13 89 73

Viggo brukar leka med gamla korridorstelefonen frÃ¥n A1:5 pÃ¥ Arken. När korridorstelefonerna avskaffades lade jag beslag pÃ¥ den gamla svarta telefonen, som var densamma som när min mamma bodde i samma korridor. När jag hade fÃ¥tt reda pÃ¥ att jag hade fÃ¥tt rum pÃ¥ Arken 1989, och förklarade vilken korridor det var för min mamma, utbrast hon: ” Men det är ju min gamla korridor. Det var telefon 13 89 73.” Sedermera byttes första siffran till en 5:a, när de gjorde om alla nummer i Uppsala av nÃ¥gon anledning. I mammas gamla rum bodde Erik, som blev en av mina bästa kompisar, även om vi inte träffas sÃ¥ ofta nu. Samme Erik som med familj bodde över hos oss pÃ¥ nyÃ¥ret.

Det är litet kul att Viggo leker med den telefonen. Annars brukar barn nuförtiden inte fatta när de ser bilder av äldre telefoner, eller klassiska leksakstelefoner. Men Viggo vet att telefoner kan se ut sådär också. Dessutom har mina föräldrar en sån telefon i sitt sovrum i öregrund, som de fortfarande använder, men den är vit. För mig är det sinnebilden av en riktig telefon, även om de med dagens mått mätt inte är så funktionella.

Däremot får Viggo inte leka med den lindblomsgröna Kobran. Den är litet för värdefull för det. Men han vet att det också är en telefon.

Spisa Ribb

Förresten var ju bästa finaste julklappen halsbandet jag fick av svärföräldrarna. Vi bytte julklappar först när de kom ner efter nyår, och då hade de läst i bloggen om smyckena från http://www.kila.nu/, och varit och köpt ett halsband med Spisa Ribb!

Bilden är från hemsidan, och inte det exemplaret som jag har, men det ser ut ungefär så. Måste komma ihåg att ta på det när jag ska åka till jobbet imorgon. Det funkar ju inte att ha smycken när jag är hemma med Klara.

Spisa Ribb är ett porslin formgivet av Stig Lindberg för Gustavsberg. Jag har både kaffe- och tekoppar. Tyvärr är det olämpligt att diska dem i maskin, eftersom dekoren ligger ovan glasyren, så jag använder dem inte så ofta. Nu finns de dock i nyproduktion, och då ligger dekoren under glasyren.

Lindberg formgav både själva servismodellen Spisa, även kallad LI, och dekoren Ribb, 1955 till H 55. Det hörde ihop med brunglaserade Terma, som var en nyhet eftersom det var flamsäkert gods. Spisa-modellen framställdes även med dekoren Prunus, också den formgiven av Lindberg 1962, och en del andra dekorer. Men jag är mest förtjust i Ribb och Prunus. Prunus har jag också en del, men det är samma med det, att man inte bör diska i maskin. Och då blir det ju inte använt så ofta. Prunus är jag dessutom uppvuxen med att dricka te i.

Tillbaka i gamla matan

Nu har vi varit på barnfest med Bärby Hage egnahemförening hela familjen. Det var i Tunabergsskolans matsal, där jag åt lunch varje dag i högstadiet. Det var sig rätt likt. Barnfesten var väl så där. Vi hade hoppats att vi skulle få kontakt med litet andra barnfamiljer i vårt område, men förutom att vi småpratade om lotteriet med en pappa som var där med sin dotter och satt mittemot oss blev det ingenting. Och inga ungar från Viggos dagis. Vi köpte 6 lotter för sammanlagt 15 kronor och vann 3 stycken 200 g chokladkakor. Så var det dans kring granen, men Viggo ville inte vara med, även om jag erbjöd mig att dansa med honom. Litet fika och så kom tomten och delade ut godispåsar till barnen. Men Viggo vågade knappt gå fram. Jag fick följa med och ta påsen åt honom. Han brukar ju inte vara blyg. Nåja, det var värt ett försök.

Men vilka kassa könsstereotypa texter det är på folklekarna. Gubbarna snusar och gummorna stickar. Jo hejsan.

Nattmangling

Ja, vi som är föreningsrävar tänker kanske på sena förhandlingar långt in på natten på kongresser, men nu syftar jag faktiskt på gammal hederlig mangling av lakan, dukar och dylikt, utfört på natten. För det har jag ägnat mig åt en del på sista tiden. Jag tycker nämligen att mangling är jättebra, men jag tror att inte så många i min generation manglar. Jag är uppväxt med manglade lakan. I tvättstugan i mina föräldrars bostadsrättsförening finns två normalstora elmanglar. På Arken fanns stenmangel när jag flyttade in, men den byttes mot normalstor elmangel medan jag bodde där. På tiundagatan var det åter stenmangel, och jag har aldrig lärt mig använda det, men jag vet att det ger bästa resulatet. Sista året vi bodde där satte de in elmangel i två av tvättstugorna. Här i huset fanns en liten bordsmangel när vi skulle ta över. Säljaren sa att ?ni är väl inte intresserade av mangeln?, men det är klart att vi ville ha den! För även om den inte är lika bra som en stor mangel, är den bättre än ingen mangel alls. Jag har inte hunnit mangla under hösten, för det har varit mer prioriterat att packa upp och komma i ordning. Men nu har jag snart manglat berget av lakan och dukar. Nu ska jag berätta varför man ska mangla.

