Anita och Televinken – Barnens trafikklubb

17 februari 2012 10:46 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | 4 kommentarer

Svarade på en fråga på Facebook om vad jag minns av Barnens trafikklubb. EP-skivorna så klart! Dem lyssnade jag massor på. Letade upp dem. Tre stycken hade jag. Jag minns särskilt den med landsvägen på sommaren och vintern, sångerna Vinter, hej! och Sommar, hej! och hur Anita ska få Televinken att smaka på smultron. Här kan man lyssna på Spotify.

För övrigt är det litet hängigt här idag. Klara har fått vinterkräksjukan och vaknade ungefär en gång i halvtimmen hela natten och kräktes. Nu är det lugnare och hon sover mest.

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Anita och Televinken

Det skulle inte skada med litet konsumentjournalistik i inredningstidningarna

17 oktober 2011 20:08 | Allmänt, Formgivning och arkitektur, Lyssnar på | 8 kommentarer

I helgen hörde jag Publicerat i P1, där Charlotte Reimerson pratade om utvecklingen av konsumentjournalistiken. Det här är något som jag har funderat ganska mycket på under senare år när det gäller inredningstidningar. Det är verkligen inte så att jag vill ha bort de delar som finns där. Jag uppskattar både inredningsreportage, plocksidor med nyheter och temaartiklar om nya trender eller någon formgivare, även om jag oftast tycker att de är för grunda. Men det skulle verkligen behövas ordentlig konsumentjournalistik och kritik kring nya möbler och inredning. Jag tänker att den kunde vara litet som en del sätta bo- och inredningsböcker från 50- och 60-talet, där man gick igenom vad man bör tänka på när man väljer möbler och porslin, vad som faktiskt är god och dålig design. Den här typen av journalistik förekom faktiskt i inredningstidningar som Allt i hemmet på 60-talet. Varför förekommer aldrig någon kritik av ny formgivning i inredningstidningarna? Det skulle jag vilja se. Och jag tycker att man skulle kunna göra genomgångar av vilka köks- och badrumstillverkare som fått mycket reklamationer på sina produkter, till exempel. Inte ett så svårt grävjobb, faktiskt, och det skulle vara till stor nytta för konsumenterna. Dessutom skulle det sätta press på tillverkarna. Det är till och med så att jag för kanske fem år sedan mejlade till flera inredningstidningars redaktioner och föreslog det. Någon chefredaktör svarade faktiskt, men skrev att de inte hade resurser till det. Jag tror att det framför allt handlar om att de inte vågar, för de är ekonomiskt beroende av att få låna produkter för att plåta till sina reportage och av annonsintäkter.

Det dånar uti rättens krater

12 juli 2011 20:42 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | 1 kommentar

Det dånar ur radioapparater i varenda rum. P1. Både i mina föräldrars sommarstuga i Öregrund, och i deras lägenhet i Uppsala. Alltid. Det är väl det som har präglat mig att bli en sådan inbiten P1-lyssnare. Men inte riktigt på så hög volym som de lyssnar. Alltid när jag är hos dem och radion är på får jag en strof ur Internationalen i huvudet: Det dånar uti rättens krater. Och då blir jag ganska full i skratt. Den här radiogrammofonen har tyvärr gjort sitt som ljudanläggning betraktad, men den står ändå kvar på glasverandan.

Lyssna på matminnen från 50-talet i Meny i P1

22 januari 2011 10:14 | Allmänt, Ätbart, Lyssnar på | 11 kommentarer

Jag tipsade ju förut om att matprogrammet Meny i P1 efterlyste matminnen från 50-talet. Den här veckan var det dags att redovisa resultatet. Mycket intressant och rolig lyssning. Passa på att lyssna på webben, och ta del av recept på 50-talsklassiker. Jag tror jag måste laga en riktig söndagsmiddag med räkcocktail, söndagskyckling med gräddsås, pressgurka och gelé och så brylépudding till efterrätt!

En varm kofta att trä på de isande tankarna

7 januari 2011 16:04 | Allmänt, Bilder, Läser, Lyssnar på | 4 kommentarer

Den dikten av Sonja Åkesson, Ja tack, där den strofen finns med, tänker jag ofta på. Den värmer. Sonja Åkesson värmer alltid i hur hon skriver om livet, trots att det är så tungt.

