Bättre sent än aldrig: årskrönika 2005

8 januari 2006 21:14 | Allmänt | Inga kommentarer
Ja ni. Jag började skriva en krönika över 2005 några dagar före nyår, som jag hade tänkt publicera på nyårsafton eller nyårsdagen. Men den blev ju aldrig klar. Nu tog jag mig i kragen och skrev klart. Bättre sen än aldrig.

2005 var verkligen ett händelserikt år för min del. De första tre månaderna tittade vi på hus och var med i budgivningar som vi var den eviga tvåan i. Och jag var rund om magen och hade foglossning och lirkade med Viggo för att han skulle gå själv i fyratrapporutanhiss, som blev som ett mantra för mig.

Så var det stressigt där innan påsk att få klart allt på jobbet innan Viggos syskon skulle födas, och vi hade tänkt att vi skulle få påskhelgen på oss att fixa saker hemma innan det var dags. Men på långfredagens morgon, den 25 mars, gick vattnet, och klockan 18.42 föddes hon, Klara Brita, med mycket mörkt hår på huvudet. Det aktiva förloppet av förlossningen tog ungefär en kvart.

Naturligtvis fick hon kolik, precis som Viggo hade. Den här gången var vi dock mentalt förberedda, och det var nog faktiskt litet mindre kolik, men det är ändå förbannat jobbigt. Jag bar på Klara nästan hela tiden, annars skrek hon. Vi var mycket ute jag, Viggo och Klara under våren. Klara hade jag i bärsele, så kunde vi gå i Stabbyskogen eller vara i lekparken. Kring midsommar ungefär var koliken över.

Viggo älskar verkligen Klara, och Viggo är Klaras idol. När det blir jobbigt är det inte för att Viggo vill vara elak mot Klara, utan för att han vill leka och vara med henne. Han kan gå in och väcka henne när hon äntligen har somnat, bara för att han vill att hon ska vara vaken. Han fattar inte riktigt att det blir mindre kvalitetstid för mig med honom då. Och så är han litet för vild i lekarna ibland, så hon gör sig illa, eller han vill att hon ska leka med något annat än vad hon just är koncentrerad med. Men visst, ibland tycker han inte det är kul med lillasyster. Viggo får ju bara gå på dagis 15 timmar i veckan. Så är det under föräldraledigheten med syskon.

Som tur var var det inga husvisningar precis kring Klaras födelse, men vi var på någon mer som det inte blev något av innan vi till slut hittade det som blev vårt hus! I slutet av maj var vi på visning på Kadettgatan 3 i Bärby Hage. Då hade vi letat hus i över ett år specifikt i Bärby Hage, men alla hus vi var med och bjöd på blev precis för dyra för oss. Det här huset var något mindre än de vi hittills tittat på, 84 kvm + lika stor källare, och i stort behov av renovering. Vi tyckte ändå att det var bra; ett rött tegelhus i funkisstil från 1962 och med en tomt på 750 kvm. Det blev en nervös tid av budgivning, men i början av juni blev det klart att vi fick köpa, och vi fick skriva kontrakt. Det visade sig att säljaren var gamla skolvärdinnan på Domarringen och Tunaberg, som jag hoppat hopprep och twist med på mellanstadiet!

Snabbt fick vi sätta igång förberedelser för lägenhetsförsäljning. Dels bestämma oss för en mäklare, och dels göra lägenheten presentabel. Vi hade ju på tok för mycket prylar, så vi hyrde ett förråd på Shurgard och magasinerade drygt 50 kartonger där över sommaren, så att det inte skulle vara så överfullt hemma. Vi var litet oroliga över att sälja lägenhet i semestertider, men det kom mycket folk på visningarna och blev en spännande budgivning med flera spekulanter. Vi blev mycket nöjda med resultatet. Det var flera hundratusen över vad vi som minimum behövde få för att klara husköpet utan att gå på knäna. Vi kände också att det var rätt att vi hade återställt så mycket som möjligt av detaljer till den ursprungliga 50-talsinredningen, för köparna ville ha det så. Det är ju vad jag alltid har hävdat, att om man förstör ursprungsinredning sänker man värdet på en bostad.

