Dagens tekanna: Blå eld

Blå eld har jag redan presenterat när jag påbörjade min serie om koppar. Men om koppen är fulländad så är tekannan det faktiskt inte. Den är naturligtvis vacker med sitt reliefmönster precis som koppen, och cool och banbrytande i formen när den lanserades med allt uppnosigt uppåtsträvande.

Men särskilt funktionell är den inte. Hålet där man på något vis ska få ner teet är minimalt. Men på 50-talet hällde man väl tebladen direkt i tekannan eller använde tepåsar i kannan, gissar jag. Dessutom är det otroligt svårt att komma åt att diska ur den ordentligt, och den går absolut inte att ställa uppochner i ett diskställ.

Eftersom den är så opraktisk använder jag den väldigt sällan. Mest om vi har väldigt mycket gäster och behöver använda alla tekannor. Då brukar jag brygga i annan kanna och hälla över.

När teet väl är i tekannan är den i alla fall bra. Skönt handtag med bra grepp, den går fint att hälla ur utan spill och rinn, och locket har en smart låsning så att det inte trillar ut ens om man håller kannan uppochner. Sånt gillar jag.

Som en bonus får ni också se kaffekannan, stor och liten kanna som jag brukar servera mjölk i och sockerskål. De är så fina ihop. Förresten använder jag den visst. Både tekannan och kaffekannan står på en av stringhyllorna i köket, så jag tittar på dem varje dag och blir glad! Det är väl en bra användning?

Ska man rensa ska man göra det rejält

Du pappa, du kan sluta läsa nu. Blunda. Och alla ni andra som tycker att man aldrig får rensa ut och göra sig av med något, särskilt inte böcker. För i eftermiddags rensade jag ut elva hyllmeter facklitteratur ur bokhyllorna i källaren som ska dumpas på Myrorna eller annat lämpligt ställe. Bo gick igenom dem sedan och ställde tillbaka en hyllmeter ungefär som han tycket borde vara kvar ändå.

Om det finns några böcker kvar? Jodå. Massor. Vi har 36 hyllmeter skönlitteratur, varav 12 hyllmeter barnböcker, och 45 hyllmeter facklitteratur här hemma. Bland det som jag använder mest finns fyra hyllmeter konst, formgivning och arkitektur och tre hyllmeter kokböcker.

Förhoppningsvis lyckas jag rensa ut mera senare. Det är faktiskt ohållbart att ha så där mycket böcker när jag troligen kommer att leva minst lika många år till som jag redan har gjort. För jag kommer säkert att skaffa många nya böcker.

Jag var helt manisk där jag gick fram bland hyllorna. Hård. Vad ska jag med den här till? Och den här? Om jag nån gång verkligen skulle behöva läsa den finns den på bibliotek och troligen också hos mamma och pappa. Och mycket som förut faktiskt skulle kunna tänkas vara användbart för att slå upp i är det inte längre. Det går ju att hitta på nätet.

Hur det känns? HÄRLIGT.

Den största lyckan av allt – att tejpa

Att slå in paket och tejpa massor kan Klara sysselsätta sig med i timmar. Jag älskade också att slå in paket och tejpa när jag var liten. Det gör jag förresten fortfarande, men jag använder inte fullt så mycket tejp.

Klaras robotkompisar

Klara älskar robotar. Vi håller på att titta oss igenom alla Star Wars-filmerna med barnen. Klara tycker att R2-D2 är hennes kompis, och hon har också en liten här hemma.

Och så väntar vi på att WALL-E ska få premiär. Till dess får hon nöja sig med den här.

Ofta leker hon robot och pratar ryckigt som robotar gör på film och härmar hur robotar går. Och så säger hon så här: rob rob rob rob. Så låter nämligen robotar, tycker hon. Jag ska se om jag lyckas filma när hon gör det, så ska ni få se.