Ikväll sänder Radioteatern en föreställning som handlar om Sonja Åkessons liv, Sonja Sonja – en folkhemsprinsessa av Agneta Elers Jarleman. Den ska jag naturligtvis lyssna på.

De senaste veckorna har jag annars lyssnat mycket på den fina samlingen med Sonja Åkesson-dikter tolkade av Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Britta Persson, Lisa Nilsson, Lena Swanberg, Sofia Karlsson, Annika Norlin, Rebecka Törnqvist, Nina Ramsby, Anna von Hausswolff och Frida Hyvönen. Den finns tyvärr inte på Spotify, men man kan lyssna på några av låtarna här.

Uppdatering: Men nu finns finns albumet på Spotify, här!

Jag tycker verkligen om alla tolkningarna, men kanske särskilt Ja tack med Sofia Karlsson, Man får göra det bästa av allt med Britta Persson, Åkej med Annika Norlin, Skärvor av en svit med Nina Ramsby och Utdrag ur Självbiografi med Kajsa Grytt. Det har nog både att göra med vilka artister det är, vilka dikter de har valt att tonsätta och hur de har tolkat dem.

Det är väldigt intressant att jämföra sångtexterna med dikterna, och hur de har valt att använda texterna. Vad de har valt bort.

Åkej.
Jag är misslyckad.
Åkej.
Jag klarar inte upp det här.
Åkej.
Jag har en annan rytm.
Åkej. Åkej.

Åkej.
Man är väl fel person.
Åkej.
Av fel kön.
Åkej.
I fel roll.
Åkej.
I fel ålder
på fel plats
vid fel tidpunkt
på en galen planet.

Hängig på morron.
Åkej.
Döle vid lunchdags.
Åkej.
Färdig vid middan.
Åkej.

Åkej åkej.
det är väl hösten
eller vintern
eller våren
eller välfärden
nån bristsjukdom
eller
jag har en helt annan rytm
åkej

Meny i P1 efterlyser matminnen från 50-talet

6 januari 2011 12:37 | Allmänt, Ätbart, Lyssnar på | 2 kommentarer

I dagens avsnitt av Meny i P1 var det ett kort inslag om vad man åt på 50-talet. De efterlyser nu matminnen från 50-talet. Mejla till dem och berätta, ni som var med på riktigt på den tiden! Senare under våren kommer de även att ta upp matminnen från senare decennier. Det står inget särskilt om det här inslaget på deras hemsida, men inslaget börjar ungefär 33 minuter in i programmet om ni lyssnar på webben.

Bland det bästa med att vara julledig är att jag hinner lyssna så mycket på P1

5 januari 2011 11:40 | Allmänt, Lyssnar på | 3 kommentarer

Visst lyssnar jag en hel del på P1 annars också, både direkt från radion och på webben, men när man går hemma och är ordentligt ledig är det en annan sak. Dels att jag hinner lyssna på så mycket mer, förstås. Men också att det bästa och trevligaste sättet faktiskt är att lyssna samtidigt som jag håller på med något praktiskt i köket eller tvättstugan. För mig i alla fall. Jag lyssnar mest koncentrerat då, och även om det är fantastiskt bra att kunna lyssna på webben och podda så tycker jag på något sätt att det känns som en rikedom att ha tid att lyssna i realtid direkt från radion. Särskilt när det är från min fina Tivoli med så bra ljud, en Tivoli Radio Model Two med Subwoofer i Classic Walnut.

Jag har hört massor av bra radioprogram de senaste veckorna. Igår lyssnade jag till exempel på en del i Tendens temavecka När blir man vuxen, Samtalet: Visst blir man vuxen! Mycket intressant, hela temaveckan. Obs har just nu ett tema om barndomen som idé, som ni också borde lyssna på. Ett annat program som jag lyssnade på med stor behållning var Kulturradions intervju med Käbi Laretei. Dels var det ett mycket intressant samtal om hennes liv, men för mig är det även så njutningsfullt att höra hennes språk när hon bryter på estniska när hon pratar svenska. Det påminner mig om min farmor, och ger en sådan trygghetskänsla. Jag tycker att det är så vackert.

