Stilikon

16 maj 2008 22:25 | Allmänt, Bilder, Tittar på | Inga kommentarer

Imorse fick Klara mitt hjärta att smälta totalt. Hon var nyvaken och sovvarm, och jag bar henne i min famn. Så fick hon syn på dvd-boxen med Audrey Hepburn-filmer som jag köpte för ett tag sedan. Där är du, mamma, sa hon och pekade på Audrey. I wish.

Nu ska jag krypa ihop i soffan med en kopp te och titta på Audrey. Det blir nog Breakfast at Tiffany´s ikväll.

dsc01503.jpg

Klädkonversation inför morgondagen

16 maj 2008 22:17 | Allmänt | Inga kommentarer

Om dagen kändes grå idag blir den nog toppen imorgon, oavsett väder. Jag ska på Konstfacks vårutställning med kalaspinglorna Lydia och Felicia, och sedan ska vi på Street och på Dramatens kostymutförsäljning.

Tidigare idag mejlade vi litet om planerna, och bland annat om kläder. Saxat ur mejlen:

Om det snöar i morgon kommer jag att ha en illasittande rosklänning som jag av någon anledning kände att jag ville betala alldeles för mycket pengar för. Detta för att hylla våren som försvann. Förbered er på blomsterprakt.

Hälsar
Felicia

Och bra att du talar om vad du ska ha på dig så vi inte råkar ha samma. Jag tror jag vågar tala för Lydia också när jag säger att det är ingen risk att vi också är blommiga. Däremot finns risk att vi båda är svarta. Och så funderar jag på skor. Det är roligare med höga klackar, men ska man gå mycket är det ju inte så bra. Men jag är nog dum i huvet och tar höga klackar ändå.

Kerstin, som sitter hemma i fåtöljen och jobbar idag

Ja, ni kommer väl knappast se mig i walkingskor a’ la Reebook (ett av mina sko-hatobjekt tillsammans med de mindre förvånande Fopp-tofflorna), men risken finns att jag kommer i sneakers. Vi får se. Skulle vädret tillåta skulle jag dock gärna satsa på kjol, och kanske till och med tyll, bara för att parta till det lite. Den som lever får se!

Lydia

Grey is beautiful

16 maj 2008 20:56 | Allmänt, Bilder, Läser | 2 kommentarer

dsc01462.jpg

Grå har dagen varit idag, men grått är vackert, och det är Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat” också.

I.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på käften.
Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa; det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå.
Det finns rentav ett ord för detta.
Den grå massan.
En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

II.

“Bli
den du är.”
Frågan om socialismen är en klassfråga
men så är, i någon mån, också frågan om socialisterna.
Det är inte alldeles sant att man är född till socialist;
inte heller är det sant
den här gången lika lite som annars
att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Socialist blir man.

“Det kostar.
Det kostar olika mycket. Det kostar var och en mycket.”
En akt av personlig befrielse
kan samtidigt vara det arv man för vidare; så förenas
en mänska.
Mänskan som en enhet av motsatser.

Bli
den du är
ingenting
kostar dig mer.

III.

Friheten,
skrev Rosa Luxemburg, som kunde lyssna på alla,
kunde lyssna på fåglar;
som spärrades in, men till gallret kom fåglar;
som tidigt visste hur hon skulle dö; friheten
innebär frihet också för dem
som tänker annorlunda.

I detta land, kamrat,
medger du, helst självklart, rätten för de annorlunda.
I nästan alla andra länder hör du till de annorlunda.

I detta land, kamrat,
hör det som är uppnått och självklart
till det som i andra länder är ouppnått och möjligen tänkbart.

I detta land, kamrat,
hör du om Öst-Berlin, Poznan, Ungern, Dubcek, Gdansk
eller Radom 1976. Men du slipper frågan:
Hur stor, hur plötsligt stark, skall
en revolt vara
för att vara progressiv; en berättigad kritik och självkritik?
Hur många revolutionärer skall en revolution omfatta
iett revolutionärt samhälle
för att inte vara en kontrarevolution?

“Konstruktiva förslag från arbetsplatserna”, säger på TT idag
borgmästaren i Radom. Samtidigt som han
från Warszawa begär tjugo miljoner i återbyggnadsbidrag
och redovisar sjuttiofem sårade poliser.
Hans debatt var dyrare än vår.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

IV.

Nog nu
med folk som kommer från en annan klass
och som på uppdrag av ingen
proklamerar sig som arbetarklassens företrädare.
Den klass de kommer ifrån
har aldrig behövt några företrädare.
Varför skulle vi?

Nog nu
med folk som kommer ur en mildare bris
än den vind som vi står i
och som säger bildat under lampkronorna
att visst har ni rätt i mycket. Men felet med er är
att ni skall politisera allting.
Nog borde vi kunna gå samman om det grekiska kulturarvet
eller talet till kvinnan?

V.

Blyertsgrå, satänggrå, silvergrå.
Grå som gryningen, grå som en näve grus på fönstret.
Timmergrå, granitgrå, sidengrå, järngrå.
Grå som en gammal trenchcoat,
grå som det ädla dammet i en vinkällare,
grå som stormmoln, stackmoln,
grå som skärgårdshällar och silverpopplar.
Grå som solrök den dag som börjat med mjölkvitt regn och hagelskurar.

Den grå färgen kan vara en moder
havande med guld, ockra, falurött och skarpt orange.
Den grå färgen kan vara en vind,
en duk, ett segel
som från en kust till en annan
för en nyckelpiga med sig
eller lössjord, kritstoft, en colibri eller frön av pinje.
Den grå färgen, kubisternas, Picassos, Schjerfbecks
rymmer alltid minst ett äventyr;
långsamt ned ur molnen för att landa
tycks för ett exakt ögonblick
varje stad utjämnas grå,
även vita städer, Tel Aviv, Havanna,
och i samma ögonblick förälskar sig
någonstans i denna stad ändå minst två personer.

Gråväder en månad senare

16 maj 2008 13:00 | Allmänt, Bilder | Inga kommentarer

Idag har jag jobba hemma-dag, och det är skönt. Fast jag har varit frusen ända sedan jag kom hem efter att ha lämnat barnen på dagis. Det var duggregn i luften och ganska kallt.

Tänk att det såg ut så här för litet drygt en månad sedan.

Imorse såg det ut så här.

Viggo och Klara vinkar hej då när jag lämnar dagis.
dsc01399.jpg

Tunabergsallén
dsc01405.jpg

Tunagatan
dsc01409.jpg

Kadettgatan
dsc01415.jpg

Prydnadsapeln i trädgården blommar
dsc01417.jpg

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^