Det är ju så skönt med manglade lakan. Manglade och omanglade lakan är verkligen skilda världar.

Lakanen tar mycket mindre plats när de är manglade, så man spar rejält med utrymme.

Linnedukar måste faktiskt kallmanglas. Linnetyg förlorar sin glans och blir förstört om man stryker det.. Dessutom kan inte tjocka linnedukar bli släta av strykning, bara av mangling.

Rimfrost i Narnia och på Kadettgatan

IgÃ¥r tog svärföräldrarna hand om kidsen medan jag och Bo var pÃ¥ bio för första gÃ¥ngen sedan Klara föddes. Vi sÃ¥g en matinéföreställning av Häxan och lejonet. Ã…h, vad kul att gÃ¥ pÃ¥ bio igen. Det är bra för mig att gÃ¥ pÃ¥ bio, för när vi tittar pÃ¥ film hemma springer jag bara iväg och hänger tvätt eller sätter pÃ¥ diskmaskinen eller skriver listor pÃ¥ saker som mÃ¥ste göras eller somnar… Nu somnade jag inte. Tilda Swinton i rollen som Vita häxan har en alldeles genial klädedräkt, som skiftar alltefter hennes sinnesstämning. De har verkligen lyckats fÃ¥ henne att verka som gjord av snö, is och kyla. Men hon var ju fantastisk i sina förvandlingar i Orlando ocksÃ¥.

Här på Kadettgatan är det nästan lika gnistrande rimfrost som i Narnia.

Tugga på

Klara har fått sin andra tand. Den sitter bedvid den första i underkäken. Det syns att motsvarande tänder i överkäken är på väg. Nyss fick hon prova mat med små bitar i. Det gick ju så bra med plättar. Hon fick en halv burk med pastasnäckor med skinka, ost och tomatsås. Allt gick ner. Det var bra.

Något annat hon tuggar på ibland är mitt bröst. Det är inte så bra.

Svärföräldrarna och granen borta

Nu har Olle och Kristina Ã¥kt hem till SollefteÃ¥, och granen är utslängd. Det har inte blivit av att blogga när de bodde hos oss, men däremot har jag hunnit mycket rolig matlagning och bakning utan att bli störd eller vara tvungen att ta hand om skrikande ungar precis när man passar nÃ¥t i ugnen. För det är ju när man fÃ¥r vara ostörd och inte har tokbrÃ¥ttom som det är kul med matlagning och bakning. Jag har gÃ¥tt där i köket och pysslat och lyssnat pÃ¥ bland annat radioföljetongen, som just nu är Glaskupan av Sylvia Plath. Viggo har haft sÃ¥ mycket kul med sin farmor och farfar. Det var Olle som skulle läsa saga varje kväll, tyckte Viggo. Utom igÃ¥r när farbror Per var här. Ett Viggo-citat: ”Det är Per som leker snabbast!” (förtjust) Hur leker man dÃ¥?

Ja, och så har jag alltså plockat bort allt pynt från granen och slängt ut den. Mycket barr blev det. Egentligen tycker jag att man ska ha kvar den till Tjugondag knut, men nu barrade den rätt mycket, och Viggo kom åt den hela tiden när han sprang runt, och dessutom kan man inte ha Klara obevakad på golvet med granen. Den är som en magnet. Hon ska bara dit och rycka hela tiden. Så det känns rätt skönt att ha städat bort alla barr.

Dåliga föräldrar

Helene skriver på sin blogg om varför vi är så elaka mot våra barn: http://helenes.blogg.se/030106172243_varfr_r_vi_s_elaka_mot_vra_barn.html. Nyheterna har rapporterat om att barnmisshandeln ökar, och Linda Skugge skrev en krönika med bekännelser, en dålig mamma-lista: http://expressen.se/index.jsp?d=880&a=497879. På sin blogg publicerar hon också alla dålig mamma-listor som folk mejlar in till henne. Och det handlar ju inte om att folk brukar slå sina barn, för det gör de flesta inte, men att de inte alltid orkar vara så genomtänkta och konsekventa, och så skäller de eller hotar barnen med att dammsuga upp legobitarna om de inte plockar upp efter sig.

Just det här med att vara en bra förälder och det dÃ¥liga samvetet över att inte alltid orka pratade vi om när mina gamla gymnasiekompisar var här förra veckan. Själv kan jag bli helt galen pÃ¥ Viggo när han busar med flit sÃ¥ nÃ¥got blir förstört eller han utsätter sig själv för fara. Eller när han väcker Klara när hon precis har somnat, och jag skulle kunna ägna mig Ã¥t bara honom. DÃ¥ kan jag säga saker som ”Dumma Viggo. Det är ditt fel att vi fÃ¥r en sÃ¥ trÃ¥kig och jobbig eftermiddag och inte kan göra nÃ¥t kul.” SÃ¥ tycker jag inte man ska säga till sina barn. Man ska inte säga att de är dumma. Man ska definitivt säga ifrÃ¥n när de gör fel, men man kan säga det pÃ¥ andra sätt. Men Viggo brukar säga tillbaka ”Dumma dej, mamma. Det är ditt fel.” Det tycker jag är bra. Och jag säger alltid mÃ¥nga gÃ¥nger varje dag till mina barn att jag älskar dem.

