Secret agents I met and liked

Kolla vilken perfekt skrivbok jag fick i present av min kollega Thérèse igår. Vem ska ha en skrivbok med hemliga agenter, om inte jag? Hon har ett eget företag som tillverkar böckerna, och det finns med massor av liknande tryck. Du kan spana in dem på http://www.archiegrand.com/.

Förresten kan ni lyssna på min spotifylista om deckare, agenter och andra.

Jag väntar litet med alla 50- och 60-talstomtarna

…men luciatåget har jag plockat fram i alla fall. Alla utom den enarmade stackarn har jag gjort själv för många år sedan. Min mormor gjorde sådana här luciatåg, och vi hade ett hemma när jag var liten. Enarmade stjärngossen köpte jag på loppis här om året. Till jul får de sällskap av alla de andra.

En sats saffransskorpor hann jag baka ikväll också

Här är receptet.

Årets mandelmusslor bakade

Mandelmusslor är ett måste till jul. Dessutom ska jag ha med mig av dem till julbordet på jobbet imorgon. Jag har ett trick för att få loss dem ur formarna. Jag petar försiktigt ned en provsticka mellan metallen och musslan i ett veck och lossar dem. Det gick fint förutom med den ovala sortens form. Ni ser själva. Måste komma ihåg att inte använda dem nästa år. Här ser ni olika stadier. De tomma formarna, degen uttryckt och ogräddad i formarna, de gräddade mandelmusslorna kvar i formarna, mandelmusslorna utpetade ur formarna, och så sist de havererade ovala.

Här kan ni läsa om när jag testar vilken sylt som är godast till.

Alla dessa luciafiranden

Så där. Nu är sista luciafirandet för året över. Förra onsdagen var det lucia för föräldrarna på Viggos skola 16.30, med efterföljande fika som man skulle ha med själv. Jag släpade fikat med mig fram och tillbaka till jobbet i Stockholm för att hinna. På fredagen gick Viggos klass lucia för andra klasser på skolan och Klara sjöng med dagis på ett servicehus. I eftermiddags var det luciafirande på dagisgården med alla avdelningar klockan 14.30, och jag fick hämta Viggo på fritids vid tvåtiden. Jag jobbade hemma för att hinna. Sedan var det mera sång inne på avdelningen och de bjöd på fika. Det är så klart svårt att hitta en bra tid för sånt här, för de små barnen orkar inte om det är för sent, samtidigt som det blir väldigt krångligt att hinna när det är så tidigt på dagen. Jag tycker nog att det har varit bättre när det har varit tidigt på morgonen som det var på dagis för en del år sedan. Men framför allt tycker jag att förskolan borde kunna planera den här typen av aktiviteter som föräldrar ska vara med på för hela året, så att man får reda på det många månader i förväg. Vad skulle kunna vara hinder för att göra det? Skolan har ju inlagt för flera år i förväg vilka datum det är skolavslutning på kommunens hemsida. För många av oss lägger ju in möten och konferenser många månader i förväg som vi deltar i på jobbet.

Det här luciafirandet på dagis var förresten det sista. Nästa lucia går ju Klara i förskoleklass på Domarringen. Bäst som vanligt var

Sätt dig på bocken
och håll mig i rocken
sen så rider vi bort i galopp
till pepparkakskungen
men då blir du tvungen
att lova att ej äta kungen opp!

Luciamorgon på Kadettgatan

Godmorgon! Te i fina Hyacintkoppen, lussekatt och pepparkaka på Röd eld och så staffansstaken som mormor har gjort. Och så två små trötta tomtar.

Esther Williams och jag

Till och från sedan mellanstadiet har jag simtränat mycket. Det är den enda idrott jag har stått ut med, och absolut bara att simma själv. Jag tränade i grupp i Uppsala simsällskap ett par år på mellanstadiet, men gillade det inte. Under hösten har jag faktiskt funderat på att börja gå och träna på gym. Inte för att jag tror att jag kommer gilla det så mycket, men för att man måste sköta om sig själv. Ni som känner mig kanske häpnar, för det trodde ni väl aldrig att jag skulle sätta min fot på ett gym. Men eftersom jag för någon vecka sedan upptäckte att vi har friskvårdsbidrag att ta ut från jobbet som fryser inne vid årsskiftet gjorde jag slag i saken, och i eftermiddags gick jag till Fyrishov och köpte ett årskort som gäller både på gymmet och alla bad – motionsbassängen, äventyrsbadet och relaxbadet. Det bästa är att man byter om på relaxavdelningen där det är lugnt och utan trängsel. Idag har jag inte tränat på gymmet, utan bara simmat. Jag måste boka tid för startinstruktion. Jag vet ju absolut ingenting om de där maskinerna. Min förhoppning är att jag ska hinna träna simning eller gym 2-3 gånger i veckan. Jag går dessutom rätt ofta till tåget när jag har gått till dagis och skolan med barnen, och det blir en promenad på 5 km. Ibland går jag hem från tåget på kvällen också. Det ger bra med motion. Snart blir jag lika tjusig som Esther Williams.

Hipp hurra – för här kommer bumbibjörnarna

Snälla och rara,
helt underbara
och deras saga berättas igen,
Hörs deras sånger som för många gånger,
djupt in i skogen där lever dom än

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med

Bumbibärsaften,
Den magiska kraften
Och visst blir man stark om man dricker utav den
Onskan och törnar,det klarar små björnar
De kämpar och godheten segrar igen

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med
Och vi får följa med!

Idag har Klara dansat på Konserthuset i Uppsala med sin dansgrupp inför 800 personer i stora salen! Föreställningen hette Sagans magiska värld, och massor av Uppsala danscenters barngrupper uppträdde. Klaras grupp med 5- och 6-åringar var Bumbibjörnarna.

