En saftkanna till mina fina saftglas

Den här blir bra till saftkalas på altanen i sommar, tillsammans med mina fina saftglas.

Äppelblom i finaste Herthan

Dagens kopp: Okänd tekopp från Gefle, modell AU

Den här hittade jag på Vaksala torg. Jag har aldrig sett dekoren förr, men det känns som en ganska sen dekor och den är stämplad Upsala-Ekeby Gefle, den stämpel som användes från 1962. Dekoren känns litet udda för att vara Gefle, tycker ni inte? Det är en mycket skarpare blå än den blå som brukade användas på Gefledekorer, och den är liksom mera distinkt och perfekt i trycket än det brukar vara. Litet tråkig just därför, på något sätt. Eftersom det fanns flera köpte jag en extra åt Benny, för jag tänkte att han nog inte hade den. Mycket riktigt hade han den inte och kände inte till den. Sådana Gefle-koppar som Benny inte känner till finns nästan inte. Här kan ni se hans samling.

Idag har vi bara gjort onyttiga och roliga saker

Tog bussen ner på stan med barnen och lämnade in Klara på Musikens hus där hon skulle ha dansuppvisning i stora salen. Under tiden som hon var på förberedelser gick jag och Viggo på Vaksala torg. Viggo kollade mest in den fina fontänen, som jag bloggat om tidigare här.

Jag kollade mest in loppisborden, som vanligt på lördagar. Här får ni en tjuvtitt på ett av fynden. Jag bloggar mer om vad jag köpte senare.

Sedan gick vi in och såg föreställningen. Vi satt på fjärde raden i den gigantiska stora salen, så det var nära scenen, men min mobil som jag använder som kamera börjar bli så kass, så detta var bästa bilden från när Klaras grupp dansade. Klara är i mitten med gul tröja och röda tights. Andra roliga saker att göra inne på Musikens hus är att åka i de gigantiska röda rulltrapporna, som är så coola, och gå på toaletten högst upp med fantastisk utsikt över Uppsala.

Den här köpte Klara på loppisen på Vaksala torg efter föreställningen. Hon var lika lycklig över sitt fynd som jag över mina fynd.

Eftersom Klaras dansföreställning började 12.00 och hon skulle lämnas in en timme innan blev det sen lunch efteråt på McDonalds. Vad väljer en retrobloggare, om inte en 1955?

Inne på Sko-August skulle vi köpa gympaskor åt Klara. Hon såg ett par glansiga rosa från Replay i tunt tyg. Dyra. Inga dagisskor, sa jag. De där blir förstörda och fula med en gång. Klara blev utom sig när hon förstod att hon inte skulle få dem. Jag löste det genom att strunta i att köpa gympaskor idag, för det gick ju inte att välja något annat. Det är inte så akut. Istället köpte vi rosa Hello Kitty-crocs. Jag avskyr crocs, men Klara blev lycklig. Jag behöver ju inte bestämma vad hon ska gilla om det åtminstone är praktiska skor när hon springer ut i trädgården och leker.

Sedan var vi in på Sankt Per-gallerian för att köpa en kalaspresent, och där träffade vi Klaras kompis pappa som är döv, och som informerade om Teckenspråkets dag. Klara fick en röd ballong med teckenspråksalfabetet på och broschyrer, och så tecknade hon tack! Klara kan ganska mycket teckenspråk eftersom de lär sig på dagis. Klaras kompis är inte döv, men båda hennes föräldrar. På dagis brukar de därför öva alla sånger med teckenspråk, så när det är lucia och sommarfest sjunger alla barnen både med rösten och tecken. Otroligt bra.

Vi avrundade med glass på Landings konditori innan vi tog bussen hem. De har fantastiskt god glass som de gör själva.

