Sandrullad – en Uppsalaklassiker

I Jan Hedhs bok 277 sorters kakor läste jag att sandrullad var en kaka som bakades på Konditorfackskolan här i Uppsala, så den ville jag naturligtvis testa att baka. De blir täta och torra med tydlig chokladsmak. Här är receptet.

Jag gjorde marsipan i alla möjliga färger

Det är faktiskt inte alls svårt att göra egen mandelmassa och marsipan om man har matberedare, och roligt är det. Dessutom fantastiskt gott! Först skållade och skalade jag ett halvt kg mandel, varav 25 g var bittermandel och resten sötmandel. Sedan körde jag det i matberedaren med ett halvt kg strösocker i några minuter. Färdig mandelmassa! Sedan körde jag mandelmassan med glukos och florsocker i matberedaren. Till 500 g mandelmassa tar man 100-150 g glukos och 250 g florsocker. Om man vill färga marsipanen i olika färger får man ta upp och dela den, och därefter färga varje bit med några droppar hushållsfärg i matberedaren. Jag gjorde gul, grön, rosa och blå. Till fettisdagen gör jag en ny laddning mandelmassa som räcker hela semmelsäsongen.

Uppdatering: Här kan ni läsa tips och trix från när jag gjorde marsipanfigurer!

Soppdag

Torsdag är ju faktiskt soppdag, och man behöver inte bara äta ärtsoppa på torsdagar, så idag lagade jag trattkantarellsoppa, och till det blev det filmjölkslimpa och lingondricka.

Karlsbaderbullar i stora lass

Bland det godaste som fanns att köpa på Lundeborgs konditori i Öregrund när jag var liten var karlsbadergifflar. Jag vet inte exakt vad det var för fyllning i, men jag minns den som litet salt och med smak av kanel. Bullar bakade av karlsbaderdeg är oerhört lyxiga. Verkligen extra allt. Det är som en blandning av vetedeg och mördeg. En jäsdeg med grädde i stället för mjölk, extra mycket smör och äggulor. Jag hade aldrig bakat karlsbaderbullar förut, och jämförde recept ur många klassiska kokböcker. Till slut blev det en egen variant. Jag tog det bästa ur allt, helt enkelt. Degen kan bakas ut i alla möjliga varianter. Släta litet avlånga bullar utan fyllning kallas karlsbaderbröd. Jag valde att baka gifflar med kanel- och mandelremonce och knyten med smörremonce. Litet stressad var jag eftersom vi skulle bort på middag, så jag glömde ta kort när jag hade nypt ihop knytena. Men jag hoppas att ni förstår tillvägagångssättet ändå av bilderna och receptet, som ni hittar här. Eftersom jag aldrig bakat karlsbaderbullar förut fick jag testa mig fram. Jag gjorde kvadraterna till knytena cirka 7-7,5 cm, och det tyckte jag blev litet små bullar i aluminiumformarna. Jag tror 10×10 cm blir mer lagom. Det får jag testa nästa gång.

Vilken kopp skulle kunna passa bättre till lakritspannacotta än svart Cleo?

Jag kommer i alla fall inte på någon. Mina svarta Cleo-koppar passar så väldigt bra. Och jag ville testa att smaksätta pannacotta med lakrisal, eftersom det är lätt att få tag på, till skillnad från olika lakritspulver och lakritspasta. Och gott. Nu har jag testat mig fram till ett recept med alldeles lagom lakritssmak. Här hittar ni receptet! Blandade kaffekoppar har jag använt förr att servera pannacotta i, förresten. Titta här.

Vaniljglass med rostade nötter och chokladrippel

Vad gör man om man har en massa nötter kvar från julen och vispgrädde och chokladtryffel som behöver tas tillvara? Hittar på en glass! Jag tycker att det är så trevligt och fint med nötskålen till jul, men eftersom jag bara lägger fram de fina loppisfyndade nötknäpparna, som ärligt talat funkar uruselt, blir nötterna liggande. Så i helgen tog jag fram en funktionell men ful nötknäppare och knäckte nötterna. Eller inte mandlarna, för de var faktiskt omöjliga, så dem slängde jag. Men ett par deciliter valnötter, pecannötter och hasselnötter blev det. Och så var det de där chokladtryfflarna som jag höftade ihop i julas, när Klara tjatade om att hon ville spritsa choklad med min silikonsprits. Hon åt en del av dem, men sedan har de blivit stående i kylen. Jag har ett toppenrecept på en väldigt enkel vaniljglass som jag brukar använda som bas och smaksätta på olika sätt. Det kanske inte är den finaste vaniljglassen, men den är så enkel att svänga ihop och jag har en riktigt bra glassmaskin. Jag gjorde alltså vaniljglass, rostade hackade nötter och vände i smält smör och salt och smälte chokladtryfflarna. Ner med nöthack och chokladsmeten i glassen när den var klar! Fint blev det serverat i allskålen från Skruf. Och gott! Här är receptet.

