Gamla julkort från IOGT och SGU

Vissa som jag känner kommer nog att dåna av förtjusning nu. Titta här, vad jag har i mina gömmor! Gamla julkort från IOGT och SGU.

Tog en paus i julförberedelserna och bakade saltlakritsmacaroner

Just nu är alla inställda på att baka pepparkakor, saffransbröd, struvor, nötkakor och vad man nu vill ha till jul. Jag också. Men hade en sådan vansinnig lust att experimentera fram ett bra recept på saltlakritsmacaroner, och så ville jag testa att baka macaroner med mandelmjöl. Jag har bakat macaroner sedan början av 90-talet, efter att ha varit på en tågluff och upptäckt detta bakverk i Paris, men jag har alltid malt mandeln själv på mandelkvarn. Jag älskar att använda mandelkvarnen, men faktum är att mandeln inte blir tillräckligt finfördelad så att smeten inte blir tillräckligt slät till macaroner. Nu testade jag mandelmjöl köpt på ICA. Jag ska mejla Coop Forum och be dem att ta hem det. Anledningen att jag ville experimentera fram en bra smörkräm med saltlakritssmak är att jag i höst köpt litet olika lakritsprodukter till bakning, och att inga recept jag sett på nätet eller i kokböcker på lakritsmacaroner har varit vad jag har velat ha. Det har varit chokladtryffel med lakritssmak eller någon sorts kräm baserad på philadelphiaost. I riktiga macaroner ska det vara ganache eller smörkräm smaksatt med olika smakämnen, och jag tycker det är godast. Den här smörkrämen smaksatt med saltlakritspulver blev precis så len och rund i smaken, och med tydlig saltlakritssmak, som jag hade drömt om! Smakerna gifte sig perfekt. Det är smörkrämen som får göra jobbet med saltlakritssmaken. I mandelmarängerna är det litet vanligt lakritspulver, alltså inte saltlakrits. Jag tyckte inte heller att smörkrämen behövde färgas svart. Den var fin som den var av saltlakritspulvret. I mandelmarängerna testade jag svart pastafärg, men gjorde dem inte alldeles svarta. Och så använde jag förstås min silikonsprits för att spritsa både marängerna och smörkrämen! Jag gjorde förresten dubbel sats av smörkrämen. Här är receptet.

Barnböcker från förr: Pettson får julbesök

Ända från min egen barndom är Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus inte, men ändå klassiker vid det här laget. Och för Viggo och Klara har jag läst dem massor. Pettson får julbesök utkom 1988. Här, liksom i alla Pettsonböcker, myllrar det av roliga detaljer att upptäcka i illustrationerna, och Pettson och Findus hittar på nya sätt att lösa saker på. Som att tillverka en gran när Pettson har gjort illa foten och inte kan gå ut och hugga julgran. Här kan ni läsa om fler barnböcker med jultema som jag tipsat om.

Badlakan från 70-talet

Ett helt oanvänt badlakan från 70-talet hittade jag på min miniloppisrunda i lördags. Det har prislappen med extrapris 9,95 kvar och man känner att det är otvättat. 9,95 betalade jag inte, men väl 20 kronor. Väldigt fint med sina stora gula och blå blommor, och så där lagom stort som badlakan åt ett barn att ha med på gympan. Toppen!

Barnböcker från förr: Lilla Annas julklapp

I kväll läste Klara och jag den här boken, som så många gånger förr. Lilla Annas julklapp av Inger och Lasse Sandberg från 1972. Den tröttnar vi inte på! Det är skönt med riktigt korta sagor att ta till när man inte orkar läsa en lång bok. Här kan ni läsa om fler barnböcker med jultema som jag tipsat om.

Luciatåget hälsar från köksbordet

En hälsning från mitt luciatåg, som jag gjorde för många, många år sedan. En av tärnorna och en av stjärngossarna skulle behöva nytt hår och båda stjärngossarna behöver nya stavar.

