Tandlös

Jag sitter hemma och jobbar idag efter att ha varit hos tandläkaren på förmiddagen och dragit ut en visdomstand. Det var den sista av visdomständerna som jag drog ut. De andra tre drog jag ut i gymnasiet och strax därefter, eftersom de växte snett. Den här, som satt i överkäken, växte också snett. Min tandläkare hade sagt att visdomständer i överkäken är mindre besvärliga att dra ut, men det var inte så lätt ändå. Hon fick tillkalla en kollega som fick hjälpa till när bara en av tandrötterna kom ut. Och så fick de klyva och dra ut rötterna en och en. Nu var jag ju ordentligt bedövad, så till att börja med kändes det ingenting, men eftersom det tog längre tid än beräknat började det kännas på slutet. Jag låg där i stolen och försökte koncentrera mig på att räkna för att leda bort tankarna.

Annars tycker jag att det är annat som är obehagligare när man sitter där, än själva tanden som dras ut. Till exempel när man ska ha en röntgenplåt i munnen och bita ihop. Det skär in i gommen, där man inte alls är bedövad. Idag skulle de röntga långt in i gommen för att se hur mycket av rötterna som blev kvar, och då fick jag kväljningar av det. Eller när något instrument råkar klämma fast läppen mellan instrumentet och en tand. Det gör skitont, och de tar i och bänder rätt hårt när de drar ut en tand. Jag överlevde i alla fall, men inget bokmärke fick jag.

Nu har jag varit hemma och jobbat ett tag, och bedövningen har nästan släppt helt, så nyss vågade jag mig på att dricka vatten och äta litet mosad avocado – på vänster sida – till lunch. Men jobbmobilen är avstängd. Har ingen lust att slöddra i telefonen, och kinden är fortfarande svullen.Jag har inte för avsikt att prata förrän jag går och hämtar på dagis.

Förresten, varför ska man betala massa pengar för sånt som är obehagligt? Över en tusenlapp fick jag punga ut. Inte kul. Jag får nog vänta ett tag till med att gå och klippa mig, har inte råd nu. Men jag ser inte klok ut. Sist jag var hos frisören var i augusti.