Nattmangling

Ja, vi som är föreningsrävar tänker kanske på sena förhandlingar långt in på natten på kongresser, men nu syftar jag faktiskt på gammal hederlig mangling av lakan, dukar och dylikt, utfört på natten. För det har jag ägnat mig åt en del på sista tiden. Jag tycker nämligen att mangling är jättebra, men jag tror att inte så många i min generation manglar. Jag är uppväxt med manglade lakan. I tvättstugan i mina föräldrars bostadsrättsförening finns två normalstora elmanglar. På Arken fanns stenmangel när jag flyttade in, men den byttes mot normalstor elmangel medan jag bodde där. På tiundagatan var det åter stenmangel, och jag har aldrig lärt mig använda det, men jag vet att det ger bästa resulatet. Sista året vi bodde där satte de in elmangel i två av tvättstugorna. Här i huset fanns en liten bordsmangel när vi skulle ta över. Säljaren sa att ?ni är väl inte intresserade av mangeln?, men det är klart att vi ville ha den! För även om den inte är lika bra som en stor mangel, är den bättre än ingen mangel alls. Jag har inte hunnit mangla under hösten, för det har varit mer prioriterat att packa upp och komma i ordning. Men nu har jag snart manglat berget av lakan och dukar. Nu ska jag berätta varför man ska mangla.

Det är ju så skönt med manglade lakan. Manglade och omanglade lakan är verkligen skilda världar.

Lakanen tar mycket mindre plats när de är manglade, så man spar rejält med utrymme.

Linnedukar måste faktiskt kallmanglas. Linnetyg förlorar sin glans och blir förstört om man stryker det.. Dessutom kan inte tjocka linnedukar bli släta av strykning, bara av mangling.

Rimfrost i Narnia och på Kadettgatan

IgÃ¥r tog svärföräldrarna hand om kidsen medan jag och Bo var pÃ¥ bio för första gÃ¥ngen sedan Klara föddes. Vi sÃ¥g en matinéföreställning av Häxan och lejonet. Ã…h, vad kul att gÃ¥ pÃ¥ bio igen. Det är bra för mig att gÃ¥ pÃ¥ bio, för när vi tittar pÃ¥ film hemma springer jag bara iväg och hänger tvätt eller sätter pÃ¥ diskmaskinen eller skriver listor pÃ¥ saker som mÃ¥ste göras eller somnar… Nu somnade jag inte. Tilda Swinton i rollen som Vita häxan har en alldeles genial klädedräkt, som skiftar alltefter hennes sinnesstämning. De har verkligen lyckats fÃ¥ henne att verka som gjord av snö, is och kyla. Men hon var ju fantastisk i sina förvandlingar i Orlando ocksÃ¥.

Här på Kadettgatan är det nästan lika gnistrande rimfrost som i Narnia.

Tugga på

Klara har fått sin andra tand. Den sitter bedvid den första i underkäken. Det syns att motsvarande tänder i överkäken är på väg. Nyss fick hon prova mat med små bitar i. Det gick ju så bra med plättar. Hon fick en halv burk med pastasnäckor med skinka, ost och tomatsås. Allt gick ner. Det var bra.

Något annat hon tuggar på ibland är mitt bröst. Det är inte så bra.

Svärföräldrarna och granen borta

Nu har Olle och Kristina Ã¥kt hem till SollefteÃ¥, och granen är utslängd. Det har inte blivit av att blogga när de bodde hos oss, men däremot har jag hunnit mycket rolig matlagning och bakning utan att bli störd eller vara tvungen att ta hand om skrikande ungar precis när man passar nÃ¥t i ugnen. För det är ju när man fÃ¥r vara ostörd och inte har tokbrÃ¥ttom som det är kul med matlagning och bakning. Jag har gÃ¥tt där i köket och pysslat och lyssnat pÃ¥ bland annat radioföljetongen, som just nu är Glaskupan av Sylvia Plath. Viggo har haft sÃ¥ mycket kul med sin farmor och farfar. Det var Olle som skulle läsa saga varje kväll, tyckte Viggo. Utom igÃ¥r när farbror Per var här. Ett Viggo-citat: ”Det är Per som leker snabbast!” (förtjust) Hur leker man dÃ¥?

Ja, och så har jag alltså plockat bort allt pynt från granen och slängt ut den. Mycket barr blev det. Egentligen tycker jag att man ska ha kvar den till Tjugondag knut, men nu barrade den rätt mycket, och Viggo kom åt den hela tiden när han sprang runt, och dessutom kan man inte ha Klara obevakad på golvet med granen. Den är som en magnet. Hon ska bara dit och rycka hela tiden. Så det känns rätt skönt att ha städat bort alla barr.