I verkligheten

Den här hallen som jag kämpar med är ju L-formad. I den inre delen var det heltäckningsmatta. Den är väck, och jag har i timmar kämpat med att få bort det där vad-det-nu-är som satt bergfast. Genom att hacka, skrapa och slipa har jag fått bort det.

I den yttre delen närmast ytterdörren är det korkmatta. Den måste också bort för att det ska bli jämn nivå när jag lägger linoleumplattorna. Ytskiktet är lätt att dra loss, men själva korken måste jag ta bort med stämjärn och gummiklubba. Det tar tid.

Jag: Det var ju så som man gjorde skålar på träslöjden i skolan.
Bo: Ja, men det är till sånt här som man använder det i verkligheten.
Jag: Vaddå, var skålarna bara på låtsas?
Bo: Ja, men det var ju bara för att man skulle lära sig.

Med skräckblandad förtjusning

river jag loss den otroligt äckliga heltäckningsmattan i hallen. Härligt att få bort, men äckligt att göra. Här kan man till exempel se en fläck från någon av Klaras kissolyckor när hon lärde sig att klara sig utan blöja. För att hinna till toan måste man passera heltäckningsmattan. Det finns också inmosad banan på något ställe och säkert massa saker som jag inte har en aning om från den tidigare familjen som bodde här från 1962 med två barn som växte upp. För heltäckningsmattan var ju mycket moderiktig 1962 när huset byggdes, senapsfärgad som den är. Man skulle också kunna kalla det bäbisbajsfärgad. Nu försöker jag få bort det där ojämna lagret under som är litet som murbruk. Ömsom skrapar jag, ömsom slipar jag med slipmaskinen.

På väg mot ordning

Dagens fixande som jag har åstadkommit: monterat de tre fläktskåpen och sågat till toppskivan med nya cirkelsågen. Dock har jag inte skruvat ihop skåpen med varandra än eller skruvat fast toppskivan. Det måste vänta tills jag har lagt golvet. Men skohyllan/sittbänken står ändå på plats i hallen med toppskivan liggande ovanpå. Det får vara litet provisoriskt några dagar. Och den sväljer massor av skor!

Jo

Det tar rätt mycket tid med hallrenoveringen, så jag hinner liksom inte blogga så mycket. Men snart. Det kommer, det kommer. Om koppar till exempel, som jag fotograferade på Magdas och Dantes fest i lördags.

Och renoveringen går framåt och det blir vitt och ljust och fint.

Ska jag använda yxa och slägga eller något mera raffinerat?

Måste vila en stund i röjandet. Bo är på väg ut till mina föräldrar i Öregrund med Viggo och Klara. Barnen ska vara där över helgen. Jag ska måla om hallen, och så ska vi på Dantes och Magdas fest ikväll. Vi får se om jag hinner lägga om golv också. Renovering tenderar att ta längre tid att man tänkt sig. Nu måste jag fortsätta plocka undan, och så är det skruva bort lister, maskera, täcka golv och få bort den fula furuspaljén. Jag vet inte om jag ska använda yxa och slägga eller något mera raffinerat. Det är så härligt att gå loss och riva.

Frid och ro

Nyss lekte barnen orkester spelande på kastruller. Man kan bli galen för mindre. Nu har de övergått till andra lekar. Skönt.

Jag funderar över snygg och funktionell förvaring för hallen, för alla miljoner galonkläder som svämmar över och alla mina skor… Vi har en ganska liten hall. Jag vill måla vitt där också och bygga den perfekta hallinredningen. Och tänk vilken fröjd och glädje det blir för barnen; de kommer alltid, alltid hänga upp alla kläder så fint, så fint. Eller hur?

Mota bort känslan

När jag har sådana här dagar med dåligt humör är det bästa faktiskt om jag får vara ifred och jobba med något väldigt praktiskt. Då kan den där hopplöshetskänslan motas bort och vändas till att jag i alla fall får något gjort. Jag blir liksom manisk faktiskt. Så jag satte igång att storstäda kylskåpet. Noggrant granska datumstämpeln på burkar och slänga sånt som gått ut. Skönt att slänga! Ta ut alla hyllplan och andra lösa delar och diska noga. Skrubba rent alla ytor. Skölja av alla burkar och flaskor som skulle vara kvar. Med två barn som gärna plockar fram saker själva ur kylen blir det en del mjölkspill och kladd. Och det är inte alltid man är där och ser och torkar av när det rinner ner på annat.