Tonfiskröra i pitabröd

Toppenlunch, det här. (Nej, jag har inte ens försökt få barnen att smaka…) Det är hackat ägg, tonfisk, kapris och rödlök i röran. Naturligtvis är det jättegott med hembakt pitabröd, men Hattings frysta som man kör en minut i mikron funkar väldigt bra faktiskt. Recept på tonfiskröran hittar ni här. Serverat på Grå Eld.

Grytan som Viggo åt av

Ja, inte i kväll, för i dag hade vi med oss Klaras kompis Neyma hem från fritids, och vi åt plättar och pannkakor. Det är ju ändå torsdag. Men i mina försök att hitta på maträtter som Viggo kan tänkas äta åtminstone delar av, och som jag inte tråkas ut av, hittade jag på den här grytan igår. Viggo tycker om kött om det är lätt att tugga och inte hård yta. Han är inte heller rädd för kryddor och starka smaker. Det ska bara vara rätt smaker. Och han kan tänkas äta sås i gryta om den är slät. Så jag använde passerad tomat, och inte krossad, och jag kokade med en hel lök som jag sedan lyfte upp ur grytan. Inga lökbitar som han kunde sura över, alltså. Och de andra grönsakerna i tärningar kunde han ju låta bli. Hur det gick? Först fick han en bit kött med såsen kvar på. Han gillade inte smaken på såsen, sa han. Då frågade jag om han kunde tänkas skölja av såsen under vattenkranen och smaka på köttbiten igen. Det gick bra, och han åt två ganska stora bitar kött. Det tyckte jag var en framgång. Dessutom tyckte jag att grytan var god… Jag vill så gärna förmedla glädjen i matlagning, att duka trevligt och att äta tillsammans. Här har ni receptet.

I kväll lagade jag den rätt som jag får flest googlebesökare på bloggen för

Ja, det är sant. Ni kanske tror att folk mest googlar efter någon tekopp eller annat porslin, och det är det i och för sig många besökare som har gjort, men faktum är att den sökning som brukar toppa bland mina bloggbesökare är ”köttfärsbiffar med fetaost”, och jag tror inte att de blir besvikna med vad de hittar. Det är nämligen ett toppenrecept. En riktig trotjänare som jag har lagat sedan någon gång på mitten av 90-talet, tror jag. Den har funnits med på oändligt många buffébord och gjort succé. Jag minns bland annat när jag ordnade Hannas studentmottagning på Arkens veranda och hur en av hennes korridorkamrater himlade med ögonen och stönade av vällust när han åt dem. De passar med couscous, eller som här, med pitabröd, grönsaker, oliver, fetaost, harissasås och gräddfil. Ja, jag vet att gräddfil kanske inte precis brukar serveras till den här typen av mat, men det är faktiskt väldigt gott ihop med den starka harissasåsen. Recept på köttfärsbiffarna hittar man här och på harissasåsen här.

Jag plockade fram alla kakburkar och bjöd på överdådigt fika

Allting som jag bakade har jag inte givit bort i julklapp. Det finns en hel del kvar, och det är så härligt att duka upp riktigt fint när vännerna kommer, som i dag!

Man kan faktiskt fortsätta baka även på andra sidan julafton

Visst, på julafton bakade jag inget, men på juldagen, annandagen och igår. Det var nämligen så att jag gav bort en massa egenhändigt bakat och kokat i julklapp till släkten när vi skulle ses. Så en del av det jag gjorde före jul var presenter: polkagristryffel, vit chokladtryffel med kanel och lingon, mjölkchokladtryffel med svartvinbärspuré, mozartkulor, lingonkola, saffransskorpor, och så bakade jag estnisk surlimpa som jag aldrig plåtade, men här kan ni se när jag bakade det i somras. Bland julklapparna fanns även gingersnaps, senap, körsbärssylt som jag kokade i somras och syltad pumpa som jag kokade i höstas, och så min egen teblandning, Mummablandning. Men mummablandningen är hemlig!

Det här har jag gjort efter julafton:

Saltlakritsmacaroner, recept här.

Savartvinbärsmacaroner, recept här.

Rosenmaränger, recept här.

Amerikansk chokladfudge, recept här.

Mandelmusslor blev det till efterrätt i kväll

Så sagolikt gott med vispgrädde och sylt! Hjortronsylt, lingonsylt och hallonsylt valde jag. Viggo tycker inte om grädde och sylt, men älskar mandelmusslor utan något på. Jag tror att han tryckte i sig fem stycken. Klara gillar inte mandelmusslor. Hon åt chokladtryffel som hon doppade i grädde med stor förtjusning.

