Dagens kopp: Gavott

Här om veckan när jag sov över hos min lillebror drack jag te ur trevliga Gavott från Gefle. Det är samma modell som farmorskoppen med blåbär på, EF. Faktum är att dekoren Gavott verkar finnas på tre olika modeller av koppar, EF, E och AU, och i fyra olika färgställningar, gult, grönt, rött och blått. Det är Helmer Ringström som har ritat dekoren.

Både E-modellen och AU-modellen är snyggare än EF, tycker jag, och passar bättre med den här dekoren från 1959, men AU från 1964 är ändå vardaglig och trivsam att dricka ur. Trots att den känns litet stadig och robust i formen är godset tunt, mycket tunnare än man kan få uppfattning att det är vid en första anblick. Och jag är ju rätt fixerad vid att kanten som läpparna möter inte ska kännas klumpig. Om jag skulle skaffa Gavott skulle jag välja den i E-modellen, som har samma mönster på fatet som på koppen.

Snille och smak

Fantastiskt bra att Svenska Akademiens ordlista nu finns på nätet! Fast när jag sitter vid datorn hemma och på jobbet fortsätter jag nog att slå upp i mina två exemplar som jag har i bokform.

Svenska Akademiens ordbok kan jag ju passa på att tipsa om också, när jag ändå är i farten. Den har funnits på nätet ända sedan 1997. Men där kan man förstås bara slå upp ord från A till trivsel. Det tar väl några decennier till innan de kommit till Ö.

Hjälpa våren på traven

Vårsolen gjorde sitt bästa idag för att bekämpa snön. Jag drog mitt strå till stacken för att skynda på våren genom att ställa undan snowracer, skidor och pulkor i garaget och ta fram barnens sparkcyklar istället.

Tillsammans med en kruka påskliljor och en kopp te hamnade jag och Klara i den sena eftermiddagssolen på trappen. Vilken vårflicka i sandaler! Tveksamt om jag hann få några fräknar på min näsa.

Plötsligt kände jag doften av utegrill där i villaförorten. Solen lockar verkligen fram längtan och optimism.

Sån där optimism som också gör att man tar på sig alldeles för litet kläder för att det känns som vår i luften, men egentligen är det bara några plusgrader. Gissa hur lyckliga Viggo och Klara var över att få testa sparkcyklarna?

I väntan på påsk

Härligt att barnen ville pyssla. Klart vi gjorde.

Efter hagelskuren

Långt, långt gick jag idag. Först ner på stan till Hårmakarna på Sysslomansgatan, och sedan kors och tvärs mellan olika stadsdelar på min loppisrunda, och så hem igen. Både snöblandat regn och hagel hann jag uppleva.

När jag kom hem var det skönt att ta ett varmt bad och läsa inredningstidning och dricka te. Och kolla vad det står om på omslaget. Retrokök är rätt. Jag vet. Det är därför jag har räddat ett. Nån gång ska det komma upp här hemma.

Dagens kopp: Valsprofiler från Gustavsberg för Domnarvet

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle dyka på något så udda på min loppisrunda idag. Specialbeställt porslin med egen dekor är inte så ovanligt till serveringar och inte minst inom nykterhetsrörelsen, där det förr var vanligt förekommande att föreningar hade eget porslin med sitt namn. Men den här koppen är verkligen originell och vågad. Helt fantastisk helt enkelt! Enligt undersidan heter dekoren Valsprofiler, och den är specialtillverkad för Domnarvet 1965. Det står också komposition Calle B. och gravyr R. Fröberg. Modellen är Stig Lindbergs LI, som han formgav till H55-utställningen. Bland mer kända dekorer finns Spisa Ribb och Prunus, som jag båda har.

Två tekoppar fanns det i butiken. Men vet ni något dumt? Jag köpte faktiskt ingen, för efter klippningen tyckte jag inte att jag hade råd. Men jag måste nog faktiskt gå tillbaka och köpa en av dem, visst måste jag? De är ju otroligt ovanliga och speciella, och jag kommer aldrig få en chans igen. Fantastiskt snygga är de ju också i sitt starkt grafiska uttryck med svart dekor. Visst hör de hemma hos mig?