Nu är det ganska tomt i kylen för att vara vårt kylskåp. Dels är vi ju en barnfamilj som måste veckohandla för att få vardagen att fungera, och då blir det i vanliga fall rätt proppat med mat. Dessutom är vi ganska matlagningsintresserade, och då blir det mycket ingredienser som man har hemma som stapelvaror. Inget tomt ekande kylskåp hemma hos oss. Men nu när det är utrensat och vi dessutom har semester och inte måste tänka massa dagar framåt och ha buffert ser det ut så här.

Medan jag höll på med kylskåpsprojektet åkte Bo och köpte nya golvlister av trä till vardagsrummet – två gånger. Han köpte fel dimension första gången. Till kvällen var de uppsatta, och jag satte igång att städa ur och bära in allting igen. Det är inte riktigt klart än. Böckerna måste upp i bokhyllorna och gardinstängerna skruvas upp. Bilder kommer när allt är klart. Under tiden får ni en bild på Klara som tröttnade på att vänta på sin maniska mamma och gick och lade sig i soffan och somnade. Sådär självsäkert med händerna bakom huvudet sover hon ofta. Jag ser det som ett trygghetstecken.

Nöjd

Ikväll blev jag klar med tredje strykningen av väggarna, så snart är vardagsrummet beboeligt igen. Det känns härligt med vitt, vitt, vitt. Imorgon får Bo åka och köpa nya golvlister. Plastlisterna åker på soptippen.

Förresten har jag fått träningsvärk på baksidan av lår och vader, så att måla ger uppenbarligen träning.

Jag är grymt nöjd med att jag tre dagar in på semestern har fixat klart en sån grej som jag gått och längtat efter att göra sedan vi flyttade in för tre år sedan. Men då var Klara bara några månader gammal, och det fick räcka att jag målade om de tre sovrummen. Jag känner mig så driftig.

Nu ska jag nog fixa te och leta reda på nån film att titta på. Såg förresten att TV1000 visar My Beautiful Laundrette, Stephen Frears film från 1985 med bland annat Daniel Day-Lewis. Åh, nu blir jag nostalgisk. Jag älskade den i gymnasiet. Men inte har vi TV1000. Det får bli nåt annat.

Det kan gott regna idag

Jag målar jag.

114 skruvar om ni vill veta

Mitt ommålningsprojekt av vardagsrummet går framåt, men det tar lång tid. Värst var förstås all förberedelse. Det tar alltid längre tid än man tror. Plocka ihop allting och tömma rummet. Dessutom fick jag släpa alla möbler ensam, eftersom resten av familjen var i Sollefteå. Det var ganska jobbigt att bära bokhyllorna till Klaras rum.

Fast soffan, fåtöljen, stereon, teven och högtalarna står kvar i mitten av vardagsrummet, övertäckta med plast. Jag får vibbar av vardagsrummet hos Frans föräldrar i The Nanny. De hade plastövertäckta soffor jämt för att skydda dem. Och Georges bisarra föräldrar i Seinfeld också, visst hade de?

Sedan allt arbete med att sätta maskeringstejp på alla lister och att ta bort de hemska golvlisterna av plast. Det var många skruvar att skruva loss. 114 skruvar om ni vill veta. Jag har räknat. Inte för att det har något värde, men bara för att ni ska få veta. Inne i listerna fanns avklippta kablar. Som tur var var de avklippta i två ändar, så de var inte strömförande.

Här kan man se att det blir ganska stor skillnad med vita väggar istället för vävtapeten.

Det behövs många lager för att täcka. Vävtapeten suger upp så mycket färg, så efter första lagret är det väldigt flammigt.

Bästa måleriverktyget är den här lilla rollern, som jag tror är till för att måla bakom element. Det är den bra för, men även att måla på smala ytor där stora rollern inte kommer åt, till exempel ovanför fönster. Dessutom stänker den inte som stora rollern gör. Ännu en anledning att välja den ovanför fönstren.

Men det är kul att måla. Det ger så påtagligt resultat.

Läcker som ett såll

Jag tror bestämt att vi behöver byta hängrännor. Så här såg det ut i eftermiddags när det regnade.

