Om att vara matlagningsintresserad med en unge som nästan inte gillar nån mat

21 december 2011 19:38 | Allmänt, Ätbart | 8 kommentarer

Jo, så är det. Jag tycker ju att det är så roligt, roligt att laga och äta god mat. Och Klara, hon äter allt möjligt. Fisksoppa, oliver, linssoppa, broccoli. Sådant som det kanske inte är självklart att en sexåring gillar. Men min nioåring, Viggo. När han var riktigt liten, i början när han gick på dagis, då åt han allt och mycket. De sa på dagis att han var en inspiration för de andra barnen vid matbordet. Men sedan vände det. Det är väldigt få rätter han klarar att äta, och problemet är att han dessutom tröttnar på de få rätterna som vi då äter ofta. En av standardrätterna har varit spagetti med bacon. Det har han ätit massor av, bara det inte har varit ihopblandat. Det lagade jag till middag ikväll. Viggo petade i maten, och så sa han att han hade tröttnat på det. Så jag frågade om han kunde räkna upp några rätter som han verkligen kan tänka sig att äta. Det fick inte vara hämtmat, men kunde vara hel- och halvfabrikat. Det här kom vi fram till:

plättar och pannkakor
fiskpinnar
plockmat (Äter vi på lördagar och brukar vara till exempel olika skurna grönsaker, pitabröd eller baguette, hoummus, ölkorv. Viggo äter då ölkorv, bröd, morötter.)
grillade falukorvsskivor i pitabröd
nachos (Viggo äter då köttfärsen, riven ost, nachos)
hemlagad pizza med skinka och ost
varmkorv med bröd
våfflor
grillad kyckling
chicken nuggets
färdiga köttbullar

Det här var verkligen allt vi kom på. Av bröd äter han kritvit köpebaguette, rostat bröd, pitabröd, vetekakor. Av grönsaker äter han morot och pizzasallad. Rivna morötter och pizzasallad äter han på i skolan om det är mat han inte kan äta. Och så dricker han mängder av mjölk. Det är nog det han överlever på. Jo, och så äter han äpplen och hårda päron. Han äter inte kokt eller stekt potatis, potatismos, ris och nästan ingen pasta. Möjligen spagetti, men det har han tröttnat på. För att han ska överleva näringsmässigt och jag inte ska dö av tristess brukar vi varva att äta sådant han gillar och sådant som jag har lust att laga. Ibland gör jag en soppa som han inte rör, och då får han äta macka, en morot och mjölk. Eller jag gör en gryta, och så får han uppvärmda plättrester.

Jag tvingar honom aldrig att äta mat. Det tror jag är helt fel väg. Däremot har vi tidigare använt belöningssystem när han vågat smaka på nya saker. Jag säger att han kan smaka på maten. Om han inte kan äta det är det okej att spotta ut det på tallriken, men utan att göra ett stort nummer av hur äckligt det är. Då får han i alla fall mycket beröm för att han vågade testa.

Jag hoppas att han utökar sin matrepertoar någon gång i livet. Det blir så trist och besvärligt annars.

8 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Jag har gjort en rätt lång matresa i mitt liv så jag tror absolut det är möjligt att även Viggo gör det så småningom. Tycker du tänker helt rätt.

    Comment by Helene — 2011-12-21 19:56 #

  2. Jag fick inte gå från bordet förrän jag ätit upp maten, oavsett vad det var. Så i början av tonåren någonstans hade jag lärt mig tycka om så gott som all mat (bortsett från att jag av helt andra skäl är vegan). Jag tänker att många maträtter – t ex bruna bönor, svamp – är sådant man måste lära sig att tycka om, liksom kaffe. Frågan är vad som är bästa sättet att lära sig.

    Comment by Job — 2011-12-21 20:12 #

  3. Viggo har, när barnen är hos oss i Öregrund på sommaren, om han vill, fått följa med till Konsum och handla och har då där kunnat peka ut vad han vill ha. Men för rättvisans skull har ju även Klara då och då fått bestämma menyn.

    När vi har julkialas, brukar vi alltid ha Felix’ stekta köttbullar till hands, för vi vet erfarenhetsmässigt att många barn gillar dem.

    Jag har köpt en kalkon som jag ska laga åt mamma och mig på annandan, men man skulle ju kunna värma en del av den – det blir säkert mycket över – även på familjekalaset på tredjedan. Har Viggo provat att äta kalkon? Detta apropå att han gillar grillad kyckling.

    Comment by Enn Kokk — 2011-12-21 20:39 #

  4. Det där känner jag igen, vår minsting han är riktigt dålig på variation, även där är det ett fåtal rätter som han gillar, då äter han desto mer….dessvärre är han inte så pigg på grönsaker, även om det blivit bättre. Storasyster var likadan, men där har edt blivit mycket bättre det senaste året (hon är 10). Vi har oavsett svårt att komma med nya recept som blir poppis direkt… men så är ju många barn.

    Comment by Benny — 2011-12-21 21:30 #

  5. Här är en blogg du kan läsa för inspiration!
    http://greatbigvegchallenge.blogspot.com/

    Comment by Mimmi — 2011-12-21 22:29 #

  6. Jag har jobbat med barn i olika åldrar och har fyra egna, och det är väldigt klokt att aldrig göra mat till en strid. Vi är olika, våra smak- och doftsinnen är olika, och jag kan tänka mig att de människor som är ”petiga” faktiskt upplever smak och dofter starkare. Vi har en kille i vänkretsen som blev kock, och en duktig sådan, men som själv knappt äter någonting – han är inte intresserad av att äta mat. Viggo kommer kanske aldrig att bli en storätare, men med tiden kommer han naturligtvis att hitta fler saker han tycker om. Dessutom tror jag att mat- och bakglädje smittar!

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011-12-22 9:43 #

  7. Jag misstänkte att det här var ett ämne som skulle engagera, och därför viktigt att dela med sig av. Det kom många reflektioner både här och på Facebook. Intressant, det du säger, Jobjörn, att det krävs tid att lära sig att uppskatta viss mat. Det tror jag också, även om jag tror att det är kontraproduktivt att tvinga barn att äta. Men om det är något som Viggo smakar på och säger att det var så där, att det gick att äta litet, men inte var så gott, då brukar jag säga att han ska smaka på det fler gånger för att öva sig. Och så tror jag att matglägje smittar, precis som Ann Christin skriver. Det är delvis därför jag också lagar sådan mat som Viggo inte gillar, men jag tycker är rolig att laga. Om man själv känner olust inför att laga och äta mat kan det säkert smitta barnen negativt.

    Comment by Kerstin — 2011-12-22 14:06 #

  8. […] plättar och pannkakor. Det är ju ändå torsdag. Men i mina försök att hitta på maträtter som Viggo kan tänkas äta åtminstone delar av, och som jag inte tråkas ut av, hittade jag på den här grytan igår. Viggo […]

    Pingback by Kerstin Kokk » Grytan som Viggo åt av — 2012-01-12 18:30 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^