Stilikon

Idag kom Åsa ut till Essingen och åt lunch med oss. Det var förstås trevligt. Hon berättade att hon skulle till Toni&Guy och klippa sig senare i veckan, och att de hade kommit överens om att klippa sådan frisyr som skinheadstjejerna i This is England har. Det är ju precis som Klaras frisyr som Viggo klippte. Så Åsa, kan du inte skriva ut en bild på Klara och ta med och visa frisören och visa, så har hon något att gå efter.

Hela havet stormar

När vi hade kommit hem från dagis och jag stod och lagade mat började Viggo och Klara bygga litet med stolar och tomma flyttkartonger i vardagsrummet. Ja, och så klättrade de på allting såklart. Så här såg det ut.

Ljusmanifestation mot narkotika

Torsdag 1 november

17.30 samling på Vaksala torg.

Kenneth Olsson, narkotikasamordnare Polisen Uppsala län
Anders A Aronsson, ordförande Socialnämnden för barn och unga.

18.00 Fackeltåg till Gotlandsparken

Vi tänder ljus för att hedra narkotikans offer

Efter manifestationen träffas vi på Kafé Mumrik, Kungsgatan 61 för reflektioner och en kopp värmande kaffe.

Arrangörer: IOGT-NTO, KRIS och FMN

Hjärtligt välkomna! Sprid gärna till fler!

Industriland – när Sverige blev modernt

Som kvällsaktivitet på konferensen på Arbetets Museum fick vi en guidad visning av deras utställning Industriland – när Sverige blev modernt. Jag är väl litet yrkesskadad, men när jag går på utställningar kollar jag alltid mest på hur de har gjort utställningen, istället för att ta in den.

Och man får väl säga att det här var en snygg och smart utställning, men frågan är om de lyckas förmedla innehållet. Man går bara omkring och tycker att allt är så snyggt och blir nostalgisk över alla coola prylar. Det är kanske inte så smart egentligen.

Roligaste idén var nog det löpande bandet som gick runt hela den enorma utställningshallen, och som visade en massa prylar från 1930-tal till 1970-tal. Och när man känner igen det mesta och vet vem som formgivit är det extra kul. För jag har ju stenkoll på sånt.

Mindre bra var kanske utställningstexter jättehögt upp. Hur tänkte de då?

Kolla in litet bilder från utställningen, och besök gärna Arbetets Museum och se den på riktigt.

Ingen rysk banantårta i sikte

I veckan var jag på konferens i Norrköping med Folkrörelsernas Arkivförbund ett par dagar. Det första jag tänkte på när jag klev av tåget var att alla pratade som Anton, och det lät ju trevligt. Jag spanade också i fönstren till konditorier efter rysk banantårta, som Anton har pratat lyriskt om, och som verkar vara en Norrköpingsspecialitet. Jag såg i alla fall inga i skyltfönstren.

Innan konferensen började hann jag klämma in ett besök på konstmuseet och se Grünewaldutställningen. Det var värt ett besök, både för utställningen och lokalerna.

Det sjungande trädet är en gammal favorit, som ju brukar finnas med i konstböcker.

Men allra mest tyckte jag nog om Nina i gul sweater. Vilken underbar titel.

Det fanns en annan utställning också, och där såg jag den här målningen av Torsten Jovinge, Kvarteret Bergsund, som jag tyckte mycket om.

Trots att jag var ute tre veckor i förväg lyckades jag inte boka rum på de hotell som ligger närmast Arbetets Museum, där konferensen var, men jag är nöjd med att jag hamnade på Hotel President. Det var nyligen renoverat och modernt inrett. Jag har litet svårt för den där stilen som är så vanlig på hotellrum annars, som ska vara litet kontinentalt hemtrevlig. Det känns bara omodernt och överpyntat med dålig konst på väggarna.

Jag hade till och med en egen balkong. Fint!

Men skumt var det med badrumsdörren i frostat glas. Varför?

Och så fick jag dåliga vibbar av den här. Jag har inget förtroende för att låta Svennis välja musik åt mig. Och inte kunde jag ha honom stirrande på mig när jag skulle sova. Jag var tvungen att vända bort den.

Själva konferensen då? Jo, det var en del matnyttigt, kanske framför allt att träffa folk. Men det blir rätt mastigt när man är i samma byggnad och har konferensen, äter alla måltider och har kvällsaktiviteter, även om Arbetets Museum är otroligt coolt. På kvällen hade det varit ganska nice att ligga i sängen på hotellrummet och titta på tv, men visst var maten god och trevligt bordssällskap. Jag blev bara litet irriterad på en äldre man som skulle tala om för mig vad IOGT-NTO sysslar med idag utifrån vad han hade hört att föreningen i hans hemstad gjorde. Det är märkligt vad äldre män alltid anser sig veta bättre om allting, även sådant som det är helt uppenbart att någon annan är mycket mer insatt i.