Radiolyssnande idag då? Just nu lyssnar jag på Vem vill vara barn hela livet? Jag vill heller inte missa porträttet av Yvonne Lombard, en av 50-talets mest älskade komedienner, eller Barnkulturradions favoritfigurer: Thomas Funck. Det var en så tråkig nyhet att han har gått bort. Tänk vad jag älskade mina skivor med Kalle Stropp och Grodan Boll när jag var liten. Det finns förresten en alldeles underbar och knasig film från 1956, Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner. Det köket borde ni femtiotalsvänner spana in!

Klara måste dansa när vi bakar lussekatter

27 november 2010 19:48 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | 2 kommentarer

Den här bruden är rätt skön, faktiskt. Vi bakar lussekatter och lyssnar på min spotifyjullista, och rätt som det är bara måste hon ställa sig på stolen och dansa. Kolla filmen längst ner. Lovely.

Ett par radiotips

22 oktober 2010 20:00 | Allmänt, Lyssnar på | 2 kommentarer

Jag är ju en inbiten P1-lyssnare, präglad sedan barnsben, men när jag sitter på jobbet och jobbar lyssnar jag mest på mina Spotifylistor. På fredagar när jag sitter hemma och jobbar blir det dock mycket P1. Lyssnar oftast på Stil, som alltid är lika intressant. Idag om Sarah Bernhardt – den första och största odödliga superstjärnan. När de pratade om hur biskvierna med hennes namn kom till, funderade jag på vad jag skulle vara för kaka. Vad fint det vore att få ett bakverk uppkallat efter sig!

Och sedan var det Barnen: Befria pojken! som handlade om manlighet och könsroller. Det var en så fantastiskt bra och fin pojke som intervjuades. Bland annat sa han ”Jag tycker att det synd om killarna, det är ju inte jämlikt. Vi förlorar på vår kreativitet.”.

Krakel Spektakel

11 april 2010 8:55 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur, Lyssnar på | 4 kommentarer

Naturligtvis har den här skivan spelats ofta här hemma, men på CD. På vinyl växte jag upp med den, men det var min systers skiva. Nu hittade jag den på Pepparkaksfabriken i Norrskedika. De har massor av vinyl! Visst blir man glad av konvolutet?

Det finns ingen som är så bra på mellansnack som TAW

10 april 2010 22:24 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | Kommentering avstängd

Det finns ingen som är så bra på mellansnack som Tomas Andersson Wij. Kanske just därför som förbandet Ola Joyce kändes så plågsamt, för han var urdålig och vansinnigt pinsam i mellansnacket, och han snackade mycket. Vilken befrielse när han klev av scenen, och TAW klev på.

Det känns verkligen som man får något mer av honom i alla berättelser där han sätter låtarna i sitt sammanhang och iakttagelser om dagsaktuella saker, stort och smått.

Och Katalin är en så bra konsertlokal, som passar Tomas Andersson Wij. Det märktes att han trivdes. Otroligt tight och bra nytt kompband hade han med sig också. Blandningen av låtar från nya skivan och gammalt material kändes välbalanserad, och man kan alltid lita på att han spelar länge. Jag var nöjd. Det är så snopet när en artist inte kommer in igen. Så var det när Rickie Lee Jones spelade på Katalin för ett tag sedan.

Om man jämför att se honom så här, i en lokal där man står upp, och på Göta Lejon där publiken sitter ned, så tycker jag att det är roligare att stå upp. Det ger mycket bättre konsertkänsla. Samtidigt är det så att med sittande publik är alla stilla på sin plats och koncentrerade. Håller inte på och springer fram och tillbaka och köper öl och drinkar och snackar en massa. Det stör mig otroligt mycket på sådana här konserter. Jag fattar inte vad folk gör där när de inte är koncentrerade på konserten. Då kan de väl gå nån annanstans och dricka och snacka?

Lyssnar på Succès de Paris

12 mars 2010 13:31 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | 2 kommentarer

Bland alla skivor efter vår farbror Stor-Matti hittade min lillebror Matti den här fina franska skivan, Michele Delhay avec Willy Lecoude et son orchestre des Champs-Elysées: Succès de Paris. Jag har lyssnat på den många gånger hemma hos Lill-Matti, och för ett tag sedan hittade jag den på Tradera. Jag tycker så mycket om stämningen på konvolutet och Willy Lecoudes klarinettspel.

