Låter inte Svenska zombies som en Simon & Garfunkel-låt?

28 februari 2010 12:32 | Allmänt, Lyssnar på | 2 kommentarer

Om och om igen har jag lyssnat på Tomas Andersson Wijs nya platta Spår de senaste dagarna. Och om ni undrar så köper jag fortfarande skivor, även om jag lyssnar mycket på Spotify och köper nedladdat. I det här fallet var det självklart att jag ville ha skivan i min hand. Det vill jag med alla TAW-skivor, för att de är så snygga och för att jag vill ha texthäftet. För texterna är ju väldigt centrala. Dessutom finns det en begränsad upplaga med tre extraspår och en dokumentär på dvd, och de där extralåtarna kan man inte få om man inte köper den skivan. Klart att jag ville ha den, och klart att det var värt det. Synd bara att de texterna inte finns med att läsa.

Svenska zombies är inte en av de bästa låtarna på plattan, men den naglar sig fast i mitt medvetande för att jag hela tiden tänker att den påminner om en Simon & Garfunkel-låt, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vilken. Jag tror att det där det där repetetiva som påminner om El Cóndor Pasa (If I Could), och när han sjunger hej, hej, hej som avslutning på refrängen tänker jag på Mrs Robinson.

Tomas Andersson Wij är oslagbar på att skriva texter som är små berättelser. Det gör han till exempel i titellåten Spår och i extraspåret Min första resa. I Mina dåliga gener fastnar jag för

Du sa att allting ordnar sig
och kanske gör det det
Jag är äldre än Jesus nu
och vad har jag hunnit med

Annars är det i de lugna låtarna med akustisk gitarr som hans röst kommer bäst till sin rätt, de som är så där vaggande och tröstande, som Sov ut alla bilder av oss, Stjärnorna och Om det var Gud. Allt är också en lugn låt, men med ett driv och en puls genom hela låten som jag gillar. Jag tycker om sorgsenheten och ljudväven i början av Jag hör dig dåligt.

Allt är bättre än inget handlar om hur en vän till honom dör samtidigt som hans barn föds och hur man hanterar att släpa någon som försvinner ur ens liv. Det har jag så svårt för.

Annars tycker jag att Tomas Andersson Wij är oslagbar på att skriva låtar om att resa sig och ta revansch. Därför hör Res dig upp och gå från 2005 till mina absoluta favoriter. Även på den här plattan finns det ett par sådana låtar. Vikten, som är ett av extraspåren, handlar om hur han googlar sina plågoandar från skolan för att kolla vad som har hänt med dem.

Vikten är tyngre
och lättare att bära
Det finns en avstånd i allt
som jag försöker att hantera
Det finns en ensamhet
som inte är sorgsenhet
och en uppgivenhet
som inte är bitterhet

Men allra bäst tycke jag att Det ligger i luften är, som också är litet av en revanschlåt. Jag spelar den om och om igen och dansar omkring till den.

Man blir glad av Pynta

28 februari 2010 11:31 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 13 kommentarer

Det har varit dåligt med loppisrundor de senaste veckorna. Det känns inte så lockande med all snö och kyla, men jag hoppas det vänder nu. Under tiden kan jag visa Stig Lindbergs Pynta för er. Det lilla fatet hittade jag på loppis för något år sedan, men skålen och stora uppläggningsfatet fick jag i julklapp.

Pynta, som tillverkades 1962-1965, gör mig så glad. Den andas lekfullhet och känns så väldigt 60-tal. I den finns flera motiv som återkommer i andra serviser av Sig Lindberg; plommonen som finns på Prunus och äpplena som finns på Pall. Även de kom 1962. Jag tycker också så mycket om att Gustavsberg ofta gjorde märkningarna på undersidan med element från dekoren. Fint!

Och ikväll blev det 60-tal i London istället

28 februari 2010 0:10 | Allmänt, Tittar på | Kommentering avstängd

Två kvällar i rad med bio med gamla gymnasiekompisar. Härligt! Ikväll bjöd jag dessutom Malin på middag innan bion, litet vårligt så där med en sallad med potatis, babyspenat, sockerärtor, avocado, cornichonger och kallrökt lax och en röra med philadelphiaost, creme fraiche, pepparrot och kapris. Och så tiramisu på det, för man behöver verkligen rycka upp sig efter den här vargavintern som eventuellt går mot sitt slut.

