Dagens kopp: H C Andersen-muggen

Eftersom jag bloggade om bruna Öregrunds-tekannan idag passar det bra att blogga om H C Andersen-muggen som också finns här i Öregrund. Jag fick den av mamma någon gång när jag var liten och hon hade varit till Danmark, tror jag. Det är den mugg jag oftast drack te ur här på landet. Och nu är det Klaras favoritmugg här ute.

Den har illustrationer från tre olika sagor runt om. Det står på engelska på den: The swineherd, Clumsy Hans och The shepherdess and the shimney sweep. Mera nostalgi än under av form.

Dagens tekanna: okänd brun från Öregrund

Ja, vad ska jag säga? Den är ju inte snygg, den här. Men det är tekannan som vi alltid drack te ur på fredagskvällarna i Öregrund när vi hade kommit ut med buss 811 på våren och hösten. Varje helg åkte vi ut, från påsk till allhelgona. (Och så var vi ju här större delen av sommarlovet också.) Då när vi kom ut var det kallt i stugan, och pappa brukade göra ryskt te (Konsums Cirkelte) med citron i den kannan. Till det åt vi smörgåsar gjorda på bröd från ett estniskt bageri i Hötorgshallen, Toomings tror jag att de hette, med olika sorters pålägg. Bland annat Munsökorv och Lönnebergakorv minns jag.

Jag tror att det var så att min syster köpte den här kannan i tonåren, säkert på Storms här i Öregrund. Hon har säkert inget emot att jag dissar den, för hon tycker nog inte heller att den är så snygg idag. Den är ganska liten, för liten om man är flera som ska dricka te. Och formen är inget vidare. Locket ligger inte stadigt på plats när man häller. Det ska faktiskt ett lock göra. Man ska inte behöva hålla i det. Dekoren är också trist. Brunt kan vara fint, men inte den bruna. Jaja. Det är i alla fall en tekanna från min barndom, som jag har bra minnen av.

Saker man kan göra en regnig dag i Öregrund

Ja, spela spel på glasverandan, till exempel, och dricka te.

Och man kan klättra upp på vinden och utforska saker.

Dessutom kan man jobba med texter som måste på tryck nästa vecka.

Jag har gjort alla grejerna. Barnen tyckte att de två översta var roligast. Det tyckte nog jag också.

Fint om en gammal mandolin

Läs gärna vad min bror skriver om farfars och Stor-Mattis gamla mandolin.

Men hörrni

Visserligen har nog Jenny och jag ungefär samma läsare, men ingen, och då menar jag verligen ingen, får missa det här och här. Sanslöst roligt. Sanslöst är ordet. Beställ gärna en stämpel med Tillhör Statskyrkomuseet.

Först i början blir man lite rädd

Viggo snackar om hur det känns när man hoppar, och så hoppar han. Plats: hos mina föräldrar i Öregrund.