Men man vill ju känna också

Jo, utställningen om Signe Persson-Melin på Waldemarsudde, jag skulle ju återkomma till den.

Naturligtvis var den fin. Intressant. Särskilt när de hade ställt upp massor av varianter av ett föremål så att man kunde se hur hon hade testat sig fram. Tekannor med samma form, men med olika relieftryck. Eller en variation i locket eller handtaget eller glasyren. Men ett problem här blir att man vill ju känna på föremålen. Testa hur kannan går att hälla ur, känna om handtaget är skönt att hålla i, pröva om godset i koppen är skönt att föra till läpparna.

Det är litet av en besvikelse, faktiskt. Hämmande i upplevelsen och en avsaknad av en högst väsentlig dimension i keramisk formgivning som inte bara är konst, utan samtidigt bruksföremål.

Första dagen

Så var det vardag igen. Som om semestern inte också var en vardag, men en annan vardag när jag gled runt i nattlinne på altanen halva eller för all del hela förmiddagen.

Svårt att komma ihåg hur man gjorde när jag skulle göra mig i ordning på morgonen och komma iväg med barnen. Dessutom nya rutiner. Klara började på ny avdelning på dagis, Oden. Storbarnsavdelning. Vi lämnade henne först och Viggo fick heja på gamla personalen och yngre kompisar.

Sedan cyklade Viggo och jag vidare till fritids på Domarringen, min gamla skola och nu Viggos. Det gick fint. Vi kollade runt och Viggo fick välja hylla för att ha sina kläder. Inga barn som han kände hade börjat än, men han satte igång att leka och jag stannade en stund för att kolla läget. Ville inte stressa. När jag skulle gå var han helt inne i leken. Hej då. Ses i eftermiddag.

För säkerhets skull satt jag hemma och jobbade idag så att jag snabbt skulle kunna komma till skolan om det inte funkade. Men det var lugnt. Skönt att sitta hemma och komma igång, gå igenom kalendern och kommande arbetsuppgifter och planera. Chattade litet med Lydia också, så det var som en virtuell testund på hennes rum.

Hämtade Klara först. Det hade varit toppen. Hennes bästisar var ju på dagis, och de har också bytt till storbarnsavdelningen på Oden. Så gick vi ut från dagis och hon fick sitta i barnsadeln. Började cykla iväg över idrottsplanen, och så plötsligt öppnade sig himlen och regnet öste ner. Jag hade inga regnkläder och Klaras galonkläder var kvar på dagis. Hon fick sitta i cykelkärran i stället i skydd för regnet. Jag blev rätt blöt kan man säga.

På fritids hade Viggo fått en ny kompis och haft jättekul. Varit ute och lekt och byggt koja och spelat basket. Konstigt tyckte Viggo, men refererade ingående om reglerna. Varit till matan och ätit. Det hade gått bra. Köttbullar. Och det är ju på den här skolan som de lagar maten till Klaras dagis, förklarade Viggo. Jag tycker det verkar finfint. Personalen verkar vara väldigt bra och lokalerna och skolgården och den omkringliggande naturen är ju toppen. Tänk att Viggo bygger koja på exakt samma ställe som jag brukade göra när jag gick i lågstadiet.

Bra avslutning på semestern

Nu är det inte många timmar kvar tills vardagen börjar igen, men idag var en bra avslutning på semestern.

Den tillbringades i Stockholm med Jenny och Maria och så bebis-Arvid (aka Mugge) förstås. Först litet rask shopping med ganska bra resultat, sedan lunch på Kulturhusets tak. Det är faktiskt ett ruskigt bra ställe att gå till om man gillar schyst betong, och det gör ju jag. En gömd oas. Hur snyggt som helst, och snygg utsikt över hötorgsskraporna. Ja, de är snygga.

Därefter besökte vi Waldemarsudde och såg både Signe Persson-Melin-utställningen och jubileumsutställningen med måleri. Jag ska blogga separat om det, för jag har många tankar. Men kanske inte i natt. Ni får vänta.

Och så avslutade vi med fika på Blå porten. Bra som alltid. Det här var min middag. Jag tänkte om jag skulle ta en macka och nåt sött, men så tänkte jag så här istället. Sött och sött. Mycket bra. (Säg inget till Viggo och Klara.)

Dagens street art

På Djurgården, på väg från Waldemarsudde till Blå porten.

Du vet att bolibompa ligger i Stockholm

I vardagsrummet i förmiddags när jag höll på att göra mig i ordning för att åka till Stockholm.

Jag: Det ser ut som att det ska bli fint väder i Uppsala men regn i Stockholm.

Viggo: Mamma, du vet att bolibompa ligger i Stockholm, och där ser det ut som att det regnar nu på TV.

Jag hade inte hjärta att säga att många av programmen i Bolibompa inte alls är inspelade i Stockholm, inte ens i Sverige.