Vi går på kondis

På före detta Lundeborgs, som vi säger här. Fast det väl heter Öregrunds hembageri nu och är ganska sönderrenoverat. Men om man fotograferar litet selektivt minns man hur det var när man var liten. Så kan man göra. Här och här finns ett par äldre inlägg med detaljer från interiören.

Dagens enda loppisfynd

Möjligen hade jag litet högre förväntningar när jag promenerade till gårdsloppisen vid Kavaröbro, som jag läst om på anslagstavlan vid Konsum. Visst fanns det flera bord med prylar, men jag kom bara hem med den här duken för en femma. Men fint ändå och skön promenad på trevlig väg. C Årfelt står det på den.

Det blev några loppisfynd i Visby faktiskt

Med många veckor utan loppisrundor är loppisbehovet ganska otillfredställt, men i fredags hann jag faktiskt ta mig till 9 liv, Katthemmets loppis. Hittade tre coupeglas i brunt och ett fint och ganska stramt Jobstryck, Spetsblomma av Dagmar Lodén.

När jag inte hinner loppisrundor handlar jag dukar på Tradera

Så härliga dukar jag har köpt på Tradera på sista tiden! En Brit Bredström-löpare med gula rosor. Gula rosor känns väldigt 60-tal. Både riktiga i trädgården och på dukar. En festremsa med blåbär, märkt MB. En påskduk med en tupp, hönor och kycklingar i pasteller på olivgrön botten, märkt JBD. Och så den mest fantastiska; så otroligt somrig med jordgubbar, blad och fjärilar och på mitten harlekinrutor. Signaturen går jag bet på, men fint med lilla nyckelpigan bredvid. De passar alla fint att lägga på den svarta vaxduken på altanbordet. Men jag har litet problem med vaxduken. Den går att tvätta i maskin, så det gör jag med jämna mellanrum, men den blir ju så vansinnigt skrynklig, även om jag försöker släta ut den när den hänger på tork. För inte kan jag väl stryka den när den har vaxyta? Eller går den att kallmangla? Jag har ju bara en bordsmangel och tror kanske att den fastnar i mangeln. Har ni några tips?

Jag börjar få en samling dukar av Brit B

Sedan tidigare har jag några påsktabletter och en kökshandduk av Brit Bredström. Nu har jag börjat leta litet mer målinriktat efter signaturen Brit B, för jag upptäckte vilka fantastiska tryck hon gjort. De här fina tabletterna och duken, alla med hennes signatur, vann jag på Tradera. Färgställningarna är underbara, och krusbären är så fina! Krusbärsduken ska jag duka med på altanen i sommar. Fint att lägga på den svarta vaxduken.

Inte den äggvärmare jag tänkt mig

Fin liten äggvärmare, tänkte jag när jag såg den på Tradera. Läste inte måtten och föreställde mig en sådan som man har på ett ägg. Sådana hade vi hemma när jag var liten, i randigt tyg från 60-talet. Men det här visade sig vara en stor. Jag tror kanske snarare att det är en tehuva, för sådana där äggvärmare att sätta över en hel skål med ägg brukar alltid vara utformade som en höna som ruvar på äggen. Trevlig och fina färger i alla fall, och man blir glad av den. Det är ju huvudsaken.

En saftkanna till mina fina saftglas

Den här blir bra till saftkalas på altanen i sommar, tillsammans med mina fina saftglas.

Dagens kopp: Okänd tekopp från Gefle, modell AU

Den här hittade jag på Vaksala torg. Jag har aldrig sett dekoren förr, men det känns som en ganska sen dekor och den är stämplad Upsala-Ekeby Gefle, den stämpel som användes från 1962. Dekoren känns litet udda för att vara Gefle, tycker ni inte? Det är en mycket skarpare blå än den blå som brukade användas på Gefledekorer, och den är liksom mera distinkt och perfekt i trycket än det brukar vara. Litet tråkig just därför, på något sätt. Eftersom det fanns flera köpte jag en extra åt Benny, för jag tänkte att han nog inte hade den. Mycket riktigt hade han den inte och kände inte till den. Sådana Gefle-koppar som Benny inte känner till finns nästan inte. Här kan ni se hans samling.