Och snart är det Melodifestivalen. Klara älskar Eric Saade och vi ska äta chips. Vi äter nästan aldrig chips utom just när det är melodifestivalen. Gissa om hon är lycklig? På McDonalds sa hon förresten att pommes frites och chips är jämlika för det är potatis och salt och fett. Jag behöver nog förklara litet vad jämlikhet betyder.

Fantastiskt fin Konsumkanna

Vilken lycka att jag hittade den här kannan på Tradera. Så fantastiskt snygg och stilren form och jag älskar den logotypen. Dessutom är den här kannan perfekt som mjölkkanna till te och kaffe utifrån nutida behov, när folk har rätt mycket mjölk i sin kopp. Den här kannan är alltså drygt 10 cm hög och rymmer 5-6 dl. Jämför med den lilla gräddsnipan jag har sedan tidigare och den pyttelilla kaffekannan som rymmer 1-2 koppar kaffe beroende på storlek på koppen. Naturligtvis är allt från Gustavsberg, som ju var ägt av KF. Om ni vill veta mer om restaurangporslin med beställningsdekorer har jag skrivit om det här.

Det är inte bara jag som är blomsterflicka

Hjärtat svämmar över när Klara kommer in med en liten bukett från prydnadsapeln och lägger på det länsade bullfatet.

Jag är en blomsterflicka

Så är det bara. Man kan aldrig plocka för många buketter. Det får mig alltid på bra humör. Dagens bukett består av gullvivor, förgätmigej, liljekonvaljer, daggkåpa, blåbärsris, smörblommor, gökärt och mandelblom.

När du får oväntat besök

Det kom ett sms från Malin, som undrade om jag inte möjligen satt hemma och jobbade och ville ha besök och bjuda på en kopp kaffe. Och det gjorde jag ju, fast det normalt bara är fredagar jag jobbar hemma. Och jo, klart jag ville, men jag har faktiskt inga kakor hemma, svarade jag. Det fixar jag, svarade Malin. Jag åker förbi ett kondis och köper med mig något. Jobba bara på tills jag kommer! Så hon kom med en kartong med varsin mockabakelse och småkakor som hon köpt på Konditori Trianon här i Svartbäcken, och vi satt på altanen och fikade en stund. Så fint! Malin ville inte vara med på bild, men det ville Olle!

Men de har ju bytt modell på Marimekkomuggarna

I fredags när jag var inne på Trolltyg upptäckte jag att de har bytt modell på Marimekkomuggarna. Jag köpte dem med fyra olika dekorer när jag var i Helsingfors för ett par år sedan. Ni kan se allihop här. Ni ser att de hade en något mer utställd form. I butiken fanns gamla Fokusmuggar och de andra dekorerna på en ny modell som är rakare. Om man tittar på Marimekkos hemsida verkar det som Hetkiä och Kaiku tillverkas i den snarlika rakare modellen men att Fokus slutat tillverkas. Undrar varför de bytt ut modellen? Jag tyckte den gamla var mycket snyggare. Den nya känns litet klumpig. Kommer att tänka på när Iittala bytte form på Kartioglasen, som jag skrev om för länge sedan.

Ingen sommar utan igelkotten Iglis

Han är tillbaka igen! Eller hon. Vi vet inte så noga. Men igelkotten Iglis, som barnen har döpt den till, bor i vår trädgård varje sommar. Nu har den börjat prassla omkring i buskarna utanför altanen. Den brukar ofta komma upp på altanen och tassa omkring under bordet när vi äter också. Förra året hade den dessutom en kompis, och under några dagar pågick en riktig love story i trädgården och vi trodde det skulle bli en massa småkottar. Men icke.

Ryska teburken

Hittade den här ryska teburken på Vaksala torg för en tia. Riktig barndomsnostalgi för mig. Jag har en sedan tidigare, och min syster också, så den här tänkte jag att min brorsa kunde få. Det var KF som importerade det här teet när jag var liten, och undertill var det pålimmat ett klistermärke där det stod på svenska hur man brygger ryskt te.

God morgon, måndag!

