Tid för äppelpaj

Fina syskon

Medan jag bakade äppelpaj och lagade indisk lins- och lammfärssoppa och lyssnade på Studio Ett somnade Klara en stund i soffan. När jag kom ut i vardagsrummet låg Viggo bredvid och klappade henne och sa att han tog hand om henne.

Och när jag tar rast

går jag ut en sväng i solen i trädgården och äter plommon och plockar blommor. Vilken rikedom det är att ha egna grönsaker att skörda.

När jag sitter hemma och jobbar

ser det ut så här. Jag sitter i ett hörn av vardagsrummet, och hyllan med konst, arkitektur och design har jag bakom mig.

Lunch på Katalin

Med Teresa.

Backlash

Okej för att Klara inte grinade när jag lämnade henne på dagis i fredags, men nu var det sådär igen. Vi cyklade till skolan och lämnade Viggo först, och sedan cyklade vi vidare till dagis. Allt var bra tills jag öppnade dagisgrinden. Då klängde Klara sig fast och ville bli buren. Höll armarna krampaktigt om min hals och grinade och sa att hon ville vara hemma och gosa med mig, att hon inte ville att jag skulle jobba.

Jag bar henne till gården och vi satte oss på en bänk och kramades bredvid hennes kompis Meja. Jag försökte få henne att tänka på att hon skulle leka och ha kul med Meja, men hon var bara förtvivlad. Länge satt vi där och kramades. Till slut fick en av förskollärarna ta Klara och hålla fast henne medan jag lirkade mig ur hennes grepp. Det är vidrigt, vidrigt det där, och jag gick därifrån med en klump i magen. Fast jag vet att hon trivs jättebra på dagis och allt skulle vara bra om en liten stund. Jag skulle hem igen, för idag sitter jag hemma och jobbar, men det kunde jag ju inte säga till Klara. Alltså cyklade jag åt samma håll som jag brukar när jag ska till tåget och cyklade runt kvarteret innan jag cyklade hem igen.

Dessutom fick jag höra av Jakobs och Axels mamma Malin att när hon hade kommit till dagis i fredags, troligen alldeles efter att jag hade lämnat, då hade Klara suttit alldeles sammanbiten och tappert försökt att inte vara ledsen. Malin hade gått fram och pratat med Klara, och då hade hon börjat grina. Så frågade hon om Klara ville sitta i hennes knä en stund och kramas, och det ville hon. Sen var det bra. Vad bra det är att det finns många trygga vuxna kring barnen!

Nu sitter jag i alla fall hemma och dricker te och jobbar. Vädret är fint men ganska kallt än så länge. Om temperaturen går upp mot 20 grader som prognosen säger så sätter jag mig kanske ute på altanen och jobbar. Det är verkligen toppen med trådlöst nätverk.

Och senare ska jag ner på stan och äta lunch med Teresa som är här på snabbvisit igen. Det blir fint.