Om hemuler och vintersport

12 februari 2010 11:55 | Allmänt, Bilder | 5 kommentarer

Jag vet inte om ni förstår att man kan kan förtränga sport så mycket som jag gör. Visst, jag har väl egentligen hört talas om att det skulle vara OS i Vancouver, och kanske litet memorerat det för att min kompis Elisabeth bodde i Vancouver förra året och pratade om att det var OS på gång där någon gång. Men jag är så totalt ointresserad av sport att jag kan skärma av mig så att jag inte tar in när det står om sånt i tidningen eller när de snackar sport i P1. Det var faktiskt inte förrän igår som jag insåg att det var OS på gång när jag läste om det i dagens pressmeddelanden från Regeringen, där det stod att Lena Adelsohn Liljeroth skulle dit. Jag tycker verkligen att det är obehagligt att höra ljudet av sportsändningar, och särskilt vintersport. Det kryper i kroppen på mig av tristess. Det betyder inte att jag inte unnar andra som är intresserade av det att konsumera eller utöva sport. Gör det för all del! Men som Anders skrev i en kommentar på Facebook:

Och dessutom blir idrotten ett folkhälsoprolem en masse – jag sätter hundra spänn på att totaleffekten av idrott på folkhälsan är negativ.

Nyttan av de relativt sett få människor som rör på sig och har positiva hälsoeffekter av sitt idrottande, uppvägs garanterat av alla öldrickande soffpotatisar som antingen sitter framför teven och skrålar och dricker öl och äter chips och inte alls rör på sig _eller_ står på något slags idrottsstadium och skrålar och dricker öl och slåss.

Själv har jag inget emot att röra på mig, bara det inte är i form av sport, och helst så litet som möjligt utomhus på vintern. Men jag går och cyklar mycket till dagis och skolan och tåget. På vintern när vi går till dagis och skolan tar den rundan trekvart, och ganska ofta får jag bära Klara en bit på vägen hem för att hon är så trött. Vägen hem brukar ta en timme.

Jag känner stor sympati med småknytten i Trollvinter som drar sig undan från den avskyvärda vintersportande hemulen:

Tidigt om mornarna stack hemulen in huvudet genom det trasiga fönstret och lyste på dem med en fackla. Han tyckte om facklor och lägereldar, vem gör inte det, men han satte liksom in dem på fel ställe.

Gästerna älskade sina långa, småslarviga förmiddagar när det fick bli dag så småningom medan man pratade om vad man hade drömt på natten och hörde mumintrollet laga kaffe i köket.

Alltihop blev avbrutet av hemulen. Han började alltid med att säga att luften var instängd och beskrev hur kallt och trevligt det var utanför.

Sen pratade han sällskapligt om hur man kunde använda den nya dagen. Han gjorde verkligen allt han kunde för att de skulle ha trevligt och blev aldrig sårad när de vägrade roa sig. Dunkade dem litet i ryggen och sa: Jaja. Ni kommer nog småningom att märka hur rätt jag har.

Det enda som är litet lockande med vintersport är den snygga utrustningen från förr. Libby bloggade om det i morse, och jag tog några bilder ute på Emmaus i Gryttby på snygga och coola skidor och overaller. Det är nästan så att jag skulle kunna köpa ett par skidor bara för att sticka ned dem i snön utanför huset och ha som dekoration. Men åka på dem? Skulle inte tro det.