Vilken kopp skulle kunna passa bättre till lakritspannacotta än svart Cleo?

Jag kommer i alla fall inte på någon. Mina svarta Cleo-koppar passar så väldigt bra. Och jag ville testa att smaksätta pannacotta med lakrisal, eftersom det är lätt att få tag på, till skillnad från olika lakritspulver och lakritspasta. Och gott. Nu har jag testat mig fram till ett recept med alldeles lagom lakritssmak. Här hittar ni receptet! Blandade kaffekoppar har jag använt förr att servera pannacotta i, förresten. Titta här.

Min gröna keramiksamling

När jag bloggade om den gröna Kågevasen kom jag på att jag borde visa upp min gröna keramiksamling, för jag har faktiskt en del. Flera av skålarna har jag ärvt efter min mormor, och några av skålarna från mormor är inte i så fint skick. De har nagg och kalkavlagringar eftersom hon har haft blommor i dem. Jag skulle säkert inte ha köpt dem i det här skicket, men jag tycker om dem eftersom de kommer från mormor, och jag har dem uppe på en hylla så man inte ser det fula.

Här har vi hela samlingen

Kågevasen som inte har Argentadekor

Argentaaskfat

Argentaskål

Handdrejad Kåge står det under den här

Ingenting alls står det under de här två, men väldigt fina!

Svårt att tyda stämpeln, men jag tror det står HS Sweden 1017/G

Ekeby 3235 står det under denna Anna-Lisa Thomson-skål från 1938-1939. Jag använder den mycket till olika blomsterarrangemang.

Vid skål/fat av Vicke Lindstrand och en assiett från 1951. Det är väl delar i en fruktservis.

Vad ska jag göra med den här Duxfåtöljen?

Jag köpte den för ett par år sedan för 150 kronor. Den är rejält fuktskadad på ena armstödet, därav priset. Modellen heter USA 75 och är formgiven av Folke Ohlsson. Den tillverkades i teak och valnöt, och det här måste vara teak. Tyvärr är gummibanden under dynan i sitsen rejält uttänjda, och ett har gått av. Jag vill ju använda den, för det är en riktigt snygg modell och den är bekväm, men frågan är hur mycket arbete jag ska lägga på den. Jag har inte råd att lämna in den för renovering. Om man ska slipa bort vattenskadan och lacka om måste man ju slipa bort lacken på hela fåtöljen, inte bara på skadan. Väldigt tidsödande och inte säkert att det blir snyggt. Jag kanske kunde låta en tapetserare tillverka nya band till sitsen i annat lämpligt material, för reservdelar i bra skick går väl inte att få tag i? Vad skulle det arbetet kosta? Sedan tänkte jag att jag, som annars gärna renoverar varsamt, skulle vara så djärv att jag sprutlackerar hela fåtöljen svart. Dynorna är inget problem för mig att klä om själv. Det är visserligen säkert originaltyg i bra yllekvalitet, och det är inte slitet, men jag gillar inte den ganska ljusbruna tonen med inslag av rostfärgat. Mörkare brunt, som på mina andra sextiotalsfåtöljer, tycker jag är väldigt snyggt. Fast om jag sprutlackerar den här fåtöljen svart skulle det kanske vara snyggt med ett mönstrat tyg. Vad tror ni om det?

I vardagsrummet just nu

Härligt att lägga på nya dukar och göra fint med tulpaner när julen städats bort! Stora tulpanbuketten i Hertha Bengtson-vas, på sidobordet en tablett med fåglar, på stora bordet underbara Brit Bredström-duken, en enda tulpan i nyfyndade gröna Kågevasen och gröna och turkosa glasljusstakar på både stora bordet och serveringsvagnen.