Ris à la Malta

Till efterrätt i kväll gjorde jag Ris à la Malta. Risgrynsgröt tycker jag är gott att äta någon gång, men egentligen inte viktigt i sig för mig på julen. Men eftersom jag älskar Ris à la Malta är det ändå viktigt att koka gröten. Jag äter gärna någon god sylt till Ris à la Malta. Riktigt fin hallonsylt som här, eller kanske körsbärssylt. Det blev litet över, och körsbärssylt har jag som jag kokade i somras, så jag äter nog den kombinationen nästa gång.

Lingonkolan blev inte dum

Jag kokade lingonkola av det här receptet.

Vit chokladtryffel med kanel och lingon

De här tryfflarna kommer från systrarna Eisenmans kokbok Vinterns söta. Utsökta blev de! Här är receptet.

Mjölkchokladtryffel med svartvinbärspuré

I systrarna Eisenmans inspirerande kokbok Två systrars söta finns ett recept på svartvinbärstryffelpaj som jag bakat många gånger. Jag älskar tryffelfyllningen. Så nu har jag experimenterat fram ett recept på chokladtryfflar inspirerade av den, fast med andra proportioner. Jag är mycket mallig över de här tryfflarna. De blev sanslöst goda! Här är receptet.

Struvor kräver tålamod, noggrannhet och odelad uppmärksamhet

Därför friterade jag dem sent igår kväll när barnen sov. Fjärilarna är litet pilligare att få av än stjärnorna.

Om att vara matlagningsintresserad med en unge som nästan inte gillar nån mat

Jo, så är det. Jag tycker ju att det är så roligt, roligt att laga och äta god mat. Och Klara, hon äter allt möjligt. Fisksoppa, oliver, linssoppa, broccoli. Sådant som det kanske inte är självklart att en sexåring gillar. Men min nioåring, Viggo. När han var riktigt liten, i början när han gick på dagis, då åt han allt och mycket. De sa på dagis att han var en inspiration för de andra barnen vid matbordet. Men sedan vände det. Det är väldigt få rätter han klarar att äta, och problemet är att han dessutom tröttnar på de få rätterna som vi då äter ofta. En av standardrätterna har varit spagetti med bacon. Det har han ätit massor av, bara det inte har varit ihopblandat. Det lagade jag till middag ikväll. Viggo petade i maten, och så sa han att han hade tröttnat på det. Så jag frågade om han kunde räkna upp några rätter som han verkligen kan tänka sig att äta. Det fick inte vara hämtmat, men kunde vara hel- och halvfabrikat. Det här kom vi fram till:

plättar och pannkakor
fiskpinnar
plockmat (Äter vi på lördagar och brukar vara till exempel olika skurna grönsaker, pitabröd eller baguette, hoummus, ölkorv. Viggo äter då ölkorv, bröd, morötter.)
grillade falukorvsskivor i pitabröd
nachos (Viggo äter då köttfärsen, riven ost, nachos)
hemlagad pizza med skinka och ost
varmkorv med bröd
våfflor
grillad kyckling
chicken nuggets
färdiga köttbullar

Det här var verkligen allt vi kom på. Av bröd äter han kritvit köpebaguette, rostat bröd, pitabröd, vetekakor. Av grönsaker äter han morot och pizzasallad. Rivna morötter och pizzasallad äter han på i skolan om det är mat han inte kan äta. Och så dricker han mängder av mjölk. Det är nog det han överlever på. Jo, och så äter han äpplen och hårda päron. Han äter inte kokt eller stekt potatis, potatismos, ris och nästan ingen pasta. Möjligen spagetti, men det har han tröttnat på. För att han ska överleva näringsmässigt och jag inte ska dö av tristess brukar vi varva att äta sådant han gillar och sådant som jag har lust att laga. Ibland gör jag en soppa som han inte rör, och då får han äta macka, en morot och mjölk. Eller jag gör en gryta, och så får han uppvärmda plättrester.

Jag tvingar honom aldrig att äta mat. Det tror jag är helt fel väg. Däremot har vi tidigare använt belöningssystem när han vågat smaka på nya saker. Jag säger att han kan smaka på maten. Om han inte kan äta det är det okej att spotta ut det på tallriken, men utan att göra ett stort nummer av hur äckligt det är. Då får han i alla fall mycket beröm för att han vågade testa.

Jag hoppas att han utökar sin matrepertoar någon gång i livet. Det blir så trist och besvärligt annars.

Mandelmusslorna bakade

Mycket pill, men väl värt det.

Polkagristryffel

Här har jag gjort en tryffel på hälften mörk choklad och hälften mjölkchoklad och smaksatt med polkagrisar. Jag hade rosafärgat strösocker över från något kakbak och tyckte att det kunde passa till polkagrissmaken. Här är receptet.