Om att vara matlagningsintresserad med en unge som nästan inte gillar nån mat

Jo, så är det. Jag tycker ju att det är så roligt, roligt att laga och äta god mat. Och Klara, hon äter allt möjligt. Fisksoppa, oliver, linssoppa, broccoli. Sådant som det kanske inte är självklart att en sexåring gillar. Men min nioåring, Viggo. När han var riktigt liten, i början när han gick på dagis, då åt han allt och mycket. De sa på dagis att han var en inspiration för de andra barnen vid matbordet. Men sedan vände det. Det är väldigt få rätter han klarar att äta, och problemet är att han dessutom tröttnar på de få rätterna som vi då äter ofta. En av standardrätterna har varit spagetti med bacon. Det har han ätit massor av, bara det inte har varit ihopblandat. Det lagade jag till middag ikväll. Viggo petade i maten, och så sa han att han hade tröttnat på det. Så jag frågade om han kunde räkna upp några rätter som han verkligen kan tänka sig att äta. Det fick inte vara hämtmat, men kunde vara hel- och halvfabrikat. Det här kom vi fram till:

plättar och pannkakor
fiskpinnar
plockmat (Äter vi på lördagar och brukar vara till exempel olika skurna grönsaker, pitabröd eller baguette, hoummus, ölkorv. Viggo äter då ölkorv, bröd, morötter.)
grillade falukorvsskivor i pitabröd
nachos (Viggo äter då köttfärsen, riven ost, nachos)
hemlagad pizza med skinka och ost
varmkorv med bröd
våfflor
grillad kyckling
chicken nuggets
färdiga köttbullar

Det här var verkligen allt vi kom på. Av bröd äter han kritvit köpebaguette, rostat bröd, pitabröd, vetekakor. Av grönsaker äter han morot och pizzasallad. Rivna morötter och pizzasallad äter han på i skolan om det är mat han inte kan äta. Och så dricker han mängder av mjölk. Det är nog det han överlever på. Jo, och så äter han äpplen och hårda päron. Han äter inte kokt eller stekt potatis, potatismos, ris och nästan ingen pasta. Möjligen spagetti, men det har han tröttnat på. För att han ska överleva näringsmässigt och jag inte ska dö av tristess brukar vi varva att äta sådant han gillar och sådant som jag har lust att laga. Ibland gör jag en soppa som han inte rör, och då får han äta macka, en morot och mjölk. Eller jag gör en gryta, och så får han uppvärmda plättrester.

Jag tvingar honom aldrig att äta mat. Det tror jag är helt fel väg. Däremot har vi tidigare använt belöningssystem när han vågat smaka på nya saker. Jag säger att han kan smaka på maten. Om han inte kan äta det är det okej att spotta ut det på tallriken, men utan att göra ett stort nummer av hur äckligt det är. Då får han i alla fall mycket beröm för att han vågade testa.

Jag hoppas att han utökar sin matrepertoar någon gång i livet. Det blir så trist och besvärligt annars.

Mandelmusslorna bakade

Mycket pill, men väl värt det.

Jullovsbarn

I morse var det skolavslutning i slänten av åsen bakom Domarringen. Min gamla pulkabacke, innan de byggde till Domarringen med den del som Viggo och Klara går i nu. Fast Klaras klass, och alla andra förskoleklasser, fick stå inne i musiksalen med öppna fönster och sjunga. De båda rektorerna kompade på trummor och triangel! Så nu har barnen jullov. Välbehövligt! De har slappat hemma några timmar, och nu ska Klara iväg till sin kompis Moa och leka, och Moas storebror Albin kommer hem till oss och leker med Viggo. Vi byter barn flera gånger i veckan.