Fantastiskt fin Konsumkanna

Vilken lycka att jag hittade den här kannan på Tradera. Så fantastiskt snygg och stilren form och jag älskar den logotypen. Dessutom är den här kannan perfekt som mjölkkanna till te och kaffe utifrån nutida behov, när folk har rätt mycket mjölk i sin kopp. Den här kannan är alltså drygt 10 cm hög och rymmer 5-6 dl. Jämför med den lilla gräddsnipan jag har sedan tidigare och den pyttelilla kaffekannan som rymmer 1-2 koppar kaffe beroende på storlek på koppen. Naturligtvis är allt från Gustavsberg, som ju var ägt av KF. Om ni vill veta mer om restaurangporslin med beställningsdekorer har jag skrivit om det här.

Men de har ju bytt modell på Marimekkomuggarna

I fredags när jag var inne på Trolltyg upptäckte jag att de har bytt modell på Marimekkomuggarna. Jag köpte dem med fyra olika dekorer när jag var i Helsingfors för ett par år sedan. Ni kan se allihop här. Ni ser att de hade en något mer utställd form. I butiken fanns gamla Fokusmuggar och de andra dekorerna på en ny modell som är rakare. Om man tittar på Marimekkos hemsida verkar det som Hetkiä och Kaiku tillverkas i den snarlika rakare modellen men att Fokus slutat tillverkas. Undrar varför de bytt ut modellen? Jag tyckte den gamla var mycket snyggare. Den nya känns litet klumpig. Kommer att tänka på när Iittala bytte form på Kartioglasen, som jag skrev om för länge sedan.

Ryska teburken

Hittade den här ryska teburken på Vaksala torg för en tia. Riktig barndomsnostalgi för mig. Jag har en sedan tidigare, och min syster också, så den här tänkte jag att min brorsa kunde få. Det var KF som importerade det här teet när jag var liten, och undertill var det pålimmat ett klistermärke där det stod på svenska hur man brygger ryskt te.

Dukade med nyfyndade buteljgröna allglas

Att kunna äta middag ute på altanen är så härligt! Lagade somrig middag och dukade med mina fina ovanliga grå Blå eld-tallrikar och så ett av helgens loppisfynd. När jag kom in på Designhörnan i lördags sa ägarinnan Christina: Jag har något till dig, Kerstin. Det var fyra buteljgröna allglas, designade av Bengt Edenfalk för KF 1968, och de rökfärgade som jag har sedan tidigare köpte jag också hos henne. Fyra för 100 kronor var ett bra pris, och jag älskar att gå i butiker där de känner mig och vet vad jag är ute efter. Så otroligt trevligt.

Dagens kopp: Rosenknoppskopp!

Nu blir ni allt litet förvånade, för den här tekoppen har jag faktiskt köpt på loppis idag. Den är krusidullig och rosenknoppig och guldig och inte alls Kerstin, tänker ni. Håller med. Men så här är det. Om ni kollar på det här inlägget om mockakaffekopparna som jag vuxit upp med, och som min mamma tror att hon köpte 1960 ungefär, då förstår ni att jag måste köpa den. För de små mockakaffekopparna med samma dekor är så bedårande. Jag beundrade dem så mycket när jag var liten. De är mycket stramare till formen, och därför mycket snyggare än den här tekoppen. Egentligen är jag barnsligt förälskad i dekoren, men de där diagonala vågrörelserna i modellen förstör. De är litet för mycket. Jag undrar om den här koppen kan vara tillverkad mycket senare än mammas mockakoppar från 60-talet. Jag tycker att den känns 80-90-tal i modellen, och det är ju inte alls ovanligt med dekorer som fortsätter tillverkas i många decennier, men på nya modeller. Koppen är stämplad Tuscan fine english bone china Made in England. I vilket fall kunde jag inte motstå den, och Klara blev överförtjust när jag packade upp den hemma.