Har tagit ett uppdrag som porslinsdetektiv åt en kompis

Min kompis Erik undrade om jag visste vad det här var för porslin, som han ärvt från sin mormor och gärna skulle vilja ha mer av. Under står det DEKOR 100, Upsala-Ekeby Gefle-stämpel och 8624, tycker jag det ser ut som. Jag letade i Tord Gyllenhammars och Björn Holms bok Gefle porslinsfabrik, men hittade inget som stämde. Under Bordsserviser med nummerbeteckning fanns visserligen en nr 100, tillverkad 1962-1963, men den är beskriven: svart kantstämpel med två röda ränder. Det stämmer ju inte. Men å andra sidan har ju Gefle tillverkat så många olika varianter av sina dekorer att de mycket väl kan ha haft en variant med det svarta mönstret och bara två röda ränder över, istället för som här två gröna och en bredare blå emellan. Början av 60-talet låter i alla fall troligt. I vilket fall har nog den här servisen inte haft något annat namn än dekor 100. Jag tycker att den har ganska mycket av Helmer Grundström-tycke. Är det någon som känner igen den, vet något mer och kan hjälpa Erik? Kanske Femtiotalsjakten eller Porslinsbloggen? Och om det är någon som har det här porslinet och vill bli av med det kan jag förstås förmedla kontakten med Erik. Det han har är assietter i två olika storlekar. Därför gissar jag att den åtminstone funnits som matservis. Om det bara hade varit te- och kaffeservis hade det nog bara funnits en storlek på assiett.

Vaniljglass med rostade nötter och chokladrippel

Vad gör man om man har en massa nötter kvar från julen och vispgrädde och chokladtryffel som behöver tas tillvara? Hittar på en glass! Jag tycker att det är så trevligt och fint med nötskålen till jul, men eftersom jag bara lägger fram de fina loppisfyndade nötknäpparna, som ärligt talat funkar uruselt, blir nötterna liggande. Så i helgen tog jag fram en funktionell men ful nötknäppare och knäckte nötterna. Eller inte mandlarna, för de var faktiskt omöjliga, så dem slängde jag. Men ett par deciliter valnötter, pecannötter och hasselnötter blev det. Och så var det de där chokladtryfflarna som jag höftade ihop i julas, när Klara tjatade om att hon ville spritsa choklad med min silikonsprits. Hon åt en del av dem, men sedan har de blivit stående i kylen. Jag har ett toppenrecept på en väldigt enkel vaniljglass som jag brukar använda som bas och smaksätta på olika sätt. Det kanske inte är den finaste vaniljglassen, men den är så enkel att svänga ihop och jag har en riktigt bra glassmaskin. Jag gjorde alltså vaniljglass, rostade hackade nötter och vände i smält smör och salt och smälte chokladtryfflarna. Ner med nöthack och chokladsmeten i glassen när den var klar! Fint blev det serverat i allskålen från Skruf. Och gott! Här är receptet.

Tonfiskröra i pitabröd

Toppenlunch, det här. (Nej, jag har inte ens försökt få barnen att smaka…) Det är hackat ägg, tonfisk, kapris och rödlök i röran. Naturligtvis är det jättegott med hembakt pitabröd, men Hattings frysta som man kör en minut i mikron funkar väldigt bra faktiskt. Recept på tonfiskröran hittar ni här. Serverat på Grå Eld.

Viggo skrev en så bra dikt i skolan igår

De skulle skriva en dikt om vintern, och öva sig på att bilda ett ord med begynnelsebokstäverna, så det står vinter lodrätt.

Tjugondag Knut kastas granen ut

Så det gjorde jag igår när vi kom hem från simskolan. Faktum är att det var först igår som jag hörde ett pynt falla till golvet för att granen hade börjat bli hängig. Den har nästan inte barrat något heller förrän jag började plocka av pyntet. Ni kan se hur den såg ut igår innan jag började avpyntandet. Och hur den såg ut på julafton ser ni här. Jag ordnade litet julgransplundring för barnen också, med fiskdamm, strutar och flätade hjärtan med godis i.