Eftersom vi skulle ta över huset 15 augusti väntade Bo med semester till dess. När vi hade planerat för sommaren trodde vi ju att han skulle ha semester mitt i, så vi hade sagt att Viggo skulle vara ledig från dagis då. Att gå ensam hemma med Viggo och Klara flera veckor mitt i sommaren när alla andra är borta är inte kul, så vi var mycket ute i öregrund hos mina föräldrar, och så kom Bo ut på helgerna. Det var underbart för Viggo att ha stora trädgården att springa runt i, och mormor och morfar som hade tid för honom.

Litet semester tillsammans blev det dock. Våra kompisar Anna och Jonas gifte sig i Själevad utanför ö-vik 23 juli, så då passade vi på att åka till Bos föräldrar i Sollefteå i några dagar. På bröllopet fick Viggo stanna kvar i Sollefteå, så kunde jag och Bo stanna till sent in på natten med Klara sovandes i barnvagnen, innan vi åkte tillbaka till Olle och Kristina.

Den 16 augusti hade vi tillträde till huset. Vi var på banken och skrev på de sista handlingarna, och fick nycklarna. Sedan åkte Bo till huset och skulle sätta på kyl och frys, och det första som hände var att det sa pang, började ryka och lukta krutrök och huvudsäkringen gick. Vitvarorna var från 1982, och inte vita utan lejongula, så vi visste att de var på upphällningen, men vi hade kanske inte räknat med att köpa ny kyl och frys som det första vi gjorde. Så här såg det ut när vi tog över:

http://kokk.blogg.se/180805081434_exterirer.html

http://kokk.blogg.se/180805082550_interirer.html

10 år hade vi varit ett par, jag och Bo, den 17 augusti. Eftersom det var andra dagen med huset blev det inget stort firande, för vi ville ju fixa med huset. Vi var här och donade och grillade på altanen.

Som tur var fixade det sig med dagisbyte för Viggo. Det hade vi aldrig trott, men han fick börja på Tuna Backars förskola bara några dagar efter att vi flyttat. Det är ett nyöppnat dagis; det var därför det fanns plats. Han går där tisdag, onsdag och torsdag 8.30-13.30.

Den 2 september gjorde vi en hemlig grej. Vi gifte oss. Det kan ni läsa mer om här: http://kokk.blogg.se/030905104037_vi_har_gift_oss.html

Hösten har gått åt till att renovera litet och komma i ordning. Hur långt har vi kommit då? Vårt sovrum är målat, men golvet är trasigt och inga golvlister. Viggos rum är målat, nytt golv, nya golvlister. Klaras rum är målat, nytt golv, men inga golvlister. Det hänger gardiner i alla fönster, men på ett par ställen ska jag sy nya. I Klaras och Viggos rum hänger flera tavlor, men i övrigt är bara ett par tavlor upphängda. Vi har skaffat litet nya möbler, framför allt bokhyllor och konsollhyllor. Sånt tar också tid att montera och borra upp. Nästan alla flyttkaronger är uppackade. Det var närmare 200 stycken. Vi har mycket böcker, kan man lugnt säga. I trädgården har jag grävt upp en stor köksträdgård och lassat ut en massa sand och matjord. Stora grejer som är kvar att göra: Vi själva måste lägga om golv i sovrummet, lister i Klaras och vårt rum, måla om i hallen, måla om fönstren utvändigt, fixa nytt staket och grind. Vi måste låta en grävfirma dränera runt huset och en byggfirma totalrenovera köket och badrummet uppe, lägga linoleumplattor i hall och kök samt dra om elen. Och sen ska vi anlägga trädgård, för här finns bara litet ölandstok. Ungefär så. Det får väl räcka. Och någon gång i framtiden ska vi renovera källaren. Där finns mycket panel och nålfiltsmatta att ta itu med.

Nu är det slut på föräldraledigheten, och jag börjar jobba igen på IOGT-NTO:s förbundskansli imorgon. Jag kommer att jobba 50% som arkivarie och 50% som kommunikatör. Det ska bli skönt att börja jobba igen, för man känner sig ganska livegen när man är hemma med barnen. även om det kan vara stressigt på jobbet får man ringa samtal utan att bli avbruten av skrikande barn och man kan jobba fokuserat och hinna tänka tankar till slut. Och man får prata med andra vuxna. Bo ska vara föräldraledig tills det är dags att skola in Klara på dagis i augusti.