När sista skrivmaskinen går i graven

Skrivmaskinen är död. Den sista tillverkaren av skrivmaskiner har lagt ned tillverkningen. Naturligtvis är det inget att sörja över att den tekniska utvecklingen går framåt, och jag vill inte hellre sitta och skriva på en skrivmaskin än på en dator. Men jag har alltid älskat skrivmaskiner. För att de är så förbannat snygga och för att jag fascinerats av mekaniken. För det trevliga smattret och plinget när man byter rad. Den sköna tangenterna här ovan i vinjetten på min blogg är min mammas gamla Olivetti Studio 44. Här kan ni se fler bilder på den.

Själv fick jag en orange Facit i julklapp i tioårsåldern, men det var inte den jag lärde mig skriva maskin på. Det var pappas gråblå Facit. Ursnygg den också. Ungefär samma färg som Olivettin, men liksom matt knottrig yta, som jag minns den. Tyvärr verkar den inte finnas kvar. Dock har jag pappas gamla Halda, men den var före den där gråblå, som han skrev på när jag var liten. Så här ser Haldan ut.

Och så har jag ju mina underbara skrivmaskinstangentsmycken. Halsbandet och armbandet köpte jag från New York Public Library’s webshop för flera år sedan. Tangenterna är infattade i silver och det blev rätt dyrt med frakten från USA och dessutom fick jag lösa ut paketet och betala tull, men det var det värt. Jag använder dem varje dag år ut och år in, aldrig några andra smycken. Det har liksom blivit mitt signum. Nu ser det inte ut som att de säljer dem längre, och lika bra är det, tycker jag. Jag vill helst vara ensam om dem. Dessutom har jag en ring som jag hittade i Sverige senare, som det står omskiftare på. En gammal variant på shifttangent, alltså.

En samling påskägg

Nu är det så att jag har ganska många fler påskägg, men här visar jag upp alla guldiga med blommor på. Älskar dem! Annars är jag ju mer sparsmakad i mina preferenser, men när det gäller kakburkar och påskägg får det vara hur blommigt som helst.

Långfredagslaxen

Årets långfredagslax blev varmrökt lax med en kall sås gjord på crème fraîche, philadelphiaost, pepparrot och gräslök och en sallad med gurka, avocado och sockerärtor. Gott blev det, och allra bäst var att matskeptikern Viggo var överförtjust i laxen. Ugnsstekt lax hör i och för sig till de få rätter som han gillar, men man vet aldrig när man gör en annan variant av lax. Jag tyckte att dukningen blev både påskig och vårlig med gula Pallas, gula påskduken, vitsippor i en Zebrakopp, Krokusskålen från Nuutajärvi, det gröna Upsala-Ekeby-fatet och gröna Lindshammarljusstakar.

Jørgen Jensen-smycke

Jag letar vidare i mina gömmor. Det här tennsmycket av Georg Jensens son Jørgen Jensen köpte jag på Tradera för många år sedan. Fint, tycker jag. Gissar på sent 50-tal eller tidigt 60-tal. Det är stämplat 220C Jørgen Jensen DENMARK PEWTER.

Fåglarna i fönstret

De här glashängena hittade jag på en antikaffär i Uppsala i början av 90-talet och de har fått hänga i olika fönster var jag än bott. Jag vet ingenting om ursprung eller vad de egentligen är tänkta att användas till. Det kanske är smycken? Visst är det tranor?

Käringarna struttar

Högsta stämning råder,
När man dansen tråder
Här på Blåkulla som gäst!
Käringarna struttar
Och förtjusta gluttar
På varandra! Vilken fest!

Hejsan, käringar med kvastar
Kaffekittelen och katt!
Det är bråttom! Tiden hastar,
Kort är skärtorsdagens natt!

Femtiotalsjakten visar ett ännu vassare påskkort av samma signaturer, EE (text) och EL (bild). Spana in påskkärringen i äppelknyckarbyxor och högklackat och texten Jag hävdar min ställning som kvinns!

Form55 visar ett fint påskkort av Stig Lindberg!

Lakrits är bästa hostmedicinen

Faktum är att lakrits är en mycket effektiv hostmedicin, och nu har jag hostat och hostat i en vecka. Vanlig simpel förkylning, men kul är det inte. Och när jag skulle köpa godis till påskäggen hittade jag den här lakritskolan som var så sanslöst snyggt förpackad. Ännu finare när jag lade upp det i snygga Cleokoppen.