Pussel

Nu har jag inte bloggat på mer än en vecka. Det är ju så mycket att göra hela tiden. Mycket på jobbet och förra veckan var jag på möten tre kvällar. Jag som håller på att avsäga mig så många ideella uppdrag som möjligt för att jag inte har tid och inte tycker att det funkar att vara borta på vardagkvällarna. Ett av mötena var i och för sig föräldramöte på dagis. Så var det jubileumskommittén inför nya Arkens 50-årsjubileum, och så kongressbestyrelse. Där bokade vi in mötesdatum för resten av våren, och gissa vad, jo längre fram i vår ska vi ha mötena varannan vecka.

Natten mellan söndag och måndag satt jag uppe och jobbade till halvtre på natten, och sen kunde jag inte somna. Inte heller kunde jag sova på tåget nästa morgon, satt sedan på ett möte angående Skansen på förmiddagen och var trött, trött, åkte hem med tåget utan att kunna somna, och fortsatte jobba hemma trött, trött, trött.

Att jag ständigt har en så pressad arbetssituation både på jobbet och med mina ideella uppdrag gör att jag har konstant dåligt samvete och har svårt att koppla av. Jag menar, när jag inte ens hinner göra allt som har deadlines på jobbet och inte hinner sköta mina ideella uppdrag, får jag verkligen titta på sista avsnittet av Vita huset en sen fredagkväll eller blogga en stund? Jag skulle ju hinna svara på några mejl eller skriva den där texten som jag borde.

Det enda som jag inte har dåligt samvete för är när jag är med mina barn. Det gills liksom. Inte att titta på Gilmore Girls. Det har jag gjort ikväll, samtidigt som jag har jobbat litet.

Jag vill ha oceaner av tid, och så vill jag sitta i lugn och ro och lägga ett pussel med massor av bitar samtidigt som jag lyssnar på P1. Men även om jag hade tiden får det nog vänta några år. Det finns inget hemligt barnfritt rum här hemma där mitt pussel skulle få vara ifred från klåfingriga Klara och Viggo.