No more trollhår

På allmän begäran, eller åtminstone på Lydias begäran, kommer här bilder på resultatet av dagens besök hos frisören. Ordningen är återställd. Frisyren har mer sextiotalskänsla än trollkänsla. Skönt.

Tidig lördagmorgon

Aptrött var jag igår när jag kom hem vid halvåttatiden. Klara hade redan somnat, men Viggo och jag började titta på Häxan och lejonet. Det var väl strax före halvnio, och inte minns jag att jag såg särskilt mycket av filmen. Jag måste ha somnat inom tio minuter. Sen vaknade Klara vid midnatt och jag lade mig hos henne och fick henne att somna om. Hon sov med sin nya gose-Darth Vader, och det var mycket viktigt att han också hade täcke på sig. Jag somnade också om och vaknade efter ett par timmar och tänkte att nu är jag pigg, så då gick jag tillbaka och kröp ihop i soffan och kollade på Helgonet. Men det där med att jag skulle ha varit pigg, det var bara irr. Jag somnade nog om inom några minuter igen.

Så när Klara vaknade klockan sex och tyckte att det var morgon var det inte så farligt, för jag hade ju i princip sovit sedan halvnio på kvällen. Men normalt brukar inte barnen vakna förrän halvåtta-åtta när vi är lediga.

Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning och åka ner på stan och klippa mig. Mycket välbehövligt eftersom jag sist var hos frisören i november. Jag ser ut som ett troll helt enkelt.

Världens minsta snögubbe

hittade jag utanför sushihaket på Essingen. Och snart blir den nog ännu mindre och smälter bort i vårsolen. Synd om snögubben, men jag hejar på solen!

Dagens lunchdilemma: Kan man äta särskriven mat?

Ett svårt dilemma ställdes jag inför idag. Kan man som språkfascist äta särskriven mat?

Kan man äta tapenad rostad potatis, mynta yoghurt eller dill slungad potatis?

Det tog emot litet, det ska jag erkänna, men det var gott.

Till våren och tillbaka igen

Kvart i fem vaknade jag på brorsans soffa i morse. Vaknade till mörker och mera vinter. Inte var det kul att ge sig ut på söder strax efter halvsex och känna snön piska mig i ansiktet.

Så tog jag tåget ner till Göteborg. Och i Göteborg, där var det vår. Soligt och varmt och gräsmattor som man kunde ana spirande grönska i. Hjärtat hoppade till av glädje.

På eftermiddagen tog jag tåget hem igen. Hem till mörkret och skitvinten som aldrig ger upp.

Måndagkvällen var i alla fall trevlig med Matti och Karin, och så småningom ska jag blogga mera om en tekopp och ett skivkonvolut, men inte ikväll. Det orkar jag inte.

Måndagssvammel

Trött trött är jag nu. Somnade för sent och blev väckt av Klara klockan fem för att hon hade somnat så tidigt igår. För egen del hade jag gärna sovit den där sista halvtimmen, och Klara borde ha sovit till halvsju. Jag försökte att få henne att somna om, men det gick inte.

Nu ska jag strax packa ihop och gå från jobbet, och så ska jag hem till lillebrollan och käka middag och sova över. Trevligt! Praktiskt också eftersom mitt tåg till Göteborg går 6.10 imorgon bitti. Om jag skulle starta från Uppsala på morgonen skulle jag få åka en timme tidigare. Jag ska ner och spana in Svenska mässan där IOGT-NTO:s kongress ska hålla till i sommar. Tyvärr blir det nog bara tid till det, och inte något besök på Röhska eller att träffa kompisar.

Nu ut i mörkret och mot Söder.

