I mammas och pappas trädgård i Öregrund

Vi tog bussen ut till Öregrund

Nya kryssarspelet från Alga

Ja, ni ser säkert att det är Sänka skepp, men tydligen hette det Nya kryssarspelet. Härlig illustration på kartongen! Gissar sent 60-tal eller tidigt 70-tal. Det här spelet har nummer 621-211. Har fortfarande inte fått något mer svar från Algaspelens tillverkare på mina frågor om numren på spelen och designen. Det här spelet hittade jag på Myrorna, och som vanligt var det tejpat och prismärkt på kartongen så att den blir skadad. Pratade med expediten i kassan om problemet, och föreslog att se kanske kunde sätta gummisnoddar eller band runt istället, men hon sa att det gjordes centralt och att de fick dem så. Skickas allt som lämnas in till butikerna vidare till ett centrallager för att gås igenom, och sedan fördelas ut i landet för försäljning? Det verkar ju inte särskilt hållbart. Alla skepp fanns kvar, men några gula och svarta pluttar saknades. Viggo och jag kunde spela det ändå, för oftast går ju spelet ut innan man har gjort av med alla.

Ännu ett trekantigt fat

De här trekantiga faten förbryllar mig. Först fick jag det vita med svarta ränder av min bror, och det är ett likadant som farmor och farfar hade. Ett älsklingsfat med så många minnen av köket i Juniskär. Sedan fick jag ett liknande, men något större, i ljusgult av honom. Och idag hittade jag det här svarta med smala vita ränder. Kritstrecksrandigt skulle man väl kunna kalla det. Det här är i samma storlek som det gula, men på undersidan är de inte riktigt lika. Spetsarna har ungefär samma rundning på det gula och det kritstrecksrandiga, medan det vita med svarta ränder har något skarpare spetsar. De två första faten hade jag en teori om att de kunde vara Upsala-Ekeby för någon varuhuskedja, men på det här står det Germany 22 och med djupstämpel 4555. När jag googlade på ”trekantigt fat” hittade jag en avslutad auktion på tradera med ett fat i samma modell, men annan dekor, där det på baksidan står: SMF Schamberg Dec. Mallorca 1. Dessutom gjupstämplat 4555, exakt samma som på mitt fat. Klurigt. Är de överhuvudtaget från samma tillverkare, alla tre eller två av dem, och i så fall vilken? Dessutom tycker jag att jag känner igen den kritstrecksrandiga dekoren så väl, som att det är någon som jag känner som också har den, kanske på assietter? I vilket fall tycker jag att de alla tre är ursnygga ihop! Gissa om jag ska duka upp kakor på dem tillsammans?

Mandelkubb är sommar och skolavslutning

Egentligen ville jag ha den underbara äppelläsken Guldus till, men det fick jag inte tag på. Så det fick duga med mjölk och te till de nybakade mandelkubbarna för att fira skolavslutningen. Viggo åt tre. Mandelkubb är lika enkelt att baka som scones. Här är receptet.

Strömmingsmiddag

Jag blir alltid glad när det är någon maträtt som Viggo gillar, för det är ju inte så mycket han gillar, och tänk att han faktiskt gillar strömmingsflundror! Då behöver han inte äta det minsta av potatismoset. Det äter Klara i stora lass i stället, och säger att jag gör världens godaste potatismos. Dessutom älskar hon inlagd gurka. Men strömming vill hon inte ha. Det jämnar ut sig, tänker jag. Och jag äter både strömming, potatismos och inlagd gurka och njuter.

Skolavslutning

Idag var det skolavslutning på Domarringen. Viggo slutade trean och Klara slutade förskoleklass.

Algas Formula 1 från 1962

Hur snyggt är inte det här spelet som jag hittade på Myrorna? Tyvärr har någon stämplat en massa siffror på lådan, men spelet är komplett och i fint skick annars. Algaspelen brukar inte ha något tryckår på spelen, men på det här står det © 1962 by JOHN WADDINGTON LTD. Alga gav 1974 ut en ny version av spelet med Ronnie Peterson och en uppdaterad version 1977, men de är inte alls lika snygga. Här kan ni se dem.

