Strömmingsmiddag

Jag blir alltid glad när det är någon maträtt som Viggo gillar, för det är ju inte så mycket han gillar, och tänk att han faktiskt gillar strömmingsflundror! Då behöver han inte äta det minsta av potatismoset. Det äter Klara i stora lass i stället, och säger att jag gör världens godaste potatismos. Dessutom älskar hon inlagd gurka. Men strömming vill hon inte ha. Det jämnar ut sig, tänker jag. Och jag äter både strömming, potatismos och inlagd gurka och njuter.

En bra chokladkolasås

Chokladkolasåsen som jag gjorde till kvällens dessert blev kalasgod. Den serverade jag tillsammans med glass, maränger, vispgrädde, jordgubbar och blåbär. Här är receptet.

Mazariner

Nybakade mazariner är farligt gott. Det är svårt att låta bli att ta en till och en till om de finns i kylskåpet. Nu har jag varnat er. Här är receptet.

Att baka studentskor passar fint till stundande studentmottagningar

En riktig uppsalaklassiker är det här bakverket, som kallas studentskor. Mördegsbotten, chokladtryffel och grön glasyr. Här hittar ni receptet.

Enkel svartvinbärsglass

Jag gillar att göra sådan här enkel glass, där man bara vispar ihop smeten och inte sjuder den. Den blir inte riktigt lika fin och bra konsistens som sjuden glass, men den är så mycket snabbare att göra. Om man äter den nygjord från glassmaskinen så är den ändå kalasgod. Om man fryser den färdiga glassen för att äta senare blir den rätt hård, litet som parfait. Den här gången smaksatte jag glassen med svarta vinbär och serverade ur Geflekoppen Pors. Här är receptet.

Kardemumma- och mandelbullar

Tidigare i veckan hade jag lägligt nog bakat bullar när jag fick långväga finbesök från Umeå på altanen, när Anders var på konferens i Uppsala. Anders är ungefär lika loppis- och kaktokig som jag. De här bullarna innehåller en remonce på mandelmassa, smör och nystött kardemumma. Finfint! Här hittar du receptet.

Månadens sötsak, tema Sommar: Mandelmusslor med vaniljkräm och rabarberkompott

Ett bakverk som kan varieras med de bär och frukter som är aktuella under olika stadier av sommaren passar väl bra som bidrag till Månadens sötsak på temat Sommar? Mandelmusslor med vaniljkräm, toppat med det som är moget för tillfället. Just nu är rabarbern färdig att börja skörda i min trädgård, så det blev rabarberkompott smaksatt med vanilj och kardemumma, och rabarber kan man ju skörda hela sommaren, men man kan också tänka sig att istället garnera med smultron, skivade jordgubbar, hallon eller blåbär när de mognar. Här finns receptet på mandelmusslor, här vaniljkräm och här rabarberkompott. Igår serverade jag den här desserten på Manganiaassietter till Ceylonteservisen när min kompis Elisabeth var på besök.

Wienerbröden kräver faktiskt ett eget inlägg

Det känns som att de kanske inte fick den uppmärksamhet de förtjänade bland alla bakverk i Det sitter en tiger i tekannan-inlägget. För hör ni, nybakta wienerbröd med mandelkräm och fin hemmagjord vaniljkräm och glasyr är så vansinnigt gott! Roligt att baka är det också, även om det tar flera timmar. Det ska kavlas, vikas och vila i kylskåp och kavlas, vikas och vila i kylskåp många gånger för att de där frasiga lagren ska komma till stånd. Visst vill ni också? Här är receptet. Glöm bara inte att lägga vetemjölet i frysen dagen innan!

Månadens sötsak, tema Sagolikt: Det sitter en tiger i tekannan

Sagor behöver ju inte handla om prinsessor och tomtar och troll. En av mina favoritsagor när jag var liten var Det sitter en tiger i tekannan. Jag var så fascinerad av den jättelika tekannan och alla godsaker som dukades fram till eftermiddagsteet: chokladtårta, kaffekrans, pepparkaka, sockerkaka, mandelkaka, jordgubbstårta och wienerbröd. Så det valde jag att baka på temat Månadens sötsak – sagolikt. Dessutom har Klara en tiger som ser nästan precis ut som tigern i boken.