Visst känns det lättare att gå upp en måndagmorgon när man har en sån här bukett från trädgården på hallbyrån?

Dukade med nyfyndade buteljgröna allglas

Att kunna äta middag ute på altanen är så härligt! Lagade somrig middag och dukade med mina fina ovanliga grå Blå eld-tallrikar och så ett av helgens loppisfynd. När jag kom in på Designhörnan i lördags sa ägarinnan Christina: Jag har något till dig, Kerstin. Det var fyra buteljgröna allglas, designade av Bengt Edenfalk för KF 1968, och de rökfärgade som jag har sedan tidigare köpte jag också hos henne. Fyra för 100 kronor var ett bra pris, och jag älskar att gå i butiker där de känner mig och vet vad jag är ute efter. Så otroligt trevligt.

En sky av plommonblom

Nu har plommonträdet slagit ut i full blom. Vilken lycka!

Vad Viggo och jag gör när Klara är borta

Klara hängde med en kompis hem efter dansen. Jag och Viggo äter mellanmål på altanen och spelar Finns i sjön.

Drömmare

Tänk att Viggo är en sådan drömmare, precis som jag. Ibland är han liksom onåbar, helt inne i sina tankar. Häromdagen när jag hämtat honom på fritids och vi cyklade genom Tunabergsallén till dagis, cyklade han rätt in i ett träd för att han tänkte på annat. Och ofta på vintern, när vi går från fritids till dagis bara han och jag, och vi har pratat en stund om hur det varit i skolan, då säger han så här: ”Mamma, kan vi inte bara gå och hålla varann i hand och tänka nu?”. Och så gör vi det. Fina pojken. Det är en rikedom att ha fantasi och drömmar. Jag skulle i alla fall inte klara mig utan det.

Men hon har ju lugg

Efter gårdagens besök på Hårmakarna har Klara faktiskt lugg. Eller egentligen hade hon litet lugg innan också, för hon hade liksom tagit en sax och klippt sig själv. Så kan det gå. Så vi fick gå till frisören och få det ordentligt klippt. Kolla också vilket självlockigt hår hon har. Inte alls som Viggos raka hår. Naturliga korkskruvslockar. Precis som jag faktiskt, när jag har långt hår, men det var ett tag sedan nu. I alla fall, en riktig guldlock med lugg är hon.

Dagens kopp: Rosenknoppskopp!

Nu blir ni allt litet förvånade, för den här tekoppen har jag faktiskt köpt på loppis idag. Den är krusidullig och rosenknoppig och guldig och inte alls Kerstin, tänker ni. Håller med. Men så här är det. Om ni kollar på det här inlägget om mockakaffekopparna som jag vuxit upp med, och som min mamma tror att hon köpte 1960 ungefär, då förstår ni att jag måste köpa den. För de små mockakaffekopparna med samma dekor är så bedårande. Jag beundrade dem så mycket när jag var liten. De är mycket stramare till formen, och därför mycket snyggare än den här tekoppen. Egentligen är jag barnsligt förälskad i dekoren, men de där diagonala vågrörelserna i modellen förstör. De är litet för mycket. Jag undrar om den här koppen kan vara tillverkad mycket senare än mammas mockakoppar från 60-talet. Jag tycker att den känns 80-90-tal i modellen, och det är ju inte alls ovanligt med dekorer som fortsätter tillverkas i många decennier, men på nya modeller. Koppen är stämplad Tuscan fine english bone china Made in England. I vilket fall kunde jag inte motstå den, och Klara blev överförtjust när jag packade upp den hemma.

Nej, nu blommar det!

Ute i trädgården har plommonträdet ännu inte slagit ut i blom, men i vardagsrummet är kvistarna så vackra och doftar ljuvligt.

Vad ska man med en 3,5 cm hög gräddsnipa till?

Jo, den kommer i alla fall väl till pass när Klara kommer in med en pytteliten bukett med violer.