Kvällens film var inte heller någon komedi precis, men ändå inte lika tung som gårdagens film. An Education var också en väldigt fin 60-talsskildring. Nick Hornby, som bland annat skrivit fina Om en pojke, har skrivit manus. Bra att den skildrade Jennys lust till båda världarna, inte bara skolan och böckerna som något tråkigt som hon ville bort från. Jag kände igen mig väldigt mycket i Jenny som skolflicka, och det var särskilt roligt att se filmen med Malin som jag ju lärde känna i den åldern, hängde med på kaféer i Uppsala efter skolan och pratade på samma sätt som Jenny och hennes kompisar. Och filmen fick mig att längta ännu mer efter våren. Det spela ingen roll om det bara regnar och regnar; det gröna är så obeskrivligt vackert.

Julianne Moores fräkniga armar

26 februari 2010 23:01 | Allmänt, Tittar på | 4 kommentarer

Julianne Moores fräkniga armar. Hon är så vacker, så fantastisk. Vilka rollprestationer, vilka filmer! Far from Heaven, Magnolia, Timmarna. Och lika underbar är hon i En enda man. Det är naturligtvis Colin Firth i huvudrollen också. Jag hade mycket höga förväntningar på filmen, både för Julianne Moore och för att den utspelar sig i ett tidigt 60-tal, 1962. Jag är mållös över hur snyggt allt är i filmen, hur snyggt och bra filmat allting är och skapar en känsla av tiden och vilka karaktärer som kommer fram. Och över Julianne Moores fräkniga armar.

Jag överlistade fredagströttheten

26 februari 2010 13:24 | Allmänt, Lyssnar på, Tittar på | 2 kommentarer

Efter sen hemkomst på grund av inställda tåg igår kväll kollade jag på Mad Men och såg klart en film, och ställde sedan väckarklockan på 8. Det kan man göra om man ska sitta hemma och jobba nästa dag och familjen är på sportlov i Sollefteå. Satte mig i nattlinne framför datorn och jobbade direkt, och fixade te efter ett tag. Så har jag suttit och jobbat hela förmiddagen, och även hunnit lyssna på Stil i P1 medan jag rättade korrekturfel i en webbenkät. Nu äter jag fruktsallad till lunch och tänkte att jag kanske skulle ta ett bad och klä på mig innan jag jobbar vidare. Och ikväll blir det En enda man på bio med Elisabeth! Hur bra kan inte det bli med tidigt 60-tal och Julianne Moore? Och jag kommer inte vara för trött på kvällen eftersom jag sov till 8!

En regnig sommardag är mycket vackrare än en gnistrande och solig februaridag

26 februari 2010 13:07 | Allmänt | 1 kommentar

I natt tänkte jag att en regnig sommardag är miljoner gånger vackrare än en gnistrande och solig februaridag. Men idag är det 2 plusgrader och mulet i Uppsala. Snart kommer våren här också. Om måndag kanske?

Nu får vintern ge sig så jag kan ha mina nya vårskor

24 februari 2010 21:42 | Allmänt, Bilder | 9 kommentarer

Nu är partykvällarna räddade, sa expediten i skobutiken när jag betalade.
Vad då? Jag tänkte ha dem till vardags. Utmärkt att hämta på dagis i.

Och Lydia, kolla fodret! Skotskrutigt i rött!

Nyklippt!

24 februari 2010 21:25 | Allmänt, Bilder | 4 kommentarer

Behovet av klippning var stort och jag fick ett infall att ringa till Hårmakarna och kolla om de möjligen hade fått något återbud så de hade tid att klippa mig idag. Det hade de! När jag satt där i stolen och konverserade med min frisör och hörde de andra diskussionerna i salongen började jag tänka på att frisörer, liksom säkert andra yrkesgrupper som förväntas prata med kunder, antagligen upprepar samma sak gång på gång med nya kunder. De har vissa saker som de drar fram under en period. Just nu vintern, OS, melodifestivalen. Och jag funderade på om de tycker att det är jobbigt att berätta samma historier och fälla samma kommentarer när kollegorna hör det. Om de inte blir trötta på att höra sig själva säga samma sak om och om igen. Det skulle jag i alla fall. Jag kan inte säga att jag brukar tycka om att föra sådana där konversationer hos frisören, men jag blev nöjd med dagens klippning i alla fall.

