Födelsedagsfika

Idag fyllde Bo 37 år, eller igår kanske jag ska säga, för nu är det ju inte trettondagsafton längre. Vi hade litet kompisar här på fika, och så Bos föräldrar och bror.

Lisa

Gunnar och Elias

Maria och Magda

Klart att vi hade Zeunerts julmust.

Dante och Magda

Magda, Lisa och Bo

Bos bror Per läste bok med Viggo.

Mera legoflygplan

Min pappa hade köpt en enorm legobyggsats med ett flygplan med tillhörande flygplats till Viggo i julklapp. Viggo klarar ju inte att bygga efter instruktioner än, och han har utsett mig till första legobyggare. Kanske för att jag har ganska stort tålamod. Det tog många timmar att bygga det här planet kan jag säga. Det kanske inte ser ut så, men det är fullt utrustat med massor av detaljer inuti. Till och med en sån där vagn som de serverar kaffe och te från. Resten av flygplatsen är kvar att göra. Det vill Viggo att vi bygger imorgon. Vi får väl se.

Brunch

På nyårsdagen hade vi bjudit hem några kompisar på brunch. Gott och trevligt!

Jag är rätt nöjd över att jag orkade ställa mig och baka bröd på förmiddagen, iförd nattlinne och förkläde. Men det blir det inga bilder på, hörni.

Klara radade upp allt möjligt ätbart. Hon gillar att äta.

Helmer!

Magda

Dante byggde lego med Viggo och Klara.

Fint flygplan blev det!

Magnus, Maria och Helmer

Tomtebloss

Nyårsafton firade vi hos Magnus, Maria och Helmer, och ett par timmar före midnatt fick barnen tomtebloss. Fast Viggo och Klara höll sig vakna ända till midnatt och var ute och tittade på raketer, mycket trötta. Då hade de andra barnen somnat för länge sedan.

Väntar på vardag

Nu vill jag ha vardag och rutiner för barnen. De har varit hemma från dagis en månad nu. Först var det vinterkräk, sedan förkylningar, och så jullov. Det är ingen ordning på sovtiderna och kvällarna går.

Och inte blir det av att jag bloggar när de aldrig somnar på kvällarna. Hinner inte fixa till bilder, men nu så. Det kommer mera från senaste dagarna.

Förresten började jag jobba redan igår, och svärföräldrarna som är här över trettonhelgen fick ta hand om Viggo och Klara. Jag och Anders, som ska jobba tillsammans med IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete, planerade för årets arbete. Det var en bra start på arbetsåret. Tur också att Anders bor i Uppsala, så jag behövde bara ta bussen hela vägen till Rosenlund. Och så fick jag ju träffa världens bästa Ullie.