Barnböcker från förr: Måns och Mari om vintern

Jag älskar Kaj Beckmans böcker om Måns och Mari. Språket. Stämningen. Sättet att prata om vad som händer under olika årstider och hur människor bör vara mot varandra. Och allra mest illustrationerna. 1974 utkom Måns och Mari om vintern på Folket i bilds förlag. Här kan ni läsa om fler barnböcker med jultema som jag tipsat om.

Liten skål med gul och svart dekor

Den här skålen har alltid stått tillsammans med den andra gulsvarta skålen på hallbyrån. Jag har verkligen ingen aning vad det är för skål. Någon som vet? Under finns en stämpel som delvis är svår att tyda. Jag tror att det står IB 542. Sedan är det en handmålad 2:a.

Barnböcker från förr: Snobben, Karl och julen

Det var ett tag sedan sist jag publicerade ett Barnböcker från förr-inlägg, men Husmorsskolan gjorde mig påmind om att jag tänkt presentera barnböcker som passar att läsa i juletider, i ett fint inlägg med flera av mina favoriter! Dagens bok är Snobben , Karl och julen av Charles M. Schulz från 1965, utgiven på svenska på Tidens Förlag 1967. Jag har flera böcker om Snobben, men det är från den här historien som de Charlie Brown-julgranar som man ser i USA kommer. En liten gren nedstucken i en träbit. Historien gjordes även som film samma år, och soundtracket med Vince Guaraldi Trio är en av de mest populära julskivorna någonsin, åtminstone i USA. Lyssna på Spotify. Om du vill läsa om fler barnböcker från förr gör du det här. Förra julen skrev jag om min absoluta favoritjulbok, Byn som glömde att det var jul.

Dagens kopp: Glöggkoppar av Gunvor Olin-Grönqvist från Arabia

Så här i adventstider passar det bra att visa upp mina glöggmuggar som jag köpte på Tradera för många år sedan. Jag vet inte vad de heter, men de är formgivna av Gunvor Olin-Grönqvist. I Arabiakatalogen från tidigt 60-tal som jag har finns de inte med. Jag gissar att de är från mitten eller slutet av 60-talet. Jag gillar den raka formen, det sköna örat och variationerna i den handmålade dekoren. Alla mina Dagens kopp-inlägg läser du här.

Primula från Rådabruk Rörstrand

Ibland har man saker mitt framför näsan så man inte tänker på dem. Som den här lilla lövformade skålen med matt svart glasyr på insidan och blank gul glasyr på utsidan. Den har jag haft i alla år på hallbyrån, var jag än bott, och lagt småsaker i som inte får komma bort. Som en nipperask. Skålen är märkt Primula Rådabruk Rörstrand. Rådabruk var ett varumärke använt av Rörstrand för porslin sålt via EPA-varuhusen på femtiotalet.

Upplandskubb

Hör ni, ni borde faktiskt baka Upplandskubb. Det är ett så trevligt och gott och faktiskt lättbakat bröd. Förr kokade man det i vattenbad på spisen i många timmar, men i det här receptet från Vår kokbok gräddar man det i en rostfri gryta med lock i ugnen en timme. När det är färdiggräddat och har svalnat ordentligt skär man det i fyra delar som man sedan skivar tunt. Härlig rågsmak blir det på det täta brödet. Gott med ost eller skinka på, eller bara bregott! Här hittar ni receptet.

Om barnen får eget enris får jag bestämma över julgranen

Ni som har läst min blogg i flera år vet säkert att jag vill pynta julgranen själv med mitt 50- och 60-talspynt. Barnen får inte vara med! Istället brukar barnen få enris i krukor på sina rum som de får pynta själva. De fick enrisen redan till första advent, även om julgranen inte kommer in förrän natten till julafton. Man kan se att Viggo är nöjd med lagom mycket rött pynt, eftersom rött är hans favoritfärg, medan Klara har vräkt på så mycket pynt som möjligt. Alla nöjda och glada!

Alla dessa juldukar

Visst vill ni se hela min samling av juldukar?

Den här brukar jag alltid ha på köksbordet på julafton. Den är signerad Brit B, Brit Bredström, en av mina favorittextilformgivare. Ni kan se vad jag har i övrigt av henne här.