Milanostänger

Milanostänger är litet pilligt att baka, men smakar finfint med sin fyllning av mandelmassa och rivet citronskal! En riktig svensk konditoriklassiker. Jag dukade med Manganiaassiett och fina löparen med gula rosor av Brit Bredström. Så, sätt igång att baka! Här hittar ni receptet.

Vår kokbok från 1971

Vår kokbok är verkligen baskokboken som jag är uppvuxen med. Mina matlagningsintresserade föräldrar har naturligtvis alltid haft massor av kokböcker, men KF:s Vår kokbok var baskokboken, och fanns i flera upplagor hemma. Mitt första egna exemplar som jag hade med mig när jag flyttade hemifrån var upplagan från 1981. Sedan har jag skaffat alla nya upplagor. Den senaste är jag inte så förtjust i, för jag tycker att de har tagit bort flera nödvändiga recept. På Myrorna hittade jag nu upplagan från 1971. Det är hög igenkänning för mig som är född 1969. Man får verkligen en känsla för den tidens mattrender, och vad som var nymodigheter så att det behövde förklaras! Och jag gillar just det anslaget hos Vår kokbok, att det det inte är en mästrande kokbok, utan en tydlig kokbok som förklarar det mest basala, samtidigt som jag, som är mycket van och avancerad i köket ändå har nytta av den.

Lemonsnaps på gul Pallas

Jag har snöat in litet på citron. Det här var ett kakexperiment som blev riktigt lyckat! Jag gillar konsistensen på gingersnaps och hade sett någonstans att det finns lemonsnaps också. Fast när jag googlade recept såg de inte ut som jag tänkte mig. De var platta och utflutna. Så jag bearbetade receptet på gingernaps som jag brukar baka och smaksatte med rivet citronskal och vanilj i stället. Här har ni receptet. Den gula Pallasassietten är förresten nyfyndad. Det är den större storleken. Nu har jag tre stora och tre små assietter, och så fyra av varje av mattallrikar och sopptallrikar. Ja, och så har jag ju ett par uppläggningsfat, såssnipa och tre kaffekoppar också. Och tre kaffekoppar i grönt.

Motstridigheter om nässelsoppa

Vet ni, det finns väldigt motstridiga bud om hur man hanterar och tillagar nässlor. Jag har läst i olika kokböcker och recept på nätet. Dels att späda nässlor bränner man sig inte på, dels att man måste ha handskar för att inte bränna sig. Jag hade i alla fall plasthandskar, sådana där man kan köpa på apoteket, och jag brände mig litet ändå. Sedan står det i vissa recept att man ska slå bort vattnet man har förvällt nässlorna i, och koka upp med nytt vatten i soppan. I andra recept står det att man ska spara det och använda i soppan. Jag slog bort vattnet och kokade med nytt. Det försvann säkert nyttiga vitaminer av det. Gott blev det i alla fall. Och snyggt i svart Vinranka.

Citronkakor med blått vallmofrö

Vad sägs om mördegskakor med rivet citronskal i, rullade i blått vallmofrö? Både snygga och goda, tycker jag! Här har ni receptet. Fatet kommer från Arabia och heter Ravenna, formgivet av Birger Kaipiainen 1954.

Man tager vad man haver, och så blir det dammsugare

Resterna av påskens chokladtårta började bli litet torr och trist, så jag smulade sönder den och blandade med smör, vaniljsocker och arraksessens och gjorde dammsugare av det. Hemmagjord marsipan hade jag också kvar, som jag kavlade, och så doppade jag i mörk choklad. Vilken förädling av trista rester!

Estnisk pasha – påskdessert

Pasha är den klassiska påskdesserten i Estland. Den finns även i Ryssland, och kanske på fler ställen. Den innehåller färskost, smör, socker, ägg och grädde och smaksätts med vanilj, citronskal, sötmandel och apelsinsuckat. Massan får sedan rinna av i en sil med en silduk över natten. Ofta gör man den ganska hög och konformig. Jag hade dock inget annat som den rymdes i än ett durkslag, så den blev inte så hög. Sedan garnerar man med pistagemandel och apelsin. Här är receptet.

Eftersom jag igår äntligen fick ett paket med en efterlängtad present, en gräddkanna i Hertha Bengtsons Ceylon, passade jag naturligtvis på att duka med Ceylon. Gräddkannan var en present från Anders och Daniel som Mikkis hade tagit med från dem från Umeå redan i höstas, men sedan har vi misslyckats att träffas flera gånger, så den blev inte överlämnad förrän igår. Och titta vad fint den milt pistagegröna koppen och kannan passar till pashan med hackad pistage ovanpå!