Grytan som Viggo åt av

Ja, inte i kväll, för i dag hade vi med oss Klaras kompis Neyma hem från fritids, och vi åt plättar och pannkakor. Det är ju ändå torsdag. Men i mina försök att hitta på maträtter som Viggo kan tänkas äta åtminstone delar av, och som jag inte tråkas ut av, hittade jag på den här grytan igår. Viggo tycker om kött om det är lätt att tugga och inte hård yta. Han är inte heller rädd för kryddor och starka smaker. Det ska bara vara rätt smaker. Och han kan tänkas äta sås i gryta om den är slät. Så jag använde passerad tomat, och inte krossad, och jag kokade med en hel lök som jag sedan lyfte upp ur grytan. Inga lökbitar som han kunde sura över, alltså. Och de andra grönsakerna i tärningar kunde han ju låta bli. Hur det gick? Först fick han en bit kött med såsen kvar på. Han gillade inte smaken på såsen, sa han. Då frågade jag om han kunde tänkas skölja av såsen under vattenkranen och smaka på köttbiten igen. Det gick bra, och han åt två ganska stora bitar kött. Det tyckte jag var en framgång. Dessutom tyckte jag att grytan var god… Jag vill så gärna förmedla glädjen i matlagning, att duka trevligt och att äta tillsammans. Här har ni receptet.

Den lille byggmästaren – Lindqvists dockmöbler

Titta vilken fin byggsats som jag fick i present av Magnus och Maria! Magnus hade hittat den på någon loppis för länge, länge sedan och glömt bort att ta med den. Jag har dock inte vågat mig på att bygga ihop den än, men Klara tjatar på mig.

Är det en Argentavas även om den inte har silverdekor?

Hittade den här grönglaserade vasen på Myrorna för några tior. Den har ingen dekor alls, och ingen synlig stämpel. Modellen ser likadan ut som en av vaserna i Kåges Argentaserie, men frågan är om den här också hör till Argenta när den inte har någon silverdekor? Det spelar ingen roll för mig egentligen, mer än att jag är vetgirig. Jag tycker att det är en väldigt trevlig och praktisk modell för att ha en enstaka snittblomma i.

I kväll lagade jag den rätt som jag får flest googlebesökare på bloggen för

Ja, det är sant. Ni kanske tror att folk mest googlar efter någon tekopp eller annat porslin, och det är det i och för sig många besökare som har gjort, men faktum är att den sökning som brukar toppa bland mina bloggbesökare är ”köttfärsbiffar med fetaost”, och jag tror inte att de blir besvikna med vad de hittar. Det är nämligen ett toppenrecept. En riktig trotjänare som jag har lagat sedan någon gång på mitten av 90-talet, tror jag. Den har funnits med på oändligt många buffébord och gjort succé. Jag minns bland annat när jag ordnade Hannas studentmottagning på Arkens veranda och hur en av hennes korridorkamrater himlade med ögonen och stönade av vällust när han åt dem. De passar med couscous, eller som här, med pitabröd, grönsaker, oliver, fetaost, harissasås och gräddfil. Ja, jag vet att gräddfil kanske inte precis brukar serveras till den här typen av mat, men det är faktiskt väldigt gott ihop med den starka harissasåsen. Recept på köttfärsbiffarna hittar man här och på harissasåsen här.

Roulette Monaco

Ännu ett spel hittat på Myrorna, som jag gissar också är från 60-talet. Eftersom jag kollade på ett avsnitt av The Persuaders här om kvällen där det spelades roulette känns det extra kul.

Colour-domino från Micki leksaker

Första loppisfyndet på vansinnigt länge. Hittades för tio spänn på Myrorna. Det står Colour-domino Micki leksaker Gemla Sweden, men inget årtal. Skulle gissa sent 60-tal. Det känns så gediget med träbrickorna, och snyggt med glansiga färgprickarna. Jag sa förresten till tjejen i kassan att det är synd att de förstör originalkartongerna genom att tejpa dem och sätta prislappar på, men det lät inte som de hade någon lust att hitta på en annan lösning.

Årets topp-fem-fynd 2011

Visst sällar jag mig till skaran av retrobloggare som visar upp min topplista med bästa köpen 2011. Svårt förstås. Det får bli fem utan inbördes ordning. De är inga billighetsfynd, utan fynd i bemärkelsen funna skatter till glädje! Och så ett bonusfynd eftersom det egentligen är ett fynd från förra året. Här är förresten förra årets lista.