Bolibompaprogramledarna Markus Granseth och Stephan Wilson Yuceyatak var konfrencierer.

På första scenbilden står Klara i mitten, men det är litet svårt att se. Även i filmen står hon i mitten. När vi kom hem tog jag ett par närbilder så ni får se outfiten!

Barnböcker från förr: Det sitter en tiger i tekannan

Jag tänkte att jag skulle ha en serie på bloggen om favoritbarnböcker från min barndom. Först ut är Det sitter en tiger i tekannan.

Boken är utgiven i engelskt original 1967 med underfundig text av Betty Yurdin och underbara illustrationer av William Pène du Bois. Den handlar om en familj som har en fantastiskt stor tekanna, faktiskt så stor att det får plats en tiger i den. En dag sitter den där tigern bara där i kannan när de ska dricka eftermiddagste. Och en efter en i den stora familjen försöker med olika medel få ut tigern ur tekannan. De resonerar förståndigt, läxar upp och hotar med våld och stora brandsprutan. Men tigern sitter där den sitter i tekannan, och bryr sig inte ett dyft om familjens behov av eftermiddagste. Till sist kommer minsta syster Bisse hem från ett kalas, och hon har en annan ansats. Hon är snäll och vänlig och frågar tigern om han inte vill komma ut och dricka te med dem, för de skulle bli så glada då. Och då gör tigern det såklart.

Barnen har fått enris i sina rum

Det fick de redan förra helgen faktiskt, när jag band dörrkransen. De brukar få varsitt enris i kruka till advent, och så får de hänga upp allt pynt som de gör på dagis och fritids. Det blir litet som en egen gran. Det här är riset i Klaras rum, som står på skrivbordet bredvid hennes säng. Klaras gardin är ett Marimekkotyg som heter Fandango, formgivet av Maija Isola 1963. Jag köpte gardinerna på Tradera för flera år sedan.

Klara och jag bakar pepparkakor

Först sa jag att jag skulle hjälpa till att kavla degen, för det är svårt att få till den bra. Då sa Klara att det kunde hon minsann själv, för när hon bakade med mormor i torsdags hade hon gjort det, och mormor hade lärt henne allt man behöver veta. Så det så.

KF tänker fel med sin Retro Edition i begränsad upplaga

Redan förra året när KF firade sitt 110-årsjubileum med muggar och andra produkter med Stig Lindbergs mönster Fallande löv reagerade jag på hur feltänkt det var. Fantastiskt bra och rätt att lyfta fram Lindberg och traditionen att producera god design till de breda folklagren, och så gjorde man bara en begränsad upplaga som sålde slut med en gång. För någon annan än just KF kanske det skulle vara rätt med något exklusivt som folk hamstrade, sålde på Tradera och som alla bloggade om, men Konsum är ju inte för fåtalet. Dessutom var det trist att själva muggen kändes som så dålig design och kvalitet till Lindbergs mönster. Det är ju god kvalitet som borde lyftas fram. Även fjolårets kökshanddukar i Fallande löv, i bomull som bara kan tvättas i 40 grader var ett exempel på dålig kvalitet. Vem vill ha kökshanddukar som bara kan tvättas i 40 grader? Ohygieniskt. Inte är den styva bomullskvaliteten bra att torka disk med heller.

Nu har KF gjort samma fel igen. I onsdags kom ett pressmeddelande om att de släpper en till mugg i sin Retro Edition, som de kallar det. Den här gången är det ett mönster som är inspirerat av Stig Lindbergs fajanser. Stig Lindbergs son Lars uttalar sig så här:

Stig Lindberg skapade bra modern design tillgänglig för alla. Genom samarbetet med KF blir det återigen möjligt att låta många få njuta av Stigs färglada och lekfulla mönster till ett överkomligt pris, där Jan Rundgren tagit fram en mycket bra design.

Samtidigt säger KF i pressmeddelandet att förra årets mugg sålde slut på några timmar, och att det här också är en begränsad upplaga. Så här står det också:

Samarbetet med Coop/KF kommer ursprungligen från KFs idé kring 110-årsjubiléet att få ut bra design till många människor via en Retro Edition.

Jag hörde av en person med insyn i kooperationen att årets mugg skulle vara en något större upplaga än förra årets, men fortfarande begränsad upplaga. Om KF producerade den i stor upplaga istället skulle de ha råd att producera den i Gustavsbergskvalitet, men fortfarande till lågt pris, och betona det ideologiskt riktiga i det. På måndag 6 december släpps muggarna i butikerna.

Varför tänker de så fel när de faktiskt verkar börja tänka rätt om att betona att de är en kooperation, när de nu återinför medlemsåterbäringen?

Nu har jag också mejlat KF och frågat hur de tänker om det här.

Paketkalendrarna

De fina paktetkalendrarna har jag ju visat flera gånger tidigare om åren, men de tål att visas igen. Den första är den Viggo har, och den har jag köpt på Tradera. Den andra är min gamla, och den har Klara nu. Man kan se att jag har skrivit ett K på den när jag var liten. I år förenklade jag litet och köpte påsar istället för att slå in paket. Det tog ändå ett par timmar att slå hål med hålslagare, lägga prylar i alla påsar och knyta fast på rätt nummer. Det är faktiskt mycket lättare för barnen att orka gå upp i mörka december när de får öppna något varje morgon. Klart värt det!

Blå hyacint i Pallassnipan

Man måste ju inte ha vanliga krukor, och alla dessa såssnipor som jag äger ska ju användas. Riktigt fint i Pallassnipan, tycker jag.