Alla dessa luciafiranden

Så där. Nu är sista luciafirandet för året över. Förra onsdagen var det lucia för föräldrarna på Viggos skola 16.30, med efterföljande fika som man skulle ha med själv. Jag släpade fikat med mig fram och tillbaka till jobbet i Stockholm för att hinna. På fredagen gick Viggos klass lucia för andra klasser på skolan och Klara sjöng med dagis på ett servicehus. I eftermiddags var det luciafirande på dagisgården med alla avdelningar klockan 14.30, och jag fick hämta Viggo på fritids vid tvåtiden. Jag jobbade hemma för att hinna. Sedan var det mera sång inne på avdelningen och de bjöd på fika. Det är så klart svårt att hitta en bra tid för sånt här, för de små barnen orkar inte om det är för sent, samtidigt som det blir väldigt krångligt att hinna när det är så tidigt på dagen. Jag tycker nog att det har varit bättre när det har varit tidigt på morgonen som det var på dagis för en del år sedan. Men framför allt tycker jag att förskolan borde kunna planera den här typen av aktiviteter som föräldrar ska vara med på för hela året, så att man får reda på det många månader i förväg. Vad skulle kunna vara hinder för att göra det? Skolan har ju inlagt för flera år i förväg vilka datum det är skolavslutning på kommunens hemsida. För många av oss lägger ju in möten och konferenser många månader i förväg som vi deltar i på jobbet.

Det här luciafirandet på dagis var förresten det sista. Nästa lucia går ju Klara i förskoleklass på Domarringen. Bäst som vanligt var

Sätt dig på bocken
och håll mig i rocken
sen så rider vi bort i galopp
till pepparkakskungen
men då blir du tvungen
att lova att ej äta kungen opp!

Hipp hurra – för här kommer bumbibjörnarna

Snälla och rara,
helt underbara
och deras saga berättas igen,
Hörs deras sånger som för många gånger,
djupt in i skogen där lever dom än

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med

Bumbibärsaften,
Den magiska kraften
Och visst blir man stark om man dricker utav den
Onskan och törnar,det klarar små björnar
De kämpar och godheten segrar igen

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med
Och vi får följa med!

Idag har Klara dansat på Konserthuset i Uppsala med sin dansgrupp inför 800 personer i stora salen! Föreställningen hette Sagans magiska värld, och massor av Uppsala danscenters barngrupper uppträdde. Klaras grupp med 5- och 6-åringar var Bumbibjörnarna.

Bolibompaprogramledarna Markus Granseth och Stephan Wilson Yuceyatak var konfrencierer.

På första scenbilden står Klara i mitten, men det är litet svårt att se. Även i filmen står hon i mitten. När vi kom hem tog jag ett par närbilder så ni får se outfiten!

Viggo förklarar sitt legolabyrintspel

Viggo har byggt ett spel av lego som han förklarar hur man spelar här. Jag har även testspelat det med honom, och han vann på upploppet.

Viggo och Klara på dansbanan i Tallparken

På väg ner till badet i Tallparken finns en gammal dansbana.

Åka kana nedför berget

Viggo och Klara åker kana nerför berget i Öregrund.

Jag är inte trött

Klara som Supersnällasilversara

I morse lussade barnen litet. Klara hade på sig full mundering med linne och krona och alla tillbehör. Viggo hade bara kalsonger och tärnljus. Häromdagen sa han att han ville vara lucia, så jag hade fixat linne och allt annat åt honom också, men nu ville han gå lucia sådär. Då var jag trött och orkade inte ta bilder, men i eftermiddags sprang Klara omkring och lekte Supersnällasilversara med luciakrona och mitt svarta nattlinne som mantel. Är hon inte coolaste bruden? Och så sjöng hon luciasången, och vet ni vad? De har hittat på nån ny text till den. Nuförtiden får barnen inte berika sitt ordförråd med ord som fjät och stuva. Kulturförflackning!

Finaste pepparkaksflickan

Klara har gått på dans den här terminen; en barndansgrupp för 3-4-åringar på Uppsala danscenter som har lokaler nära oss. Idag var det föreställning med en massa grupper från danscenter i stora salen på Musikens hus. Klaras grupp dansade till Tre gubbar. Det var hjärtknipande vill jag lova, och jag grinade litet. Det är taskig bildkvalitet när man tar bilder och filmar med mobilen i en sån lokal, men ni får se ändå. Och så en suddig bild med mycket kärlek på Klara och Viggo som kramas efter föreställningen.