Låter inte Svenska zombies som en Simon & Garfunkel-låt?

28 februari 2010 12:32 | Allmänt, Lyssnar på | 2 kommentarer

Om och om igen har jag lyssnat på Tomas Andersson Wijs nya platta Spår de senaste dagarna. Och om ni undrar så köper jag fortfarande skivor, även om jag lyssnar mycket på Spotify och köper nedladdat. I det här fallet var det självklart att jag ville ha skivan i min hand. Det vill jag med alla TAW-skivor, för att de är så snygga och för att jag vill ha texthäftet. För texterna är ju väldigt centrala. Dessutom finns det en begränsad upplaga med tre extraspår och en dokumentär på dvd, och de där extralåtarna kan man inte få om man inte köper den skivan. Klart att jag ville ha den, och klart att det var värt det. Synd bara att de texterna inte finns med att läsa.

Svenska zombies är inte en av de bästa låtarna på plattan, men den naglar sig fast i mitt medvetande för att jag hela tiden tänker att den påminner om en Simon & Garfunkel-låt, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vilken. Jag tror att det där det där repetetiva som påminner om El Cóndor Pasa (If I Could), och när han sjunger hej, hej, hej som avslutning på refrängen tänker jag på Mrs Robinson.

Tomas Andersson Wij är oslagbar på att skriva texter som är små berättelser. Det gör han till exempel i titellåten Spår och i extraspåret Min första resa. I Mina dåliga gener fastnar jag för

Du sa att allting ordnar sig
och kanske gör det det
Jag är äldre än Jesus nu
och vad har jag hunnit med

Annars är det i de lugna låtarna med akustisk gitarr som hans röst kommer bäst till sin rätt, de som är så där vaggande och tröstande, som Sov ut alla bilder av oss, Stjärnorna och Om det var Gud. Allt är också en lugn låt, men med ett driv och en puls genom hela låten som jag gillar. Jag tycker om sorgsenheten och ljudväven i början av Jag hör dig dåligt.

Allt är bättre än inget handlar om hur en vän till honom dör samtidigt som hans barn föds och hur man hanterar att släpa någon som försvinner ur ens liv. Det har jag så svårt för.

Annars tycker jag att Tomas Andersson Wij är oslagbar på att skriva låtar om att resa sig och ta revansch. Därför hör Res dig upp och gå från 2005 till mina absoluta favoriter. Även på den här plattan finns det ett par sådana låtar. Vikten, som är ett av extraspåren, handlar om hur han googlar sina plågoandar från skolan för att kolla vad som har hänt med dem.

Vikten är tyngre
och lättare att bära
Det finns en avstånd i allt
som jag försöker att hantera
Det finns en ensamhet
som inte är sorgsenhet
och en uppgivenhet
som inte är bitterhet

Men allra bäst tycke jag att Det ligger i luften är, som också är litet av en revanschlåt. Jag spelar den om och om igen och dansar omkring till den.

Jag överlistade fredagströttheten

26 februari 2010 13:24 | Allmänt, Lyssnar på, Tittar på | 2 kommentarer

Efter sen hemkomst på grund av inställda tåg igår kväll kollade jag på Mad Men och såg klart en film, och ställde sedan väckarklockan på 8. Det kan man göra om man ska sitta hemma och jobba nästa dag och familjen är på sportlov i Sollefteå. Satte mig i nattlinne framför datorn och jobbade direkt, och fixade te efter ett tag. Så har jag suttit och jobbat hela förmiddagen, och även hunnit lyssna på Stil i P1 medan jag rättade korrekturfel i en webbenkät. Nu äter jag fruktsallad till lunch och tänkte att jag kanske skulle ta ett bad och klä på mig innan jag jobbar vidare. Och ikväll blir det En enda man på bio med Elisabeth! Hur bra kan inte det bli med tidigt 60-tal och Julianne Moore? Och jag kommer inte vara för trött på kvällen eftersom jag sov till 8!

Bra grejer idag

18 december 2009 0:15 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | Kommentering avstängd

Att jag lyckades ta mig fram genom vidrig snö och kyla jag vet inte hur många gånger idag.