Krukväxter som kulturarv

24 februari 2010 21:03 | Allmänt, Bilder | 7 kommentarer

Precis när jag skulle sticka till tåget i morse hörde jag på nyheterna att all tågtrafik mellan Uppsala och Stockholm stod stilla, så jag stannade hemma och jobbade istället. Bra det. Rapporterna från twitter och facebook visade att de som försökte ta sig till Stockholm fick sitta på stillastående tåg och som sedan kröp fram. I alla fall kom min mamma förbi på förmiddagen för att hämta en sak, och hade med sig två ödesträd som härstammar från farmor i Juniskär. Jag hade en facebookdiskussion med en kompis om krukväxter och vilket kulturarv det är med växter som ärvs i familjen. Farmor hade till exempel ödesträd, nerium, kristi törnekrona och sankt paulior, och de finns hos mina föräldrar nu. Från mormor har vi många porslinsblommor i familjen. Vad har ni för krukväxtkulturarv?

Snön på altantaket är på glid i februarisolen

24 februari 2010 20:47 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

Det är så sjukt mycket snö i trädgården. Snön på altantaket är på glid i februarisolen.

Det här med måndagar

22 februari 2010 18:01 | Allmänt | 5 kommentarer

Att helgen är slut och att det är vardag och man ska iväg och lämna barn och åka tåg och allt det där brukar kännas så motigt. Men jag har kommit på en grej. Det är inte att ledigheten är slut och det är dags att jobba, för det kändes inte det minsta motigt att komma igång idag när jag satt hemma och jobbade. Det är bara det där med att hinna till dagis och skolan och bussen och tåget. Och den känslan är mycket, mycket värre på vintern med alla kläder och snön och kylan. Då vill jag ju verkligen inte gå ut alls. Tänk vad härligt när det blir vår och man kan cykla!

Jag brukar för det mesta jobba hemma på fredagar, och det tycker jag också är så skönt. Jag får ett större lugn inför helgen av att sitta hemma och avsluta arbetsveckan koncentrerat. Men jag tror att idealt vore att jobba hemma både måndagar och fredagar, och så åka till Stockholm och träffa kollegorna och ha möten tisdag-torsdag. Tyvärr brukar vi ofta ha halvdagsmöten på jobbet på måndagar, så det går nog inte. Men jag tror inte att tisdagarna skulle kännas lika pestiga som måndagmorgnarna, för då är man liksom redan igång med vardagen.

Tulpaner i smala vaser

22 februari 2010 15:55 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 4 kommentarer

Om man köper tre buketter tulpaner och blandar så räcker det till många arrangemang. Jag gjorde en stor maffig bukett i en Aaltovas som jag har bredvid mig när jag sitter här hemma och jobbar, en mer normalstor på köksbordet och så de här. Det är så fint att bara sätta några tulpaner i en smal vas, eller flera smala vaser tillsammans, som här. Den vita vasen är samma modell som Bersåvasen.

Bäst att hålla sig inne

22 februari 2010 15:45 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

När det är 24 minusgrader och tågkaos är det lika bra att stanna hemma och jobba. Jag gick till Konsum och bunkrade mat igår när det bara var 15 minusgrader så idag sticker jag inte ut näsan utanför dörren i onödan. Har bara pilat ut snabbast möjligt och hämtat en ny säck ved så jag kan elda i öppna spisen. Jag oroar mig för all den här snön. Det kommer ju att ta sjukt lång tid för den att smälta när det blir vår. Satan i gatan säger jag.

Fettisdagsmiddag

16 februari 2010 21:11 | Allmänt, Ätbart, Bilder | Kommentering avstängd

Broccolisoppa med ädelost och knaperstekt bacon, och så semlor så klart!

Fyris keramik – vad är det?

14 februari 2010 11:58 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 3 kommentarer

Under gårdagens lilla loppisrunda dök de här upp – en kanna (inte tekanna) och skål med lock med etikett ”Fyris keramik”. Ingen stämpel under. Jag har googlat, men bara hittat en fråga om någon känner till det på diskussionsforumet Precis en sån. Hittar ingenting i mina böcker heller. Någon som vet något? Kanske någon uppsalabo som minns att det funnits en verkstad eller har någon keramik därifrån och vet när det är köpt eller var det kunde köpas? Jag gillar inte de här grejerna särskilt mycket. De är rätt klumpiga, men det är ju intressant att det heter Fyris keramik. Jag skulle gissa att det här är 40-tal. Vad tror ni?

