Jag borde komma ihåg att använda linneservetterna oftare

Färgade linneservetter köper jag alltid på mig udda i olika färger när jag hittar på loppis. De kostar oftast bara några kronor. De är så typiskt 60-tal. Nu senast hittade jag två gröna i en väldigt fin grön nyans. Och titta vad snyggt det blev till Röd eld, teakbestick och Bengt Edenfalks gröna Allglas! Jag tycker också att man kan mixa linneservetter i olika färger när man dukar, så det gör inget om man hittar bara ett par stycken av en färg. Här kan ni se fler av mina linneservetter och läsa vad några inredningsböcker från 60-talet skriver om servetter.

Jag är med i Hus & Hem Retro som kommer ut idag

Ja visst! Jag är en av retrobloggarna som presenteras i det här numret av Hus & Hem Retro. Jag fick min tidning i brevlådan redan i fredags, eftersom jag medverkar. Prenumeranterna får den i dag, och i morgon kommer den i butik. För er som har hittat hit till bloggen via tidningen tänkte jag länka till några saker jag nämner i tidningen.

Serveringsvagnen med perstorpsplatta i Bengt Orups Profiler

Arthur Percys tekoppar Hyacint från Gefle

Det svart- och vitrandiga kakfatet

Perry Mason-spelet

Alla Dagens kopp-inlägg

Kakor bakar jag mycket! Här kan ni läsa om mina bakkonster, det galna projektet när jag bakade 50 sorters kakor till min systers 50-årsdag och i en flik ovan hittar ni alla recept.

Hertha Bengtson-kannan

Vår kokbok från 1971

Vår kokbok är verkligen baskokboken som jag är uppvuxen med. Mina matlagningsintresserade föräldrar har naturligtvis alltid haft massor av kokböcker, men KF:s Vår kokbok var baskokboken, och fanns i flera upplagor hemma. Mitt första egna exemplar som jag hade med mig när jag flyttade hemifrån var upplagan från 1981. Sedan har jag skaffat alla nya upplagor. Den senaste är jag inte så förtjust i, för jag tycker att de har tagit bort flera nödvändiga recept. På Myrorna hittade jag nu upplagan från 1971. Det är hög igenkänning för mig som är född 1969. Man får verkligen en känsla för den tidens mattrender, och vad som var nymodigheter så att det behövde förklaras! Och jag gillar just det anslaget hos Vår kokbok, att det det inte är en mästrande kokbok, utan en tydlig kokbok som förklarar det mest basala, samtidigt som jag, som är mycket van och avancerad i köket ändå har nytta av den.

Den här handspegeln gick jag och kollade på i över ett år innan jag slog till

Varenda gång jag kom in på Qeptas och småpratade med Karin tog jag den i handen och tänkte att den var så snygg. Förra lördagen slog jag i alla fall till, och jag är grymt nöjd. Jag vet ingenting om den, men den är klädd i smalrandig galon i i svart och mörkrött.

Lemonsnaps på gul Pallas

Jag har snöat in litet på citron. Det här var ett kakexperiment som blev riktigt lyckat! Jag gillar konsistensen på gingersnaps och hade sett någonstans att det finns lemonsnaps också. Fast när jag googlade recept såg de inte ut som jag tänkte mig. De var platta och utflutna. Så jag bearbetade receptet på gingernaps som jag brukar baka och smaksatte med rivet citronskal och vanilj i stället. Här har ni receptet. Den gula Pallasassietten är förresten nyfyndad. Det är den större storleken. Nu har jag tre stora och tre små assietter, och så fyra av varje av mattallrikar och sopptallrikar. Ja, och så har jag ju ett par uppläggningsfat, såssnipa och tre kaffekoppar också. Och tre kaffekoppar i grönt.

Bara några till ljusstakar från Lindshammar

Jag kan bara inte låta dem vara när jag hittar dem på loppis för en billig peng. Nu blev det fyra till i minsta modellen. Här kan ni se hela samlingen och här har jag skrivit om snarlika modeller.

Gulblommig duk

En riktigt trevlig duk att ha på köksbordet hittade jag på Stadsmissionens second hand, med både blommor och rutor. Den här veckan är det förresten halva priset på allt där, så den kostade en tia.

Det blev visst en samling Alga-memory

Tre är en samling. Ja, jag kan liksom inte lämna kvar de fina memoryspelen när jag hittar dem på loppis och de kostar någon tia. Annars brukar jag inte köpa spel som jag redan har om de inte behöver kompletteras för att det saknas något. Så var det faktiskt med det andra memoryt. Det första hade två inkompletta par och låg i en plastlåda istället för originallådan, så att jag köpte det andra, som var komplett och låg i originalkartongen, var inte konstigt. Men nu hittade jag i alla fall ett tredje i originalkartong på Myrorna, och så köpte jag det också för att det kan vara bra att ha kanske… Det var komplett också, men det är så trist att Myrorna alltid tejpar igen spelen så kartongerna blir skadade. Jag har pratat med personalen om det någon gång, men de vill inte göra på något annat sätt. Klara och jag spelar i alla fall memory ofta, men hon fuskar rätt mycket för att hon så gärna vill ha vissa kort som är extra fina och begärliga.

