Ut med monstret

Jo, jag har ju ägnat större delen av dagen åt att gå igenom kartonger som stod i bastun. Bastun som vi aldrig har använt för att den har varit helt fylld med kartonger sedan vi flyttade in sommaren 2005. Så här såg det ut när jag satte igång.

Några kartonger finns kvar fortfarande som jag inte hunnit med, men det mesta är ute. Och det bästa är att det är en bråkdel av det jag gått igenom som jag har valt att ha kvar. Jag har rensat ut alla föreläsningsanteckningar och kopierade häften från sex års universitetsstudier. Ut åkte historia, öststatskunskap, idé- och lärdomshistoria, sociologi, konstvetenskap, museologi och arkivkunskap. Och så allt från gymnasiet, kollegieblock och stenciler och en massa teckningar. Flera kartonger med tyger som jag sparat för att sy av. Nå ja, några 50- och 60-talstyger behåller jag, men bara en liten hög som får plats i byrån med dukar. Kläder som jag behållit av nostalgiska skäl förpassades nu. Alla tidskrifter så klart, men det mesta av det har jag redan rensat ut för ett tag sedan. Och ni minns kanske att jag rensade ut elva hyllmeter facklitteratur i augusti.

Det går inte att spara på allting som minnen eller för att det kanske kan komma till användning senare. Man får skaffa nytt i så fall. För det går ju inte att hitta någonting om man har så där mycket prylar, och jag får panik av vetskapen att allt det där tar plats och svämmar över. Det blir som ett monster som tar energi.

Håll fanan högt!

I ett par veckor har jag funderat på var den där fanan hade tagit vägen som jag och Anna Frej gjorde till Internationella kvinnodagen någon gång under tidigt 90-tal när vi bodde på Arken. Jag visste att det var jag som hade den, och misstänkte starkt att den fanns i en kartong i bastun. Bastun är nämligen fullproppad med kartonger.

Att bastun inte går att använda för att den används som förråd, och ännu mer den kvävande känslan av att man inte kan samla på sig och spara så där mycket prylar, gjorde att jag fick ett ryck och började rensa ut idag för att hitta fanan. Jävlar vad jag slänger. Jag är hård.

Och halvvägs in bland kartongerna hittade jag den! Men det var ju inte en fana, utan en flagga som vi hissade i Arkens flaggstång natten till 8 mars. Upphängningsanordningen tog vi från en flagga som några som jag känner snodde från Hägges i Ö-vik. Jag tror även att Anna och jag använde flaggan som en banderoll mellan oss i nåt första maj-tåg, och så har jag en tydlig bild av att vi hängde ut den mellan våra fönster på Arkens fasad. Jag tror dessutom att det finns något foto från det, men det är inte återfunnet än.

När jag hade fotograferat flaggan nu kom Klara in i vardagsrummet och kollade på den.

Klara: Vad fin den är, mamma. Den är ju röd som jag tycker om.
Jag: Ja, den är jättebra. Den betyder att tjejer är bra.
Klara: Ja, för du och jag är ju tjejer!

Nu kollar hon på Pippi Långstrump.