Dagens tips! Femtiotalsjaktens textilquiz

14 februari 2010 10:58 | Allmänt, Formgivning och arkitektur | Kommentering avstängd

Varje dag levererar Libby så genomarbetade, roliga och intressanta inlägg på sin blogg om femtiotal. Någon gång ibland gör hon dessutom quiz på olika teman om formgivning. Man kan väl säga att mina resultat av av de här quizen får mig att inse hur länge jag har hållit på med det här intresset. Den här gången också. I dagens textilquiz hade jag 40 rätt av 41 och fick resultatet ”Du håller på att starta upp 2000-talets NK:s textilkammare”! Jag kunde det mesta och gissade på ett par frågor. Det jag gick bet på var den där brittiska utställningen. Gå nu genast till Femtiotalsjakten och gör dagens textilquiz!

Att göra det man vill

14 februari 2010 10:43 | Allmänt, Konst | Kommentering avstängd

Jag vägrar kolla på TV heter ett videoverk av Catti Brandelus som visas på Teatergalleriet på Uppsala stadsteater. Det var vernissage igår, och jag var förbi och kollade och hejade på Catti. Vi var kursare när vi läste idé- och lärdomshistoria i början av 90-talet och jag var ofta och kollade när hon spelade med Doktor Kosmos på olika nationer i Uppsala. Sedan har jag följt hennes karriär litet mer på avstånd, men med intresse.

Jag minns en guidad tur med henne som alter egot Miss Universum på Moderna museet, där hon gick runt med en bandspelare med musik och kommenterade konsten och ifrågasatte begrepp som mästare och musa. Bland annat ett porträtt som Sigrid Hjertén målat av Isaac Grünewald, och ett annat som han målat av henne. Sigrid och Isaac på varsin sida av en stor sal.

Catti har ibland tydliga referenser till idé- och lärdomshistoria i sina texter. Det finns nog ingen annan som skulle komma på att skriva en låt om Hildegard av Bingen eller om Ellen Key. Det är extra roligt eftersom vi pluggade ihop i ett år, och mest fick snacka om Platon och andra snubbar. Ta nu och kolla in videon om Ellen Key!

Men Jag vägrar kolla på TV då. Ja, den handlar om att göra något på riktigt i sitt liv, inte bara kolla på TV och hänga på Facebook, utan träffa människor på riktigt och göra saker på riktigt. För min del hänger jag mycket både på Facebook och Twitter, och det både som ett arbetsredskap där jag har ett viktigt nätverk i jobbet och kommunicerar och omvärldsbevakar, och privat för nöjes skull. Visst är Facebook inte samma sak som att träffas på riktigt, men det fyller en funktion det också. Och TV, ja det har jag kollat på mycket, men väldigt litet de senaste åren faktiskt. Just nu är det ett program i veckan som jag ser, och det är Mad Men. Annars tycker jag att det är jobbigt att ha koll på när olika serier går och passa tider. Däremot avslutar jag varje kväll med att se på film eller tv-serie som är ett mer aktivt val på dvd.

Faktum är att för ett par år sen var jag så trött på hur min vardag hade blivit med jobb, pendling och småbarn, där det kändes som att jag varje kväll när barnen hade somnat satt och jobbade och sedan kanske slötittade på tv, som att jag möglade bort där i soffan. Jag som hade levt ett liv rikt på kompisar och kultur. Jag saknade allt det; vännerna, konserterna, museibesöken, loppisrundorna. Jag satte mig ner och gjorde en lista på saker som jag ville förändra i mitt liv, som var ganska lättuppnåeliga för att må bättre. Det var bland annat gå på konserter och museum någorlunda ofta och att träffa någon kompis en gång i veckan. Det kanske låter knasigt, men handen på hjärtat så vet alla småbarnsföräldrar att sånt oftast inte blir av om man inte anstränger sig. Och det gills inte med kompisar på jobbet eller att träffas med barn. Jag har hållit på det ganska bra, och jag märker hur dåligt jag mår om jag tummar på det för mycket.

Så gå och se Jag vägrar se på tv på Teatergalleriet. Man blir glad!