För ett tag sedan mejlade jag Scanditoy, som numera tillverkar Algaspelen, och ställde några frågor:

Skickat: den 16 maj 2012
Till:
info.se@scanditoy.com
Hej,

Jag köper ofta gamla Algaspel från 60-70-talet på loppis, och jag undrar om numren på spelen, det som brukar stå bredvid logotypen. Går det att utläsa när de började produceras av dem? Jag gissar att de inte är slumpvis framtagna av er, utan följer ett system. Funderar också på designen på spelen, där det under många år var ett grått fält till vänster på askarna (60-tal?) och sedan ljusblått (70-tal?). Har ni koll på när den designen ändrades, så att man kan tidsbestämma spelen utifrån det? Det vore naturligtvis roligt om ni kunde ha ett register på hemsidan med alla gamla spel, med årtal som de var i produktion i de fall ni har koll på det. Det finns ju amatörsamlarsidor om spel, där det ibland finns sådana uppgifter, men de är ofta bristfälliga och osäkra. Om ni har sådana uppgifter i ert arkiv kunde ni kanske föreslå Etnolgiska institutionen på olika universitet att det kunde finnas lämpliga uppsatsämnen för studenter kring spelhistoria och ni skulle kunna publicera uppsatserna på er hemsida och säkert använda i er kommunikation. Kanske kunde de samtidigt hjälpa till att bygga upp ett register över gamla spel.

Vänliga hälsningar,
Kerstin Kokk

Efter en vecka fick jag det här svaret, och sedan har jag inte hört mer. Nu har det gått mer än två veckor efter det, så jag tror kanske inte om jag kommer få något svar.

SV: Numren på Algaspel
Info Sweden [info.se@scanditoy.com]
Skickat: den 22 maj 2012
Till:
Kerstin Kokk
Hej Kerstin

Tack för ditt mejl. Jag sänder ditt mejl vidare till ansvarig på BRIO Lekoseum som förhoppningsvis kan hjälpa dig med mer information i detta.

Med vänlig hälsning

Tord Persson
Scanditoy AB

En bra chokladkolasås

Chokladkolasåsen som jag gjorde till kvällens dessert blev kalasgod. Den serverade jag tillsammans med glass, maränger, vispgrädde, jordgubbar och blåbär. Här är receptet.

Lill-Ella på besök

Ja, inte bara hon, förstås, utan även hennes föräldrar Matti och Karin hälsade på oss igår. Matti är min lillebror och Ella är nio veckor gammal. Jag har bara hälsat på henne i Stockholm förut. Det här var premiärbesöket i Uppsala. Att hon får kallas Lill-Ella beror på att min syster också har en dotter som heter Ella. Matti har genom livet fått kallas Lill-Matti, eftersom vår farbror också hette Matti, Stor-Matti. Först sov Ella länge, men då läste Klara Skrik och bajs för Matti. Sedan när Ella vaknade fick Klara hålla i henne. Hon var mycket nöjd och stolt! Och så fick Klara en födelsedagspresent i efterskott av Matti och min syster Anna, en akustisk gitarr. Att det var Matti som skulle köpa gitarren var givet, eftersom han kan allt om gitarrer och spelar och sjunger i sitt band Mack, som nyss har släppt en platta. Vi fikade förstås, och jag hade dukat fram bullar, studentskor, mazariner och milanostänger.

Mazariner

Nybakade mazariner är farligt gott. Det är svårt att låta bli att ta en till och en till om de finns i kylskåpet. Nu har jag varnat er. Här är receptet.

6 omtyckta spel från Klee

Det här spelet hade jag inte sett förut när jag hittade det på Myrorna, men det innehåller förstås några av de mest välkända spelen. Kartongen innehåller tre vändbara spelplaner och olika pjäser som kan användas i olika kombinationer och antal till de olika spelen. Spelen är Fia, Hästkapplöpning, Lustiga apspelet, Halma, Dam och Kvarnspelet. Något tillverkningsår finns inte på eller i kartongen, men jag skulle gissa sent 60-tal eller tidigt 70-tal.

