Ständigt kalas

Ganska många kalas har vi i september, men det här trodde jag var en kalasfri dag. Det tyckte inte Klara, så hon ordnade ett. Det är te, knapparna är bullar och skruvarna är plättar.

Om att formas genom film

Igår efter kalaset var vi så trötta och sockerdästa, så när Bo och Klara hade varit och handlat fixade vi enklaste middagen, plockmat framför en film. Det blev en massa grönsaker och dip och chorizo och så popcorn efteråt. Efter alla bullar och kakor kändes det väldigt gott med alla grönsaker. En mindre trött dag gör jag gärna hummus att dippa i, men nu var till och med det för mycket jobb, trots att det är jätteenkelt att göra i matberedare. Det blev färdig dipmix.

Och filmen. Klara ville se Star Wars igen. Vi har tittat väldigt mycket på Star Wars-filmerna på sista tiden. Jag tänker på det här med familjefilmer, och funderar på hur det var när jag var liten. Det var naturligtvis väldigt annorlunda eftersom det varken fanns dvd eller video. Man gick på matiné på bio, och ibland visade de matinéer på tv. Jag minns Sagabiografen på Svartbäcksgatan, alldeles bredvid Eddaspången. Där såg jag och Erika en Trazan och Banarne-film, men de hade också affischer för porrfilm. På Trädgårdsgatan gick man oftast på bio; där låg både Röda Kvarn, Skandia och Grand. På Röda Kvarn minns jag att jag och Matti och pappa såg Tintin och de blå apelsinerna och Gröna ögon från rymden. Och vad man åt på bio? Ja, inte var det popcorn i alla fall. Mest Gammaldags Nickel och Foxkola.

Men mest tittade jag på matinéer på tv med pappa, och då var det oftast inte barnfilmer utan gamla filmer från 40- och 50-talet. Svenska filmer, men också amerikanska dans- och musikfilmer med tjusiga kostymer. Jag älskade de här filmerna. Det kanske är därför jag är så insnöad på 50-tal?

Att drömma kreativa idéer

Den här natten sov jag mycket. Somnade när jag hade läst för Klara och kom ut ur hennes rum vid tiotiden. Lade mig i soffan och försökte titta på en film, men somnade om direkt. Vaknade vid tvåtiden och kröp ner i sängen istället. Det var väl inte så konstigt att jag var trött på gränsen till utslagen efter barnkalas och massor av bullar och kakor.

På morgonsidan drömde jag att jag var på någon sorts utställning som visade finsk formgivning. Det var en massa andra besökare där som bara sa knasiga och felaktiga saker om olika formgivare och jag blev otroligt irriterad. Och så drömde jag om delar till olika serviser som inte finns på riktigt. Delarna alltså. Det var serviser som finns. Till exempel drömde jag att jag såg och lyfte upp en en meter hög och smal tillbringare i serien Valencia. Den var tung. Otroligt vad opraktiskt, tänkte jag. Kanske inte så konstigt att den inte finns på riktigt. Jag tror att jag kan ha fått idén från att vi hade en väldigt hög och smal tillbringare i glas när jag var liten, som vi brukade servera alkoholfri bål i på kalas. Den finns inte längre. Den har kraschat nån gång, för den var ju väldigt opraktisk. Men väldigt vacker var den. Tillbringaren var i serien Flora från Iittala, och formgiven av Oiva Toikka.

Det här var ju ingen vidare bra idé, men kan man få bra idéer i drömmarna? Nu pratar jag alltså mer om kreativa idéer och lösningar om man jobbar med att skriva eller formgivning eller liknande. Jag tror inte att jag brukar få lösningar, men knasiga idéer kan ju ändå leda in på nya spår som kan vara lösningen.