Strömlöst

I morse var det en elektriker här och bytte ut elmätaren. Inget stort jobb. Allt har funkat tipptopp hela dagen med elen; varför skulle det inte det? Jag har tvättat en massa maskiner med nerkräkta kläder och lakan. Men nu när jag satte på diskmaskinen och började med maten blev det strömlöst i köket och några andra rum. I somras bytte vi ut elcentralen från 1962 till två separata moderna. Inga gamla proppar längre. Det fiffiga med två är att när den ena slår av är det inte strömlöst och mörkt i hela huset. Så det är det inte. Men trots att jag stängde av maskiner och slog på reglage är det lik förbannat ingen ström i köket. Jag får hitta på en kreativ lösning i matfrågan.

Annars har Klara kräkts på morgonen när jag kom hem, men inte mer sedan. Men hon är hängig och gnällig och vill att jag hjälper henne med allt och vara i min famn. Och Viggo är pigg och vill ha min uppmärksamhet. Har bara smygjobbat litet och åtminstone löst något akut. Och har såklart ångest över allt arbete som kommer efter ännu mer.

Ikväll ska jag på Arkenstyrelsen. Det är en trevlig styrelse och roligt uppdrag.

Ordning och reda

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över kaoset och röran här hemma. Flyttkartonger och högar med böcker från Stor-Matti, och så en miljon leksaker och barnen som drar fram allting och inte plockar undan. Och jag vantrivs verkligen när det är så.

Så när jag har varit hemma med sjuka barn de senaste dagarna har jag röjt och städat och möblerat om i vardagsrummet. Ganska bra gjort av mig tycker jag. Bo har suttit i källaren och tentapluggat, och jag och barnen har varit på övervåningen och jag har fixat och donat medan de har lekt.

Vi har många fina detaljer i vårt vardagsrum, till exempel öppna spisen och dörrarna med blästrat glas, men det är ganska svårmöblerat. Jag har inte varit särskilt nöjd med möbleringen. Nu har jag vänt på soffan, tagit upp en fåtölj från källaren (som jag har klätt om själv för sisådär 18 år sedan) och burit ut stora soffbordet i garaget. Det kändes som att det blockerade och blev så kompakt. En öppen fyrkant är mer inbjudande för samtal. Som på ett gammalt ritualmöte i IOGT. Jag skulle aldrig vilja ha tillbaka ritualmötena, men sättet att möblera var genialt pedagogiskt och demokratiskt.

Jag har också köpt nya gardinstänger, gardiner och matta. Jag skulle vilja hitta något snyggt och nätt satsbord i teak från 50- eller 60-talet, och så sätta upp stringhyllor ovanför teven, stereon och högtalarna så att alla cd-skivor kan vara på ett ställe, nära stereon. Nu är det mesta i källaren och litet i vardagsrummet. Dumt. Och så vill jag förstås måla vitt på väggarna. Det är så murrigt med vävtapeten. Och stora tavlan måste jag flytta på. Den hänger fortfarande på en skruv som fanns i väggen när vi flyttade in.

När allt var nystädat och i ordning lyckades jag ta några bilder innan barnen kom och rörde till allting. För det är klart att de gjorde.

Jag har min lilla arbetsplats där jag sitter vid datorn där i hörnan. Där sitter jag på kvällarna och jobbar.

Barnkalas och annat

Idag har Viggo varit på sitt första barnkalas hos en egen kompis. Annars har det bara varit kalas hos kusinerna eller kompisar till oss som har barn. Det var Emilia på Viggos dagis som fyllde fem år, och alla i 4-5-årsgruppen var bjudna. Viggo var väldigt förväntansfull, och frågade redan på morgonen om inte klockan var två än. Men att jag skulle lämna honom där var han litet bekymrad över, trots att det var med hans dagiskompisar. Så när vi kom dit fick jag stanna kvar. Det var en pappa som också stannade. Men efter en kvart var det nog inte så viktigt att vi var där längre. Viggo hade jättekul och var så nöjd när vi cyklade hem igen.

Annars är det väldigt skönt att elektrikern äntligen kom och fixade vårt elfel igår. Han skulle ha kommit i torsdags, men ringde inte förrän vid 10-tiden samma dag och sa att han inte skulle komma förrän fredag. Ganska irriterande med tanke på att vi till slut inte kunde ha någon lampa tänd och fick dra en skarvsladd från det enda urtaget som funkade i källaren upp till köket och dra ut kyl och frys och koppla in. Vi kunde inte köra några hushållsmaskiner. Och Bo var hemma i torsdags i onödan för att ta emot elektrikern, och sedan på fredagen när han verkligen kom. Inte fick jag någon jobba hemma-dag igår heller som jag tänkt, och fick inte luncha med Elisabeth. Läs och se bilder på den brända kabeln på Bos blogg.

