Vågad vinkel på mode och stil

Jag saknar tidningen Modette, som var en riktigt schyst tidning om mode. Annarlunda än andra modetidningar därför att den tog upp mer om personlig och individuell stil och vågade vara mer djuplodande och även skriva konsumentjournalistiskt om mode. Men naturligtvis fanns det inte en tillräckligt stor marknad för den i Sverige, så den fick läggas ned. Den lever dock kvar på webben på www.modette.se, fast det är inte alls samma sak som tidningen.

Nu startar SVT modebloggen LLC med Lisa Lovisa Corneliusson, som har jobbat bland annat med Modette. Den ser mycket lovande ut, med intressanta och smarta vinklingar. Läs mer om projektet i Resumé.

Även Stil med Susanne Ljung i P1 lyckas ta upp mode och stil ur intressanta synvinklar. Spännande och oväntade teman, och man sätter nutid och historia i sitt sammanhang. Som alltid i P1 blir man överraskad över saker som man inte visste var intressant. Det är det som är så underbart med P1. Man blir en bättre och rikare människa faktiskt. Äntligen finns Stil även som poddradio.

Att modetidningar, och även inredningstidningar, inte vågar skriva konsumentjournalistiskt tycker jag är tråkigt och fegt. Inte så att jag inte gillar det där glassiga med mode- och inredningsmagasin. Jag älskar det. Jag vill se bilder på de senaste trenderna och veta var man kan köpa det och vad det kostar. Jag knarkar glassiga tidningar. Men jag tycker att det också vore intressant om en inredningstidning till exempel vågade göra ett reportage där de jämför alla kökstillverkare, kollar vad som är bra och dåligt, vad man har fått mycket reklamationer på och så vidare. Jag vill ha en genomgång som visar om det är prisvärt med kvalitet, vad man betalar för om man väljer dyra märket. Men det kommer aldrig att hända. Dels är det för resurskrävande och dels vill de säkert hålla sig väl med tillverkarna, så att de får låna inredningar, möbler eller kläder till sina mindre djuplodande reportage och plocksidor. Det tror jag i alla fall.

Demokratiskt

På vägen från bussen till dagis i eftermiddags vräkte blötsnön ner, och piskade mitt ansikte. Klara och Viggo var glada och rullade fnittrande omkring på golvet i hallen på dagis och kramades. Jag tyckte att vi kunde gå hem och kramas istället.

Klara ville inte sitta i barnvagnen, utan gå själv. Det fick hon, men jag förklarade att då skulle det ta så lång tid att komma hem så att jag inte skulle hinna leka med dem innan jag måste börja med maten. Det gjorde Viggo bekymrad, så han sa att han tyckte att vi skulle ha en omröstning om Klara skulle gå eller åka vagn.

Viggo: Mamma, jag tror att du också röstar på att Klara ska åka vagn, sa Viggo och tittade på mig med belåten min. Om två röstar så så blir det så, för Klara är bara en. Visst?

Men jag tyckte att hon kunde få gå, för vid det laget hade det faktiskt slutat snöa och solen hade brutit fram. Så klara fick gå hela vägen, och plaska i alla vattenpölar.

När vi åt fiskpinnar vräkte snön ner igen.

Delikatessingen

Robert och Johanna

Lunch

Lina och Lisa

Plastjesus och jag är så glada

Lydia är tillbaka på jobbet efter två veckors semester. Vi har druckit te och tagit igen prat tidigare i förmiddags. Det är mycket roligare att hänga med Lydia. Hon är mer pratsam än plastjesus. Och kolla vad snygg hon är. Utvilad, solbränd och nyklippt.