Klara oroar sig för sniglarna som bara rymmer hela tiden

Man får akta sig när man går ut på trappen, för där har Klara samlat massor av sniglar. Men hon har ett fasligt besvär med att de rymmer hela tiden, så hon måste flytta på dem.

Vi tog en promenad och hängde litet i lekparken vid klockstapeln

Och sommaren dog

Sen avslutning

Grå och regnig började dagen, men när jag kom hem till Uppsala igen för att gå på Viggos skolavslutning var det soligt och varmt. Riktigt varmt. Så varmt att det var rätt jobbigt i Missionskyrkan klockan sju. Klara ville inte sitta still, utan ålade omkring i mitt knä. Rätt värdelöst att ta bilder med mobilen uppifrån läktaren. Påminner mig återigen om att jag verkligen behöver en digital systemkamera.

Sudda sudda bort din sura min

Vädret var emot oss på sommarfesten på Klaras dagis, men som tur var var det ledigt i Tunabergsskolans gympasal, så vi slapp stå ute i regnet. Som vanligt var det en del småbarn som inte kunde förstå varför de skulle sitta och sjunga och inte få springa till sina föräldrar. Man hör gråt och skrik i bakgrunden när de sjunger Sudda sudda bort din sura min. Skönt att Klara är stor nu.

Sen kryssade vi mellan vattenpölarna på idrottsplanen bort till dagis och packade upp picknickhinken och fikade. Ibland är det omöjligt att få en bild på barnen när de sitter still. Allt blir suddigt. Här är i alla fall Klara i sin klänning som hon tjatat om i en månad att få ha på dagis.

Efteråt tog vi med oss Jakob, Axel och Malin hem och lekte. Planen var egentligen lekparkshäng, men det var inte riktigt läge för det.

Lajar i lekparken i Tunabackar

På vägen från forsränningen stannade vi i lekparken i Tunabackar och lajade. Klara och Helmer jagade fåglar, Viggo åkte linbana men roligast var nog hoppkarusellen. Det här är min gamla barndomshood. I Tunabackar tillbringade jag och Matti många år hos vår dagmamma Leila. Hon bor förresten fortfarande kvar. Tunabackar, som är ritat av Gunnar Leche, är så fantastiskt fint. Fortfarande Uppsalahem och hyresrätter. Bra!

Aprilkväll på Kadettgatan

Gröngipsad Viggo

Ett par timmar fick vi tillbringa på Akademiska. Först på röntgen och sen på barnkirurgen. De kunde inte se någon fraktur men en vätskesamling vid armbågen, vilket tyder på fraktur. Viggo fick välja färg på gipset och valde grönt. Nu får han ha det i två veckor.

I väntan på bussen hemma i Bärby Hage.

Viggo väntar på doktorn på barnkirurgen.

Viggo väntar på att doktorn ska komma och gipsa.

Klart!

En liten påskkärring som gör piruetter

Grillpremiär!

Efter snabbt och spontant roddande igår blev det grillknytis hos Magnus och Maria med Dante och Magda också. Magnus och Maria gjorde tillbehören, jag förberedde fläskfilé med orientalisk marinad och entrecote med mer trditionell marinad och olika starka korvar, och Dante och Magda hade bakat alla tiders paj med rabarber och jordgubbar.

Notera Magnus käcka grillförkläde som han fått i present nån gång. Frågan är hur praktiskt det egentligen är att ha grillverktygen på magen? Notera även chorizon gjord på stigtomtastruts!

Förhandling

När jag hämtar barnen på skolan och dagis går vi alltid förbi den här linbanan på Fjärdhundragatan. Tror ni att vi bara kan passera och gå raka vägen hem eftersom det alltid är vid femtiden, och barnen är trötta och hungriga? Nä just det. Man måste ju bara åka litet linbana först. Varje gång förhandlar vi om hur många gånger man får åka. Jag resonerar om att det blir mindre tid att leka och spela spel hemma. Att det snart blir mörkt och att det blir så sent med middagen. Två-tre gånger brukar de lyckas trixa sig till att åka var i alla fall.

Magnus docerar om pilsnerkorv

Under många år var Magnus vegetarian, men rätt ofta fuskade han och åt varmkorv, för det är det bästa han vet. Eller han åt förresten fisk också ”för de är ändå så korkade”, och vilt som hans mamma skjutit. Nu förtiden äter han allt möjligt, men fortfarande helst Bullens pilsnerkorv. Om man är hemma hos Magnus och Maria hamnar man förr eller senare i köket där Magnus under stor noggrannhet tillreder Bullens. Det är trevligt.