Att baka studentskor passar fint till stundande studentmottagningar

En riktig uppsalaklassiker är det här bakverket, som kallas studentskor. Mördegsbotten, chokladtryffel och grön glasyr. Här hittar ni receptet.

Foton från förr: sommarbilder från Örerund 1969-1975

Det är ju inte vidare värst bra sommarväder idag. Inte så man har någon lust att cykla iväg på loppisrunda. Jag tänkte att vi kunde muntra upp oss med somriga bilder från min barndoms somrar i Öregrund, med mig, mina syskon, föräldrar och kusiner.

Min kusin Anna-Karin och min syster Anna i våningssängen i lillstugan juli 1969. Här är jag inte ens född. Jag föddes 13 september 1969. Anna-Karin och Anna är så söta och fina här. Den blommiga tapeten, som kanske är från 40-talet, är fortfarande kvar här. Och så våningssängen i furu med röda knoppar och sänglamporna i mässing, den där bambukäppen som vi brukade leka med och på väggen ser det ut att vara ett diplom med Dennis på och så ett kollage: Annabladet.

Jag och pappa på klipporna i Öregrund 1970.

Pappa med kaffepannan som han alltid kokade kokkaffe i och Anna som springer på berget i Öregrund 1970.

Anna och Anna-Karin i Öregrund 1970. Så fina!

Pappa med mig i bärstol i Öregrund 1970.

Mina kusiner Jerk och Anna-Karin och min syster Anna vid vår grillplats i Öregrund 1970. Champis tror jag att de dricker.

Jag och Anna i Öregrund 1971. Jag har en frottébikini och Anna coolaste 70-talsoutfiten med gula utställda byxor, brett svart bälte med nitar, gul t-shirt med snörning och randig stickat väst.

Det här är jag i våningssängen i lillstugan 1971. Det verkar som att den blommiga tapeten är övermålad med vitt, och kanske ett rött tyg som hänger som sängskydd, eller är väggen rödmålad? Och de där underbara lakanen minns jag, som såg ut som stora blå vågor! Jag har på mig någon blårandig overall eller hängselbyxa och blå stickad kofta med röda knappar.

Min kusin Jerk och jag på grillplatsen i Öregrund i maj 1973. Jerk har på sig bruna manchesterbyxor med avvikande färg på fickorna, blå tenniströja och röd jeansjacka. Jag har på mig jeans och en blåturkosrandig jacka.

Matti, Anna och jag i Öregrund 14 juni 1975. Det är på morgonen på Annas födelsedag och vi har pyjamas och nattlinnen på oss. Annas nattlinne är i blommig bäckebölja. Mamma hade sytt tre likadana nattlinnen åt Anna, mig och sig själv. Annas hade blått kantband, mammas grönt och jag rött. Klara har mitt nu. Här har jag dock på mig mitt blåa Marimekkonattlinne med vita prickar. Det finns fortfarande kvar och Klara har haft det. Och så har jag de röda och vita träskorna med hjärtan. De där solstolarna i vitmålat trä och blåvitrandigt tyg, vilka minnen!

Barnböcker från förr: Kalle Skutt

Kalle Skutt av Virginia Allen Jensen, med illustrationer av Svend Otto S, från Folket i Bilds Förlag 1966, är en av mina absoluta favoritböcker från min barndom. Massvis med gånger har jag dessutom läst den för Viggo och Klara, och Klara har en vit kanin som liknar Kalle Skutt mycket. Vi kallar den så klart för Kalle Skutt. Illustrationerna är så fina, och kanske tycker jag extra mycket om den för att flickan i boken heter Kerstin precis som jag. Bokens Kerstin hittar en pappkartong på vinden, och i den ligger Kalle Skutt, som varit hennes mammas leksakskanin. Boken varvas med berättelser om hur Kerstin leker och pratar med Kalle Skutt, och hur hennes mamma lekte med honom.