Evas kalender april 1963

Jag glömde alldeles bort Evas kalender i början av april, men här kommer april 1963, där man kan läsa om ett annorlunda påskris, hur man gör en klänning till symaskinen, hur man syr en väpnarblus, om Den Rätte, skaffa dig en fick-garderob och hur man tvättar jumprar. Om någon dag får ni se april 1967. Alla Evas kalender-inlägg kan ni läsa här.

Estnisk pasha – påskdessert

Pasha är den klassiska påskdesserten i Estland. Den finns även i Ryssland, och kanske på fler ställen. Den innehåller färskost, smör, socker, ägg och grädde och smaksätts med vanilj, citronskal, sötmandel och apelsinsuckat. Massan får sedan rinna av i en sil med en silduk över natten. Ofta gör man den ganska hög och konformig. Jag hade dock inget annat som den rymdes i än ett durkslag, så den blev inte så hög. Sedan garnerar man med pistagemandel och apelsin. Här är receptet.

Eftersom jag igår äntligen fick ett paket med en efterlängtad present, en gräddkanna i Hertha Bengtsons Ceylon, passade jag naturligtvis på att duka med Ceylon. Gräddkannan var en present från Anders och Daniel som Mikkis hade tagit med från dem från Umeå redan i höstas, men sedan har vi misslyckats att träffas flera gånger, så den blev inte överlämnad förrän igår. Och titta vad fint den milt pistagegröna koppen och kannan passar till pashan med hackad pistage ovanpå!

Påskbakelser med sega marängbottnar, grädde och lemoncurd

Förra helgen när jag glatt twittrade om att jag manglade gulvitrandiga lakan blev det litet fel. Min iPhone tyckte väl att jag bara snackar om kakor jämt, och autokorrigerade så det blev så här: ”Så här till påskveckan passar det bra med gulvitrandiga sextiotalskakan”. Både @bittertwittan och @malena_b_morck kände sig litet lurade eftersom det råkade vara 1 april. De fantiserade om gulvitrandiga 60-talskakor och jag spånade vidare på det. Resultatet ser ni här. Härligt sega marängbottnar hade jag över från när jag gjorde mockabakelser. Lemoncurd gjorde jag i förmiddags medan jag lyssnade på Stil i P1. Om man inte orkar eller hinner göra egen lemoncurd kan man naturligtvis köpa färdig. Det blir ganska små bakelser med en marängbotten, en klick grädde och i mitten en liten klick lemoncurd. Nästan som ett litet ägg. Om de blev goda? Jag åt flera stycken. Här är receptet.

Bakelserna serverade jag på gula assietter från Gefle som passar fint till påsk! De hör till mina äldsta loppisfynd, köpta redan i gymnasiet eller möjligen när jag bodde i kollektivet på Vindhemsgatan, precis när jag flyttat hemifrån. Den mildare gula med matt glasyr och ett litet reliefmönster som bård heter Veranda, och om det är rätt servis jag identifierat tillverkades den 1941-1943. Den varmgula har ett nummer: 2407, och den Geflestämpel som förekom från 1930. I Gefleboken hittar jag ingen uppgift om det numret. Tekoppen Tellus passade fint till.

Ett passande porslin till påsk

Pallas i gult blir så fint att duka med till påsk! Till långfredagsmiddag serverade jag lax som jag gravat själv, hovmästarsås, varmrökt lax, romsås och en sallad med bland annat avokado och sockerärtor.

Påskpyntat

Retrobloggutmaning – lampor

Sent om sider tar jag itu med bloggutmaningen från Loppisgalen förra veckan att visa upp mina lampor. Förra veckan hade jag fullt upp med att förbereda och fira Klaras sjuårsdag, så jag missade det totalt. Men ni får se mina lampor nu i stället!

Taklampan 524 från Luxus har jag ärvt efter mormor. Tyvärr har en av kuporna fått sprickor efter att Klara hoppade i soffan och råkade komma åt dem för ett tag sedan.

Golvlampan från Luxus hittade jag på loppis i Öregrund. Den hade ingen originalskärm kvar, utan en hiskelig i gammelrosa. Jag har sytt en ny av ett Stig Lindberg-tyg. Vad som är speciellt med Luxuslamporna är att de brukar ha utanpåliggande sladd. Mycket snyggt, tycker jag! Om man vill läsa mer om Luxus kan jag tipsa om den här boken.

Den här vägglampan är en i ett par. Tror att den också är Luxus. De kommer från mina föräldrar. De hade inte originalskärmarna kvar, så de här har jag hittat på loppis. Passar rätt bra, tycker jag. Från rätt tid.