Folk som har dåligt samvete för hur de hanterar sina barn tror jag oftast inte är så kassa föräldrar. Det är som något av de där standardverken om föräldraskap, Barn de första fem åren tror jag att den heter, där det står om tecken på att barn mår dåligt. Till exempel att de sitter och gungar och bankar sitt huvud i väggen. Tror verkligen författaren att föräldrar som missköter sina barn gravt läser sådana handböcker? Det tror inte jag. Däremot är det ju inte så att man blir en bra förälder för att man läser en handbok.

Jag tror att anledningen att föräldrar ballar ur och får spel på sina barn ibland, och skriker och gormar och gör fel saker, är att det är dem man älskar så mycket som man kan bli så provocerad av. För om någon är knäpp på jobbet kan man oftast hantera det. Man brukar inte skrika eller gömma undan datorn för en kollega, medan man kan ta ifrån sitt barn en leksak och gömma undan den när tålamodet tryter.

Fy bubblan

vad vidrigt kallt det är. 14,7 minusgrader var det sist jag tittade. Om ett par timmar kommer Bos föräldrar. Viggo och Bo ska hämta dem vid bussen.

Nyårsmonster

Ja, vad hade jag väntat mig? Det är klart att så fort man bryter rutiner med barn blir det horror. Men på det hela taget var det bra ändå.

Vi fikade när Erik, Paula, Fredrik och Linus hade kommit, och de installerade sig i källaren. Barnen lekte med varann, och jag gjorde två stora fat med tiramisu. Det var enkelt, men desto värre att transportera till festen. Jag hade gjort mig fin, men när vi kom fram hade jag tiramisukladd på jackan, kjolen och stövlarna.

Viggo var litet besviken för att inte Jesper och Martin var där. Deras föräldrar Cina och Henrik var på festen, men de var hos sin mormor. Nå ja, Viggo hade kul med Fredrik och Linus. Ungefär när vi skulle sätta oss och äta började Viggo säga att han var trött och ville åka hem. Han ville inte äta någon mat, och jag slängde i mig maten. Sen fick jag sitta med honom och Klara i sovrummet, och Viggo var mest gnällig och grinig hela tiden. Bo bytte av mig litet. Litet senare hade Fredrik och Linus börjat titta på Lejonkungen på DVD, och då ville Viggo också titta. Det var räddningen för en ganska lång stund. De satt och tittade på hela filmen.

Så blev det efterrätt, och Viggo åt stora lass med glas med strössel. Sen var klockan tio ungefär, och Viggo var trött på gränsen till nervsammanbrott. Jag lyckades få honom att somna på Dantes och Magdas säng, och sedan sov han där tills vi skulle åka hem. Klara somnade också, och sov i soffan. Jag fick tid att umgås litet mer fokuserat. Klara vaknade tio minuter före tolvslaget, så då fick hon vara vaken tills vi skulle åka vid ettiden. De andra var ute och tittade på fyrverkerier vid tolvslaget, men jag stannade inne med Viggo och Klara, och då stannade Cina inne och höll mig sällskap. Bo och Henrik kom in när de två gånger hade varit nära att träffas av rakter:

http://bstr.blogsome.com/2006/01/01/gott-nytt-ar/

När vi skulle åka hämtade Bo bilen och jag bar ut Viggo insvept i min jacka. Han tyckte det var hemskt att bli väckt mitt i natten och grät och skrek. Han somnade om när vi var nästan hemma, och så var det samma sak när jag bar in honom i huset och till hans säng. Det tog lång tid att lugna honom. Jag låg hos honom och vi lyssnade på musik, och så somnade han om. Det var det monstret, och det var verkligen inte hans fel. Så var det dags att söva nästa monster, men hon var ju bara glad och ville inte sova. Klockan var nog över två när Klara somnade, och hon halvvaknade flera gånger på natten och jag ammade henne. Från åtta på morgonen fick jag inte sova mer, så jag är rätt trött nu. Så småningom vaknade alla till liv; Linus allra sist. Klockan 11 kom Maria och Magnus, och vi bjöd på Brunch. När alla hade åkt sov Bo och Viggo middag ett tag på madrasserna i källaren.

Ja ni, det låter som att det mesta var jobbigt, men vi hade faktiskt trevligt. Men det är på gränsen om det är värt det att åka bort på fest på kvällen när det blir så här, för det stör rutinerna så att det kan ta flera dar att komma rätt igen för barnen. Det enklaste är alltid att vara hemma hos oss och bjuda hem folk, så kan barnen sova som de brukar.