Enkel svartvinbärsglass

Jag gillar att göra sådan här enkel glass, där man bara vispar ihop smeten och inte sjuder den. Den blir inte riktigt lika fin och bra konsistens som sjuden glass, men den är så mycket snabbare att göra. Om man äter den nygjord från glassmaskinen så är den ändå kalasgod. Om man fryser den färdiga glassen för att äta senare blir den rätt hård, litet som parfait. Den här gången smaksatte jag glassen med svarta vinbär och serverade ur Geflekoppen Pors. Här är receptet.

Allglaset från Skruf i buteljgrönt i originalkartong

Ni vet hur det är. Originalkartonger ger alltid en extra dimension. Visserligen har jag vid det här laget ganska många allglas, men när jag hittade den här förpackningen med sex felfria buteljgröna allglas till ett bra pris på Vaksalatorg var det ingen tvekan. Ni kan läsa på förpackningen vad många olika drycker som glaset är tänkt att passa för. Själv dricker jag mineralvatten, juice, läsk eller lingondricka ur mitt. Nu har jag fyra rökfärgade, tio buteljgröna och sju ofärgade allglas och fem rökfärgade allskålar. Allglasen är designade av Bengt Edenfalk för KF 1968. Läs alla inlägg om allglasen här.

Foton från förr: Mamma och jag 1970-1971

Vad passar bättre på mors dag än några foton på mamma och mig från när jag var riktigt liten?

Först ett foto på mamma hemma i köket i lägenheten i Uppsala 1970. Mamma har lila klänning och orange scarf. De där gardinerna undrar jag vad det är för tyg?

Min storasyster Anna, jag och mamma på gårdsplanen i Öregrund 1970. Den där bikinin som Anna har på sig har jag fortfarande kvar. Den är litet stor för Klara än så länge. Anna är nio år och jag kanske 10 månader.

Jag och Anna klänger på mamma hemma i vardagsrummet på hösten 1970. Jag är drygt ett år. Mamma har kortkort gul klänning. Min syster har gabardinbyxor och brun velourtröja. Man ser Te-Ve-fåtöljen i röd manchester, Jobsgardinerna och teven, som är svartvit i dubbel bemärkelse. I köket skymtar man en lampa med gulvitrutigt tyg och bollfrans och brickbandet med broderade äpplen.

Mamma och jag i vardagsrummet i slutet av 1970.

Två bilder på mamma och mig i vardagsrummet oktober 1971. Här är jag två år. Både mamma och jag har batikkläder på oss. Mamma dricker kaffe ur Valenciakopparna. Man ser radiogrammofonen, serveringsvagnen som är rödbetsad och Te-Ve-fåtöljen.

Säsongspremiär på Furuvik

Någon gång varje sommar brukar vi åka till Furuvik, och jag har bloggat om det förut, och säkert genererat en hel del trafik till deras sajt. Det var kanske därför jag fick inbjudan till mig och familjen till säsongspremiären i lördags. Vi blev bjudna på inträde, lunch och åkband på nöjesfältet. Perfekt väder var det också för att orka sex timmar i parken. Soligt, men inte för varmt. Om man är där på högsommaren och det är väldigt varmt kan man bada på äventyrsbadet som ligger på området, och också ingår i inträdet, men det hade inte öppnat än. Det är annars ett roligt bad, och perfekt för en barnfamilj att ta bad- och lunchpaus om man har med sig egen mat. Till Furuvik kan man åka med Upptåget från Uppsala, ja faktiskt ända från Upplands Väsby, och kommer man från Stockholm kan man ju åka SL:s pendeltåg till Upplands Väsby.

När vi kom dit stod det personal och bjöd alla besökare på piggelin innanför entrén. Svalkande och skönt efter resan!

Vi spanade på apor.

Världens farligaste djur är Homo sapiens.

Lemurer kollade vi på här.

Slänggungan var vacker, men Viggo tyckte att den såg så läskig ut att han knappt vågade titta på den. Efter ett tag kom jag på att den fått ersätta radiobilarna.

Jag vet inte hur många gånger vi åkte tekopparna, eller är det kaffekoppar? Sex gånger trodde Klara.

Spöktåg gillar jag. Viggo vågade åka med mig, men han blundade mest.