Sedan kommer en kvadratisk och en löpare i samma mönster, som är så härligt. Den kvadratiska ligger ofta på matsalsbordet i vardagsrummet på julafton. Jag kan inte riktigt tyda signaturen. Juntti? Putti?

Den här lilla, signerad Maud, är så trevlig. Det är verkligen fint med blå juldukar. Det är nog den julduk jag har haft längst i min ägo.

Lussekatter och pepparkakor är det på den här.

En löpare och en liten kvadratisk i geometriskt mönster, som egentligen kanske inte är juldukar, men jag tycker att de känns juliga. De här har jag haft hemskt länge, sedan tidigt 90-tal.

En kökshandduk är det här, och ingen bordsduk, men den får vara med ändå med sitt julmotiv. Signerad Tampella ”Martta” Aune Laukkanen design Made in Finland.

Här har vi en som jag inte vet om jag använt ens; tycker inte den är riktigt lika fin som de andra i samlingen.

Den här blåa är egentligen väldigt söt, men den där påsydda syntetspetsen känns malplacerad.

Den här är härligast av alla. Man blir så glad! Signerad Gitt Lagerson. Maria/Gilas grotta har visat ett par julstrumpor i samma tyg, och i kommentarstråden kan man läsa en del om Gitt Lagerson här.

Slånbärssaft

I mitten av oktober plockade jag slånbär i Bärbyparken. Då hade inte frosten kommit än, och slånbär behöver en frostknäpp för att sockerämnena ska utvecklas. Alltså lade jag dem i frysen och glömde bort dem. För några dagar sedan hittade jag dem och tog tag i saftningsprojektet. Det är nämligen ett flerdagarsprojekt. Bären får inte kokas, för då blir saften besk, utan man kokar upp vatten och slår över bären, som sedan får stå i kylen ett dygn. Så silar man av saften, kokar upp den igen, häller över bären och stoppar i kylen ett dygn igen. Sammanlagt fyra gånger gör man det här. Sedan silar man saften från bären i silställning, kokar upp saften och rör i socker och kokar upp igen. Låter det krångligt? Ja, man måste ju ha tid några kvällar i rad att göra det här, men uppkoket och att hälla över bären går ju fort varje gång. Saften blev god i alla fall, nästan godare varm än kall den här årstiden!

Om man inte vill kavla och ta ut pepparkakor med mått kan man baka gingersnaps

Naturligtvis gillar jag Tant Harriets pepparkakor ur Vår kokbok bäst, men det är roligt att baka gingersnaps också som variation. Även om jag gillar det vanliga kavlandet, så vet jag att en del tycker att det är knepigt att få till bra, eller man kanske helt enkelt inte har tid. Det är ju ganska tidsödande att baka traditionella pepparkakor. De här är jämförelsevis otroligt snabba! Degen behöver bara vila i kylen en timme, jämfört med vanlig pepparkaksdeg som behöver minst ett dygn på sig. Sedan rullar man degen till bollar som rullas i strösocker och läggs på plåtar. In i ugnen och grädda 10 minuter. Klart! Här är receptet.

Finfina julklappsetiketter

I tisdags hade jag en helkväll med Fröken Blomma som startade med loppisrunda på Upplandsgatan, även om loppisrunda kanske är litet missvisande för antikaffärerna där. Ordentligt porslinsknarkande blev det i alla fall, och jag slog till på de här underbara julklappsetiketterna.

Paketkalendrarna

Visst. Jag vet att jag visar dem varje år, men de är så fina. Förra året kom jag på bästa idén. Jag köpte papperspåsar som jag gjorde hål i med hålslag. I stället för att slå in 24 paket stoppar jag prylarna i påsarna och snöre genom hålen så jag kan knyta fast i kalendrarna. I år knöt jag med rött garn. Dessutom sparar jag påsarna till nästa år om de inte råkar gå sönder av ivriga barnhänder. Den övre har Viggo. Den har jag köpt på Tradera, och den är signerad Kajsa Nordström. Den nedre hade jag när jag var liten, och den har Klara nu. Jag upptäckte att den fanns på bild i Elin Eks Supertanten, så den måste ha funnits som materialsats tidigt 70-tal.