I lilla vardagsrumsfönstret står den här lampan med träfot och trådskärm.

Enkel och snygg taklampa.

I badrummet sitter två sådana här lampor på väggen.

I tvättstugan sitter den här vägglampan. En likadan finns i badrummet i källaren.

Den här taklampan från ASEA var fast standardbelysning i hallen till varje studentrum på Nykterhetsvännernas studenthem, Arken, i Uppsala när det byggdes 1957. Under tiden jag bodde där på 90-talet gjordes en omfattande renovering, och då togs vansinnigt nog alla lamporna bort och slängdes. Jag räddade min.

Man kan inte ha för många tekannor

Eller vad säger ni? Dagens retrobloggutmaning är att visa alla te- och kaffekannor som man har. Och jag har ju ganska många. Särskilt tekannor, efter som jag är tedrickare. Faktum är att jag har en särskild kategori med blogginlägg på temat Dagens tekanna, men det var ju rätt länge sedan jag bloggade om dem, så det kan vara roligt att visa upp igen och alla på en gång.

Här har vi alla på en gång. En ganska skaplig samling.

Blå eld-tekannan från Rörstrand av Hertha Bengtson. Den är ju väldigt ofunktionell faktiskt, men så kaxig och snygg.

Blå eld-kaffekannan

En grå Rosmarin av Hertha Bengtson

En brun Rosmarin

Modell MA i manganiaglasyr från Gefle

Modell MA i rubinröd glasyr från Gefle

Modell MA i Peruglasyr från Gefle

Ceylon av Hertha Bengtson från Rörstrand

Tekanna modell GA Arabia

Musselmalet från Kongelige Dansk. Den här fick jag i studentpresent, så det är min första tekanna.

Tekanna av Aage Selsbo. Selsbo Keramik var en liten keramikverkstad grundad av Aage Selsbo i sin bostad i Simlångsdalen utanför Halmstad 1957.

Grå ränder i De mjuka formernas servis av Wilhelm Kåge från Gustavsberg

Cirkelkaffe från Gustavsberg

Japansk gjutjärnstekanna

Japansk tekanna

Kaffekannor Lidköping

Kaffekannor med märkning MH2

Evas kalender mars 1967

Retrobloggutmaningen – ljusstakar

Helgens retrobloggutmaning på temat ljusstakar kommer från H55.

Några blandade i trä, målade och i teak, står alltid framme i vardagsrummet.

Sedan har vi alla turkosa i glas från Lindshammar och Urshult. De står också alltid framme i vardagsrummet, och jag flyttar runt dem till olika ställen. Från början hade jag köpt några stycken i olika modeller på olika loppisar. Sen fick jag en hel låda av Benny/Porslinsbloggen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag har så många! Det är så fint med mängdeffekten. Jag har utrett skillnaden mellan olika snarlika tidigare här.

Den här ljuslyktan är i samma turkosa färg som de andra. Vet inte tillverkare, men har ärvt den efter min farbror. Jag tror att den också är 60-tal, och inte nytillverkad. Den är litet asymmetrisk.

Här är mina gröna.

Cupol från Gefle är det här.

Mina röda träljusstakar. De är så fina till jul!

Tre röda glaslyktor från Reijmyre. Den i mitten är specialgjord för Rädda Barnen, med ett blästrat flickansikte som framträder när den är tänd.

Vicke Lindstrand-vas

Den här vasen från Kosta är formgiven av Vicke Lindstrand, och den hör också till det jag ärvde efter min farbror för några år sedan. Väldigt vacker i form och färg, tycker jag.

Brunt glas av Erik Höglund och Otto Bauer

Här är två vaser som jag ärvt efter min farbror. Den lilla är en Erik Höglund-vas med sina karaktäristiska blåsor i glasmassan. Den höga golvvasen kommer från danska Holmegaard och är formgiven av Otto Bauer 1962. Jag har den oftast i det stora vardagsrumsfönstret åt söder, där solen gör den så vacker. För övrigt minns jag för ett par år sedan när jag var inne på en av de fina antikaffärerna på Upplandsgatan i Stockholm, och såg en likadan Holmegaardvas som min, men i annan färg, och frågade om värdet på min bruna, och fick höra att brunt glas var helt ointressant och utan värde och skulle fortsätta vara det. Jag tycker att man ser glas i just den här bruna tonen rätt ofta nuförtiden i tidningar och på bloggar.

Eden

Den här skärbrädan i Röstrands Eden kommer jag inte ihåg när och var jag köpte, men förutom att den är dekorativ är den väldigt praktisk. Inte bara för att servera ost eller charkuterier, utan även för sådant som lätt sätter sig i andra skärbrädor så att det är svårt att få bort lukten. När man ska skära sill, till exempel. Eden tillverkades 1960-1972.