Ut med monstret

Jo, jag har ju ägnat större delen av dagen åt att gå igenom kartonger som stod i bastun. Bastun som vi aldrig har använt för att den har varit helt fylld med kartonger sedan vi flyttade in sommaren 2005. Så här såg det ut när jag satte igång.

Några kartonger finns kvar fortfarande som jag inte hunnit med, men det mesta är ute. Och det bästa är att det är en bråkdel av det jag gått igenom som jag har valt att ha kvar. Jag har rensat ut alla föreläsningsanteckningar och kopierade häften från sex års universitetsstudier. Ut åkte historia, öststatskunskap, idé- och lärdomshistoria, sociologi, konstvetenskap, museologi och arkivkunskap. Och så allt från gymnasiet, kollegieblock och stenciler och en massa teckningar. Flera kartonger med tyger som jag sparat för att sy av. Nå ja, några 50- och 60-talstyger behåller jag, men bara en liten hög som får plats i byrån med dukar. Kläder som jag behållit av nostalgiska skäl förpassades nu. Alla tidskrifter så klart, men det mesta av det har jag redan rensat ut för ett tag sedan. Och ni minns kanske att jag rensade ut elva hyllmeter facklitteratur i augusti.

Det går inte att spara på allting som minnen eller för att det kanske kan komma till användning senare. Man får skaffa nytt i så fall. För det går ju inte att hitta någonting om man har så där mycket prylar, och jag får panik av vetskapen att allt det där tar plats och svämmar över. Det blir som ett monster som tar energi.

Håll fanan högt!

I ett par veckor har jag funderat på var den där fanan hade tagit vägen som jag och Anna Frej gjorde till Internationella kvinnodagen någon gång under tidigt 90-tal när vi bodde på Arken. Jag visste att det var jag som hade den, och misstänkte starkt att den fanns i en kartong i bastun. Bastun är nämligen fullproppad med kartonger.

Att bastun inte går att använda för att den används som förråd, och ännu mer den kvävande känslan av att man inte kan samla på sig och spara så där mycket prylar, gjorde att jag fick ett ryck och började rensa ut idag för att hitta fanan. Jävlar vad jag slänger. Jag är hård.

Och halvvägs in bland kartongerna hittade jag den! Men det var ju inte en fana, utan en flagga som vi hissade i Arkens flaggstång natten till 8 mars. Upphängningsanordningen tog vi från en flagga som några som jag känner snodde från Hägges i Ö-vik. Jag tror även att Anna och jag använde flaggan som en banderoll mellan oss i nåt första maj-tåg, och så har jag en tydlig bild av att vi hängde ut den mellan våra fönster på Arkens fasad. Jag tror dessutom att det finns något foto från det, men det är inte återfunnet än.

När jag hade fotograferat flaggan nu kom Klara in i vardagsrummet och kollade på den.

Klara: Vad fin den är, mamma. Den är ju röd som jag tycker om.
Jag: Ja, den är jättebra. Den betyder att tjejer är bra.
Klara: Ja, för du och jag är ju tjejer!

Nu kollar hon på Pippi Långstrump.

Jag dokumenterar mockabakelsen medan Jenny dokumenterar mig

Ja, men jag måste ju alltid dokumentera livet och vardagen. Kan liksom inte låta bli. Vi gick runt till flera fik innan vi hittade nånstans med ledigt bord en lördageftermiddag vid tvåtiden, Jenny och jag. Till slut hamnade vi på Güntherska, och de hade så klart mockabakelser som jag älskar. Bra med mockabakelse och prat med Jenny. Här kan ni kolla in hur det såg ut när jag fotograferade min bakelse. Den var god, men jag tycker att det ska vara mandelspån på en riktig mockabakelse, och inte det där som var som rice crispies.

Nu blev jag sugen på att ordna finfint fika här hemma med bakelsebuffé. Jag är en hejare på mockabakelser, ska ni veta. När jag hade hand om kongresskaféet på Uppsalakongressen gjorde jag mockabakelser på löpande band en natt.