Gardinerna
Oj, vad de här gardinerna som jag köpte på Tradera lyfte mitt vardagsrum. De gav verkligen det där extra som behövdes. Jag älskar dem! Ursprungligt inlägg.

Brödlådan från Nilsjohan
Så många år som jag velat ha ett sådant här brödskrin, och så hittade jag ett i perfekt skick i den underbara röda färgen! Verkligen ett lyft i köket! Ursprungligt inlägg.

Konsumkannan
Nu när jag har den här mjölkkannan vill jag inte använda någon annan. Så perfekt form och storlek. Så underbar Konsumlogotyp. Ursprungligt inlägg.

Vinterstad
Eftersom jag längtat så mycket efter den här duken i många år var den förstås ett fynd, även om den var dyr! Ursprungligt inlägg.

Allskålarna från Skruf i originalförpackning
Originalförpackningar är alltid något extra, och jag känner mig som en detektiv när jag hittar nya pusselbitar som ger ny kunskap. Ursprungligt inlägg.

Bonusfyndet – Ryamattan
Alltså, den här ryamattan köpte jag ju inte i år, utan förra året för 50 spänn om jag minns rätt, men den var så dammig och skitig så den fick ligga i garaget i väntan på sanering. Inte förrän på sensommaren i år kunde jag tvätta den, i den nya jättestora tvättmaskinen. Så det känns verkligen som att jag gjorde värsta fyndet i år när den äntligen fick inta en hedersplats i vardagsrummet. Den binder verkligen samman så bra, och är så underbart tjock och härlig att sätta fötterna i. Ursprungligt inlägg och inlägg efter tvätt på plats.

Jag plockade fram alla kakburkar och bjöd på överdådigt fika

Allting som jag bakade har jag inte givit bort i julklapp. Det finns en hel del kvar, och det är så härligt att duka upp riktigt fint när vännerna kommer, som i dag!

Man kan faktiskt fortsätta baka även på andra sidan julafton

Visst, på julafton bakade jag inget, men på juldagen, annandagen och igår. Det var nämligen så att jag gav bort en massa egenhändigt bakat och kokat i julklapp till släkten när vi skulle ses. Så en del av det jag gjorde före jul var presenter: polkagristryffel, vit chokladtryffel med kanel och lingon, mjölkchokladtryffel med svartvinbärspuré, mozartkulor, lingonkola, saffransskorpor, och så bakade jag estnisk surlimpa som jag aldrig plåtade, men här kan ni se när jag bakade det i somras. Bland julklapparna fanns även gingersnaps, senap, körsbärssylt som jag kokade i somras och syltad pumpa som jag kokade i höstas, och så min egen teblandning, Mummablandning. Men mummablandningen är hemlig!

Det här har jag gjort efter julafton:

Saltlakritsmacaroner, recept här.

Savartvinbärsmacaroner, recept här.

Rosenmaränger, recept här.

Amerikansk chokladfudge, recept här.

Mandelmusslor blev det till efterrätt i kväll

Så sagolikt gott med vispgrädde och sylt! Hjortronsylt, lingonsylt och hallonsylt valde jag. Viggo tycker inte om grädde och sylt, men älskar mandelmusslor utan något på. Jag tror att han tryckte i sig fem stycken. Klara gillar inte mandelmusslor. Hon åt chokladtryffel som hon doppade i grädde med stor förtjusning.

Ris à la Malta

Till efterrätt i kväll gjorde jag Ris à la Malta. Risgrynsgröt tycker jag är gott att äta någon gång, men egentligen inte viktigt i sig för mig på julen. Men eftersom jag älskar Ris à la Malta är det ändå viktigt att koka gröten. Jag äter gärna någon god sylt till Ris à la Malta. Riktigt fin hallonsylt som här, eller kanske körsbärssylt. Det blev litet över, och körsbärssylt har jag som jag kokade i somras, så jag äter nog den kombinationen nästa gång.