Ja ni. Jag började skriva en krönika över 2005 några dagar före nyår, som jag hade tänkt publicera på nyårsafton eller nyårsdagen. Men den blev ju aldrig klar. Nu tog jag mig i kragen och skrev klart. Bättre sen än aldrig.

2005 var verkligen ett händelserikt år för min del. De första tre månaderna tittade vi på hus och var med i budgivningar som vi var den eviga tvåan i. Och jag var rund om magen och hade foglossning och lirkade med Viggo för att han skulle gå själv i fyratrapporutanhiss, som blev som ett mantra för mig.

Så var det stressigt där innan påsk att få klart allt på jobbet innan Viggos syskon skulle födas, och vi hade tänkt att vi skulle få påskhelgen på oss att fixa saker hemma innan det var dags. Men på långfredagens morgon, den 25 mars, gick vattnet, och klockan 18.42 föddes hon, Klara Brita, med mycket mörkt hår på huvudet. Det aktiva förloppet av förlossningen tog ungefär en kvart.

Naturligtvis fick hon kolik, precis som Viggo hade. Den här gången var vi dock mentalt förberedda, och det var nog faktiskt litet mindre kolik, men det är ändå förbannat jobbigt. Jag bar på Klara nästan hela tiden, annars skrek hon. Vi var mycket ute jag, Viggo och Klara under våren. Klara hade jag i bärsele, så kunde vi gå i Stabbyskogen eller vara i lekparken. Kring midsommar ungefär var koliken över.

Viggo älskar verkligen Klara, och Viggo är Klaras idol. När det blir jobbigt är det inte för att Viggo vill vara elak mot Klara, utan för att han vill leka och vara med henne. Han kan gå in och väcka henne när hon äntligen har somnat, bara för att han vill att hon ska vara vaken. Han fattar inte riktigt att det blir mindre kvalitetstid för mig med honom då. Och så är han litet för vild i lekarna ibland, så hon gör sig illa, eller han vill att hon ska leka med något annat än vad hon just är koncentrerad med. Men visst, ibland tycker han inte det är kul med lillasyster. Viggo får ju bara gå på dagis 15 timmar i veckan. Så är det under föräldraledigheten med syskon.

Som tur var var det inga husvisningar precis kring Klaras födelse, men vi var på någon mer som det inte blev något av innan vi till slut hittade det som blev vårt hus! I slutet av maj var vi på visning på Kadettgatan 3 i Bärby Hage. Då hade vi letat hus i över ett år specifikt i Bärby Hage, men alla hus vi var med och bjöd på blev precis för dyra för oss. Det här huset var något mindre än de vi hittills tittat på, 84 kvm + lika stor källare, och i stort behov av renovering. Vi tyckte ändå att det var bra; ett rött tegelhus i funkisstil från 1962 och med en tomt på 750 kvm. Det blev en nervös tid av budgivning, men i början av juni blev det klart att vi fick köpa, och vi fick skriva kontrakt. Det visade sig att säljaren var gamla skolvärdinnan på Domarringen och Tunaberg, som jag hoppat hopprep och twist med på mellanstadiet!

Snabbt fick vi sätta igång förberedelser för lägenhetsförsäljning. Dels bestämma oss för en mäklare, och dels göra lägenheten presentabel. Vi hade ju på tok för mycket prylar, så vi hyrde ett förråd på Shurgard och magasinerade drygt 50 kartonger där över sommaren, så att det inte skulle vara så överfullt hemma. Vi var litet oroliga över att sälja lägenhet i semestertider, men det kom mycket folk på visningarna och blev en spännande budgivning med flera spekulanter. Vi blev mycket nöjda med resultatet. Det var flera hundratusen över vad vi som minimum behövde få för att klara husköpet utan att gå på knäna. Vi kände också att det var rätt att vi hade återställt så mycket som möjligt av detaljer till den ursprungliga 50-talsinredningen, för köparna ville ha det så. Det är ju vad jag alltid har hävdat, att om man förstör ursprungsinredning sänker man värdet på en bostad.

Eftersom vi skulle ta över huset 15 augusti väntade Bo med semester till dess. När vi hade planerat för sommaren trodde vi ju att han skulle ha semester mitt i, så vi hade sagt att Viggo skulle vara ledig från dagis då. Att gå ensam hemma med Viggo och Klara flera veckor mitt i sommaren när alla andra är borta är inte kul, så vi var mycket ute i öregrund hos mina föräldrar, och så kom Bo ut på helgerna. Det var underbart för Viggo att ha stora trädgården att springa runt i, och mormor och morfar som hade tid för honom.

Litet semester tillsammans blev det dock. Våra kompisar Anna och Jonas gifte sig i Själevad utanför ö-vik 23 juli, så då passade vi på att åka till Bos föräldrar i Sollefteå i några dagar. På bröllopet fick Viggo stanna kvar i Sollefteå, så kunde jag och Bo stanna till sent in på natten med Klara sovandes i barnvagnen, innan vi åkte tillbaka till Olle och Kristina.

Den 16 augusti hade vi tillträde till huset. Vi var på banken och skrev på de sista handlingarna, och fick nycklarna. Sedan åkte Bo till huset och skulle sätta på kyl och frys, och det första som hände var att det sa pang, började ryka och lukta krutrök och huvudsäkringen gick. Vitvarorna var från 1982, och inte vita utan lejongula, så vi visste att de var på upphällningen, men vi hade kanske inte räknat med att köpa ny kyl och frys som det första vi gjorde. Så här såg det ut när vi tog över:

http://kokk.blogg.se/180805081434_exterirer.html

http://kokk.blogg.se/180805082550_interirer.html

10 år hade vi varit ett par, jag och Bo, den 17 augusti. Eftersom det var andra dagen med huset blev det inget stort firande, för vi ville ju fixa med huset. Vi var här och donade och grillade på altanen.

Som tur var fixade det sig med dagisbyte för Viggo. Det hade vi aldrig trott, men han fick börja på Tuna Backars förskola bara några dagar efter att vi flyttat. Det är ett nyöppnat dagis; det var därför det fanns plats. Han går där tisdag, onsdag och torsdag 8.30-13.30.

Den 2 september gjorde vi en hemlig grej. Vi gifte oss. Det kan ni läsa mer om här: http://kokk.blogg.se/030905104037_vi_har_gift_oss.html