Lunch som vi blev bjudna på blev det på Cirkusrestaurangen som ligger på nöjesfältet. Annars brukar vi ta med lunch, för så där jättekul är det inte med snabbmatställe på nöjespark. Ganska stressigt och ångestladdat brukar det vara när det är mycket folk, och man vill helst bara därifrån. Det finns ett par bättre fiskrestauranger i olika prisklasser också vid havet, men det känns inte aktuellt med barn som inte kommer uppskatta det. Som barnfamilj skulle jag ändå rekommendera att man tar med sig lunchmat om man har möjlighet. Mycket trevligare. Det finns så många fina ställen att sätta sig i parken. Om man vill kan man sitta vid havet. Eller passa på att kombinera med bad på äventyrsbadet. Packningen kan man dra på skrinda som finns att låna vid entrén, men kommer man sent kan de vara slut när det är högsäsong. Kommer man med bil går det bra att lämna packningen i bilen och gå ut och hämta den när det är dags för lunch eller bad.

I utkikstornet har man fin utsikt över tivolit.

Vi klämde ned oss i en veteranbil.

Den här litet snällare slänggungan, Bikupan, ville Klara åka med mig. Klara skrattade så att hon kiknade. Jag blev litet vimmelkantig.

Den här bergochdalbanan, Rocket, fanns inte här förra gången jag var på Furuvik. Då var det hoppborg på den platsen, och för länge sedan var det pariserhjul där. Pariserjul gillar jag, så det saknar jag.

Kängurusafari kan man gå på på Furuvik.

Kamelerna var sällskapliga.

Det bästa på Furuvik tycker jag ändå är Hemliga fortet! Den ligger på Äventyrsön, där SVT:s Wild Kids spelas in. Man kan göra en massa tävlingar som hör till Wild Kids om man vill. Men Hemliga fortet, som är ett kustförsvarsmuseum som visar hur det var på 50-talet, är det som lockar mig. Det är otroligt roligt och spännande att gå omkring i gångarna och titta på hur de sov, åt och arbetade inne i berget.

Flodfärden var rolig. Man åker runt i vatten i tunnor och tittar både på landskap, levande djur och uppbyggda scener och projiceringar. Rosa flamingos var kul! Här var det tidigare En Barna Hedenhös-värld som man åkte omkring i.

Lilla bergochdalbanan var mer lagom än Rocket för barnen. Den åkte vi flera gånger.

Jag gillar sådana här gammaldags karuseller. Det ger rätta känslan på nöjesfält. Klara gillar också.

Trafikplatsen där man kan köra runt i små bilar är rolig.

Barnen åkte den här karusellen med bland annat drakar flera gånger.

Lilla fritt fall åkte de flera gånger också.

Bakom ett plank vid Spökborgen fanns gamla utrensade delar till karuseller undanställda. När det visade sig att det gick att gå bakom kunde jag inte låta bli att smyga dit och dokumentera de här ursnygga ufona och den läskiga clownen som stod lutad över några tunnor. Galet!

Efter sex timmar var vi rätt trötta och mycket nöjda och åkte hem och tittade på när Loreen vann ESC. Gissa om barnen tyckte att det var en lyckad dag?

Gräddkanna och sockerskål i Cleo från Gefle

På Vaksalatorg hittade jag den här gräddkannan och sockerskålen i fina dekoren Cleo i flytande blått. Jag är litet svag för de här flytande blå Gefledekorerna, som känns så snälla, mjuka och vänliga. Samtidigt är dekoren ganska stram. Jag gillar det mötet. Jag har faktiskt ett par kaffekoppar sedan tidigare i den ovanliga svarta Cleodekoren. Det är intressant att jämföra dem och se vilka olika uttryck det blir med samma dekor. Modellen heter E, och Mari Simmulson har formgivit de här delarna, men dekoren är ritad av Arthur Percy 1959. Kannan har en liten nagg, eller om det möjligen är en tillverkningsdefekt, och sockerskålen saknar sitt lock, så jag prutade ned dem rejält. Här kan ni se hur locket ska se ut, även om det är med dekoren Astra.