13 89 73

8 januari 2006 16:42 | Allmänt | 4 kommentarer

Viggo brukar leka med gamla korridorstelefonen från A1:5 på Arken. När korridorstelefonerna avskaffades lade jag beslag på den gamla svarta telefonen, som var densamma som när min mamma bodde i samma korridor. När jag hade fått reda på att jag hade fått rum på Arken 1989, och förklarade vilken korridor det var för min mamma, utbrast hon: Men det är ju min gamla korridor. Det var telefon 13 89 73. Sedermera byttes första siffran till en 5:a, när de gjorde om alla nummer i Uppsala av någon anledning. I mammas gamla rum bodde Erik, som blev en av mina bästa kompisar, även om vi inte träffas så ofta nu. Samme Erik som med familj bodde över hos oss på nyåret.

Det är litet kul att Viggo leker med den telefonen. Annars brukar barn nuförtiden inte fatta när de ser bilder av äldre telefoner, eller klassiska leksakstelefoner. Men Viggo vet att telefoner kan se ut sådär också. Dessutom har mina föräldrar en sån telefon i sitt sovrum i öregrund, som de fortfarande använder, men den är vit. För mig är det sinnebilden av en riktig telefon, även om de med dagens mått mätt inte är så funktionella.

Däremot får Viggo inte leka med den lindblomsgröna Kobran. Den är litet för värdefull för det. Men han vet att det också är en telefon.

Spisa Ribb

8 januari 2006 16:05 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | Inga kommentarer

Förresten var ju bästa finaste julklappen halsbandet jag fick av svärföräldrarna. Vi bytte julklappar först när de kom ner efter nyår, och då hade de läst i bloggen om smyckena från http://www.kila.nu/, och varit och köpt ett halsband med Spisa Ribb!

Spisa Ribb-halsband

Bilden är från hemsidan, och inte det exemplaret som jag har, men det ser ut ungefär så. Måste komma ihåg att ta på det när jag ska åka till jobbet imorgon. Det funkar ju inte att ha smycken när jag är hemma med Klara.

Spisa Ribb är ett porslin formgivet av Stig Lindberg för Gustavsberg. Jag har både kaffe- och tekoppar. Tyvärr är det olämpligt att diska dem i maskin, eftersom dekoren ligger ovan glasyren, så jag använder dem inte så ofta. Nu finns de dock i nyproduktion, och då ligger dekoren under glasyren.

Lindberg formgav både själva servismodellen Spisa, även kallad LI, och dekoren Ribb, 1955 till H 55. Det hörde ihop med brunglaserade Terma, som var en nyhet eftersom det var flamsäkert gods. Spisa-modellen framställdes även med dekoren Prunus, också den formgiven av Lindberg 1962, och en del andra dekorer. Men jag är mest förtjust i Ribb och Prunus. Prunus har jag också en del, men det är samma med det, att man inte bör diska i maskin. Och då blir det ju inte använt så ofta. Prunus är jag dessutom uppvuxen med att dricka te i.

Tillbaka i gamla matan

8 januari 2006 15:50 | Allmänt | Inga kommentarer

Nu har vi varit på barnfest med Bärby Hage egnahemförening hela familjen. Det var i Tunabergsskolans matsal, där jag åt lunch varje dag i högstadiet. Det var sig rätt likt. Barnfesten var väl så där. Vi hade hoppats att vi skulle få kontakt med litet andra barnfamiljer i vårt område, men förutom att vi småpratade om lotteriet med en pappa som var där med sin dotter och satt mittemot oss blev det ingenting. Och inga ungar från Viggos dagis. Vi köpte 6 lotter för sammanlagt 15 kronor och vann 3 stycken 200 g chokladkakor. Så var det dans kring granen, men Viggo ville inte vara med, även om jag erbjöd mig att dansa med honom. Litet fika och så kom tomten och delade ut godispåsar till barnen. Men Viggo vågade knappt gå fram. Jag fick följa med och ta påsen åt honom. Han brukar ju inte vara blyg. Nåja, det var värt ett försök.

Men vilka kassa könsstereotypa texter det är på folklekarna. Gubbarna snusar och gummorna stickar. Jo hejsan.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^