Barnfritt

Eftersom jag ska vara i Norrköping i två dagar på konferens och Bo ska vara på Skarpö med jobbet under samma tid är barnen hos mina föräldrar. Vi skjutsade över dem tidigare ikväll. Åk nu, sa Viggo, så jag antar att de har det jättekul. Eller nu sover de väl förhoppningsvis. Men det känns litet tomt och konstigt här hemma.

Mattis rosor

Idag har jag varit hela dagen i Stor-Mattis lägenhet och packat grejer och varit på hans odlingslott och uteplats och grävt upp massor av rosor och perenner. Hela tiden kom det förbi grannar som pratade om Matti. Det märks att han var oerhört omtyckt i kvarteret. Rosorna ska planteras som en häck ut mot gatan så småningom. Det blir fint att titta på från köksfönstret.

Kul i DN Bostad i fredags

Det var roligt att läsa om en av mina favoritillustratörer i gårdagens DN Bostad, Joanna Rubin Dranger. Jag föll för hennes första barnbok Arg! redan när den kom 1990. Hon och en klasskompis (ja, hon gick bara i gymnasiet när hon skrev den) hade sett en affisch om Libers barnbokstävling dagen innan tävlingsbidragen skulle vara inlämnade, och på en dag skrev de och illustrerade boken, och så vann de!

Sedan har hon bland annat varit banbrytande genom att skriva flera romaner som är tecknade och med pratbubblor, Fröken Livrädd och Kärleken, Fröken Märkvärdig och Karriären och Askungens syster. För att inte tala om barnböckerna om Farbror Dag Drömlund Dagdrömmare, som både jag och Viggo älskar.

Nu har hon blivit professor på Konstfack. Kul.

Och så var det roligt att läsa om möbelformgivaren Matilda Lindblom, som har gått på Carl Malmsten – Centrum för träteknik och design, samma dag som jag lunchade med min kompis Maria Leijonhielm, som jobbar där.

Norrköping nästa

På tisdag och onsdag ska jag på konferens med Folkrörelsernas Arkivförbund i Norrköping. Där har jag varit några gånger förut, på exkursion när jag läste Museivetenskap, på konferens i jobbet, och med kompisar på semesterresa. Trots det har jag aldrig varit på Norrköpings konstmuseum, som ska vara bra. Jag tror att jag kommer att få en timme över och ska försöka gå och se Isaac Grünewald-utställningen.

Finns det några bloggläsare som har Norrköpings-tips annars? I bekantskapskretsen kommer jag på rak arm på flera personer som har bott i Norrköping som barn eller vuxna, till exempel Dante, Anton, Erik och Björn-Erik. Vilket är bästa fiket, finns det några bra loppisar eller något annat ni vill tipsa om?

Trevlig kväll

Ikväll har vi haft Lisa, Gunnar och Elias, och Magnus, Maria och Helmer på middag. Det var riktigt skönt att träffa kompisar. Jag hade bakat bröd och lagat en potatissoppa med citron och timjan.

Efter maten bjöd vi på espressokaffet från Buzzador. Jag dricker ju inte kaffe själv, men de andra tyckte det var gott. Magnus, som både är gourmet och gourmand vad gäller kaffe, smakade båda sorterna. Bäst tyckte han om Monsoon Malabar från Indien. Det är fylligt och inte så syrligt, med en kryddig smak med träton. Men även Sidamo från Etiopien var gott. Dessa bönor har en smak av citrus och bergamott, som påminner om Earl Grey-te.

Tvillingsjäl

Jag har ju en stor passion för 1950- och 1960-talens formgivning och arkitektur, som jag bland annat odlar genom mina dockskåp som inreds tidstypiskt. I veckan snubblade jag över den här sidan med massor av fantastiska, mycket detaljrikt inredda dockskåp från sagda decennier. Sajten är väl inte så fantastiskt bra uppbyggd, det är irriterande att man måste scrolla för att se hela skåpen, men innehållet är mycket imponerande. Även ni som inte direkt tycker att dockskåp är det mest intressanta här i värden borde ta er en titt.

Fått något gjort trots allt

Det här har väl inte varit bästa veckan. Med förkylning som gör att allt känns ansträngande, och så Stor-Mattis begravning i torsdags. Det var tungt. På kvällen efter det kände jag mig helt utmattad, som en urkramad wettexduk. Ni som är intresserade kan läsa min pappas minnesord över sin bror här, där han även berättar en del om deras tidigaste år i Estland och om flykten till Sverige, och om begravningen här.