I förmiddags när vi hade baxat in kyl och frys igen tog jag tag i projekt frosta av frysen. Det var välbehövligt att bli av med glaciären där inne. 5,5 liter vatten blev det när det smälte. Nu går det lättare att proppa in all mat och alla bakverk som jag ska laga och baka till mina föräldrars gemensamma 70-årsmottagning på fredag.

Och just det, jag kom in på distanskursen i medie- och kommunikationsvetenskap, så nu är jag student på halvfart.

Få något gjort

Jag är rätt nöjd med de senaste dagarna, för att vi har tagit tillvara tiden väl. Ja, igår när jag hade lämnat på dagis var det förstås stora tågförseningar som stal min tid, men det ligger utanför min kontroll.

I lördags bestämde vi oss att hinna få gräsklippning och städning gjord, så att vi både skulle hinna ut i svampskogen (Vi hittade massor av kantareller!), veckohandla och en tur till IKEA på söndagen. Vi köpte bokhylla och skrivbord till Klaras rum, och en massa förvaringsboxar för att sortera upp saker.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Bo fortsatt att vara driftig och effektiv, och bland annat satt upp golvlister i Klaras rum. Vi hann även fixa så att Klaras säng har ben. Hittills har resårbottnen stått direkt på golvet, men nu är hon så stor att det var dags för hög säng. Då får vi plats med förvaringslådor under sängen för att få undan leksaker.

Idag när jag hade hämtat på dagis och fixat middag monterade jag bokhyllan, så nu är det bara skrivbordet kvar. Och så har jag förstås handdiskat eftersom elektrikern fortfarande inte har varit här och fixat elfelet, så vi kan inte använda några maskiner alls längre. Ja, jag vet att alla inte har diskmaskin och att det går utmärkt att handdiska, jag är ju uppvuxen utan diskmaskin, men med tanke på hur litet tid vi har med pendlandet och småbarn känns det oerhört irriterande att inte kunna använda diskmaskinen. Efter att jag hade lagt Klara handtvättade jag dessutom en del kläder eftersom vi inte vågar använda tvättmaskinen heller.

Bo har dock jagat elektrikern som var här för ett par veckor sedan och hade lovat att ringa förra veckan, och nu fick han tag på honom. Troligen kommer han på torsdag och fixar elen så att vi slipper famla i mörker. Viggo har faktiskt en ficklampa som han använder om han behöver gå upp på toa på natten, men det tycker han mest är kul.

Litet sur är jag för att jag somnade inne hos Klara och missade Gilmore Girls.

För lata dagar

Äntligen är soffan som Bo och jag har gjort på plats och invigd på altanen. Jag hittade beskriviningen i en inredningstidning, och Bo byggde den redan i höstas. Sedan stod den i garaget och tog plats hela vintern. Någon gång i våras när det var varmt grundmålade jag den och måttbeställde madrasser som jag sydde överdrag till, men sedan blev det kallt och regnigt, och så fanns ingen tid. Nu ville jag använda den på semestern, och att det skulle se trevligt ut på altanen istället för att vara målarverkstad, så jag struntade i de andra strykningarna tills vidare. Soffan är riktigt skön att softa i. Madrasserna är av bra kvalitet och väl tilltagna i tjocklek, och soffan är så lång att jag kan ligga raklång i den. Och Klara har provat att sova middag i den.

Rissne, Bromma, Ekeby

Idag har vi varit på tur. Vi är ju lediga den här veckan, och nu är vi faktiskt friska allihop. Eftersom vi förhoppningsvis ska renovera kök och badrum senare i vår har vi en del att planera och välja.

Vårt kök är från 1982, och inte -62 då huset byggdes. Helst hade vi naturligtvis velat ha ett originalkök, men nu är det inte så. När vi började planera hösten 2005 när vi var nyinflyttade kom vi fram till att det fick bli ett modernt funkiskök, eftersom vi inte kunde få ett från 60-talet. Vi valde då Marbodals Arkitekt vit, som vi fick offert och förslag på. Det kom i och för sig ett kök i 50-talsstil från Kvänum precis efter det, men det var vansinnigt dyrt och detaljerna kändes ändå inte riktigt rätt. Nu fick jag ett tips häromdagen att det har kommit nya kök på marknaden i retrofunkisstil, så jag började surfa runt och hittade köket Jenny från Vedum. De har ingen utställning i Uppsala, men en i Bromma, så dit begav vi oss idag.

