Juniskär del 4 Stranden

På gången låg ett svart gummimaterial när jag var liten. Nu är det borta, utom en liten bit som är mossbelupen. Det blev hett så man brände sig om man gick barfota när det var soligt.

Kjells brygga har blivit alldeles sned. Kjells båtar. Han hade lagt i båten med stort besvär alldeles innan han dog. Båtarna kan vara byggda av min farfar, men jag vet inte säkert. Han byggde i alla fall sina båtar själv. På somrarna åkte vi ibland ut till någon ö och badade. Vi hade guldus eller portello, limpmackor med prickig korv och mandelkubb med. Farmor och farfar badade aldrig. De kunde nog inte simma. Så var det förr, fast man var fiskare.

Lillrukan heter en liten ö med en sommarstuga alldeles nära bryggan. Det brukar gå att bottna hela vägen över till ön. Pappa och hans bröder lekte med barnen på den ön när de var små.

Juniskär del 3 Lillstugan

Lillstugan var ett extrautrymme där en person kunde sova, men för mig och Matti var det lekstuga när vi var små. Den står alltid olåst, så jag kunde gå in och fotografera. I det lilla badrumsskåpet på väggen hade vi tomma kryddburkar av Konsums märke Cirkel, minns jag. Men de fanns förstås inte kvar. Nu blir det någr motiv som mest är för min och Mattis skull, för våra barndomsminnen.

Juniskär del 2 Trädgården

Här ser man lillstugan och uthuset från utsidan av staketet mot stranden. Det som skymtar däremellan är tvättstugan. Man ser också tvättlinorna, där även fiskenäten hängdes på tork.

Här odlades förut jordgubbar, grönsaker och potatis. Nu är det bara gräsmatta. Kjell brukade lägga en strömming under plantorna när han planterade dem. Det fungerade som gödsel. Det känns konstigt att se nya hus på andra sidan vägen, och att de gjort kalhygge av en del av skogen. Uppe i den skogen finns en grotta som vi brukade gå till, och som pappa och hans bröder lekte i när de var små.

Rabatterna vid entrén. Den fina betongkrukan är sprucken.

Jordkällarnen som snart kommer att vara översållad av vita liljekonvaljer. Där hämtade man saft och sylt. Jag minns hur det luktade, och de dubbla dörrarna.

Vedboden och fiskröken.

Bersån med bärbuskar.

Bäcken och lilla bron. Jag och Matti älskade att leka här. Det gör Viggo och Klara också.

Juniskär del 1 Huset

På väg hem från Sollefteå i tisdags åkte vi förbi Juniskär när vi hade ätit lunch i Sundsvall. Juniskär är den by där min pappa växte upp när han kom som flykting från Estland 1944. Farfar var fiskare i Estland, och hade egen fiskebåt som de flydde i. Först var de i flyktingläger i Finland, sedan kom de till Sverige. De kom i land vid Löran utanför Sundsvall. Först bodde de i flyktingläger här också, därefter ett kort tag inhysta på en bondgård i Nyland, Njurunda. Men från 1945 blev de hyresgäster på nedervåningen i Kjell Nordins hus i Juniskär. Det var Kjells föräldrahem, men Kjell var ogift och hade inga barn, så han bodde i en liten lägenhet på övervåningen och hyrde ut resten av huset. Min farfar och farfar kom att bo där ända tills de dog, farfar 1977, farmor 1994. Kjell var något yngre än mina farföräldrar, född 1923. Eftersom han levde ensam blev det så att han åt med familjen på nedervåningen, och när det blev aktuellt att köpa första teven slog de sig ihop och gjorde det tillsammans. Kjell var nästan som en familjemedlem.

I det här huset har jag naturligtvis varit massor. Jag brukade vara hos farmor och farfar en vecka på sommarlovet och så alla sportlov. När min pappa låg på sjukhuset för ett par veckor sedan och skulle få pacemaker inopererad ringde min farbror Stor-Matti och berättade att Kjell hade dött. Det känns väldigt sorgligt att han är borta, och sorgligt att länken till Juniskär är borta. Kjell hade inga nära släktingar i livet, så det är pappa och hans bröder som sköter allt kring begravningen och annat praktiskt. Därför tyckte pappa att det var ok att vi gick in på tomten och fotograferade, trots att vi nu formellt inte har något där att göra.

Och jag är ju den typen som gärna vill dokumentera och bevara minnen. Så nu kommer många bilder från Juniskär, på sådant som betyder något för mig. Jag tror kanske inte att alla de här bilderna är så intressanta för de flesta som läser min blogg. De är för familjen. Och jag vet att min lillebror Matti också känner igen allt och förstår varför jag har fotograferat sådant som för andra framstår som ointressant.

På väg till Juniskär åker man över en bro. Den är byggd alldeles intill denna bro, och när jag var liten var det den bron man åkte över. Vi tog tåget till Sundsvall, och så kom Kjell och hämtade med bil. Bilden är tagen genom bilrutan medan vi åker.

Här är då huset. När farmor levde var det helt vitt. Farmor hade massor av blommor i rabatterna. Lejongap minns jag till exempel. Nu är det ganska igenvuxet. Kjell var 84 år och böjd av ett liv av hårt arbete som byggnadsarbetare.

Mot uthuset. Där finns snickarbod, tvättstuga och annat.

Altanen, och i förgrunden den snirkliga grenen där fågelbordet brukade sitta. Farmor matade alltid fåglarna. Till och med skatorna. Och det fanns ekorrar som brukade hoppa in genom köksfönstret och ner i farmors förklädesficka, där hon hade nötter och mandel åt dem.

Otroligt snyggt golv på altanen.