Att jag lyckades snacka in mig på de rödgrönas presskonferens om sin motion med anledning av regeringens proposition ”En politik för det civila samhället” på Riksdagens presscenter, trots att jag saknar pressleg och ackreditering. Jag viftade litet med ett utskrivet mejl med en inbjudan ställd till Hanna på Överenskommelsekansliet, vidarebefordrat till min chef Göran som vidarebefordrat till mig och lät allmänt sansad och vederhäftig när jag snackade in mig hos vakten.

Att nyhetsbrevet är en så bra dörröppnare när jag presenterar mig för folk som jobbar med sektorns frågor på olika sätt, för folk känner till det och är prenumeranter. Folk inom sektorn, politiker, tjänstemän och journalister.

Att jag trots snöoväder och tidspress tog mig tid att luncha med Lydia. Att ses två gånger samma vecka är inte fy skam, och snart kommer vi att hinna luncha ofta när hon börjar jobba inne i stan.

Att mitt tåg gick som det skulle när jag skulle hämta barnen.

Att jag orkade släpa en massa grejer och snowracer med två barn hem i mörkret.

Att min mamma skyndade hit och räddade mig och framför allt barnen med att steka pannkakor och plättar när jag måste få klart pressmeddelande och rapport från presskonferensen.

Att jag precis hann skicka ut pressmeddelandet och publicera på webben innan jag måste springa till bussen.

Att jag sprang och hann med bussen så jag hann till Musikens hus i tid.

Att Dante hade fixat bästa platserna till konserten med Taken by trees, i mitten på första raden.

DSC08664

Att konserten var sagolikt bra.

DSC08665

Att Victoria Bergsman gick förbi oss när vi skulle gå ut ur konsertlokalen och Dante berömde henne för konserten och hon svarade och såg glad ut.

Att jag kunde komplettera min sena och oerhört nyttiga middag bestående av falu rågrut med prästost med mandelmusslor, grädde och hjortronsylt. Hann inte äta före konserten.

Att jag trots att jag har massor kvar att göra imorgon innan det blir jullov i tre veckor ändå känner lugnet infinna sig, för i morgon är ju jobba hemma-dag.

I en källare på Bäverns gränd

24 oktober 2009 9:50 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | Kommentering avstängd

Min brorsa Matti spelar med sitt band Mack. Ni kan lyssna här.

DSC07987

Det kom ett paket från Paris häromdagen

18 september 2009 21:23 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | Kommentering avstängd

DSC07608

The Coldest Winter For A Hundred Years

4 maj 2009 16:57 | Allmänt, Lyssnar på | Kommentering avstängd

Ni måste lyssna. The Wild Swans med The Coldest Winter For A Hundred Years. Så vackert att man bara vill gråta.

När Lydia är borta

1 april 2009 21:14 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | 5 kommentarer

dsc05842

Så här kul har jag på jobbet när Lydia är borta. Hon var inte kompis med sin jobbdator och fick lämna in den på service, så då fick hon gå hem och jobba istället. Men innan det satt hon inne hos mig och snackade och glömde sina coola solglajor. Så då lånade jag dem litet dårå, drack Lady Grey, lyssnade på bland annat den där nya duetten med Tracey Thorn och Jens Lekman och på El Perro Del Mar och Nina Kinert och skrev nyhetsbrev och så där. Utanför fönstret var det ett fasligt liv. De sprängde och hade sig. Kanske kan Lydia få tillbaka solisarna imorrn.

En ny vecka

2 mars 2009 6:40 | Allmänt, Lyssnar på | 2 kommentarer

I morgonstunden tänker jag ofta på en Monica Zetterlund-låt, Siv Larssons dagbok. Just den ständiga upprepningen, att gå upp och ta itu fast man helst vill sova vidare. Ge sig ut fast det är grått och trist. Trängas med folk på buss och tåg.

Upp halvsju, tog bussen in.
Rätt grått och trist.

Fast jag går ju upp halvsex varje morgon, så det är ännu värre. I alla fall om man inte gillar tidiga morgnar, och det gör ju inte jag. Men jag biter ihop.

Gomorron, hörrni. Nu tar vi tag i den här veckan.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^