Hjälpa våren på traven

Vårsolen gjorde sitt bästa idag för att bekämpa snön. Jag drog mitt strå till stacken för att skynda på våren genom att ställa undan snowracer, skidor och pulkor i garaget och ta fram barnens sparkcyklar istället.

Tillsammans med en kruka påskliljor och en kopp te hamnade jag och Klara i den sena eftermiddagssolen på trappen. Vilken vårflicka i sandaler! Tveksamt om jag hann få några fräknar på min näsa.

Plötsligt kände jag doften av utegrill där i villaförorten. Solen lockar verkligen fram längtan och optimism.

Sån där optimism som också gör att man tar på sig alldeles för litet kläder för att det känns som vår i luften, men egentligen är det bara några plusgrader. Gissa hur lyckliga Viggo och Klara var över att få testa sparkcyklarna?

I väntan på påsk

Härligt att barnen ville pyssla. Klart vi gjorde.

Efter hagelskuren

Långt, långt gick jag idag. Först ner på stan till Hårmakarna på Sysslomansgatan, och sedan kors och tvärs mellan olika stadsdelar på min loppisrunda, och så hem igen. Både snöblandat regn och hagel hann jag uppleva.

När jag kom hem var det skönt att ta ett varmt bad och läsa inredningstidning och dricka te. Och kolla vad det står om på omslaget. Retrokök är rätt. Jag vet. Det är därför jag har räddat ett. Nån gång ska det komma upp här hemma.

Dagens kopp: Valsprofiler från Gustavsberg för Domnarvet

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle dyka på något så udda på min loppisrunda idag. Specialbeställt porslin med egen dekor är inte så ovanligt till serveringar och inte minst inom nykterhetsrörelsen, där det förr var vanligt förekommande att föreningar hade eget porslin med sitt namn. Men den här koppen är verkligen originell och vågad. Helt fantastisk helt enkelt! Enligt undersidan heter dekoren Valsprofiler, och den är specialtillverkad för Domnarvet 1965. Det står också komposition Calle B. och gravyr R. Fröberg. Modellen är Stig Lindbergs LI, som han formgav till H55-utställningen. Bland mer kända dekorer finns Spisa Ribb och Prunus, som jag båda har.

Två tekoppar fanns det i butiken. Men vet ni något dumt? Jag köpte faktiskt ingen, för efter klippningen tyckte jag inte att jag hade råd. Men jag måste nog faktiskt gå tillbaka och köpa en av dem, visst måste jag? De är ju otroligt ovanliga och speciella, och jag kommer aldrig få en chans igen. Fantastiskt snygga är de ju också i sitt starkt grafiska uttryck med svart dekor. Visst hör de hemma hos mig?