Om hemuler och vintersport

12 februari 2010 11:55 | Allmänt, Bilder | 5 kommentarer

Jag vet inte om ni förstår att man kan kan förtränga sport så mycket som jag gör. Visst, jag har väl egentligen hört talas om att det skulle vara OS i Vancouver, och kanske litet memorerat det för att min kompis Elisabeth bodde i Vancouver förra året och pratade om att det var OS på gång där någon gång. Men jag är så totalt ointresserad av sport att jag kan skärma av mig så att jag inte tar in när det står om sånt i tidningen eller när de snackar sport i P1. Det var faktiskt inte förrän igår som jag insåg att det var OS på gång när jag läste om det i dagens pressmeddelanden från Regeringen, där det stod att Lena Adelsohn Liljeroth skulle dit. Jag tycker verkligen att det är obehagligt att höra ljudet av sportsändningar, och särskilt vintersport. Det kryper i kroppen på mig av tristess. Det betyder inte att jag inte unnar andra som är intresserade av det att konsumera eller utöva sport. Gör det för all del! Men som Anders skrev i en kommentar på Facebook:

Och dessutom blir idrotten ett folkhälsoprolem en masse – jag sätter hundra spänn på att totaleffekten av idrott på folkhälsan är negativ.

Nyttan av de relativt sett få människor som rör på sig och har positiva hälsoeffekter av sitt idrottande, uppvägs garanterat av alla öldrickande soffpotatisar som antingen sitter framför teven och skrålar och dricker öl och äter chips och inte alls rör på sig _eller_ står på något slags idrottsstadium och skrålar och dricker öl och slåss.

Själv har jag inget emot att röra på mig, bara det inte är i form av sport, och helst så litet som möjligt utomhus på vintern. Men jag går och cyklar mycket till dagis och skolan och tåget. På vintern när vi går till dagis och skolan tar den rundan trekvart, och ganska ofta får jag bära Klara en bit på vägen hem för att hon är så trött. Vägen hem brukar ta en timme.

Jag känner stor sympati med småknytten i Trollvinter som drar sig undan från den avskyvärda vintersportande hemulen:

Tidigt om mornarna stack hemulen in huvudet genom det trasiga fönstret och lyste på dem med en fackla. Han tyckte om facklor och lägereldar, vem gör inte det, men han satte liksom in dem på fel ställe.

Gästerna älskade sina långa, småslarviga förmiddagar när det fick bli dag så småningom medan man pratade om vad man hade drömt på natten och hörde mumintrollet laga kaffe i köket.

Alltihop blev avbrutet av hemulen. Han började alltid med att säga att luften var instängd och beskrev hur kallt och trevligt det var utanför.

Sen pratade han sällskapligt om hur man kunde använda den nya dagen. Han gjorde verkligen allt han kunde för att de skulle ha trevligt och blev aldrig sårad när de vägrade roa sig. Dunkade dem litet i ryggen och sa: Jaja. Ni kommer nog småningom att märka hur rätt jag har.

Det enda som är litet lockande med vintersport är den snygga utrustningen från förr. Libby bloggade om det i morse, och jag tog några bilder ute på Emmaus i Gryttby på snygga och coola skidor och overaller. Det är nästan så att jag skulle kunna köpa ett par skidor bara för att sticka ned dem i snön utanför huset och ha som dekoration. Men åka på dem? Skulle inte tro det.

Visserligen är det varken från 50-talet eller 60-talet, men ett porslin som heter Kerstin måste ju jag ha

10 februari 2010 22:01 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 2 kommentarer

Och faktum är att det är rätt trevligt med sina gröna ängsblommor. Från Gefle så klart och Arthur Percy och det tillverkades 1930-1936. Det ska även ha funnits i blått.

Idag behövdes en semla

9 februari 2010 23:35 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 3 kommentarer

Oändligt februarigrått utanför tågfönstret när jag åkte hem för att hämta barnen. Lindrade det med att lyssna på Carole King. Efter fisksoppan blev det semla. Sedan tyckte Klara att det behövdes en till. Okej då. Och så ville hon att jag skulle plåta hennes egenhändigt gjorda semla med grädde och florsocker, men utan mandelmassa. Och alla Krakel Spektakel och Kusin Vitamin som hon klippt ut.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^