På vägen stannade vi i Rissne och åt lunch på MacDonalds, och Viggo som har varit hemma och varit sjuk så länge tyckte att det var fantastisk kul att komma iväg på något överhuvudtaget, och framförallt att leka i lekrummet på MacDonalds. Lika roligt var det att springa omkring som en galning inne på köksutställningen och dra ut lådor och pilla på sånt som vi sa att han inte fick. Köket var rätt snyggt, även om det syns med en gång att det inte är ett platsbyggt kök från 60-talet. Vi orkade inte prata med någon säljare där. Det är oerhört stressande att göra sånt här med småbarn. Istället tänker vi mejla över marbodalritningen och be dem utgå från den och rita ett förslag.

Sedan åkte vi tillbaka till Uppsala och till Ekeby bruk, som har en stor utställning med badrumsinredning. Vi ska ha grön mosaik på golvet och vitt standardkakel på väggarna, med en grön ekebygroda någonstans. Och det kändes som jag bar hem ett ton kataloger för att välja toastol, badkar, handfat med underskåp och andra detaljer. Badkaret ska i alla fall vara inkaklat som nu. Vårt badrum är original från 1962, coolt men under sönderfall. Det faktum att originalgolvet är mosaik gör att vi väljer det nu också, även om jag är orolig att det ska vara svårstädat.

Det är så många val att göra. Jag skulle vilja ha tid att gå och kolla på utställningarna i lugn och ro utan barn, och så skulle jag vilja ta hem en rådgivningspanel av kompisar som kan hjälpa oss att välja. Nåja, vi ska ju ha kompisar här både på torsdag och påskafton, så jag får väl älta det här med dem då.

Typ Byggare Bob

Det känns som att vi aldrig kommer någon vart med husrenoveringen, varken med sådant som vi ska göra själva, eller med att anlita hantverkare. Men förra veckan tog jag mig i kragen och ringde en byggfirma, och idag var de här med en snickare och en elektriker som tittade på huset och ska lämna offert. Och de kan göra jobbet i vår! För att få barnen att skynda sig att följa med hem från dagis lockade jag med att ”typ Byggare Bob” skulle komma. Det hjälpte. Och det var inte första gången som de här hantverkarna hade blivit kallade Byggare Bob av barn, men de sa att de inte hade några talande maskiner.

Vi planerar också att vara lediga hela påskveckan, och då kanske vi kan måla litet fönster utvändigt. Men om renoveringen ska komma igång senare i vår, är det säkert en del som måste örberedas inför det också.

Tvärs över gatan

Mitt emot oss, tvärs över gatan, har det bott en väldigt gammal man, Fredriksson. När vi var nyinflyttade kom han ofta ut och pratade med oss och plockade upp äpplen från gatan, trots att han nog närmade sig 100 år. Sedan har han fått mer och mer hjäp av hemtjänsten, men precis före jul upphörde det. Vi vet faktiskt inte om han lever och har flyttat in på sjukhus. De senaste veckorna har hans barn i alla fall varit där och fyllt ett par containrar med skräp, och tagit hand om en del själva. Igår såg Bo att det var en mäklare där och fotograferade, så nu ska vi hålla utkik på Hemnet. Vi hoppas förstås att det flyttar in en barnfamilj med barn som är jämnåriga med Viggo och Klara. Och så skulle det vara trevligt om de tog bort den fula smutsgula plåtpanelen som man nog tilläggsisolerade med på 70-talet. Men den vackra björken får gärna stå kvar. Den är så vacker både i grön skrud och med rimfrost.

Som i Varats olidliga lätthet

Jag har tvättat fönstren idag. Känner mig mycket nöjd över det. Det är andra gången jag tvättar fönstren sedan vi flyttade in i huset, och jag testar olika tekniker för att tvätta utsidan på dem. De går nämligen utåt, vilket krånglar till det. Förra gången stod jag på stege utomhus. Det var jätteläskigt, så det går bort. Idag började jag med att hänga ut genom fönstret. Det funkade inte heller så bra. Sedan övergick jag till att tvätta dem utifrån från marken, med ett långt skaft till putsgrejerna. Det funkade. Naturligtvis blir det inte perfekt, men det får duga.

Varje gång när jag tvättar fönster tänker jag på när jag och Magnus Andersson tvättade fönster på Kafé Mumrik iförda svarta polotröjor, och låtsades att vi var tjeckiska intellektuella som fick jobba som fönsterputsare, som Tomas i Milan Kunderas Varats olidliga lätthet.