Ingen rysk banantårta i sikte

28 oktober 2007 0:05 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 1 kommentar

I veckan var jag på konferens i Norrköping med Folkrörelsernas Arkivförbund ett par dagar. Det första jag tänkte på när jag klev av tåget var att alla pratade som Anton, och det lät ju trevligt. Jag spanade också i fönstren till konditorier efter rysk banantårta, som Anton har pratat lyriskt om, och som verkar vara en Norrköpingsspecialitet. Jag såg i alla fall inga i skyltfönstren.

Innan konferensen började hann jag klämma in ett besök på konstmuseet och se Grünewaldutställningen. Det var värt ett besök, både för utställningen och lokalerna.

Det sjungande trädet är en gammal favorit, som ju brukar finnas med i konstböcker.

Men allra mest tyckte jag nog om Nina i gul sweater. Vilken underbar titel.

Det fanns en annan utställning också, och där såg jag den här målningen av Torsten Jovinge, Kvarteret Bergsund, som jag tyckte mycket om.

Trots att jag var ute tre veckor i förväg lyckades jag inte boka rum på de hotell som ligger närmast Arbetets Museum, där konferensen var, men jag är nöjd med att jag hamnade på Hotel President. Det var nyligen renoverat och modernt inrett. Jag har litet svårt för den där stilen som är så vanlig på hotellrum annars, som ska vara litet kontinentalt hemtrevlig. Det känns bara omodernt och överpyntat med dålig konst på väggarna.

Jag hade till och med en egen balkong. Fint!

Men skumt var det med badrumsdörren i frostat glas. Varför?

Och så fick jag dåliga vibbar av den här. Jag har inget förtroende för att låta Svennis välja musik åt mig. Och inte kunde jag ha honom stirrande på mig när jag skulle sova. Jag var tvungen att vända bort den.

Själva konferensen då? Jo, det var en del matnyttigt, kanske framför allt att träffa folk. Men det blir rätt mastigt när man är i samma byggnad och har konferensen, äter alla måltider och har kvällsaktiviteter, även om Arbetets Museum är otroligt coolt. På kvällen hade det varit ganska nice att ligga i sängen på hotellrummet och titta på tv, men visst var maten god och trevligt bordssällskap. Jag blev bara litet irriterad på en äldre man som skulle tala om för mig vad IOGT-NTO sysslar med idag utifrån vad han hade hört att föreningen i hans hemstad gjorde. Det är märkligt vad äldre män alltid anser sig veta bättre om allting, även sådant som det är helt uppenbart att någon annan är mycket mer insatt i.