Men trots allt har jag faktiskt fått undan en hel del på jobbet, både mera handgripligt utföra-arbete och en del strukturerande som känns bra. Det känns skönt när man kan bocka av mycket.

Dessutom jag känner mig faktiskt ganska utvilad idag. Förkylningen håller nog på att släppa taget, och jag har sovit ordentligt i natt.

Jobbigt

Jag var på Tollare hela fredagen och större delen av lördagen för Våra Gårdars förbundsstyrelse som sedan övergick i distriktsordförandesamling. Det hade tydligen varit synpunkter vid någon tidigare samling att vi inte hade utnyttjat tiden tillräckligt mycket, så den här gången var det rejält fullmatat. Sådär så man aldrig hann gå iväg och ställa in väskan på rummet, kolla mejl eller ringa samtal. Vi hade program från 9.00 på morgonen till klockan var drygt tio på fredagkvällen, och jag var rejält trött när jag gick till mitt rum. Men jag fick eget rum, och som småbarnsförälder är det en otrolig lyx att få sova ostört.

När jag kom hem på lördageftermiddagen var jag rätt hängig av förkylning/ont i halsen/ont i kroppen som höll på att bryta ut, men det blev ingen sovmorgon igår. Vi som är arvingar efter min farbror Stor-Matti träffades klockan nio i hans lägenhet och gick igenom allt praktiskt och började dela upp alla saker, rensa ur kylskåp och sådant. Det var väldigt tungt att gå omkring i hans lägenhet och plocka med hans saker, men otroligt mycket lättare av att göra det tillsammans med andra människor som var viktiga för Matti. Och att komma överens om fördelning av sakerna gick också bra. Vi höll på ända till kvällen, men det är mycket kvar att göra.

Här kan ni se en liten bråkdel av alla Stor-Mattis fiskgrejer. Han hade ett helt rum för enbart fiskeprylar. Dem har min kusin Joakim ärvt. Han är också jätteintresserad av fiske, och var mycke ute med Matti och fiskade.

Så i morse när jag vaknade kände jag att kroppen sa ifrån. Eftersom jag inte hade några möten inbokade på jobbet bestämde jag mig för att stanna hemma och jobba istället. Uppkrupen i soffan med bärbara jobbdatorn och en kopp te gick det bra. Men om jag hade åkt till Stockholm hade jag varit helt slut när jag kom fram. Nu är läget fortfarande litet ont i kroppen och halsen och litet snuva, men det har inte brutit ut någon dunderförkylning. Så nu undrar jag om det inte blir värre än så här. Det viktigaste är i alla fall att jag inte är jätteförkyld på begravningen på torsdag.

Vasagatan 9

är en adress som inte finns längre, åtminstone inte i Stockholm. Men där låg en gång i tiden IOGT:s centralexpedition. Ända till någon gång på 60-talet när där skulle byggas tunnelbanestation. Efter det har kansliet legat på många ställen.

Igår hade vi planeringsdag med kommunikationsenheten, och vi var då på Nordic Light, som har adressen Vasaplan 7. Jag är inte helt säker, men jag tror att det är samma kvarter som Vasagatan 9 låg på. Det kan dock vara så att det låg i kvarteret ett snäpp närmare Centralen.

Här kommer en bild på gamla IOGT-högkvarteret som jag har scannat från en bok, därav linjen tvärs över bilden. Och så ett par bilder som visar utsikten från tionde våningen på Nordic Light igår. Tänk om jobbet låg så där, tre minuter från tåget nu också?

Gröna ärtor

Klara tycker att mina nya smycken ser ut som gröna ärtor. Jag fyndade för ett par veckor sedan det här halsbandet på H&M för 20 kronor. När jag kom hem ångrade jag att jag inte köpte på mig ett par till för att göra matchande smycken av, så jag gick tillbaka och köpte två till. I helgen klippte jag sönder dem och gjorde ett armband, en ring och ett par örhängen. Jag är riktigt nöjd, och har fått många komplimanger för dem. Man blir glad av dem, och det kan ju behövas.

Det lönar sig att vilja göra rätt för sig

En dag förra veckan när jag hade bytt jacka hade jag glömt månadskortet i den gamla jackan. Jag kom på det när tåget började åka, så jag hann inte köpa någon enkelbiljett. När konduktören kom sa jag som det var och att jag ville lösa en biljett. Han frågade vad jag hade för månadskort, och så sa han att jag ju hade betalt för resan redan, så vi glömmer det.

