. Viggo gillade filmen, men på slutet av den dryga timmen den varade var han tvungen att gå runt i salongen litet. Det gjorde ju inte så mycket när det var nästan tomt.

Marie Antoinette

Ja, vi kom iväg på bio och såg Marie Antoinette. Jag har hört så olika kommentarer om den, men jag gillade den. Filmen var över två timmar lång, men den kändes inte för lång. Jag vet inte om man har högre krav när man går på bio så sällan som vi gör nu som småbarnsföräldrar, eller om man tycker att det är så fantastiskt att få gå på bio så man är nöjd bara av det. Jag tycker i alla fall att musikvalet i filmen var helt kongenialt. Alla gamla Bow Wow Wow-låtar, och när de spelade The Cures Plainsong var det riktigt mäktigt. Kolla in soundtracket själva.

Julegranen bäres ut, ut, ut

De senaste dagarna har vår fina gran barrat så mycket, så idag plockade jag och Viggo bort alla prydnader och slängde ut granen. Vi sopade och dammsög upp alla barr som vi såg, men jag vet att det kommer dyka upp spår av granen i månader. Det är som Särimner. Det är mysigt med granen, men skönt med ytan man får tillbaka.

Nu har Bos föräldrar gått ut med barnen för att leka, och om ett tag ska jag och Bo gå på bio och se Marie Antoinette. Sist vi var på bio var i juli.

Imorgon är det jobb och dagis igen. Jag hoppas att vi har lyckats ställa rätt sovvanorna någorlunda. I förrgår somnade Viggo till Bolibompa, och vaknade redan halvfem och kunde inte somna om. Han höll sig ändå pigg och glad hela dagen, men somnade till Bolibompa igen igår. Men i natt sov han till klockan sju. Bra bra. Klara är dock en pest att få att somna på kvällarna.