En påskafton

Blomsterbeströdda guldägg fyllda med godis. Bakade chokladtårta och dekorerade med påskkycklingarna som jag gjorde i torsdags. Cyklade iväg till åsen och plockade växter till äggfärgningen. Färgade ägg på estniskt vis med lökskal och växter. Utförlig beskrivning av hur man gör skrev jag förra påsken. Åt ägg och sill. Åt tårta. Viggo älskar marsipan och åt upp båda kycklingarna! Klara har pyntat fatet med gräs med massor av kycklingar, kalkoner, harar och får. Roligast var att hon hela tiden kallade de glasögonprydda kycklingarna för glasögonsmurfar.

Påskbakelser med sega marängbottnar, grädde och lemoncurd

Förra helgen när jag glatt twittrade om att jag manglade gulvitrandiga lakan blev det litet fel. Min iPhone tyckte väl att jag bara snackar om kakor jämt, och autokorrigerade så det blev så här: ”Så här till påskveckan passar det bra med gulvitrandiga sextiotalskakan”. Både @bittertwittan och @malena_b_morck kände sig litet lurade eftersom det råkade vara 1 april. De fantiserade om gulvitrandiga 60-talskakor och jag spånade vidare på det. Resultatet ser ni här. Härligt sega marängbottnar hade jag över från när jag gjorde mockabakelser. Lemoncurd gjorde jag i förmiddags medan jag lyssnade på Stil i P1. Om man inte orkar eller hinner göra egen lemoncurd kan man naturligtvis köpa färdig. Det blir ganska små bakelser med en marängbotten, en klick grädde och i mitten en liten klick lemoncurd. Nästan som ett litet ägg. Om de blev goda? Jag åt flera stycken. Här är receptet.

Bakelserna serverade jag på gula assietter från Gefle som passar fint till påsk! De hör till mina äldsta loppisfynd, köpta redan i gymnasiet eller möjligen när jag bodde i kollektivet på Vindhemsgatan, precis när jag flyttat hemifrån. Den mildare gula med matt glasyr och ett litet reliefmönster som bård heter Veranda, och om det är rätt servis jag identifierat tillverkades den 1941-1943. Den varmgula har ett nummer: 2407, och den Geflestämpel som förekom från 1930. I Gefleboken hittar jag ingen uppgift om det numret. Tekoppen Tellus passade fint till.

Ett passande porslin till påsk

Pallas i gult blir så fint att duka med till påsk! Till långfredagsmiddag serverade jag lax som jag gravat själv, hovmästarsås, varmrökt lax, romsås och en sallad med bland annat avokado och sockerärtor.

Marsipanfigurer till påsk – litet inspiration och tips och trix

Idag har jag gjort marsipanfigurer! Tidigare har jag tipsat om hur man gör egen mandelmassa och marsipan. Nu när jag skulle göra figurer letade jag idéer i kokböcker och på nätet. Det är inte det lättaste att hitta snygga figurer. Jag tycker att det mesta är rätt fult, ärligt talat. Gick även förbi skyltfönstret till Landings häromveckan och spanade in deras marsipan och fick idéer till kycklingparet som känns litet retro. Naturligtvis använde jag även min fina kycklinggjutform. En påskhare och en påsklilja blev det också. Och så ville jag göra min barndoms finaste påskgodis, som mamma alltid köpte på Lundeborgs konditori i Öregrund. Det var ekollon och kalkoner. Jag har googlat det också, och kunde konstatera att ekollon i marsipan förekommer en del, men kalkonerna verkar vara bortglömda.

Några tips när man gör marsipanfigurer: Marsipanen måste vara rumstempererad. Ta gärna fram den ur kylskåpet dagen innan. Låt inte mer marsipan än vad du precis arbetar med ligga ute i luften, så den inte torkar. Speciella redskap att modellera med är bra, men man klarar sig rätt bra med vad man hittar hemma i kökslådorna om man är litet uppfinningsrik. Jag har inga specialredskap (men skulle hemskt gärna vilja ha). Försök göra figurerna i så få delar som möjligt. Vingarna på kycklingarna och öronen på haren är klippta ur kroppen respektive huvudet. Limma fast lösa delar med litet äggvita. Ögonen på kycklingarna är kristyr och kardemummakärnor. Om man ska kavla tunt är det bra att göra det mellan bakplåtspapper.