Längtan efter grönt

På vägen hem från dagis och skola vadar vi i snöblask och isvatten. Inte så kul, men det betyder i alla fall att våren är på väg. Vi går förbi vårt tussilagoställe, men där är fortfarande täckt av snö.

I Bärbyparken får Klara plötsligt syn på en stor gräsplätt som är fri från snö. Det måste finnas något som värmer upp därunder, för just där brukar det alltid vara snöfritt. Klara blir toklycklig, springer dit och kastar sig ner. Hon liksom omfamnar marken och jublar Gräsmatta!

Sedan stannar hon på varje ställe där hon ser en skymt av barmark och gräs och kastar sig ner och kramar marken. Däremellan kommer hon med sin lilla blötvanteförsedda hand och vill hålla mig i handen. Det tar sin tid att gå hem.

På Flygargatan ser vi tuvor av blommande snödroppar i en trädgård. Blommor, säger Klara, imorgon kommer sommaren mamma! Nja, kanske inte.

Hemma på Kadettgatan 3 pulsar vi i snön runt huset för att undersöka om inte vi också har en vrå av barmark med ljuvliga snödroppar. Det har vi inte. Vi har ett massivt snötäcke. Men mot väggen på framsidan har vi i alla fall det här. Alltid något.

Att våga förlita sig på att det finns folk som vill läsa

Till mina fredagsnöjen på tåget på väg till jobbet hör att läsa Andres Lokkos krönikor och tips i Svenska Dagbladet. Det är alltid lika underhållande. Musik- och litteraturtips som jag inte hört talas om kollar jag upp så fort jag kommer till datorn. Jag har läst honom alltsedan han från början skrev i Aftonbladet, och naturligtvis i Pop, Bibel och på Feber. Nu återvänder han alltså till Aftonbladet, men till kultursidorna istället för Nöje. Jag minns hur glad jag blev över att Karin Magnusson och Åsa Linderborg tog över Aftonbladets kultursidor, och de plockar verkligen den ena efter den andra intressanta skribenten till sig. Det ska bli intressant att se om Lokko får breda ut sig ordentligt, för jag har saknat de längre texterna. Jag älskade verkligen att han kunde skriva flera uppslag långa artiklar i Pop; att han förväntade sig att det fanns folk som orkade och ville läsa. Att texten fick bli så lång, för att det fanns så mycket väsentligt att säga. Nu blir det väl knappast så långa artiklar i Aftonbladet, men betydligt längre än vad krönikan medger i format.

En ny vecka

I morgonstunden tänker jag ofta på en Monica Zetterlund-låt, Siv Larssons dagbok. Just den ständiga upprepningen, att gå upp och ta itu fast man helst vill sova vidare. Ge sig ut fast det är grått och trist. Trängas med folk på buss och tåg.

Upp halvsju, tog bussen in.
Rätt grått och trist.

Fast jag går ju upp halvsex varje morgon, så det är ännu värre. I alla fall om man inte gillar tidiga morgnar, och det gör ju inte jag. Men jag biter ihop.

Gomorron, hörrni. Nu tar vi tag i den här veckan.

Söndagmorgon

Solen skiner och vi är faktiskt inne i mars, en vårmånad. Men jag aktar mig nog för att sticka ut näsan idag ändå, för i morse var det 15 minusgrader, och även om temperaturen har stigit betydligt är det fortfarande kallt. Mars är bedrägligt.

Började morgonen med att krypa ihop med barnen och titta på Helgonet, för jag köpte ju de två första boxarna på bokrean. Det är de tidiga svartvita säsongerna.

Vasaloppet har jag effektivt stängt ute med hjälp av iPoden. Det är sådan tristess med sånt ljud, ja allt ljud från idrottstävlingar. Jag får ångest av det. Nej, jag överdriver inte.

Nu ska jag njuta av vårsolen genom att krypa ner i ett varmt bad och titta på solen som skiner in genom badrumsfönstret. Det blir bra.