Idag skulle jag ha köpt nytt månadskort på morgonen, för det gamla hade gått ut, men det glömde jag. Samma sak som förra gången. Jag förklarade för konduktören och erbjöd mig att betala enkelbiljett. Äh, gå och köp nytt kort när vi kommer fram, sa konduktören.

Jag har flera gånger hört passagerare argumentera med konduktörer om att slippa betala i liknande situationer, men då har de inte fått det. Bra att man vinner på att vara schyst.

Rätt värdelös dag det här

Jag vill inte att det dåliga ska överskugga det bra, för jag har ju faktiskt gjort en del mysigt och kul med barnen, men idag har det varit så mycket knas. Till exempel det Bo benämner barnens klippa-sönder-en-massa-saker-som-man-inte-får-klippa-i-orgie. Klara klippte sönder pärmen på en av Bos böcker i förmiddags. Hon klippte också sönder ringblommorna som Viggo plockade åt mig senare på dagen. Och sin raket som hon gjorde på Sputnikdagen på Tekniska museet igår.

Men det värsta var att när jag stod och lagade middag tog Viggo en sax och klippte Klaras hår. Såklart är det trist att det blev fult. Hon hade ju börjat få riktigt mycket hår och fin frisyr. Men mest är jag arg för att ha hade kunnat skada henne med saxen. Och så skär det i hjärtat att de blir så ledsna själva när det förstår att de har gjort något dumt.

Nu får ingen av dem ha saxar alls mer på länge hemma. Det är också trist, för Viggo tycker att det är så kul att pyssla och klippa med sax, och Klara börjar precis lära sig tekniken att klippa, och vill öva hela tiden.

Så här såg Klara ut innan klippmassakern idag.

Och så här såg hon ut efteråt.

På eftermiddagen cyklade jag också iväg till Stor-Mattis lägenhet för att vattna blommor, slänga sopor och diska undan. Det känns så jobbigt att gå omkring i hans lägenhet. Allt är ju lämnat som att han när som helst skulle komma tillbaka från sin fiskeresa, lika levande som vanligt. Läsglasögonen på bordet. Kläderna som hänger på stolen vid hans säng. Och ett porträtt av honom på hallväggen.

Men OK, några bra saker idag då. Jag och barnen var ute i trädgården och jag band en dörrkrans av löven som vi plockade förra helgen.

Jag lagade en väldigt god gryta till middag med lamm, lök, morötter, äpple, vita bönor och kryddad med bland annat kanel.

Och Viggo var fin i tröjan från Resteröds som jag köpte för en tia på klädbytardagen. Det är gymnaster på den. För de är ju finfina och bra de där barnen, även om de gör en massa tok.

Sugen på espresso?

Jag anslöt mig för några månader sedan till Buzzador, som är en portal för att marknadsföra produkter mun-till-mun. Jag tycker att det är ett ganska schyst sätt att marknadsföra, och kul att testa nya saker och ge feedback. Jag får erbjudanden om kampanjer som jag kan tacka ja eller nej till. Om jag anmäler mig får jag hem prover som jag ska testa själv och bjuda andra på. Buzzador säger uttryckligen att man alltid ska vara tydlig med att tala om att det handlar om marknadsföring via Buzzador. Ingen dold reklam alltså. Sedan rapporterar man in vad man själv och andra tyckte om produkten. Om man buzzar produkten till många och värvar många till att själva bli buzzadorer får man många poäng, och fler erbjudanden om kampanjer.

Nu har jag fått ett stort paket från Löfbergs Finaste med exklusivt kaffe. Jag dricker ju inte kaffe själv, men både Bo och en del kompisar är kaffekonnässörer, så jag tyckte att det kunde vara kul att få hem prover. Och förpackningarna är fantastiskt fina. Jag fick prover på Sidamo från Etiopien och Monsoon Malabar från Indien. Hör av er om ni är sugna på att hälsa på på en kopp espresso!

Om ni själva är nyfikna på att bli Buzzadorer kan ni gå in här och anmäla er. Och ja, jag får poäng för att jag värvar er då.

Gula gummikängor

Jag har länge velat ha några coola och praktiska gummistövlar att ha regniga och geggiga dagar när man ska lämna på dagis och till jobbet. Ett par Tretorn Sarek har jag när jag går i skogen, men jag ville ha något roligare att ha till vardags. Det fick bli ett par gula låga gummikängor från Tretorn. Det borde funka i vattenpölarna på dagisgården också. Kolla vad fina de är.

Sputnikar

Så här såg Viggo ut i sin nya parkas igår när han, Klara och Bo skulle åka till Tekniska museet i Stockholm och gå på Sputnikdag. Kolla in bilder från besöket på Bos blogg.